Bible in 90 Days

Kristi uppståndelse

15 Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, ² och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. ³ Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, ⁴ att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, ⁵ och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. ⁶ Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. ⁷ Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. ⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. ⁹ Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. ¹⁰ Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. ¹¹ Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.

De dödas uppståndelse

¹² Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. ¹⁵ Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. ¹⁶ Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸ Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. ¹⁹ Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. ²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen^[a] av de insomnade. ²¹ Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

²² Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. ²³ Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. ²⁴ Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. ²⁵ Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶ Som den siste fienden berövas döden all makt, ²⁷ ty allt har han lagt under hans fötter. ^[b] Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. ²⁸ Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.

²⁹ Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull? ³⁰ Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? ³¹ Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder. ³² Om jag hade tänkt som människor i allmänhet,^[c] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus,^[d] vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi. ^{[e] 33} Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder.^{[f] 34} Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

Uppståndelsekroppen

³⁵ Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? ³⁶ Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. ³⁷ Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. ³⁸ Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. ³⁹ Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. ⁴⁰ Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. ⁴¹ Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. ⁴³ Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. ⁴⁵ Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. ^[g] Den siste Adam^[h] blev en livgivande ande. ⁴⁶ Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. ⁴⁷ Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. ⁴⁹ Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.

⁵⁰ Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. ⁵¹ Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, ⁵² i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. ⁵³ Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. ⁵⁴ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. ^{[i] 55} Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? ^{[j] 56} Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. ⁵⁷ Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ⁵⁸ Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Insamlingen till de heliga

16 När det gäller insamlingen^[k] till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. ² På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. ³ När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva. ⁴ Men om det finns skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.

Apostelns resplaner

⁵ Jag tänker komma till er sedan jag har farit genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien. ⁶ Men hos er stannar jag om möjligt en tid, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt resa, vart den nu går. ⁷ Jag vill inte nu besöka er på genomresa, för jag hoppas kunna stanna kvar hos er en tid, om Herren tillåter. ⁸ I Efesus stannar jag till pingst, ⁹ eftersom en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete. Jag har också många motståndare.

Timoteus och Apollos besök

¹⁰ När Timoteus kommer, se då till att han kan vistas hos er utan att behöva oroas. Han arbetar för Herren liksom jag, ¹¹ och ingen får därför se ner på honom. Sänd honom i väg i frid, så att han kan komma till mig. Jag väntar på honom tillsammans med bröderna. ¹² Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls komma nu utan reser när han finner ett lämpligt tillfälle.

Förmaningar och hälsningar

¹³ Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka. ¹⁴ Låt allt hos er ske i kärlek. ¹⁵ Jag ber er, bröder: Ni känner Stefanas familj och vet att de är Akajas förstlingsfrukt och att de har ställt sig själva till de heligas tjänst. ¹⁶ Rätta er därför efter sådana och alla dem som tar del i det arbetet. ¹⁷ Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Akaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er ¹⁸ och upplivat min ande liksom er. Sätt värde på sådana.

¹⁹ Församlingarna i Asien hälsar till er. Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren. ²⁰ Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss. ²¹ Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand. ²² Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse. Marana tha.^{[l] 23} Herren Jesu nåd vare med er. ²⁴ Min kärlek vare med er alla i Kristus Jesus.

Hälsning

1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. ² Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

All trösts Gud

³ Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, ⁴ han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ⁵ Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. ⁶ Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷ Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.

⁸ Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.^[m] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. ⁹ Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. ¹⁰ Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, ¹¹ när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.

Paulus ändrade resplaner

¹² Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. ¹³ Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå ¹⁴ det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. ¹⁵ Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.^{[n] 16} Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.

¹⁷ Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?^{[o] 18} Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. ¹⁹ Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. ²⁰ Ty alla Guds löften^[p] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. ²¹ Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. ²² Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.

²³ Jag för min del tar Gud till vittne^[q] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. ²⁴ Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron. 2 ¹ Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen. ² Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? ³ Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. ⁴ Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.

⁵ Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. ⁶ Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. ⁷ Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. ⁸ Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. ⁹ När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. ¹⁰ Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, ¹¹ för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Aposteln är Guds triumferande fånge

¹² När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig. ¹³ Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien. ¹⁴ Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.^{[r] 15} Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, ¹⁶ för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta? ¹⁷ Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.

Aposteln är det nya förbundets tjänare

3 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller från er? ² Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. ³ Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

⁴ En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, ⁵ inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. ⁶ Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens^[s] utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Det nya förbundets härlighet

⁷ Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. ⁸ Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? ⁹ Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet. ¹⁰ Ja, det härliga är i detta fall utan härlighet på grund av den överväldigande härligheten. ¹¹ Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet.

¹² Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga ¹³ och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. ¹⁴ Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵ Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 4 ¹ Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. ² Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. ³ Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. ⁴ Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. ⁵ Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. ⁶ Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.

Skatten i lerkärl

⁷ Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. ⁸ Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, ⁹ förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. ¹⁰ Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. ¹¹ Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. ¹² Så verkar döden i oss, och livet i er. ¹³ Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, ^[t] så tror också vi, och därför talar vi. ¹⁴ Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. ¹⁵ Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

Tron och hoppet

¹⁶ Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. ¹⁷ Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. ¹⁸ Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. 5 ¹ Vi vet att om vårt jordiska tält^[u] rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. ² Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ³ ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. ⁴ Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. ⁵ Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.

⁶ Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. ⁷ Ty vi lever här i tro, utan att se. ⁸ Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. ⁹ Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. ¹⁰ Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Försoningens tjänst

¹¹ Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. ¹² Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. ¹³ Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. ¹⁴ Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. ¹⁵ Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. ¹⁶ Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt.^[v] Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. ¹⁷ Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. ¹⁸ Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ¹⁹ Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. ²⁰ Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. ²¹ Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.^[w] 6 ¹ Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. ² Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. ^[x] Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

Prövningen och glädjen i tjänsten

³ Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. ⁴ Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, ⁵ under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, ⁶ i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, ⁷ med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, ⁸ under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. ⁹ Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, ¹⁰ vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.

¹¹ Vi talar helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. ¹² Hos oss har ni det inte trångt, men hos er är det trångt. ¹³ Gör som vi! Jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan.

¹⁴ Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? ¹⁵ Hur kan Kristus och Beliar^[y] komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? ¹⁶ Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. ^{[z] 17} Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, ^{[aa] 18} och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. ^[ab] 7 ¹ Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande^[ac] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.

Apostelns glädje över korintiernas ånger

² Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. ³ Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss. ⁴ Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd. ⁵ När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro. ⁶ Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst, ⁷ och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.

⁸ Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. ⁹ Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. ¹⁰ Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ¹¹ Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. ¹² När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som hade gjort orätt eller med tanke på den som hade lidit orätt, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. ¹³ Därför har vi blivit tröstade.

Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. ¹⁴ Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant. ¹⁵ Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad. ¹⁶ Jag är glad att jag kan lita på er i allt.

Insamlingen till församlingen i Jerusalem

8 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. ² Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika^[ad] på uppriktig hängivenhet. ³ De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. ⁴ Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. ⁵ Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. ⁶ Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. ⁷ När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.

⁸ Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. ⁹ Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. ¹⁰ Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. ¹¹ Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. ¹² Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. ¹³ Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. ¹⁴ Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, ¹⁵ som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. ^[ae]

¹⁶ Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet^[af] för er. ¹⁷ Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. ¹⁸ Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. ¹⁹ Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. ²⁰ Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. ²¹ Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. ²² Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. ²³ När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud^[ag] till Kristi ära. ²⁴ Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem. 9 ¹ Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ² Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta. ³ Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda. ⁴ Annars får vi - för att inte säga ni - stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda. ⁵ Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.

⁶ Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. ⁷ Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.^{[ah] 8} Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.^{[ai] 9} Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. ^{[aj] 10} Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. ¹¹ Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. ¹² Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. ¹³ När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴ De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.

Paulus försvarar sin apostlatjänst

10 Jag, Paulus, som saknar självförtroende när jag står ansikte mot ansikte med er och är så modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet ² och ber: tvinga mig inte att vid min ankomst uppträda med det mod och den bestämdhet som jag inte tvekar att använda mot somliga, som menar att vi går fram på världens vis. ³ Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. ⁴ De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader ⁵ och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus ⁶ och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

⁷ Se vad som ligger i öppen dag: om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då skall han ha klart för sig att liksom han tillhör Kristus, så gör också vi det. ⁸ Ja, även om jag skulle berömma mig ännu mer av den makt som Herren har gett oss för att bygga upp och inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas. ⁹ Jag vill inte att man skall få det intrycket att jag vill skrämma er med mina brev. ¹⁰ Hans brev, säger man, har väl tyngd och kraft, men när han kommer själv är han svag, och man föraktar det han säger. ¹¹ Den som påstår det skall veta att sådana vi är i ord, i våra brev, när vi är frånvarande, sådana är vi i handling, när vi är hos er.

¹² Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med somliga av dem som rekommenderar sig själva. När de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, förstår de ingenting. ¹³ Vi för vår del går inte till överdrift när vi berömmer oss, utan vi håller oss inom gränsen för det område som Gud har mätt ut åt oss, att vi skulle nå fram även till er. ¹⁴ Vi går inte för långt i vårt beröm, vilket vi hade gjort om vi aldrig nått fram till er. Vi har ju kommit ända fram till er med Kristi evangelium. ¹⁵ Vi vill inte berömma oss omåttligt av andras arbete. Men när er tro växer till, hoppas vi att vårt arbetsfält hos er skall utvidgas kraftigt. ¹⁶ Då kan vi predika evangelium i trakter bortom ert område och behöver inte berömma oss av det som är uträttat på någon annans område. ¹⁷ Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. ^{[ak] 18} Det är inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.

Paulus och de falska apostlarna

11 Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap från min sida. Ja, visst står ni ut med mig, ² eftersom jag brinner av iver^[al] för er med den eld som kommer från Gud. Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus. ³ Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. ⁴ Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl. ⁵ Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar. ⁶ Även om jag inte är någon vältalare, saknar jag inte kunskap. Den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.

⁷ Eller var det en synd jag begick, när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? ⁸ Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna tjäna er. ⁹ Och när jag var hos er och saknade något, låg jag ingen till last, ty bröderna^[am] som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. På allt sätt aktade jag mig för att vara en börda för er, och det vill jag fortsätta med. ¹⁰ Lika säkert som Kristi sanning finns i mig skall man i Akajas bygder^[an] inte ta ifrån mig den berömmelsen. ¹¹ Varför? Därför att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.

¹² Jag vill också i fortsättningen handla som jag gör, för att inte de som söker efter tillfälle att vara som vi i fråga om berömmelse skall lyckas med det. ¹³ Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. ¹⁴ Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. ¹⁵ Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.

Apostelns försvarstal

¹⁶ Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men när ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre, så att också jag kan berömma mig lite. ¹⁷ Vad jag nu säger, det säger jag inte som Herren skulle säga utan som i dårskap, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig. ¹⁸ Eftersom många berömmer sig själva, vill också jag göra det. ¹⁹ Ni står gärna ut med dårar, ni som är så kloka. ²⁰ Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet. ²¹ Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga till det.

Men vad andra vågar skryta med - jag talar som en dåre - det vågar jag också. ²² Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. ²³ Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. ²⁴ Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett,^{[ao] 25} tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. ²⁶ Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ²⁷ allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. ²⁸ Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. ²⁹ Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? ³⁰ Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. ³¹ Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. ³² I Damaskus lät kung Aretas^[ap] ståthållare bevaka staden för att gripa mig. ³³ Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.

Apostelns syner och uppenbarelser

12 Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. ² Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. - ³ Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det - ⁴ att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. ⁵ Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. ⁶ Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig. ⁷ Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. ⁸ Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, ⁹ men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. ¹⁰ Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.

Inför apostelns besök i Korint

¹¹ Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. ¹² Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. ¹³ På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, bortsett från att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.

¹⁴ Se, det är nu tredje gången jag är beredd att komma till er,^[aq] och jag skall inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. ¹⁵ Jag för min del vill med glädje offra det jag har och själv låta mig offras för er skull. Skall jag då bli mindre älskad därför att jag älskar er så högt? ¹⁶ Låt vara att jag inte har betungat er, men slug som jag är, har jag fångat er med list. ¹⁷ Har jag då bedragit er med hjälp av någon av dem som jag sände till er? ¹⁸ Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus bedragit er? Har vi inte handlat i samma anda, har vi inte gått i samma fotspår?

¹⁹ Hela tiden har ni menat att det är inför er vi försvarar oss. Nej, det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt sker till er uppbyggelse, mina älskade. ²⁰ Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning. ²¹ Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.

13 Det är nu tredje gången jag försöker komma till er.^[ar] Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras. ^{[as] 2} Tidigare har jag talat^[at] till dem som förut syndat liksom till alla andra. Trots att jag nu är frånvarande säger jag samma sak som om jag vore närvarande andra gången: Jag skall inte skona er när jag kommer igen. ³ Ni vill ju ha ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. ⁴ Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. ⁵ Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. ⁶ Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. ⁷ Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet. ⁸ Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. ⁹ Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad. ¹⁰ Därför skriver jag detta när jag är borta från er, för att jag inte när jag är hos er skall behöva gå strängt fram i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.

¹¹ Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er. ¹² Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. ¹³ Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.

Hälsning

1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda. ² Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.^{[au] 3} Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, ⁴ som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. ⁵ Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

Galaternas avfall från evangelium

⁶ Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, ⁷ fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. ⁸ Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. ⁹ Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. ¹⁰ Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung

¹¹ Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. ¹² Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. ¹³ Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, ¹⁴ och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.

¹⁵ Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, ¹⁶ beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

¹⁸ Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas,^[av] och jag stannade hos honom i femton dagar. ¹⁹ Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. ²⁰ Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. ²¹ Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. ²² Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. ²³ De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." ²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Paulus möte med de ansedda i Jerusalem

2 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig. ² Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt,^[aw] för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? ³ Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. ⁴ Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. ⁵ Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

⁶ De som ansågs betyda något - hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen - mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer.^{[ax] 7} Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. ⁸ Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. ⁹ Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. ¹⁰ Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga,^[ay] och det har jag också vinnlagt mig om att göra.

Paulus klandrar Kefas

¹¹ Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. ¹² Ty innan det kom några från Jakob,^[az] brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. ¹³ Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. ¹⁴ Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"

Rättfärdig genom tro, inte genom lagens gärningar

¹⁵ Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. ¹⁶ Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. ¹⁷ Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej! ¹⁸ Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som en överträdare. ¹⁹ Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ²⁰ och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.

Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham

3 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? ² Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? ³ Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? ⁴ Har ni lidit så mycket förgäves,^[ba] ja, helt förgäves? ⁵ Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? ⁶ Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. ^{[bb] 7} Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.

⁸ Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. ^{[bc] 9} Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. ^{[bd] 11} Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. ^{[be] 12} Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. ^{[bf] 13} Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. ^{[bg] 14} Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Lagen upphäver ej löftet

¹⁵ Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. ¹⁶ Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling ^[bh] som är Kristus. ¹⁷ Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare,^[bi] så att löftet skulle sättas ur kraft. ¹⁸ Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.

¹⁹ Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.^{[bj] 20} Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.^[bk]

²¹ Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. ²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ²³ Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴ Så blev lagen vår övervakare^[bl] fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.