Bible in 90 Days

⁴⁰ De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. ⁴¹ Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. ⁴² Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden. ⁴³ Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne. ⁴⁴ Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. ⁴⁵ Men rättfärdiga män skall döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som utgjuter blod, ty horor är de, och de har blod på sina händer.

⁴⁶ Så säger Herren, Herren: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. ⁴⁷ Folksamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld. ⁴⁸ Så skall jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor skall varnas så att de inte bedriver sådan skamlöshet som ni. ⁴⁹ Man skall låta er skamlöshet komma över er, och ni skall få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni skall inse att jag är Herren, Herren."

Jerusalem liknas vid en kokande gryta

24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden.^[a] Han sade: ² "Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, ty kungen i Babel har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. ³ Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren, Herren:

¹³ Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren, hur jag än försökte rena dig, skall du nu inte mer bli fri från din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig. ¹⁴ Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag skall göra det! Jag skall inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt sätt att leva och efter dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, Herren."

Profetens handlande - ett tecken

¹⁵ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁶ "Du människobarn, se, genom plötslig död skall jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du skall inte klaga eller gråta eller fälla tårar. ¹⁷ I tysthet får du sörja, men du skall inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd."

¹⁸ Nästa morgon talade jag till folket, men på aftonen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. ¹⁹ Då sade folket till mig: "Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?" ²⁰ Jag svarade dem: " Herrens ord kom till mig. Han sade: ²¹ Säg till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, skall falla för svärd. ²² Då skall ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. ²³ Ni skall behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni skall inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra. ²⁴ Hesekiel skall vara ett tecken för er. Som han har gjort, skall ni komma att göra. När detta händer, skall ni inse att jag är Herren, Herren.

²⁵ Men du människobarn skall veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, ²⁶ den dagen skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. ²⁷ Den dagen skall din mun öppnas, och du skall tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är Herren."

Profetia mot Ammon

25 Herrens ord kom till mig, han sade: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn och profetera mot dem. ³ Säg till Ammons barn: Hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren:

Eftersom du ropade "ha, ha" mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, ⁴ se, därför skall jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De skall äta din frukt och de skall dricka din mjölk. ⁵ Jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni skall inse att jag är Herren. ⁶ Ty så säger Herren, Herren: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, ⁷ se, därför skall jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag skall utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag skall förgöra dig, och du skall inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

⁸ Så säger Herren, Herren:

Eftersom Moab och Seir säger: "Se, det är med Juda hus som med alla andra folk", ⁹ därför skall jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatajim. ¹⁰ Till besittning åt österlänningarna skall jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer tänker på Ammons barn bland folken. ¹¹ Moab skall jag döma, och de skall inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

¹² Så säger Herren, Herren:

Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, ¹³ därför, säger Herren, Herren, skall jag räcka ut min hand mot Edom och utrota både människor och djur. Jag skall ödelägga det, och från Teman till Dedan skall de falla för svärd. ¹⁴ Jag skall hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de skall handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom skall så få känna min hämnd, säger Herren, Herren.

Profetia mot filisteerna

¹⁵ Så säger Herren, Herren:

Eftersom filisteerna har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, ¹⁶ därför säger Herren, Herren så: Se, jag skall räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. ¹⁷ Jag skall hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de skall inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem."

Profetia mot Tyrus

26 I elfte året,^[b] på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:

² Du människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:

⁷ Ty så säger Herren, Herren:

Se, jag skall låta Nebukadressar, kungen i Babel, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.

¹⁵ Så säger Herren, Herren till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? ¹⁶ Alla furstar vid havet skall stiga ner från sina troner. De skall lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De skall ständigt förskräckas och häpna över dig.

¹⁷ De skall stämma upp en klagosång över dig och säga:

¹⁹ Ty så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de stora vattnen övertäcker dig, ²⁰ då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så skall du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. ²¹ Jag skall låta dig få ett fasansfullt slut, och du skall inte mer finnas till. Man skall söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren, Herren."

Klagosång över Tyrus

27 Herrens ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus. ³ Säg till Tyrus:

¹² Tarsis var din handelspartner, ty du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. ¹³ Javan, Tubal och Mesek handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. ¹⁴ Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land. ¹⁵ Dedans söner handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. ¹⁶ Aram var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten. Karbunkelstenar, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.

¹⁷ Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. ¹⁸ Damaskus var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar. ¹⁹ Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus i utbyte mot dina varor. ²⁰ Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. ²¹ Araberna och Kedars alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig. ²² Sabas och Raamas köpmän gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. ²³ Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drev handel med dig. ²⁴ De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.

Profetia mot kungen i Tyrus

28 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, säg till fursten i Tyrus:

Så säger Herren, Herren:

¹¹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹² "Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom:

Så säger Herren, Herren:

Profetia mot Sidon

²⁰ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²¹ "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det ²² och säg:

Så säger Herren, Herren:

²⁴ Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, Herren.

²⁵ Så säger Herren, Herren: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. ²⁶ De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud."

Profetia mot Egypten

29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden^[c] kom Herrens ord till mig. Han sade: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, kungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. ³ Säg:

Så säger Herren, Herren:

⁸ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag skall utrota både människor och djur ur dig. ⁹ Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. ¹⁰ Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns.

¹¹ Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år. ¹² Jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skall ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.

¹³ Ty så säger Herren, Herren: När fyrtio år har gått, skall jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. ¹⁴ Jag skall göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land,^[d] som de härstammar från. Där skall de bli ett oansenligt rike, ¹⁵ ett rike som är oansenligare än andra riken, så att det inte mer skall kunna upphöja sig över folken. Jag skall låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. ¹⁶ Israels folk skall inte mer förlita sig på egyptierna, utan de skall minnas sin synd, när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de skall inse att jag är Herren, Herren."

¹⁷ I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden^[e] kom Herrens ord till mig. Han sade:

¹⁸ "Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. ¹⁹ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag ger Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta skall hans här få som lön. ²⁰ Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, ty för min räkning har de utfört sitt verk, säger Herren, Herren.

²¹ På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag skall låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de skall inse att jag är Herren."

Egyptens och faraos fall

30 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, profetera och säg:

Så säger Herren, Herren:

⁷ Deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer skall ligga bland ödelagda städer. ⁸ De skall inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

⁹ På den dagen skall sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man skall där gripas av ångest som på Egyptens dag, ty se, det kommer.

¹⁰ Så säger Herren, Herren:

²⁰ I elfte året, på sjunde dagen i första månaden,^[f] kom Herrens ord till mig. Han sade: ²¹ "Du människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet. ²² Därför säger Herren, Herren så: Jag är emot farao, kungen i Egypten, och skall bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag skall låta svärdet falla ur hans hand. ²³ Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. ²⁴ Den babyloniske kungens armar skall jag stärka, och jag skall sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar skall jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. ²⁵ Jag skall stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall sjunka ner. De skall inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han skall räcka ut det mot Egyptens land. ²⁶ Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de skall inse att jag är Herren."

Det skall gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden,^[g] kom Herrens ord till mig. Han sade: ² "Du människobarn, säg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop:

¹⁰ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, ¹¹ därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen. ¹² Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. ¹³ På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

¹⁴ Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. Ty de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

¹⁵ Så säger Herren, Herren: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. ¹⁶ Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. ¹⁷ Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.

¹⁸ Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, Herren."

Klagosång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden^[h] kom Herrens ord till mig. Han sade: ² "Du människobarn, stäm upp en klagosång över farao, kungen i Egypten, och säg till honom:

¹⁷ I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:

¹⁸ "Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, till dem som redan har farit ner i graven.

¹⁹ Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! ²⁰ Bland män som är genomborrade med svärd skall de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

²¹ Starka hjältar skall tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

²² Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. ²³ Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

²⁴ Där ligger Elam med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. ²⁵ Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

²⁶ Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. ²⁷ Inte heller får de ligga bland de fallna, oomskurna hjältarna, som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, ty de spred skräck i de levandes land. ²⁸ Också du skall krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

²⁹ Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

³⁰ Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, ty de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

³¹ Farao skall se dem, och han skall trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren, Herren. ³² Ty jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren, Herren."

Hesekiel som väktare i Israel

33 Herrens ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: När jag låter svärdet drabba ett land och folket i det landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare, ³ och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, ⁴ men den som får höra ljudet från hornet ändå inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. ⁵ Han hörde ljudet från hornet men lät inte varna sig. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, hade han räddat sitt liv.

⁶ Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet för att varna folket, och svärdet kommer och tar bort någon bland dem, då dör denne genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.

⁷ Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. ⁸ När jag säger till den ogud-aktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. ⁹ Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.

Gud vill ingen syndares död

¹⁰ Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? ¹¹ Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

¹² Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. ¹³ Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. ¹⁴ Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, ¹⁵ så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. ¹⁶ Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.

¹⁷ Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. ¹⁸ Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. ¹⁹ Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva. ²⁰ Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."

Jerusalem har fallit på grund av folkets trolöshet

²¹ I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden,^[i] kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit." ²² På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.

²³ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²⁴ "Du människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet! ²⁵ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet? ²⁶ Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting, och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet? ²⁷ Så skall du säga till dem: Så säger Herren, Herren: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna skall falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet skall jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor skall dö genom pest. ²⁸ Jag skall göra landet öde och tomt och dess stolta makt skall upphöra. Israels berg skall läggas öde, så att ingen går fram där. ²⁹ Då skall de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla de avskyvärda ting som de har gjort.

³⁰ Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör, vad det är för ett ord som nu kommer från Herren. ³¹ De kommer till dig som de brukade göra och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar ljuvliga ord med munnen, men deras hjärtan strävar efter orätt vinning. ³² Och se, du är för dem lik den som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem. ³³ Men när det kommer - och se, det kommer - då skall de inse att en profet har varit ibland dem."

Israels herdar

34 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? ³ I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden. ⁴ De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem. ⁵ De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt alla markens djur när de skingrades.

⁶ Mina får irrar nu omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får kringspridda utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem. ⁷ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ⁸ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, sannerligen, därför att mina får har lämnats till rov och därför att mina får har blivit ett byte för alla vilda djur - de har ju ingen herde - och eftersom mina herdar inte frågar efter mina får, då herdarna bara tänker på sig själva och inte på mina får, ⁹ därför, ni herdar: Hör Herrens ord: ¹⁰ Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot herdarna och skall utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna skall då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de inte blir föda åt dem.

Den rätte herden

¹¹ Ty så säger Herren, Herren: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. ¹² Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. ¹³ Jag skall föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. ¹⁴ På goda betesmarker skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de vila sig på goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete på Israels berg. ¹⁵ Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, Herren. ¹⁶ De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa.

¹⁷ Men ni, mina får, så säger Herren, Herren: Jag skall döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. ¹⁸ Är det inte nog för er att ni får beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att ni får dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? ¹⁹ Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat? ²⁰ Därför säger Herren, Herren så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra. ²¹ Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem, ²² därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får. ²³ Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde. ²⁴ Jag, Herren, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.

²⁵ Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. ²⁶ Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse. ²⁷ Träden på marken skall bära sin frukt och jorden skall ge sin gröda och själva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. ²⁸ Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrämma dem. ²⁹ Jag skall låta en plantering växa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor där skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. ³⁰ De skall inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, Herren. ³¹ Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren, Herren."

Dom över Edom

35 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det. ³ Säg till det: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag skall räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark. ⁴ Jag skall lägga dina städer i ruiner, och du skall bli öde, och du skall inse att jag är Herren.

⁵ Eftersom du alltid har hatat Israels barn och givit dem åt svärdet under deras ofärds tid, när missgärningen hade nått sin gräns, ⁶ därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, skall blod förfölja dig. ⁷ Jag skall göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag skall utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka. ⁸ Jag skall fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skall män falla för svärd. ⁹ Jag skall göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer skall inte mer vara bebodda. Då skall ni inse att jag är Herren.

¹⁰ Du sade: De båda folken och de båda länderna skall bli mina, vi skall ta dem i besittning - detta fastän Herren bodde där -, ¹¹ därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag skall göra mig känd bland dem när jag dömer dig. ¹² Du skall inse att jag är Herren. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg, då du sagt: Det är en ödemark. Vi har fått dem, och vi skall uppsluka dem. ¹³ Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.

¹⁴ Så säger Herren, Herren: Medan hela jorden gläder sig skall jag göra dig till en ödemark. ¹⁵ Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, skall jag göra på samma sätt med dig. Du skall bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då skall de inse att jag är Herren.