Bible in 90 Days
7 Då blev jag för dem som ett lejon,
lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.
14 Samaria skall stå med skuld, ty hon har varit upprorisk mot sin Gud.
Invånarna skall falla för svärd,
deras späda barn skall bli krossade,
deras havande kvinnor uppristade.
Kallelse till omvändelse och löfte om nåd
2 Vänd om, Israel, till Herren, din Gud,
ty genom din missgärning har du kommit på fall.
3 Tag med er ord
och vänd åter till Herren.
Säg till honom:
"Förlåt oss alla våra synder
och tag nådigt emot oss.
Då skall vi prisa dig med våra läppar.
4 Assur kan inte rädda oss,
vi skall inte mer sitta upp på stridshästar.
Vi skall aldrig mer säga:
'Vår Gud' till våra händers verk.
Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet."
5 Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem av fri vilja,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
6 Jag skall bli som dagg för Israel,
han skall blomstra som en lilja,
han skall skjuta rötter som Libanon.
7 Hans avkomlingar skall breda ut sig,
han skall bli lik ett olivträd i fägring,
han skall dofta som Libanon.
8 De som bor i hans skugga skall återvända.
De skall odla säd
och grönska som vinstockar.
Minnet av honom skall vara som Libanons vin.
9 Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa?
Jag skall bönhöra honom och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig besinnar det.
Ty Herrens vägar är rätta,
och på dem vandrar de rättfärdiga,
men överträdarna kommer där på fall.
Guds dom genom gräshoppor
1 Herrens ord, som kom till Joel, Petuels son.
2 Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant skett i era dagar
eller under era fäders tid?
3 Det här skall ni berätta för era barn,
era barn skall säga det till sina barn,
och deras barn till ett kommande släkte.
4 Det som blev kvar efter gräsgnagarna
åt gräshopporna upp,
det som blev kvar efter gräshopporna
åt gräsbitarna upp,
och det som blev kvar efter gräsbitarna
åt gräsätarna upp.
5 Vakna upp, ni som är druckna, och gråt,
jämra er, ni alla som dricker vin,
över att druvsaften har tagits bort från er mun.
6 Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt folk som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
och kindtänder som en lejoninna.
7 De har ödelagt min vinstock
och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken,
vita har grenarna lämnats.
8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9 Matoffer och drickoffer har tagits bort
från Herrens hus,
prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 Fältet är ödelagt,
marken sörjer,
ty säden är förstörd.
Det nya vinet har torkat bort,
och oljan har sinat.
11 Stå med skam, ni jordbrukare,
jämra er, ni vinodlare,
över vetet och över kornet,
ty skörden på fälten är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet har vissnat,
granatträdet, palmen och äppelträdet,
ja, alla träd på marken har torkat bort,
glädjen har vissnat bort från människors barn.
13 Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänar vid altaret.
Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
14 Pålys en helig fasta,
lys ut en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
samla alla som bor i landet,
till Herrens, er Guds, hus,
och ropa till Herren.
15 Ve oss, vilken dag!
Ty Herrens dag är nära,
som förödelse från den Allsmäktige kommer den.
16 Har inte vårt levebröd tagits bort
inför våra ögon,
glädje och fröjd
från vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat
under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
och ladorna förfaller,
ty säden har torkat bort.
18 Hur stönar inte boskapen!
Kreaturshjordarna irrar omkring,
de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.
19 Till dig, Herre, ropar jag,
ty en eld
har förtärt betet i öknen
och en eldslåga
har förbränt träden på marken.
20 Också de vilda djuren
längtar efter dig,
ty vattenbäckarna har torkat ut
och en eld
har förtärt betet i öknen.
Herrens dag
2 Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar.
Ty Herrens dag kommer,
ja, den är nära,
2 en dag av mörker och tjocka,
en dag av moln och dimma.
Likt en gryning som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk,
vars like inte har funnits
och aldrig skall uppstå igen
under kommande släkten.
3 Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en förbrännande låga.
Som Edens lustgård låg landet framför dem,
bakom dem är öde öken.
Undan dem finns ingen räddning.
4 De liknar hästar,
som stridshästar rusar de i väg.
5 Med ett ljud som av vagnar
spränger de fram över bergens toppar,
med ett dån som av eld
när den förtär strå.
De är som ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
6 Inför dem grips folken av ångest,
alla ansikten skiftar färg.
7 Som hjältar jagar de i väg,
likt stridsmän stiger de upp på murarna.
Var och en går sin väg rakt fram,
ingen viker av från sin stråt.
8 Den ene tränger inte den andre,
var och en går sin givna bana.
Mitt igenom vapnen störtar de fram
utan att hejdas.[a]
9 De stormar in i staden,
rusar fram på murarna,
klättrar upp på husen,
går in genom fönstren som tjuvar.
10 Inför dem darrar jorden,
himlen bävar,
solen och månen förmörkas,
stjärnorna mister sitt sken.
11 Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stort är hans härläger,
stark är den som utför hans order.
Ty stor är Herrens dag
och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?
Kallelse till omvändelse
12 Men nu, säger Herren,
vänd om till mig av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd om till Herren, er Gud.
Ty nådig och barmhärtig är han,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig
och lämnar en välsignelse kvar efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren, er Gud.
15 Blås i horn på Sion,
pålys en helig fasta,
lys ut en helig sammankomst.
16 Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Må brudgummen komma ut ur sin kammare
och bruden ut ur sitt gemak.
17 Må prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret och säga:
" Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli till en nidvisa bland hednafolken.
Varför skulle man få säga bland folken:
Var är nu deras Gud?"
Herrens svar
18 Då fylldes Herren av nitälskan för sitt land,
och han förbarmade sig över sitt folk.
19 Herren svarade och sade till sitt folk:
Se, jag skall sända er
säd och vin och olja,
så att ni blir mätta.
Och jag skall inte längre
låta hednafolken förakta er.
20 Fienden från norr
skall jag driva långt bort ifrån er,
jag skall driva ut honom till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till havet i öster
och hans eftertrupp till havet i väster.
Stank skall stiga upp från honom,
ja, vedervärdig lukt skall stiga upp från honom,
ty stora ting har han gjort.
21 Frukta inte, du land,
utan fröjda dig och gläds,
ty stora ting har Herren gjort.
22 Frukta inte, ni djur på fältet,
ty betesmarkerna i öknen grönskar,
och träden bär sin frukt,
fikonträden och vinstockarna
ger sin rikedom.
23 Fröjda er, ni Sions barn,
var glada i Herren, er Gud,
ty han har givit er Läraren[b] som ger rättfärdighet.
Han skall låta rikligt med regn komma ner över er,
både höstregn och vårregn som tidigare.
24 Så skall logarna fyllas med säd
och pressarna flöda över av vin och olja.
25 Jag skall ersätta er för de årsgrödor
som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här som jag sände ut mot er.
26 Ni skall äta och bli mätta,
och ni skall lova Herrens, er Guds, namn,
hans som har handlat så underbart med er,
och mitt folk skall aldrig mer komma på skam.
27 Ni skall förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Och mitt folk skall aldrig komma på skam.
28 Och det skall ske därefter
att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män skall se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30 Och jag skall låta tecken synas
på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31 Solen skall vändas i mörker
och månen i blod,
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
32 Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.
Ty på Sions berg och i Jerusalem
skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt,
bland kvarlevan som Herren kallar.
Guds dom över Israels fiender
3 Ty se, i de dagarna och på den tiden,
när jag gör slut på
Judas och Jerusalems fångenskap,
2 skall jag samla alla hednafolk
och föra dem ner till Josafats[c] dal.
Där skall jag hålla dom över dem
för mitt folks, min arvedel Israels, skull,
som de har förskingrat bland hednafolken.
De har delat mitt land
3 och kastat lott om mitt folk.
En sköka betalade de med en pojke,
och en flicka sålde de för vin som de drack upp.
4 Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni vedergälla mig för något? Om ni vill hämnas på mig, skall jag snabbt och med hast låta er hämnd vända tillbaka över era egna huvuden, 5 eftersom ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört det dyrbaraste jag ägde in i era tempel. 6 Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att de skulle sändas bort från sitt land. 7 Se, jag skall väcka upp dem från den ort dit ni har sålt dem, och det ni har gjort skall jag låta komma över era egna huvuden. 8 Jag skall sälja era söner och döttrar till folket i Juda och de skall sälja dem till sabeerna,[d] ett folk långt bort i fjärran land. Ty så har Herren talat.
9 Ropa ut detta bland hednafolken,
kalla till helig strid.
Väck upp hjältarna,
låt alla krigsmän komma och rycka fram.
10 Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut.
Låt den svage säga: "Jag är stark."
11 Skynda er att komma,
alla ni hednafolk häromkring,
och församla er.
Sänd, Herre, dina hjältar dit ner.
12 Låt hednafolken resa sig och dra ut
till Josafats dal,
ty där skall jag sitta till doms
över alla hednafolk häromkring.
13 Låt lien gå, ty skörden är mogen.
Kom och trampa, ty pressen är full,
presskaren flödar över,
ty deras ondska är stor.
14 Det är skaror på skaror i Domens dal,
ty Herrens dag är nära i Domens dal.
15 Solen och månen förmörkas,
och stjärnorna mister sitt sken.
16 Herren ryter från Sion,
från Jerusalem låter han sin röst höras,
så att himlen och jorden bävar.
Men Herren är en tillflykt för sitt folk,
ett skydd för Israels barn.
17 Och ni skall förstå att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem skall vara heligt,
och främlingar skall inte mer ta vägen genom henne.
18 Och det skall ske på den tiden
att bergen skall drypa av druvsaft
och höjderna flöda av mjölk.
Alla bäckar i Juda
skall flöda av vatten.
En källa skall utgå från Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19 Egypten skall bli en ödemark
och Edom en öde öken,
därför att de har brukat våld mot Juda folk
och utgjutit oskyldigt blod i deras land.
20 Juda skall vara bebott för alltid
och Jerusalem från släkte till släkte.
21 Jag skall utplåna deras blodskulder,
dem som jag inte redan har utplånat.
Herren bor på Sion.
1 Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han skådade angående Israel, när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel, två år före jordbävningen.
2 Han sade:
Herren skall ryta från Sion,
från Jerusalem skall han låta höra sin röst.
Då skall herdarnas betesmarker sörja,
Karmels höjd skall torka bort.
Profetia om Damaskus
3 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Damaskus, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju tröskat Gilead
med sina tröskvagnar av järn.
4 Jag skall sända en eld mot Hazaels hus,
och den skall förtära Ben-Hadads palats.
5 Jag skall bryta sönder bommarna i Damaskus
och utrota dem som bor i Bikat-Aven
och den som bär spiran i Bet-Eden.
Arams folk skall föras bort till Kir,
säger Herren.
Profetia om Gaza
6 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Gaza, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju fört bort allt folket som fångar
och överlämnat dem åt Edom.
7 Jag skall sända en eld mot Gazas murar,
och den skall förtära dess palats.
8 Jag skall utrota dem som bor i Asdod
och den som bär spiran i Askelon.
Jag skall vända min hand mot Ekron,
så att filisteernas kvarleva går under,
säger Herren, Herren.
Profetia om Tyrus
9 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Tyrus, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju överlämnat allt folket som fångar åt Edom
utan att tänka på sitt brödraförbund.
10 Jag skall sända en eld mot Tyrus murar,
och den skall förtära dess palats.
Profetia om Edom
11 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Edom, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
Han har ju förföljt sin bror med svärd
och förkvävt all barmhärtighet,
han har utan uppehåll låtit sin vrede rasa
och ständigt hållit fast vid sin förbittring.
12 Jag skall sända en eld mot Teman,
och den skall förtära Bosras palats.
Profetia om Ammon
13 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Ammons folk, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju ristat upp havande kvinnor i Gilead
när de ville utvidga sitt område.
14 Jag skall tända upp en eld mot Rabbas murar,
och den skall förtära dess palats
under härskri på stridens dag,
under storm på ovädrets dag.
15 Deras kung skall vandra bort i fångenskap,
han själv och hans furstar med honom,
säger Herren.
Profetia om Moab
2 Så säger Herren: För tre överträdelser av Moab, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
Han har ju förbränt benen efter Edoms kung till kalk.
2 Jag skall sända en eld mot Moab,
och den skall förtära Keriots palats.
Moab skall dö under stridslarm,
under härskri vid basuners ljud.
3 Den som är domare skall jag utrota ur landet
och alla furstarna skall jag dräpa tillsammans med honom,
säger Herren.
Profetia om Juda
4 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Juda, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju förkastat Herrens lag
och inte hållit hans stadgar
utan låtit förleda sig av sina lögngudar
som deras fäder hade följt.
5 Jag skall sända en eld mot Juda,
och den skall förtära Jerusalems palats.
Profetia om Israel
6 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Israel, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De säljer ju den rättfärdige för pengar
och den fattige för ett par skor.
7 Ty de längtar efter att se stoft på de hjälplösas huvuden
och kränker rätten för de ödmjuka.
Far och son går till samma flicka
för att vanhelga mitt heliga namn.
8 På kläder som tagits i pant
sträcker de ut sig vid varje altare,
och bötfälldas vin dricker de
i sin Guds hus.
9 Det var jag som förgjorde amoreerna för dem,
ett folk så högrest som cedrar
och så väldigt som ekar.
Jag förgjorde deras frukt upptill
och deras rötter nertill.
10 Det var jag som förde er upp från Egyptens land
och som ledde er i öknen i fyrtio år
för att ni skulle ta amoreernas land i besittning.
11 Bland era söner väckte jag upp profeter,
bland era unga män nasirer.
Är det inte så, ni Israels barn?
säger Herren.
12 Men ni gav nasirerna vin att dricka,
och profeterna befallde ni:
Profetera inte!
13 Se, jag skall pressa ner er
så som en vagn pressar ner
när den är fullastad med kärvar.
14 Då skall inte den snabbe finna någon tillflyktsort,
den starke inte ha någon nytta av sin kraft
och hjälten inte kunna rädda sitt liv.
15 Då kan bågskytten inte hålla stånd,
den snabbfotade inte komma undan
och ryttaren inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste bland hjältarna
skall på den dagen fly undan naken,
säger Herren.
Israel utvald och förkastad
3 Hör detta ord som Herren har talat mot er, ni Israels barn,
mot hela det släkte som jag har fört upp
ur Egyptens land.
Så har han sagt:
2 Endast er har jag känt som mitt folk
av alla jordens släkter,
därför skall jag också straffa er
för alla era missgärningar.
3 Vandrar två tillsammans
utan att de kommit överens om det?
4 Ryter ett lejon i skogen
utan att det funnit något rov?
Ger ett ungt lejon till ett rytande i kulan
utan att det har tagit byte?
5 Fastnar en fågel i en fälla på marken
utan att någon snara är gillrad för den?
Slår en fälla upp från marken
utan att den gör någon fångst?
6 Stöter man i basun i en stad
utan att folket blir förskräckt?
Händer det en olycka i en stad
utan att Herren har vållat den?
7 Ty Herren, Herren gör ingenting
utan att ha uppenbarat sin hemlighet
för sina tjänare profeterna.
8 När lejonet ryter,
vem skulle då inte frukta?
När Herren, Herren talar,
vem skulle då inte profetera?
Domsord över Samaria
9 Ropa ut över Asdods palats
och över palatsen i Egyptens land,
säg: Kom samman på Samarias berg
och se den stora förvirring som där råder
och förtrycket mitt ibland dem.
10 De förstår inte att göra det rätta,
säger Herren,
de som samlar våld och fördärv i sina palats.
11 Därför säger Herren, Herren:
En fiende skall omringa landet,
riva ner ditt starka fäste
och plundra dina palats.
12 Så säger Herren:
Liksom en herde räddar ur lejonets gap
ett par benpipor
eller en bit av ett öra,
så skall Israels folk räddas,
de som nu sitter i Samaria i sina soffors hörn
och på bäddar av damast.
13 Hör och vittna mot Jakobs hus,
säger Herren, Herren, härskarornas Gud:
14 Den dag då jag straffar Israel
för dess överträdelser,
skall jag låta straffet komma över Betels altaren,
så att altarhornen huggs av
och faller till marken.
15 Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus.
Elfenbenshusen skall bli förstörda
och många hus skall sopas bort,
säger Herren.
4 Hör detta ord, ni Basans kor[e] på Samarias berg,
ni som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
ni som säger till era män:
"Tag hit, så att vi får dricka."
2 Herren, Herren har svurit vid sin helighet:
Se, dagar skall komma över er,
då man skall hämta upp er med metkrokar
och vad som är kvar av er med fiskkrokar.
3 Då skall ni söka er ut,
var och en genom närmaste öppning i muren,
och ni skall drivas bort till Harmon,
säger Herren.
Israels förhärdelse
4 Gå till Betel och bedriv er synd,
till Gilgal och bedriv än värre synd.
Bär på morgonen fram era slaktoffer,
på tredje dagen era tionden.
5 Förbränn syrat bröd till lovoffer,
lys ut frivilliga offer, ja, kungör dem.
Ty sådant älskar ni ju, ni Israels barn,
säger Herren, Herren.
6 Jag lät er gå med tomma magar[f] i alla era städer,
jag lät er sakna bröd på alla era orter.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
7 Jag höll tillbaka regnet för er,
när det ännu var tre månader kvar till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
En åker fick regn,
och den åker som inte fick regn torkade bort.
8 Två, tre städer stapplade bort till samma stad
för att få vatten att dricka,
utan att de kunde släcka sin törst.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
9 Jag lät er drabbas av sot och rost.
Era många trädgårdar och vingårdar,
era fikonträd och olivträd,
åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
10 Jag sände pest ibland er som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar bli tagna som byte.
Stanken av era fallna skaror
lät jag stiga upp och komma in i er näsa.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er,
liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand, ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
12 Därför skall jag göra så med dig, Israel,
och eftersom jag skall göra detta med dig,
så bered dig, Israel, att möta din Gud.
13 Ty se, han som danar bergen och skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder -
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
En klagosång och kallelse till omvändelse
5 Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus:
2 "Fallen är hon och kan inte mer stiga upp,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin egen mark.
Ingen finns som reser henne upp."
3 Ty så säger Herren, Herren:
Den stad som tusen brukade dra ut ifrån,
skall få hundra kvar,
och den som hundra brukade dra ut ifrån,
skall få tio kvar, för Israels hus.
4 Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig och ni skall leva.
5 Men sök inte Betel,
kom inte till Gilgal
och gå inte till Beer-Sheba,
ty Gilgal skall föras bort i fångenskap,
och av Betel skall inget bli kvar.
6 Sök Herren och ni skall leva.
Annars skall han komma över Josefs hus
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och slår ner rättfärdigheten till marken.
8 Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar djupa mörkret till morgon
och gör dagen mörk som natten,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jorden -
Herren är hans namn.
9 Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga,
så att fördärv drabbar befästa borgar.
10 De hatar den som i porten försvarar det rätta
och den som talar sanning avskyr de.
11 Hör därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men skall inte få dricka vin från dem.
12 Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
ty det är en ond tid.
14 Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
så som ni säger att han är.
15 Hata det onda och älska det goda
och låt rätten härska i porten.
Kanske skall Herren, härskarornas Gud,
vara nådig mot Josefs kvarleva.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall klagan höras,
och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!".
Mannen på åkern skall man uppmana till sorg,
och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
17 I alla vingårdar skall klagan höras,
ty jag skall gå fram mitt ibland er,
säger Herren.
Herrens dag
18 Ve dem som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker och inte ljus.
19 Det blir som när någon flyr för ett lejon,
men möter en björn,
och som, när han kommer hem,
stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer,
finner jag ingen glädje i dem,
era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller!
Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.
25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
ni av Israels hus?
26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun,[g] er guds stjärna,
era gudabilder som ni gjort åt er?
27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.
Folkets självsäkerhet och brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta bland förstlingsfolket,
dem som Israels hus brukar vända sig till!
2 Drag bort till Kalne och se efter,
gå därifrån till Stora Hamat
och far sedan ner till filisteernas Gat.
Är de bättre än rikena här,
eller är deras område större än ert område?
3 Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er,
men låter våldet härska hos er.
4 Ni vilar på soffor av elfenben
och sträcker lättjefullt ut er på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 Ni skrålar era visor till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med salvor av finaste olja,
men bekymrar er inte om Josefs skada.
7 Därför skall nu dessa
som de första föras bort i fångenskap.
Det blir slut med skrålet
från dem som lättjefullt sträcker ut sig.
8 Herren, Herren har svurit vid sig själv,
säger Herren, härskarornas Gud:
Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats.
Jag skall utlämna staden
med allt som finns i den.
9 Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö. 10 När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas."
11 Ty se, på Herrens befallning
skall det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
12 Springer hästar på klippor
eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo-Debar[h] och säger:
"Har vi inte genom vår egen styrka
intagit Karnajim?"[i]
14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.
Gräshopporna
7 Detta lät Herren, Herren mig se:
Jag såg gräshoppor skapas när sommargräset började växa upp. Det var sommargräset efter kungsslåttern. 2 När de hade ätit upp allt grönt i landet sade jag: "Herre, Herre, förlåt! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?" 3 Då ångrade Herren detta. "Det skall inte ske", sade Herren.
Elden
4 Detta lät Herren, Herren mig se:
Jag såg att Herren, Herren kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet. 5 Då sade jag: "Herre, Herre, sluta! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?" 6 Då ångrade Herren detta. "Inte heller detta skall ske", sade Herren Herren.
Sänklodet
7 Detta lät han mig se:
Jag såg Herren stå på en lodrät mur, och i sin hand höll han ett blylod. 8 Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "Ett blylod." Då sade Herren: "Se, jag skall hänga upp ett blylod mitt ibland mitt folk Israel. Jag skall inte skona dem ytterligare en gång.
9 Isaks offerhöjder skall bli ödelagda och Israels helgedomar förstörda och mot Jerobeams hus skall jag resa mig upp med svärdet."
Amos och prästen i Betel
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande. 11 Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
12 Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel." 14 Amos svarade Amasja: "Jag är inte en profet, en yrkesprofet.[j] Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. 15 Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig:
Gå och profetera för mitt folk Israel.
16 Så hör nu Herrens ord. Du säger:
Profetera inte mot Israel
och tala inte mot Isaks hus.
17 Därför säger Herren så:
Din hustru skall bli en hora i staden,
dina söner och döttrar skall falla för svärd,
din jord skall utskiftas med mätsnöre.
Själv skall du dö i ett orent land,
och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
Nya syner. Israel har mognat för dom
8 Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg en korg med mogen frukt. 2 Han sade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade Herren till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte ytterligare en gång skona dem. 3 Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, Herren. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.
4 Hör detta, ni som står efter den fattiges liv
och vill göra slut på de olyckliga i landet,
5 ni som säger:
"När är nymånadsdagen förbi
så att vi får sälja säd,
och sabbaten
så att vi får öppna vårt sädesförråd?
Då skall vi göra efa-måttet mindre
och höja priset
och förfalska vågen
så att den visar orätt vikt.
6 Då skall vi köpa de utblottade för pengar
och den fattige för ett par skor.
Och spillsäden skall vi då sälja som säd."
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet:
Aldrig skall jag glömma någon av deras gärningar.
8 Skulle inte landet darra när sådant sker,
och skulle inte alla dess invånare sörja?
Skulle inte hela landet höja sig som Nilen
och röras upp och åter sjunka som Egyptens flod?
9 Det skall ske på den dagen,
säger Herren, Herren,
att jag skall låta solen gå ner vid middagstid
och lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen.
10 Jag skall förvandla era högtider till sorg
och alla era sånger till klagovisor.
Jag skall klä allas höfter med säcktyg
och göra alla huvuden skalliga.
Jag skall låta det bli som när man sörjer ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11 Se, dagar skall komma,
säger Herren, Herren,
då jag skall sända hunger i landet,
inte en hunger efter bröd,
inte en törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
12 De skall driva omkring från hav till hav
och springa hit och dit från norr till öster
för att söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.
13 På den dagen
skall vackra unga kvinnor
och unga män
tyna bort av törst,
14 de som nu svär vid Samariens skam[k],
och säger: "Leve din gud, Dan!"
och: "Leve vägen till Beer-Sheba!"
De skall falla och inte mer resa sig.
Israels förödelse
9 Jag såg Herren stå vid altaret, och han sade:
Slå till pelarhuvudena så att trösklarna bävar,
och låt spillrorna falla över huvudet på alla som står där.
Dem som är kvar skall jag döda med svärd.
Ingen av dem skall kunna fly undan,
ingen av dem skall kunna rädda sig.
2 Om de än bröt sig in i dödsriket,
skulle min hand hämta dem därifrån.
Om de än for upp till himlen,
skulle jag störta dem ner därifrån.
3 Om de än gömde sig på toppen av Karmel,
skulle jag där leta fram dem och hämta dem ner.
Om de än gömde sig utom synhåll för mig på havets botten,
skulle jag där befalla ormen att bita dem.
4 Om de än gick bort i fångenskap framför sina fiender,
skulle jag befalla svärdet att komma dit och dräpa dem.
Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem
till deras olycka och inte till deras lycka.
5 Herren, Herren Sebaot är den som rör vid jorden,
och den smälter
och alla dess invånare sörjer.
Hela jorden höjer sig som Nilen
och sjunker åter som Egyptens flod.
6 Det är han som bygger sin sal i himlen
och har grundat sitt valv över jorden.
Han kallar på havets vatten
och sprider ut det över jordens yta -
Herren är hans namn.
7 Är ni inte i mina ögon som nubierna,
ni Israels barn? säger Herren.
Förde jag inte Israel upp ur Egyptens land,
filisteerna från Kaftor
och arameerna från Kir?
8 Se, Herrens, Herrens ögon
är emot detta syndiga rike,
och jag skall utplåna det från jordens yta.
Ändå vill jag inte alldeles utplåna Jakobs hus,
säger Herren.
9 Ty se, jag befaller
att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken,
som om det siktades i ett såll.
Inte det minsta korn skall falla på jorden.
10 Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,
de som nu säger:
"Oss skall olyckan inte komma nära,
över oss skall den inte komma."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln