Bible in 90 Days
De härliga trädens fall
11 Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress,
ty cedern har fallit,
de härliga träden är skövlade.
Jämra er, ni Basans ekar,
ty skogen, den ogenomträngliga, är fälld.
3 Hör herdarnas jämmer,
när deras härlighet skövlas!
Hör de unga lejonens vrål,
när Jordans härlighet skövlas!
De två herdarna
4 Så sade Herren, min Gud: "Bli en herde för slaktfåren, 5 ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem. 6 Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger Herren. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra." 10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var Herrens ord. 12 Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. 13 Och Herren sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och Herren sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde. 16 Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."
17 Ve över den ovärdige herden
som överger sin hjord.
Må ett svärd träffa hans arm
och hans högra öga.
Må hans arm helt förtvina
och hans högra öga helt förmörkas.
Jerusalems räddning och fiendernas undergång
12 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: 2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet. 5 Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom Herren Sebaot som är deras Gud."
6 På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger. 7 Herren skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet. 8 På den dagen skall Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste[a] bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom Herrens ängel framför dem.
Veklagan över den genomstungne
9 På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11 På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset.[b] 12 Landet skall sörja, var släkt för sig:
Davids hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
Natans hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
13 Levi hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
Simeis släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
och deras kvinnor för sig.
Rening från synden
13 På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
2 På den dagen skall det ske, säger Herren Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att man inte mer skall komma ihåg dem. Också profeterna och den orene anden skall jag ta bort ur landet. 3 Om någon ändå uppträder som profet, så skall hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: "Du kan inte få leva, för du talar lögn i Herrens namn." Och hans egna föräldrar, hans far och mor, skall sticka ner honom när han profeterar.
4 Det skall ske på den dagen att profeterna skall skämmas för sina syner, när de profeterar. De skall inte längre klä sig i en mantel av hår för att bedraga, 5 utan var och en skall säga: "Jag är ingen profet. Jag är åkerbrukare och redan i min ungdom blev jag köpt till slav." 6 Om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på händerna?" skall han svara: "Dem har jag fått hemma hos mina vänner."
Herrens Herde slagen
7 Svärd, upp mot min herde,
mot den man som står mig nära!
säger Herren Sebaot.
Slå herden så att fåren skingras.
Ty jag skall vända min hand mot de små.
En prövad kvarleva - Herrens rätta folk
8 Det skall ske i hela landet, säger Herren,
att två tredjedelar skall utrotas och gå under,
men en tredjedel skall lämnas kvar.
9 Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld.
Jag skall luttra dem som man luttrar silver,
pröva dem som man prövar guld.
De skall åkalla mitt namn
och jag skall bönhöra dem.
Jag skall säga: "Detta är mitt folk."
Och folket skall svara: " Herren är min Gud."
Herrens dag kommer
14 Se, Herrens dag kommer! Då skall man dela bytet bland er.
2 Ty jag skall samla alla hednafolk
till strid mot Jerusalem.
Staden kommer att intas,
husen plundras
och kvinnorna våldtas.
Halva staden skall föras bort i fångenskap.
Men återstoden skall inte bli utrotad.
3 Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk,
så som han stred förr på drabbningens dag.
4 På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget,
mitt emot Jerusalem, österut.
Och Oljeberget skall delas mitt itu,
från öster till väster,
till en mycket stor dal
genom att ena hälften av berget viker undan mot norr
och andra hälften mot söder.
5 Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg,
ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel.
Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen
på Ussias, Juda kungs, tid.
Då skall Herren, min Gud, komma
och alla heliga med dig.
6 Det skall ske på den dagen
att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.
7 Det blir en särskild dag, känd av Herren,
inte dag och inte natt.
Men det skall ske att när aftonen kommer
blir det ljust.
8 Det skall ske på den dagen
att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem,
ena hälften mot Östra havet
och andra hälften mot Västra havet.
Både sommar och vinter skall det vara så.
9 Herren skall vara konung
över hela jorden.
På den dagen skall det ske:
Herren är en
och hans namn är ett.
10 Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.
11 Folket skall bo där i ro
och aldrig mer lämnas till undergång.
Jerusalem skall bo i trygghet.
12 Detta är den plåga med vilken Herren skall slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:
Han skall låta deras kött ruttna medan de ännu står på sina fötter,
deras ögon skall ruttna i sina hålor,
och deras tunga skall ruttna i deras mun.
13 Det skall ske på den dagen
att Herren skall sända stor förvirring bland dem.
De skall bära hand på varandra,
och den enes hand skall lyftas mot den andres.
14 Också Juda skall föra krig i Jerusalem.
Och skatter skall samlas från alla hednafolk runt omkring,
guld, silver och kläder i stor mängd.
15 Plågan skall på samma sätt
drabba hästar och mulåsnor,
kameler och åsnor
och alla andra djur där i lägren.
Hednafolken tillber Konungen
16 Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden. 17 Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall inget regn komma över dem. 18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, skall inte heller något regn komma. Detta blir den plåga som Herren skall slå hednafolken med, de som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. 19 Detta skall vara det straff som drabbar Egypten, ja, det straff som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
20 På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt Herren ", och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. 21 Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, så att var och en som frambär offer kan komma och ta en sådan för att laga till köttet. Ingen kanané[c] skall mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.
1 Denna profetia innehåller Herrens ord till Israel genom Malaki.
Herrens kärlek till Israel
2 Jag har älskat er, säger Herren.
Och ni frågar: "På vilket sätt har du älskat oss?"
Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren.
Jakob älskade jag,
3 men Esau hatade jag.
Jag gjorde hans berg till en ödemark
och gav hans arvedel åt öknens schakaler.
4 Om Edom säger: "Vi är krossade,
men vi skall åter bygga upp ruinerna",
så säger Herren Sebaot:
De bygger upp, men jag skall riva ner.
De skall kallas
"ogudaktighetens land"
och "det folk som Herren är vred på för evigt".
5 Era ögon skall se det,
och ni skall säga: " Herren är upphöjd
utöver Israels gränser".
Förakt för Herren
6 En son hedrar sin far,
en tjänare sin herre.
Om nu jag är en far,
var är då den heder som borde visas mig?
Och om jag är en herre,
var är då fruktan för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster som föraktar mitt namn.
Och ni frågar: "På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?"
7 Jo, genom att ni på mitt altare
offrar oren mat.
Och ni frågar: "På vilket sätt har vi kränkt din renhet?"
Genom att ni säger: " Herrens bord betyder ingenting."
8 Om ni bär fram ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram det som är lamt och sjukt,
är inte det något ont?
Kom med sådant till din ståthållare!
Tror du han blir glad
och tar nådigt emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han må vara nådig mot oss.
Genom er har detta skett.
Kan han då bli vänligt sinnad mot er?
säger Herren Sebaot.
10 Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna,
så att ni inte förgäves tänder upp eld på mitt altare!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
offergåvorna från er hand finner jag ingen glädje i.
11 Från solens uppgång till dess nedgång
skall mitt namn bli stort bland hednafolken,
på alla orter skall man bära fram rökoffer
och rena offergåvor åt mitt namn.
Ja, stort skall mitt namn bli bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
" Herrens bord är orent
och maten som ges är värdelös."
13 Ni säger: "Inte är det mödan värt!"
och så handhar ni det vanvördigt,
säger Herren Sebaot.
Som offer bär ni fram det som är stulet
och djur som är halta och sjuka.
Sådant offrar ni.
Och det skulle jag med glädje ta emot av er?
säger Herren.
14 Förbannad är den som handlar svekfullt,
den som i sin hjord har ett djur av hankön,
men ändå, när han gör ett löfte,
offrar åt Herren det som är vanställt.
Ty jag är en stor Konung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat bland hednafolken.
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 Om ni inte vill höra,
om ni inte lägger på hjärtat
att ge mitt namn ära,
säger Herren Sebaot,
då skall jag sända förbannelse mot er.
Jag skall förbanna era välsignelser,
ja, jag har redan förbannat dem,
eftersom ni inte lägger detta på hjärtat.
3 Se, jag skall straffa er avkomma
och kasta orenlighet i ansiktet på er,
orenlighet från era högtidsoffer,
och man skall bära bort er tillsammans med den.
4 Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning,
för att mitt förbund med Levi skall bestå,
säger Herren Sebaot.
5 Mitt förbund med honom var liv och frid,
och jag gav honom detta
för att han skulle frukta mig.
Och han fruktade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många från deras missgärningar.
7 Ty prästens läppar skall bevara kunskap,
och undervisning skall man hämta från hans mun.
Han är en budbärare från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
genom er undervisning har många kommit på fall.
Ni har fördärvat förbundet med Levi,
säger Herren Sebaot.
9 Därför har jag gjort er
föraktade och förnedrade inför allt folket,
eftersom ni inte har hållit er till mina vägar
och tagit hänsyn till människor när ni undervisar.
Folkets trolöshet
10 Har vi inte alla en enda Fader?
Har inte en enda Gud skapat oss?
Varför handlar vi då svekfullt mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 Juda har handlat svekfullt,
och avskyvärda ting
har bedrivits i Israel och i Jerusalem.
Ty Juda har kränkt det Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.
12 Herren skall från Jakobs tält utrota var och en som gör detta,
både hög och låg[d]
och den som bär fram gåvor till Herren Sebaot.
13 Och för det andra gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte längre vill se till offergåvan
eller ta emot något från er hand med glädje.
14 Och ni frågar: "Varför?"
Jo, Herren har varit vittne mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har handlat trolöst mot henne,
fastän hon är din maka,
din hustru som du ingått förbund med.
15 Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande tillhör honom.
Och varför ett?
Han söker avkomma som hör Gud till.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst.
17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
Ni frågar: "På vilket sätt har vi tröttat ut honom?"
Jo, ni säger: "Den som gör det onda
är god i Herrens ögon,
och han gläder sig över dem",
eller: "Var är Gud som dömer?"
Förbundets ängel
3 Se, jag skall sända min budbärare
och han skall bereda vägen för mig.
Och den Herre som ni söker
skall plötsligt komma till sitt tempel,
förbundets ängel som ni längtar efter.
Se, han kommer,
säger Herren Sebaot.
2 Men vem kan uthärda den dag då han kommer,
och vem kan bestå när han uppenbarar sig?
Ty han är som en guldsmeds eld
och som en tvättares såpa.
3 Likt en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret.
Han skall rena Levi söner,
luttra dem som guld och silver,
så att de kan bära fram åt Herren
en offergåva i rättfärdighet.
4 Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren
som i forna dagar och gångna år.
5 Jag skall komma till er och hålla dom.
Jag skall snabbt träda upp som vittne
mot trollkarlar och äktenskapsbrytare,
mot dem som svär falskt,
mot dem som undanhåller arbetaren hans lön
och förtrycker änkan och den faderlöse,
mot dem som vränger rätten för främlingen
och inte fruktar mig,
säger Herren Sebaot.
Israel inser inte sin synd
6 Jag, Herren, har inte förändrat mig,
och ni, Jakobs barn, har inte utplånats.
7 Alltsedan era fäders dagar har ni vikit av
från mina stadgar och inte hållit dem.
Vänd om till mig
så skall jag vända om till er,
säger Herren Sebaot.
Men ni frågar: "Varför skall vi vända om?"
8 Får en människa stjäla från Gud?
Ändå stjäl ni från mig.
Ni säger: "Vad har vi stulit från dig?"
Tionde och offergåvor.
9 Förbannelse har drabbat er,
ty ni och hela folket stjäl ifrån mig.
10 För in allt tionde i förrådshuset,
så att det finns mat i mitt hus.
Pröva mig nu i detta,
säger Herren Sebaot,
om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster
och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.
11 Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna[e]
så att de inte fördärvar frukten på marken.
Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt,
säger Herren Sebaot.
12 Och alla folk skall prisa er lyckliga,
ty ni skall vara ett ljuvligt land,
säger Herren Sebaot.
13 Ni har talat hårda ord mot mig,
säger Herren.
Men ni säger: "Vad har vi talat mot dig?"
14 Ni har sagt: "Det är meningslöst att tjäna Gud.
Vad vinner vi på att hålla hans bud
och gå sörjande inför Herren Sebaot?"
15 Nu prisar vi de högmodiga lyckliga.
De som handlar ogudaktigt uppmuntras,
de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.
En minnesbok
16 Men då talade de som fruktar Herren med varandra,
och Herren gav akt och lyssnade.
En minnesbok blev skriven inför honom
för dem som fruktar Herren
och ärar hans namn.
17 De skall vara mina, säger Herren Sebaot,
min egendom på den dag då jag utför mitt verk.
Jag skall visa medömkan med dem
så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.
18 Då skall ni åter se skillnaden
mellan den rättfärdige och den ogudaktige,
mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Herrens domedag
4 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn.
Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt
vara som halm.
Dagen som kommer skall bränna upp dem,
säger Herren Sebaot,
den skall lämna kvar
varken rot eller kvist.
2 Men för er som fruktar mitt namn
skall rättfärdighetens sol gå upp
med läkedom under sina vingar.
Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.
3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga,
ty de skall vara som stoft under era fötter
på den dag då jag utför mitt verk,
säger Herren Sebaot.
4 Kom ihåg min tjänare Mose lag
som jag gav honom befallning om på Horeb,
stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel.
5 Se, jag skall sända till er profeten Elia,
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
6 Han skall vända fädernas hjärtan till barnen
och barnens hjärtan till deras fäder,
så att jag inte kommer och slår
landet med tillspillogivning.
Jesu släkttavla
1 Detta är berättelsen[f] om Jesus Kristus,[g] Davids son, Abrahams son.[h] 2 Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder. 3 Juda födde Peres och Sara, och Tamar var deras mor. Peres födde Hesron, Hesron födde Ram, 4 Ram födde Amminadab, Amminadab födde Naheson, Naheson födde Salmon, 5 Salmon födde Boas, och Rahab var hans mor. Boas födde Obed, vars mor var Rut, Obed födde Isai, 6 och Isai födde David, kungen.
David födde Salomo, vars mor var Urias hustru, 7 Salomo födde Rehabeam, Rehabeam födde Abia, Abia födde Asa, 8 Asa födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Ussia, 9 Ussia födde Jotam, Jotam födde Ahas, Ahas födde Hiskia, 10 Hiskia födde Manasse, Manasse födde Amon, Amon födde Josia, 11 och Josia födde Jekonja och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babel.
12 Sedan folket hade blivit bortfört till Babel, födde Jekonja Sealtiel, Sealtiel födde Serubbabel, 13 Serubbabel födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur, 14 Assur födde Sadok, Sadok födde Jakim, Jakim födde Eliud, 15 Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob, 16 och Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.
17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Jesu födelse
18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[i] med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. 20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus,[j] ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, [k] det betyder Gud med oss. 24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.
De visa männen
2 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid,[l] se, då kom visa män[m] från Östern till Jerusalem 2 och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda[n] och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel." [o]
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det." 9 De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.[p] 12 Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Flykten till Egypten
13 När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14 Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. 15 Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.[q]
Herodes barnamord
16 När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18 Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till. [r]
Återkomsten till Israel
19 När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten. 20 Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." 21 Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. 22 Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna[s] att Jesus skulle kallas nasaré.
Johannes Döparen
3 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken 2 och sade: "Omvänd er, ty himmelriket är nära." 3 Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! [t] 4 Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 5 Jerusalem och hela Judeen och hela landet kring Jordan kom ut till honom, 6 och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
7 Men när han såg att många fariseer och sadduceer[u] kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: "Ni huggormsyngel,[v] vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9 Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. 10 Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 11 Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. 12 Han har sin kastskovel[w] i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks."
Jesus blir döpt
13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig." 15 Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. 16 När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."
Jesus frestas
4 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.[x] 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." [y] 5 Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång[z] 6 och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig,[aa] och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." 7 Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud." [ab] 8 Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. 9 Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." [ac] 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.
Hedningarnas Galileen blir Jesu hem
12 När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: 15 Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen [ad] 16 - det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp. 17 Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."[ae]
Jesu första lärjungar
18 När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. 19 Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." 20 Genast lämnade de näten och följde honom. 21 Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22 och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus predikar i Galileen
23 Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 Ryktet om honom gick ut över hela Syrien,[af] och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka[ag] och lama, och han botade dem. 25 Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis,[ah] från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln