Bible in 90 Days

Jesus sänder ut de sjuttio

10 Därefter utsåg Herren sjuttio^[a] andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. ² Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. ³ Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. ⁴ Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. ⁵ När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. ⁶ Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. ⁷ Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. ⁸ Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. ⁹ Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.^{[b] 10} Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: ¹¹ Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. ¹² Jag säger er att på den dagen skall det bli drägligare för Sodom än för den staden.

¹³ Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig och suttit i säck och aska.^{[c] 14} Men så skall det också vid domen bli drägligare för Tyrus och Sidon än för er. ¹⁵ Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet^[d] skall du fara. ¹⁶ Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."

¹⁷ De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." ¹⁸ Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. ¹⁹ Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. ²⁰ Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."

²¹ I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. ²² Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för."

Den barmhärtige samariten

²³ När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. ²⁴ Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det." ²⁵ Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" ²⁶ Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" ²⁷ Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." ^{[e] 28} Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." ²⁹ Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" ³⁰ Jesus svarade:

"En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. ³¹ En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. ³² På samma sätt var det med en levit.^[f] Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. ³³ En samarit^[g] som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. ³⁴ Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. ³⁵ Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. ³⁶ Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" ³⁷ Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

Jesus hos Marta och Maria

³⁸ Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. ³⁹ Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. ⁴⁰ Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig." ⁴¹ Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. ⁴² Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne."

Herrens bön

11 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." ² Då sade han till dem: "När ni ber skall ni säga:

Uthållig bön

⁵ Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. ⁶ En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, ⁷ - vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. ⁸ Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.^[h]

⁹ Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. ¹⁰ Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. ¹¹ Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, ¹² eller en skorpion när han ber om ett ägg? ¹³ Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"

Jesus eller Beelsebul

¹⁴ Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. ¹⁵ Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul,^[i] de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." ¹⁶ Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. ¹⁷ Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. ¹⁸ Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. ¹⁹ Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. ²⁰ Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. ²¹ När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. ²² Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. ²³ Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

En ond andes återkomst

²⁴ När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. ²⁵ När han så kommer och finner det städat och pyntat, ²⁶ ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första."

²⁷ Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat." ²⁸ Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."

Jonas tecken

²⁹ Då folk strömmade till, sade Jesus: "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken. ³⁰ Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så skall Människosonen vara det för detta släkte. ³¹ Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo. ³² Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.

Ögat är kroppens lykta

³³ Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet. ³⁴ Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. ³⁵ Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. ³⁶ Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken."

Jesu ord mot fariseer och laglärda

³⁷ När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords. ³⁸ Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. ³⁹ Men Herren sade till honom: "Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. ⁴⁰ Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? ⁴¹ Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.

⁴² Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta^[j] och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.

⁴³ Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. ⁴⁴ Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det."

⁴⁵ En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss." ⁴⁶ Han svarade: "Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.

⁴⁷ Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. ⁴⁸ Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. ⁴⁹ Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja. ⁵⁰ Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, ⁵¹ från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.

⁵² Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat."

⁵³ När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. ⁵⁴ De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.

Varning för hyckleri

12 Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet! ² Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt. ³ Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.

Var inte rädda för människor

⁴ Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. ⁵ Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna.^[k] Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. ⁶ Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. ⁷ Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

⁸ Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. ⁹ Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. ¹⁰ Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse. ¹¹ När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga. ¹² Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga."

Den rike dåren

¹³ Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig." ¹⁴ Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?" ¹⁵ Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar." ¹⁶ Och han berättade en liknelse för dem: "En rik man hade åkrar som gav goda skördar. ¹⁷ Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. ¹⁸ Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. ¹⁹ Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. ²⁰ Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig,^[l] och vem skall då få vad du har samlat ihop? ²¹ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."

Gör er inte bekymmer

²² Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. ²³ Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna. ²⁴ Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? ²⁵ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? ²⁶ Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? ²⁷ Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ²⁸ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har! ²⁹ Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga. ³⁰ Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det. ³¹ Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också. ³² Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.

³³ Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. ³⁴ Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Inför Människosonens återkomst

³⁵ Spänn bältet om livet^[m] och håll lamporna brinnande. ³⁶ Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. ³⁷ Saliga är de tjänare som Herren^[n] finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. ³⁸ Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. ³⁹ Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus. ⁴⁰ Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen."

⁴¹ Petrus frågade: "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?" ⁴² Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? ⁴³ Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. ⁴⁴ Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. ⁴⁵ Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, ⁴⁶ då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. ⁴⁷ Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. ⁴⁸ Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas^[o] så mycket mer.

Inte fred utan splittring

⁴⁹ Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. ⁵⁰ Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat. ⁵¹ Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. ⁵² Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot två och två mot tre, ⁵³ far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."

Tidens tecken

⁵⁴ Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och så blir det regn. ⁵⁵ Och när det blåser sydlig vind, säger ni att det blir hett, och det blir så. ⁵⁶ Ni hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden? ⁵⁷ Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? ⁵⁸ När du är på väg till domaren tillsammans med din motpart, så gör under vägen vad du kan för att förlikas med honom, så att han inte drar dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och rättstjänaren kastar dig i fängelse. ⁵⁹ Jag säger dig: Du skall inte slippa ut, förrän du har betalat till sista öret."^[p]

Omvänd er

13 Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. ² Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? ³ Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. ⁴ Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? ⁵ Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt

⁶ Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. ⁷ Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? ⁸ Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. ⁹ Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det."

Jesus botar en kvinna på sabbaten

¹⁰ En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. ¹¹ Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. ¹² När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", ¹³ och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. ¹⁴ Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten." ¹⁵ Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den? ¹⁶ Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?" ¹⁷ Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.

Senapskornet

¹⁸ Därefter sade han: "Vad är Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? ¹⁹ Det är likt ett senapskorn, som en man tar och lägger i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."

Surdegen

²⁰ Vidare sade han: "Vad skall jag likna Guds rike vid? ²¹ Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat."

Den smala vägen

²² På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. ²³ Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" Han sade till dem: ²⁴ "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. ²⁵ När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. ²⁶ Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. ²⁷ Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. ²⁸ Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. ²⁹ Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. ³⁰ Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Jesu klagan över Jerusalem

³¹ Just då kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig." ³² Jesus svarade dem: "Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort. ³³ Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.

³⁴ Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ³⁵ Se, ert hus lämnas nu åt er själva. Jag säger er: Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Jesus som gäst hos en farisé

14 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. ² Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. ³ Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?" ⁴ Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. ⁵ Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?" ⁶ Det kunde de inte svara på.

⁷ När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: ⁸ "När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du. ⁹ När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen. ¹⁰ Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. ¹¹ Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

¹² Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. ¹³ Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. ¹⁴ Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."

Liknelsen om den stora måltiden

¹⁵ En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike." ¹⁶ Jesus sade till honom: "En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. ¹⁷ När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. ¹⁸ Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar. ¹⁹ En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. ²⁰ Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. ²¹ Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. ²² Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. ²³ Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. ²⁴ Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid."

Beräkna kostnaden

²⁵ Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem: ²⁶ "Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. ²⁷ Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. ²⁸ Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? ²⁹ Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom ³⁰ och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. ³¹ Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? ³² Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. ³³ På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.

³⁴ Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? ³⁵ Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."

Liknelsen om det återfunna fåret

15 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. ² Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." ³ Då berättade han denna liknelse för dem: ⁴ "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? ⁵ Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. ⁶ När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. ⁷ Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Liknelsen om det återfunna myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt^[q] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? ⁹ Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. ¹⁰ Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."

Liknelsen om den återfunne sonen

¹¹ Vidare sade han: "En man hade två söner. ¹² Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. ¹³ Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. ¹⁴ Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. ¹⁵ Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.^{[r] 16} Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor^[s] som svinen åt, men ingen gav honom något. ¹⁷ Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸ Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹ Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. ²⁰ Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. ²¹ Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. ²² Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! ²³ Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. ²⁴ Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

²⁵ Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. ²⁶ Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. ²⁷ Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. ²⁸ Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, ²⁹ men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. ³⁰ Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. ³¹ Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³² Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren

16 Jesus sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. ² Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. ³ Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. ⁴ Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. ⁵ Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? ⁶ Han svarade: Hundra fat^[t] olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. ⁷ Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor^[u] vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. ⁸ Och hans herre^[v] berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte^[w] än ljusets barn.

⁹ Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon,^[x] för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. ¹⁰ Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. ¹¹ Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen?^{[y] 12} Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?^{[z] 13} Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."

¹⁴ Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom. ¹⁵ Då sade han: "Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.

¹⁶ Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess predikas evangeliet om Guds rike, och var och en uppmanas enträget att komma in. ¹⁷ Men förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick^[aa] av lagen sätts ur kraft. ¹⁸ Var och en som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Den rike mannen och Lasarus

¹⁹ Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. ²⁰ Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. ²¹ Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. ²² Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. ²³ När han plågades i helvetet,^[ab] lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. ²⁴ Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. ²⁵ Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. ²⁶ Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. ²⁷ Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus ²⁸ för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. ²⁹ Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. ³⁰ Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. ³¹ Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."

Förförelser. Synd och förlåtelse

17 Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! ² Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. ³ Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. ⁴ Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."

Tro och tjänst

⁵ Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro." ⁶ Herren svarade: "Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er.

⁷ Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. ⁸ Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. ⁹ Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? ¹⁰ Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter.^[ac] Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra."

De tio spetälska

¹¹ På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen. ¹² När han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot honom. De stannade på avstånd ¹³ och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" ¹⁴ Då han fick se dem, sade han: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena. ¹⁵ Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst ¹⁶ och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit.^{[ad] 17} Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio? ¹⁸ Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?" ¹⁹ Och han sade till honom: "Stig upp och gå! Din tro har frälst dig."

Guds rikes ankomst

²⁰ Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. ²¹ Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er."^{[ae] 22} Till sina lärjungar sade han: "Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. ²³ Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. ²⁴ Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. ²⁵ Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.

²⁶ Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. ²⁷ Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. ²⁸ På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, ²⁹ men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. ³⁰ På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.

³¹ Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem. ³² Tänk på Lots hustru! ³³ Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det. ³⁴ Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. ³⁵ Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar."^{[af] 37} De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."

Änkan och domaren

18 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ² "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. ³ I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. ⁴ Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, ⁵ skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök."

⁶ Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. ⁷ Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? ⁸ Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"

Farisén och publikanen i templet

⁹ För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ¹⁰ "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. ¹¹ Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. ¹² Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. ¹³ Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet^[ag] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. ¹⁴ Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Jesus och barnen

¹⁵ Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. ¹⁶ Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. ¹⁷ Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."

Jesus och den rike mannen

¹⁸ En man i hög ställning^[ah] frågade Jesus: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" ¹⁹ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. ²⁰ Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor."^{[ai] 21} Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung." ²² Jesus hörde det och sade till honom: "Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig." ²³ När mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik. ²⁴ Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike. ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ De som hörde detta frågade: "Vem kan då bli frälst?" ²⁷ Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

²⁸ Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat det vi ägde och följt dig." ²⁹ Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, ³⁰ skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."

Jesus talar tredje gången om sin död

³¹ Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. ³² Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, ³³ gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå." ³⁴ Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.

Den blinde vid Jeriko

³⁵ När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. ³⁶ Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. ³⁷ Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, ³⁸ och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" ³⁹ De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁰ Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: ⁴¹ "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se." ⁴² Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." ⁴³ Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.

Jesus hos publikanen Sackeus

19 Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. ² Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen,^[aj] och han var rik. ³ Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. ⁴ Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. ⁵ När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." ⁶ Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. ⁷ Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." ⁸ Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." ⁹ Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. ¹⁰ Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om punden

¹¹ När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. ¹² Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. ¹³ Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund^[ak] och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. ¹⁴ Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. ¹⁵ Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. ¹⁶ Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ¹⁷ Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. ¹⁸ Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. ¹⁹ Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. ²⁰ Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk ²¹ av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. ²² Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. ²³ Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? ²⁴ Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. ²⁵ De sade: Herre, han har redan tio pund. ²⁶ Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. ²⁷ Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."

Jesu intåg i Jerusalem

²⁸ Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. ²⁹ Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar ³⁰ och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på.^[al] Lös det och led hit det. ³¹ Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." ³² De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. ³³ Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?" ³⁴ De svarade: "Herren behöver det." ³⁵ Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. ³⁶ Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.

³⁷ Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ³⁸ "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" ³⁹ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" ⁴⁰ Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."

Jesus gråter över Jerusalem

⁴¹ När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den ⁴² och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³ Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. ⁴⁴ De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."

Jesus i templet

⁴⁵ Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. ⁴⁶ Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. ^[am] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." ⁴⁷ Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, ⁴⁸ men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.

Jesu fullmakt

20 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram ² och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" ³ Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: ⁴ Johannes dop, kom det från himlen^[an] eller från människor?" ⁵ De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶ Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." ⁷ Och de svarade att de inte visste varifrån det var. ⁸ Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid. ¹⁰ När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ¹¹ Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt. ¹² Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort. ¹³ Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. ¹⁴ Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. ¹⁵ Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶ Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!" ¹⁷ Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. ^{[ao] 18} Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." ¹⁹ De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.