Bible in 90 Days
Daniels bön
9 I Ahasveros son Darejaves första regeringsår[a] - han som var av medisk släkt men som hade blivit upphöjd till kung över kaldeernas rike - 2 i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia[b] skulle fullbordas angående Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år. 3 Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. 4 Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:
"O Herre, du store Gud som inger fruktan, du som bevarar förbund och nåd mot dem som älskar dig och håller dina bud. 5 Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. 7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla andra länder, dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. 8 Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste gömma våra ansikten i skam därför att vi har syndat mot dig. 9 Men hos Herren, vår Gud, finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom 10 och lydde inte Herrens, vår Guds, röst. Vi vandrade inte efter de lagar som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.
11 Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom. 12 Han höll sina ord som han hade talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka komma över oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen. 13 I enlighet med det som står skrivet i Mose lag kom all denna olycka över oss. Men ändå sökte vi inte blidka Herren, vår Gud, genom att vända om från våra missgärningar och ge akt på din sanning. 14 Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, ty Herren, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi hörde inte hans röst.
15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss. 17 Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. 18 Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. 19 O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn."
De "sjuttio veckorna"
20 Medan jag ännu talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför Herren, min Gud, bar fram min förbön för min Guds heliga berg - 21 medan jag alltså ännu talade i min bön - kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn. Han rörde vid mig, och det var vid tiden för kvällsoffret. 22 Han undervisade mig och sade till mig: "Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd. 23 Redan när du började be gick ordet ut och jag har kommit för att ge dig besked, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:
24 Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.[c] 25 Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. 26 Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten. 27 Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren."
Daniels syn vid floden Hiddekel
10 I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår[d] fick Daniel, som också kallades Beltesassar, en uppenbarelse. Den uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.
2 Jag, Daniel, hade då gått och sörjt i tre veckors tid. 3 Jag åt ingen god mat. Kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. 4 På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden Hiddekel. 5 När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas kring sina höfter. 6 Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar. Ljudet av hans tal var som ett väldigt dån.
7 Jag, Daniel, var den ende som såg synen. De män som var med mig såg den inte, men stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde och gömde sig. 8 Jag blev ensam kvar, och när jag såg den stora synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar. 9 Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. 10 Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. 11 Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag vill tala till dig och res dig upp på dina fötter, ty jag har nu blivit sänd till dig." När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp.
12 Han sade till mig: "Frukta inte, Daniel, ty redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud, har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit för dina ords skull. 13 Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar. 14 Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden."
15 Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 16 Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre, genom synen har stor ångest gripit tag i mig, och jag har inte någon kraft kvar. 17 Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har inte någon kraft kvar i mig och förmår inte längre att andas."
18 Han som såg ut som en människa rörde då på nytt vid mig och styrkte mig. 19 Han sade: "Frukta inte, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!" När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: "Tala, min herre, för du har styrkt mig." 20 Då sade han: "Kan du förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Javan. 21 Dock vill jag meddela dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa, ingen utom Mikael, er furste.
11 I medern Darejaves första regeringsår stod jag där för att stärka och skydda honom."
Söderlandets och Nordlandets kungar
2 "Nu skall jag tillkännage sanningen för dig. Ytterligare tre kungar skall uppstå i Persien, och den fjärde[e] skall bli rikare än någon av de andra, och när han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar skall han sätta in all sin makt mot Javans rike.
3 Sedan skall en väldig kung uppstå och han skall härska med stor makt och göra vad han vill. 4 Men när han har kommit skall hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck.[f] Det skall inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.
5 Kungen i Söderlandet skall bli mäktig. Och av hans furstar skall en vara mäktigare än han, och hans herravälde skall bli stort. 6 Efter några år skall de ingå förbund med varandra och dottern till Söderlandets kung skall komma till kungen i Nordlandet för att träffa en överenskommelse. Men hon skall inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt skall inte heller bestå. Hon skall offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt.
7 Men en telning från hennes rötter skall stiga upp i hans ställe och dra upp mot nordlandskungens här och tränga in i hans fäste och göra med folket vad han vill och få överhanden. 8 Deras gudar och avgudabilder och deras dyrbara kärl, både av silver och guld, skall han också föra till Egypten. Sedan skall han under några år lämna nordlandskungen i fred. 9 Däremot skall denne tränga in i söderlandskungens rike, men han skall vända tillbaka till sitt land igen.
10 Hans söner skall rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som skall välla fram som en störtflod och tåga in. Den skall komma igen och striden skall föras ända fram till söderlandskungens befästningar. 11 Då skall kungen i Söderlandet bli förbittrad och dra ut och strida mot kungen i Nordlandet, som skall ställa upp en stor här, men den hären skall ges i den andres hand. 12 När hären är borta växer söderlandskungens övermod och han skall slå ner tiotusenden, men ändå inte få herraväldet. 13 Ty kungen i Nordlandet skall ställa upp en ny här, större än den förra, och efter en tid, om några år, skall han komma med en stor krigshär och stora förråd.
14 Vid samma tid skall många andra resa sig mot kungen i Söderlandet. Våldsmän av ditt eget folk skall göra uppror för att uppfylla profetian, men de kommer att falla. 15 Och kungen i Nordlandet skall komma och kasta upp vallar och inta en välbefäst stad, och Söderlandets stridskrafter skall inte kunna hålla stånd. Dess utvalda krigsfolk skall inte ha någon kraft att stå emot. 16 Nordlandets kung, som rycker emot honom, skall göra vad han vill, och ingen skall kunna stå emot honom. Han skall komma in i 'det härliga landet', och förstörelse skall ske genom hans hand. 17 Han skall komma med hela sitt rikes makt. Men han är villig till förlikning, och en sådan skall han åstadkomma. Han skall ge kungen av Söderlandet en av sina döttrar till hustru för att fördärva honom. Men detta skall inte lyckas och inte vara till hans fördel. 18 Därefter skall han vända sig mot öländerna och inta många, men en härförare skall göra slut på hans hånfullhet och låta det vända tillbaka över honom själv. 19 Då skall han vända tillbaka till sitt eget lands befästningar. Men han skall vackla och falla och sedan inte mer finnas till.
20 På hans plats skall en annan uppstå, en som låter en uppbördsman dra igenom det land som är hans rikes prydnad. Men efter några dagar skall han störtas, dock inte genom vrede eller i strid.
Den onde kungen i Nordlandet
21 I hans ställe skall en föraktlig man komma, en som man inte har givit kungavärdighet. Oväntat intar han riket genom list. 22 Och översvämmande härar skall svepas bort inför honom och krossas, likaså en förbundsfurste. 23 Ty från den stund han ingått förbund med honom kommer han att handla svekfullt. Han skall dra ut och få övermakten med endast lite folk. 24 Oväntat skall han komma in i landets bördigaste trakter och göra vad hans fäder och deras fäder inte kunnat göra. Byte och rov och gods skall han strö ut åt sitt folk och intill en viss tid gör han upp onda planer mot befästa platser.
25 Han skall uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i Söderlandet och komma med en stor här, men kungen i Söderlandet skall också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han skall dock inte kunna hålla stånd på grund av de stämplingar som görs mot honom. 26 De som äter hans bröd skall störta honom. Hans här kommer att svepas bort och många skall bli slagna och falla. 27 Båda kungarna kommer att ha ont i sinnet. Där de sitter tillsammans vid samma bord talar de lögn, men det skall inte ha någon framgång, ty ännu dröjer slutet till den bestämda tiden. 28 Han skall vända tillbaka till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. När han har genomfört sitt uppsåt skall han vända tillbaka till sitt land.
29 På bestämd tid skall han sedan på nytt dra ut mot Söderlandet, men denna senare gång skall det inte gå som den förra. 30 Ty skepp från Kittim skall komma emot honom, och han skall förlora modet. Då skall han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, skall han lyssna till dem som har övergivit det heliga förbundet. 31 Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse. 32 Dem som har kränkt förbundet skall han med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut. 33 De förståndiga bland folket skall ge många insikt, men ändå skall de under en tid falla genom svärd och eld, genom fångenskap och plundring. 34 Men när de faller skall de inte lämnas utan hjälp, och många skall då av falska motiv sluta sig till dem. 35 En del av de förståndiga skall falla, och de skall luttras så att de blir rena och fläckfria intill ändens tid. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.
36 Kungen skall göra vad han vill och skall upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudars Gud skall han tala sådant att man måste förundra sig. Allt skall lyckas honom väl till dess att vredens tid är ute, ty det som har beslutats måste ske. 37 Han kommer inte att visa någon aktning för sina fäders gudar och inte heller för den som är kvinnors lust eller för någon annan gud, utan han skall upphöja sig över alla. 38 Men fästenas gud skall han i stället ära, en gud som hans fäder inte har känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting. 39 Han skall göra vad han vill med starka befästningar med en främmande guds hjälp. De som erkänner honom skall han bevisa stor ära. Han skall låta dem härska över många, och han skall dela ut land åt dem till belöning.
40 Men vid ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet skall då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han skall rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem. 41 Han skall också dra in i 'det härliga landet', och många länder skall falla, men dessa skall undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar. 42 Ja, han skall sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten skall inte slippa undan. 43 Han skall erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbara ting i Egypten. Libyer och etiopier skall följa honom. 44 Då skall han få höra rykten från öster och norr som förskräcker honom, och han skall dra ut i stort raseri för att förstöra och förgöra många. 45 Sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom."
Ändens tid
12 "På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. 2 De många[g] som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. 3 De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.
4 Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor."
5 När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. 6 En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten: "Hur länge dröjer det innan änden kommer med dessa märkliga ting?" 7 Jag lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid och när det heliga folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.
8 Jag hörde detta men förstod det inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?" 9 Då sade han: "Gå, Daniel, för dessa ord skall förbli gömda och förseglade till ändens tid. 10 Många skall bli renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skall bedriva sin ogudaktighet och ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det. 11 Från den tid då det dagliga offret blir avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skall det gå 1 290 dagar. 12 Salig är den som håller ut och hinner fram till 1 335 dagar. 13 Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände."
1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.
Hoseas äktenskap och barn
2 Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom:
"Gå och skaffa dig en sköka till hustru
och skaffa dig barn till en sköka,
ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren."
3 Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. 4 Herren sade till honom:
"Ge honom namnet Jisreel,
ty när ännu en liten tid har gått
skall jag straffa Jisreels blodskulder
på Jehus hus
och göra slut på kungadömet i Israel.
5 Och det skall ske på den dagen
att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal."
6 Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom:
"Ge henne namnet Lo-Ruhama,[h]
ty jag skall inte mer
förbarma mig över Israels hus,
utan jag skall förkasta[i] dem.
7 Men över Juda hus skall jag förbarma mig
och jag skall frälsa dem genom Herren, deras Gud.
Men jag skall inte frälsa dem
genom båge och svärd eller krig
och inte genom hästar och ryttare."
8 Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. 9 Då sade han:
10 Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand,
som inte kan mätas,
ej heller räknas.
Och det skall ske att på den plats
där det sades till dem:
"Ni är inte mitt folk",
skall det sägas till dem:
"Ni är den levande Gudens barn".
11 Juda barn och Israels barn skall förenas
och sätta ett enda huvud över sig
och de skall dra upp ur landet.
Ty stor skall Jisreels dag vara.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.
2 Gå till rätta med er mor, gå till rätta.
Ty hon är inte min hustru,
och jag är inte hennes man.
Må hon skaffa bort sin otukt från sig
och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.
3 Annars skall jag klä av henne naken,
och låta henne stå där
sådan hon var den dag då hon föddes.
Jag skall göra henne lik en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och låta henne dö av törst.
4 Hennes barn skall jag inte förbarma mig över
eftersom de är barn till en sköka.
5 Ty deras mor var en otrogen kvinna,
hon som födde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade:
"Jag vill följa efter mina älskare
som ger mig min mat och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck."
6 Se, därför skall jag stänga
din väg med törnen.
Jag skall resa en mur framför henne,
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare,
skall hon inte få fatt på dem.
När hon söker dem,
skall hon inte finna dem.
Då skall hon säga:
"Jag vill gå tillbaka till min förste man,
för jag hade det bättre då än nu."
8 Men hon har inte förstått,
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver,
likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av.
9 Därför skall jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin
när stunden kommer.
Jag skall ta bort min ull och mitt lin,
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu skall jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen skall rädda henne ur min hand.
11 Jag skall göra slut på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader och sabbater
och på alla hennes högtider.
12 Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
"De är min lön
som mina älskare har gett mig."
Jag skall göra dem till en vildmark,
och markens djur skall äta av dem.
13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 Därför skall jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar
och göra Akors dal till en hoppets port.
Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.
16 Det skall ske på den dagen,
säger Herren,
att du skall kalla mig: "Min man."
och inte mer kalla mig: "Min Baal."
17 Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun,
så att man inte mer skall komma ihåg deras namn.
18 På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och vad som hör till kriget
skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 Jag skall trolova dig med mig för evig tid,
ja, jag skall trolova dig med mig
i rättfärdighet och rätt,
i kärlek och barmhärtighet.
20 Jag skall trolova dig med mig i trohet,
och du skall så känna Herren.
21 Och det skall ske på den dagen,
att jag skall bönhöra, säger Herren,
jag skall bönhöra himlen,
och den skall bönhöra jorden,
22 och jorden skall bönhöra
säden, vinet och oljan,
och de skall bönhöra Jisreel.[l]
23 Jag skall plantera henne åt mig i landet.
Jag skall förbarma mig över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk."
Och de skall svara: "Du är min Gud."
Hoseas otrogna hustru
3 Herren sade till mig: "Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne som jag, Herren, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor."[m]
2 Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar silver och en homer och en letek korn. 3 Jag sade till henne: "Under lång tid skall du vara hos mig. Bedriv inte otukt och ge dig inte åt någon annan man. Jag skall vara hos dig."
4 Ty under lång tid skall Israels barn bli utan kung och furste,
utan offer och stoder och utan efod och husgudar.
5 Sedan skall Israels barn vända om och söka Herren, sin Gud,
och David, sin kung.
Med fruktan skall de söka Herren
och hans godhet i kommande dagar.
Herrens anklagelser mot Israel
4 Hör Herrens ord, ni Israels barn!
Ty Herren går till rätta med dem som bor i landet,
eftersom ingen sanning och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud finns i landet.
2 Man svär och ljuger,
mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott.
Man far våldsamt fram,
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 Därför sörjer landet,
och allt som lever där tynar bort,
både djuren på marken
och fåglarna under himlen,
till och med fiskarna i havet förgås.
4 Ingen skall anklaga eller gå till rätta med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar en präst.
5 Du skall komma på fall om dagen,
också profeten skall komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor skall jag förgöra.
6 Mitt folk går under
i brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap,
skall också jag förkasta dig,
så att du inte längre är min präst.
Du glömde din Guds undervisning,
därför skall också jag glömma dina barn.
7 Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig,
därför skall jag förvandla deras ära till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets missgärning.
9 Därför skall det gå prästen och folket lika.
Jag skall straffa dem för deras vägar,
och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
10 De skall äta men inte bli mätta,
bedriva otukt men inte föröka sig,
ty de har upphört att hålla sig till Herren.
11 Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.
12 Mitt folk frågar sin avgudabild av trä till råds
och hämtar svar från sin stav,
ty en otuktsande har fört dem vilse,
så att de bedriver otukt och överger sin Gud.
13 På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar och terebinter,
eftersom skuggan där är så behaglig.
Så blir era döttrar skökor
och era sonhustrur äktenskapsbryterskor.
14 Jag kan inte straffa era döttrar
för att de är skökor
eller era sonhustrur
för att de är äktenskapsbryterskor,
ty männen går själva avsides med horor
och offrar med tempelskökor.
Och folket, som ingenting förstår, går under.
15 Om du, Israel, vill bedriva otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Kom inte till Gilgal,
gå inte upp till Bet-Aven
och svär inte: "Så sant Herren lever."
16 Som en bångstyrig kviga spjärnar Israel emot.
Hur skall då Herren kunna föra dem i bet
som lamm på en stor äng?
17 Efraim står i förbund med avgudar
- låt honom vara!
18 Deras dryckenskap är omåttlig,
hejdlöst bedriver de sin otukt.
Landets sköldar[n] älskar skamliga ting.
19 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar,
och de skall komma på skam med sina offer.
Israel och Juda hotas med undergång
5 Hör detta, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus!
Vänd örat till, ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er.
Ty ni har varit en snara för Mispa
och ett nät, utbrett på Tabor.
2 I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt,
men jag skall straffa dem alla.
3 Jag känner Efraim,
och Israel är inte fördold för mig.
Ty Efraim har nu blivit en sköka,
Israel är orenad.
4 Deras gärningar hindrar dem
att vända tillbaka till sin Gud,
ty en otuktsande bor i deras bröst,
och Herren känner de inte.
5 Israels stolthet vittnar emot honom,
Israel och Efraim kommer på fall
genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall med dem.
6 Med får och nötboskap går de för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig undan från dem.
7 Mot Herren har de handlat svekfullt,
ty de har fött barn som inte är hans.
Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.
8 Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
Fienden är efter dig, Benjamin!
9 Efraim skall bli ödelagt
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag vad sant är.
10 Furstarna i Juda har blivit
lika dem som flyttar råmärken.
Över dem skall jag ösa
min vrede som vatten.
11 Efraim lider förtryck, krossad av domen,
ty han har frivilligt följt människobud.
12 Därför är jag för Efraim som mal
och som röta för Juda hus.
13 När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
och sände bud till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
ert sår skall inte läkas.
14 Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
Jag själv river dem och går min väg,
jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
15 Jag vill gå min väg,
jag vill vända tillbaka till min boning,
till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden skall de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 "Kom, låt oss vända om till Herren.
Ty han har rivit oss, han skall också hela oss.
Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.
2 Han skall om två dagar på nytt göra oss levande,
ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
så att vi får leva inför hans ansikte.
3 Låt oss lära känna Herren,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden."
4 Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim?
Vad skall jag ta mig till med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondis,
lik daggen som tidigt försvinner.
5 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna
och dräpt dem genom orden från min mun.
Så skall domen över dig stå fram i ljuset.
6 Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer
och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
7 Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet.
Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.
8 Gilead är en stad av ogärningsmän,
den är full av blodspår.
9 Lik rövarskaror som ligger i försåt för människor,
är prästernas hop.
De mördar på vägen till Sikem,
de utför skamliga ting.
10 I Israels hus har jag sett förfärliga ting.
Där bedriver Efraim sin otukt,
och där orenar sig Israel.
11 Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd,
när jag åter gör slut på mitt folks fångenskap.
Efraims och Samariens ondska
7 När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning
och Samariens ondska.
Ty de handlar svekfullt,
tjuvar gör inbrott
och rövarskaror plundrar på vägarna.
2 I sina hjärtan tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
De är nu omgivna av sina egna gärningar,
som är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare.
De liknar en ugn, som bagaren värmt upp.
När han har knådat degen upphör han att elda,
till dess att degen har jäst.
5 På vår kungs dag drack sig furstarna febersjuka av vin,
själv räckte han smädarna handen.
6 Ty de kommer honom nära.
Deras hjärtan är som en ugn
när de ligger i försåt.
Hela natten sover deras bagare,
men på morgonen brinner han som en flammande eld.
7 Alla är de heta som en ugn
och de förtär sina domare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen bland dem åkallar mig.
8 Efraim blandar sig med andra folk.
Han är som en kaka
som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft,
men han förstår det inte.
Trots att han har fått grått hår,
märker han det inte.
10 Israels stolthet vittnar emot honom.
De vänder inte om till Herren, sin Gud,
och söker inte hans hjälp trots allt detta.
11 Efraim har blivit som en dum duva utan förstånd.
De kallar på Egypten,
till Assur går de.
12 Men när de går
kastar jag ut mitt nät över dem,
som om de var fåglar under himlen
skall jag dra ner dem.
Jag skall straffa dem,
så som det är kungjort i deras församling.
13 Ve över dem,
ty de har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
ty de har avfallit från mig!
Jag ville friköpa dem,
men de har talat lögnaktigt mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar på sina bäddar.
De oroar sig för sin säd och sitt vin,
men de vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som undervisade dem
och stärkte deras armar,
men de har ont i sinnet mot mig.
16 De vänder om,
men inte till den som är därovan.
De är lika en båge som sviktar.
Deras furstar skall falla genom svärd,
därför att deras tungor är så hätska.
Detta skall bli dem till hån
i Egyptens land.
Israels falska gudstjänst
8 Sätt hornet för din mun! Som en örn kommer fienden över Herrens hus,
eftersom de har brutit mitt förbund
och syndat mot min lag.
2 De ropar till mig:
"Min Gud! Vi känner dig, vi i Israel."
3 Israel har förkastat det som är gott,
därför skall fienden förfölja dem.
4 De valde kungar som inte kom genom mig.
De tillsatte furstar, utan att jag fick veta det.
Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar
till deras egen undergång.
5 Din kalv, Samaria, stinker.
Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?
6 Från Israel har kalven kommit.
En konsthantverkare har gjort den,
en gud är den inte.
Den skall krossas till smulor,
Samarias kalv.
7 Vind sår de,
och storm skall de skörda.
Säd skall de inte få.
Deras gröda skall inte ge någon föda,
och om den ger någon
skall främlingar sluka den.
8 Israel blir uppslukad.
De räknas nu bland hednafolken
som ett kärl till ingen glädje.
9 Ty de drog bort till Assur,
likt en vildåsna som går sin egen väg.
Efraim har lejt sig älskare.
10 Men hur de än köpslår bland folken,
skall jag nu samla dem
och låta dem börja en tid av ringhet,
förtryckta av furstarnas kung.
11 Eftersom Efraim har gjort sig
så många altaren för att synda,
skall också hans altaren bli honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket till honom
i min undervisning,
men den betraktas som något främmande.
13 Som offergåvor åt mig offrar de kött och äter det,
men Herren gläder sig inte över dem.
Nu skall han komma ihåg deras missgärning
och straffa dem för deras synder.
Till Egypten skall de få vända tillbaka.
14 Eftersom Israel har glömt bort
sin skapare och byggt tempel
och eftersom Juda har uppfört många befästa städer,
skall jag sända en eld mot hans städer
och den skall förtära palatsen i dem.
Straff för Israels synder
9 Gläd dig inte Israel så att du jublar som folken.
I trolös avfällighet har du övergivit din Gud.
Du har älskat en skökas lön
på alla sädeslogar.
2 Logen och vinpressen skall inte föda dem,
och vinet skall slå fel för dem.
3 De skall inte få bo i Herrens land.
Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skall de tvingas äta oren mat.
4 De skall inte få offra vin som drickoffer åt Herren
och deras slaktoffer skall ej glädja honom.
Dessa skall vara för dem som sorgebröd,
alla som äter av det skall bli orena.
Ty deras bröd är endast för dem själva
och det kommer inte in i Herrens hus.
5 Vad skall ni göra på högtidsdagen,
på Herrens festdag?
6 Se, även om de kommer undan förödelsen
samlar Egypten ihop dem,
och Memfis får begrava dem.
Deras åtråvärda silver skall nässlor ta i besittning,
törne skall växa i deras hyddor.
7 De kommer, bestraffningens dagar,
de kommer, vedergällningens dagar,
Israel skall märka det.
Som en dåre står då profeten,
som en vansinnig är då Andens man
för din stora missgärnings skull,
ty stor har din fiendskap varit.
8 Profeten är Guds väktare över Efraim,
men snaror väntar honom på alla hans vägar
och fiendskap i hans Guds hus.
9 I djupt fördärv har de sjunkit,
nu som i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras missgärning,
han bestraffar deras synder.
10 Som druvor i öknen fann jag Israel.
Jag såg era fäder
som förstlingsfrukter på ett fikonträd,
då det börjar bära frukt.
Men de gick till Baal-Peor
och invigde sig åt skammens gud,
och de blev vidriga, lika den de älskade.
11 Efraims härlighet skall flyga bort som en fågel.
Ingen skall där föda barn eller gå havande,
ingen bli fruktsam.
12 Och även om de föder upp barn,
skall jag ta dessa ifrån dem,
så att ingen människa blir kvar.
Ja, ve dem när jag vänder mig ifrån dem!
13 Efraim är vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering på ängen.
Men Efraim skall tvingas föra ut sina barn
till den som dräper dem.
14 Ge dem, Herre,
vad du bör ge dem.
Ge dem ofruktsamma moderliv
och bröst som inte ger di.
15 All deras ondska finns i Gilgal,
det var där jag fick hat till dem.
För deras onda gärningars skull
skall jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag skall inte längre bevisa dem kärlek,
alla deras furstar är upproriska.
16 Efraim är slagen,
deras rot förtorkad,
de skall inte bära frukt.
Även om de föder barn,
skall jag döda deras kära livsfrukt.
17 Min Gud skall förkasta dem,
ty de har inte lyssnat på honom.
De skall bli flyktingar bland hednafolken.
Israels synder och fångenskap
10 Israel var en frodig vinstock som bar frukt.
Men ju mer frukt han fick,
dess fler altaren byggde han åt sig.
Ju bättre det gick hans land,
desto finare stoder reste han.
2 Deras hjärta är delat,
nu skall de lida sitt straff.
Han skall själv bryta ner deras altaren
och förstöra deras stoder.
3 Nu skall de säga:
"Vi har ingen kung,
ty vi fruktar inte Herren.
Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?"
4 De talar tomma ord,
de svär falska eder och sluter förbund,
och domen skjuter upp
som en giftig planta ur markens fåror.
5 De som bor i Samaria
är rädda för kalven i Bet-Aven.
Folket skall sörja över den,
avgudaprästerna skall darra,
eftersom dess härlighet
skall föras bort i fångenskap.
6 Också han själv skall föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
Skam skall Efraim själv få,
Israel skall komma på skam med sina planer.
7 Samariens kung skall försvinna
som en pinne på vattnet.
8 Ödelagda blir Avens offerhöjder,
Israels synd.
Törne och tistel skall skjuta upp
på deras altaren.
Då skall man säga till bergen: "Göm oss"
och till höjderna: "Fall över oss."
9 Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat.
Där trädde de upp
utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.
10 När jag vill
kommer jag att tukta dem.
Folken skall samlas mot dem
när jag binder dem vid deras dubbla synd.
11 Efraim är en inkörd kviga,
som gärna vill tröska.
Men jag skall lägga ett ok
över hennes vackra nacke.
Jag skall spänna för Efraim,
Juda skall plöja,
Jakob skall harva.
12 Så åt er i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
Det är tid att söka Herren,
till dess han kommer och lär er rättfärdighet.
13 Ni har plöjt ogudaktighet,
ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt.
Ty du har förlitat dig på din egen väg,
på dina många hjältar.
14 Stridslarm skall uppstå bland dina stammar,
och alla dina befästningar skall ödeläggas,
så som Bet-Arbel ödelades av Salman[o] på stridens dag,
då man krossade både mödrar och barn.
15 Sådant skall Betel tillfoga er
för er stora ondskas skull.
När morgonrodnaden går upp är det förbi,
förbi med Israels kung!
Guds hjärtelag mot det upproriska Israel
11 När Israel var ung fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de har blivit kallade,
desto mer har de dragit sig undan.
Åt baalerna offrar de
och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gå
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band,
jag var för dem lik en
som lättar oket över deras nackar,
jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5 De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land
utan Assur skall bli deras kung,
eftersom de vägrade att omvända sig.
6 Svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7 Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud
och inte en människa,
helig är jag ibland er,
och med vrede vill jag ej komma.
10 Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon,
ja, han skall ryta
och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
11 Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten
och som duvor från Assurs land.
Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger Herren.
Israels synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste, den Trofaste.
12 Efraim jagar efter vind, hela dagen far han efter östanväder,
lögn och våld tilltar.
Med Assur sluter de förbund,
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren skall gå till rätta med Juda
och bestraffa Jakob efter hans vägar.
Efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
3 I moderlivet grep han sin bror i hälen,
när han blivit man kämpade han med Gud.
4 Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss,
5 Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.[p]
6 Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 Handlaren har falsk våg i sin hand
och älskar orätt vinning.
8 Efraim säger: "Jag har förvisso blivit rik,
jag har skaffat mig en förmögenhet.
I allt mitt hårda arbete
skall man inte finna någon orätt,
något som är synd."
9 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag skall på nytt låta dig bo i tält
liksom vid era högtidsdagar.
10 Jag har talat till profeterna,
jag har givit dem många syner,
och genom profeterna har jag talat i liknelser.
11 Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då skall de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då skall deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
13 Genom en profet förde Herren Israel upp ur Egypten,
och genom en profet blev folket bevarat.
14 Efraim har uppväckt bitter vrede.
Hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom
och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
Israels avguderi och otacksamhet
13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
"De som offrar människor må kyssa kalvar."
3 Därför skall de bli lika morgondis,
lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.
4 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln