Bible in 90 Days

Jesus botar en pojke med en stum ande

¹⁴ När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. ¹⁵ Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. ¹⁶ Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" ¹⁷ En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. ¹⁸ Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." ¹⁹ Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" ²⁰ Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. ²¹ Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. ²² Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" ²³ Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." ²⁴ Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" ²⁵ Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" ²⁶ Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. ²⁸ När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" ²⁹ Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."^[a]

Jesus talar än en gång om sitt lidande

³⁰ Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, ³¹ eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." ³² Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

³³ De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" ³⁴ De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst. ³⁵ Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." ³⁶ Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: ³⁷ "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig."

Inte mot oss utan för oss

³⁸ Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." ³⁹ Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. ⁴⁰ Den som inte är mot oss är för oss. ⁴¹ Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.

Frestelser och förförelser

⁴² Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet. ⁴³ Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna,^[b] till elden som aldrig släcks.^{[c] 45} Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. ⁴⁷ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, ⁴⁸ där deras mask inte dör och elden inte släcks. ⁴⁹ Ty var och en skall saltas med eld. ⁵⁰ Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"

Äktenskap och skilsmässa

10 Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade. ² Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" ³ Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" ⁴ De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig." ⁵ Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. ⁶ Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. ^{[d] 7} Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, ⁸ och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. ⁹ Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt." ¹⁰ När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. ¹¹ Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.^{[e] 12} Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."

Jesus välsignar barnen

¹³ Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. ¹⁵ Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." ¹⁶ Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesus och den rike mannen

¹⁷ När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. ¹⁹ Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."^{[f] 20} Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." ²¹ Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." ²² Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!" ²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" ²⁷ Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."

²⁸ Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." ²⁹ Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull ³⁰ utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. ³¹ Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."

Jesus talar en tredje gång om sitt lidande

³² De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: ³³ "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. ³⁴ Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla^[g] och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."

Jakobs och Johannes begäran

³⁵ Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." ³⁶ Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" ³⁷ De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra." ³⁸ Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" ³⁹ De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. ⁴⁰ Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."

⁴¹ När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes. ⁴² Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. ⁴³ Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. ⁴⁵ Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."^[h]

Jesus botar den blinde Bartimeus

⁴⁶ De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. ⁴⁷ Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁸ Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁹ Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig." ⁵⁰ Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, ⁵¹ och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" ⁵² Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.

Jesu intåg i Jerusalem

11 När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar ² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. ³ Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."^{[i] 4} De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. ⁵ Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" ⁶ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. ⁷ De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. ⁸ Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. ⁹ Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna!^[j] Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^{[k] 10} Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" ¹¹ Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

¹² När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. ¹³ På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?^{[l] 14} Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.

Jesus rensar templet

¹⁵ De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, ¹⁶ och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. ¹⁷ Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? ^[m] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." ¹⁸ När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. ¹⁹ Så snart det blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

²⁰ När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. ²¹ Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." ²² Jesus svarade dem: "Tro på Gud! ²³ Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. ²⁴ Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. ²⁵ Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."^[n]

Frågan om Jesu fullmakt

²⁷ De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom ²⁸ och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" ²⁹ Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. ³⁰ Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!" ³¹ De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? ³² Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. ³³ De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress^[o] och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. ² När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning. ³ Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ⁴ Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade. ⁵ Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.

⁶ Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. ⁷ Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt. ⁸ Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. ⁹ Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.

¹⁰ Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. ^{[p] 11} Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon." ¹² De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

¹³ Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord. ¹⁴ De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg.^[q] Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?" ¹⁵ Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt^[r] och låt mig se på det." ¹⁶ De räckte fram ett, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." ¹⁷ Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.

De dödas uppståndelse

¹⁸ Till Jesus kom också sadduceer - dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom: ¹⁹ "Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror. ^{[s] 20} Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn. ²¹ Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. ²² Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan. ²³ Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."

²⁴ Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? ²⁵ När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. ²⁶ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? ^{[t] 27} Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."

Det viktigaste budet

²⁸ En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?" ²⁹ Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,^{[u] 30} och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ³¹ Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. ^[v] Inget annat bud är större än dessa." ³² Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. ³³ Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." ³⁴ När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.

Är Messias Davids son?

³⁵ Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? ³⁶ David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. ^{[w] 37} David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?"^[x] Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.

Jesus varnar för de skriftlärda

³⁸ När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen ³⁹ och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

⁴¹ Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. ⁴² Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. ⁴³ Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. ⁴⁴ Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."

Tiden för templets ödeläggelse

13 När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" ² Jesus sade till honom: "Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner."

³ Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: ⁴ "Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?" ⁵ Jesus sade till dem: "Se till att ingen bedrar er. ⁶ Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. ⁷ När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. ⁸ Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på 'födslovåndorna'.^[y]

⁹ Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. ¹⁰ Men först måste evangeliet predikas för alla folk. ¹¹ När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. ¹² En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. ¹³ Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

¹⁴ När ni ser 'förödelsens styggelse'^[z] stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. ¹⁵ Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, ¹⁶ och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. ¹⁷ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ¹⁸ Be att det inte händer på vintern. ¹⁹ Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. ²⁰ Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. ²¹ Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. ²² Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. ²³ Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

Människosonens återkomst

²⁴ Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. ²⁵ Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. ²⁶ Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. ²⁷ Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

²⁸ Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. ²⁹ När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. ³⁰ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. ³¹ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. ³² Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

³³ Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. ³⁴ Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. ³⁵ Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. ³⁶ Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. ³⁷ Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"

Onda anslag mot Jesus

14 Det var nu två dagar kvar till påsken^[aa] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. ² De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

³ När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. ⁴ Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! ⁵ Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. ⁶ Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷ De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. ⁸ Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. ⁹ Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

¹⁰ Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. ¹¹ När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

Den sista påskalammsmåltiden

¹² På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" ¹³ Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom. ¹⁴ Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹⁵ Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där." ¹⁶ Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.

¹⁷ När det blev kväll, kom Jesus med de tolv. ¹⁸ Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig." ¹⁹ Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?" ²⁰ Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen. ²¹ Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."

Den första nattvarden

²² Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." ²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴ Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. ²⁵ Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." ²⁶ När de sedan hade sjungit lovsången,^[ab] gick de ut till Oljeberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

²⁷ Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. ^{[ac] 28} Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." ²⁹ Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." ³⁰ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.

Jesus i Getsemane

³² De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." ³³ Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest ³⁴ och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." ³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. ³⁶ Han sade: "Abba,^[ad] Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." ³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? ³⁸ Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad samma bön. ⁴⁰ Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. ⁴¹ Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. ⁴² Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

⁴³ Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. ⁴⁶ Och de grep Jesus och fängslade honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁴⁸ Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. ⁵² Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

Jesus inför Stora rådet

⁵³ De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna^[ae] och de äldste och de skriftlärda. ⁵⁴ Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. ⁵⁵ Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. ⁵⁶ Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. ⁵⁷ Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: ⁵⁸ "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." ⁵⁹ Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. ⁶⁰ Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?" ⁶¹ Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?" ⁶² Jesus svarade: " Jag Är.^[af] Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." ⁶³ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? ⁶⁴ Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden. ⁶⁵ Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.

Petrus förnekar Jesus

⁶⁶ Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. ⁶⁷ När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." ⁶⁸ Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.^{[ag] 69} Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem." ⁷⁰ Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé." ⁷¹ Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om." ⁷² Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Jesus inför Pilatus

15 Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. ² Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." ³ Och översteprästerna anklagade honom häftigt. ⁴ Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." ⁵ Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.

⁶ Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde. ⁷ Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. ⁸ När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem, ⁹ svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?" ¹⁰ Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. ¹¹ Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas. ¹² Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" ¹³ De skrek: "Korsfäst honom!" ¹⁴ Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" ¹⁵ Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

¹⁶ Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. ¹⁷ De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. ¹⁸ Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" ¹⁹ Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. ²⁰ Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.

Jesus korsfästes

²¹ Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors. ²² Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. ²³ De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det. ²⁴ Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ²⁵ Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. ²⁶ På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung". ²⁷ Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.^{[ah] 29} De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar! ³⁰ Hjälp dig själv och stig ner från korset!" ³¹ På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. ³² Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.

Jesus dör

³³ Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. ³⁴ Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" ^{[ai] 35} Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" ³⁶ En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." ³⁷ Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. ³⁸ Då brast förlåten^[aj] i templet i två stycken, uppifrån och ända ner. ³⁹ När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son." ⁴⁰ På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. ⁴¹ De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.

Jesus begravs

⁴² Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, ⁴³ kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁴⁴ Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött. ⁴⁵ När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen. ⁴⁶ Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. ⁴⁷ Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

Jesus uppstår ur graven

16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. ² Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. ³ De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" ⁴ Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. ⁵ De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. ⁶ Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. ⁷ Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er." ⁸ Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.^[ak]

Den Uppståndne visar sig

⁹ Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur. ¹⁰ Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. ¹¹ Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. ¹² Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. ¹³ De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. ¹⁴ Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. ¹⁵ Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. ¹⁶ Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. ¹⁷ Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. ¹⁸ De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."

¹⁹ Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. ²⁰ Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.^[al]

Inledning

1 Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, ² enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. ³ Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, ⁴ för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes^[am] var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning^[an] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst^[ao] inför Gud, ⁹ fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.^{[ap] 10} Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. ¹¹ Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. ¹³ Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. ¹⁵ Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. ¹⁶ Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. ¹⁷ Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."

¹⁸ Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." ¹⁹ Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. ²⁰ Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. ²³ Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. ²⁴ Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: ²⁵ "Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

²⁶ I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud ²⁷ till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad^[aq] med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. ²⁸ Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." ²⁹ Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. ³⁰ Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. ³¹ Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. ³² Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. ³³ Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." ³⁴ Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". ³⁵ Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. ³⁶ Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. ³⁷ Ty för Gud är ingenting omöjligt." ³⁸ Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Maria och Elisabet

³⁹ Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd ⁴⁰ och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. ⁴¹ När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande ⁴² och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! ⁴³ Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? ⁴⁴ Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. ⁴⁵ Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."

Marias lovsång

⁴⁶ Då sade Maria:

⁵⁶ Maria stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen.

Johannes Döparens födelse

⁵⁷ För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son. ⁵⁸ När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. ⁵⁹ På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. ⁶⁰ Men hans mor svarade: "Nej, han skall heta Johannes." ⁶¹ De sade då till henne: "I din släkt finns det ingen som har det namnet." ⁶² Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. ⁶³ Då bad han om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förundrade sig. ⁶⁴ Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. ⁶⁵ Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. ⁶⁶ Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.

Sakarias lovsång

⁶⁷ Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

⁸⁰ Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.