Bible in 90 Days

Jesus mättar fem tusen män

6 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö. ² Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. ³ Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. ⁴ Påsken, judarnas högtid, var nära.

⁵ När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: "Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?" ⁶ Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra. ⁷ Filippus svarade: "Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var." ⁸ En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom: ⁹ "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?" ¹⁰ Jesus sade: "Låt folket slå sig ner" - det var gott om gräs på det stället - och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. ¹¹ Jesus tog bröden, tackade Gud^[a] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. ¹² När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört." ¹³ De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.

¹⁴ När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen." ¹⁵ Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.

Jesus går på vattnet

¹⁶ När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön ¹⁷ och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. ¹⁸ Det blåste hårt och sjön började gå hög. ¹⁹ När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. ²⁰ Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!" ²¹ De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.

Jesus är livets bröd

²² Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig i väg ensamma. ²³ Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet, sedan Herren hade uttalat tacksägelsen. ²⁴ När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus. ²⁵ De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" ²⁶ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.

²⁷ Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." ²⁸ De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" ²⁹ Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." ³⁰ De sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? ³¹ Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." ^{[b] 32} Då sade Jesus till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. ³³ Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." ³⁴ De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" ³⁵ Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. ³⁶ Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. ³⁷ Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. ³⁸ Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. ³⁹ Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁰ Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

⁴¹ Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: "Jag är det bröd som har kommit ner från himlen." ⁴² De sade: "Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?" ⁴³ Jesus svarade: "Var inte så upprörda. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud.^[c] Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. ⁴⁶ Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern. ⁴⁷ Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era fäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. ⁵¹ Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva."

⁵² Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" ⁵³ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. ⁵⁴ Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁵⁵ Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. ⁵⁶ Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. ⁵⁸ Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet." ⁵⁹ Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?" ⁶¹ Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? ⁶² Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var? ⁶³ Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. ⁶⁴ Men det är några bland er som inte tror." - Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. - ⁶⁵ Han sade vidare: "Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern."

⁶⁶ Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. ⁶⁷ Jesus sade därför till de tolv: "Inte vill väl också ni gå bort?" ⁶⁸ Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och förstår att du är Guds Helige." ⁷⁰ Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!" ⁷¹ Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Jesus går upp till lövhyddohögtiden

7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. ² Judarnas lövhyddohögtid^[d] stod för dörren. ³ Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. ⁴ Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!" ⁵ Inte ens hans bröder trodde på honom. ⁶ Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. ⁷ Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp^[e] till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne." ⁹ Så sade han och stannade kvar i Galileen.

¹⁰ När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. ¹¹ Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" ¹² Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket." ¹³ Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.

¹⁴ När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. ¹⁵ Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?"^{[f] 16} Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. ¹⁸ Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom.

¹⁹ Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?" ²⁰ Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" ²¹ Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna. ²² Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat. ²³ Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat? ²⁴ Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!"

Vem är Jesus?

²⁵ Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte den mannen som de vill döda? ²⁶ Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias? ²⁷ Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." ²⁸ Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte. ²⁹ Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig." ³⁰ Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

³¹ Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?" ³² Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom. ³³ Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig. ³⁴ Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." ³⁵ Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? ³⁶ Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"

³⁷ På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."^{[g] 39} Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

⁴⁰ Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." ⁴¹ Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? ⁴² Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?"^{[h] 43} Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. ⁴⁴ Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.

⁴⁵ Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" ⁴⁶ De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." ⁴⁷ Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? ⁴⁸ Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? ⁴⁹ Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." ⁵⁰ Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ⁵¹ "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" ⁵² De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."

Jesus och äktenskapsbryterskan

^53 [i] Sedan gick var och en hem till sitt, 8 ¹ och Jesus gick ut till Oljeberget. ² Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. ³ Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig ⁴ och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. ⁵ I lagen^[j] har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" ⁶ Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. ⁷ När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." ⁸ Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. ⁹ När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. ¹⁰ Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" ¹¹ Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

Jesus är världens ljus

¹² Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." ¹³ Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt." ¹⁴ Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt, eftersom jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. ¹⁵ Ni dömer på människors vis. Jag dömer ingen. ¹⁶ Och även om jag dömer är min dom rättvis, eftersom jag inte är ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. ¹⁷ Också i er egen lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.^{[k] 18} Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig." ¹⁹ Då frågade de: "Var är din Fader?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader." ²⁰ Dessa ord talade han vid offerkistan, när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

²¹ Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." ²² Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?" ²³ Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. ²⁴ Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är,^[l] skall ni dö i era synder." ²⁵ De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, något som jag också har sagt er. ²⁶ Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen." ²⁷ De förstod inte att han talade till dem om Fadern. ²⁸ Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt^[m] Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. ²⁹ Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." ³⁰ När han sade detta, kom många till tro på honom.

Abrahams sanna barn

³¹ Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³² och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." ³³ De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" ³⁴ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader."

³⁹ De svarade honom: "Vår fader är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. ⁴⁰ Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. ⁴¹ Ni gör er faders gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud." ⁴² Jesus svarade: "Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. ⁴⁵ Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. ⁴⁶ Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? ⁴⁷ Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

⁴⁸ Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?" ⁴⁹ Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. ⁵¹ Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." ⁵² Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden. ⁵³ Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?" ⁵⁴ Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud. ⁵⁵ Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. ⁵⁶ Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad." ⁵⁷ Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" ⁵⁸ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till." ⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.

Jesus botar en blindfödd

9 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. ² Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" ³ Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. ⁴ Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. ⁵ När jag är i världen, är jag världens ljus." ⁶ När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon ⁷ och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

⁸ Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" ⁹ Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." ¹⁰ De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" ¹¹ Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se." ¹² De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."

¹³ De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna. ¹⁴ Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. ¹⁵ Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag." ¹⁶ Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten." Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså oeniga ¹⁷ och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "En profet är han."

¹⁸ Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade skickat efter hans föräldrar ¹⁹ och frågat dem: "Är det här er son, som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" ²⁰ Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. ²¹ Men hur han nu kan se, det vet vi inte, och inte heller vet vi vem som har öppnat hans ögon. Fråga honom själv. Han är gammal nog och kan svara för sig." ²² Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. ²³ Därför gav hans föräldrar detta svar: "Han är gammal nog att svara för sig. Fråga honom själv."

²⁴ De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare." ²⁵ Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser." ²⁶ De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" ²⁷ Han svarade: "Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?" ²⁸ De hånade honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. ²⁹ Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." ³⁰ Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! ³¹ Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. ³² Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. ³³ Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra." ³⁴ De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.

³⁵ Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?" ³⁶ Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom." ³⁷ Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det." ³⁸ Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom. ³⁹ Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda." ⁴⁰ Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?" ⁴¹ Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.

Den gode herden

10 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. ² Men den som går in genom dörren är fårens herde. ³ För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. ⁴ När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. ⁵ Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." ⁶ Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

⁷ Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. ⁸ Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. ⁹ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. ¹⁰ Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

¹¹ Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. ¹² Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. ¹³ Den som är lejd bryr sig inte om fåren. ¹⁴ Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, ¹⁵ liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. ¹⁶ Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.^[n] Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. ¹⁷ Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. ¹⁸ Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."

¹⁹ För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. ²⁰ Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?" ²¹ Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda."

Jesu enhet med Fadern

²² Nu inföll tempelinvigningens högtid^[o] i Jerusalem. Det var vinter, ²³ och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. ²⁴ Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" ²⁵ Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. ²⁶ Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. ²⁷ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹ Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. ³⁰ Jag och Fadern är ett."

³¹ Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. ³² Jesus sade till dem: "Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?" ³³ Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa." ³⁴ Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag:^[p] Jag har sagt att ni är gudar? ³⁵ Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om intet - ³⁶ hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. ³⁷ Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. ³⁸ Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." ³⁹ De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.

⁴⁰ Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han. ⁴¹ Många kom till honom, och de sade: "Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant." ⁴² Och många kom där till tro på honom.

Jesus uppväcker Lasarus

11 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania,^[q] den by där Maria och hennes syster Marta bodde. ² Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk. ³ Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk." ⁴ Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den." ⁵ Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

⁶ När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig. ⁷ Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." ⁸ Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen." ⁹ Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. ¹⁰ Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom." ¹¹ Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom." ¹² Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk." ¹³ Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. ¹⁵ Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." ¹⁶ Thomas, han som kallades Tvillingen,^[r] sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom."

¹⁷ När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. ¹⁸ Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån. ¹⁹ Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. ²⁰ När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma. ²¹ Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött. ²² Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." ²³ Jesus sade: "Din bror skall uppstå." ²⁴ Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." ²⁵ Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, ²⁶ och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" ²⁷ Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

²⁸ Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig." ²⁹ Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. ³⁰ Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. ³¹ Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

³² När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." ³³ När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd ³⁴ och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." ³⁵ Och Jesus grät. ³⁶ Då sade judarna: "Se, hur han älskade honom!" ³⁷ Men några bland dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?"

³⁸ Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. ³⁹ Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen." ⁴⁰ Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" ⁴¹ De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴² Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön." ⁴³ När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" ⁴⁴ Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."

⁴⁵ Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. ⁴⁷ Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?^[s] Den här mannen gör många tecken. ⁴⁸ Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk." ⁴⁹ En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. ⁵⁰ Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" ⁵¹ Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket. ⁵² Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. ⁵³ Från den dagen överlade de om att döda honom. ⁵⁴ Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim.^[t] Där var han tillsammans med sina lärjungar.

⁵⁵ Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.^{[u] 56} De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.

Jesus smörjes i Betania

12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. ³ Då tog Maria en flaska^[v] dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: ⁵ "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" ⁶ Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om. ⁷ Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. ⁸ De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

⁹ En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus, ¹¹ ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

¹² Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, ¹³ tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna!^[w] Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." ¹⁴ Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: ¹⁵ Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl.^{[x] 16} Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom. ¹⁷ Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. ¹⁸ Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. ¹⁹ Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom."

Jesus förutsäger sin död

²⁰ Under högtiden fanns det bland dem några greker^[y] som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe. ²¹ De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." ²² Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus. ²³ Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. ²⁴ Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. ²⁵ Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. ²⁶ Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.

²⁷ Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." ²⁹ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom." ³⁰ Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. ³¹ Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. ³² Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." ³³ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

³⁴ Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?" ³⁵ Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.

Judarnas otro

³⁷ Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm^[z] uppenbarad?^{[aa] 39} Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: ⁴⁰ Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig. ^{[ab] 41} Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom. ⁴² Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. ⁴⁷ Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. ⁴⁹ Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. ⁵⁰ Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."

Jesus tvättar sina lärjungars fötter

13 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.

² De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. ³ Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. ⁴ Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. ⁵ Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. ⁶ När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter?" ⁷ Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det." ⁸ Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." ⁹ Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!" ¹⁰ Jesus svarade: "Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla." ¹¹ Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.

¹² När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? ¹³ Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. ¹⁴ Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. ¹⁵ Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. ¹⁶ Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. ¹⁷ När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.

Jesus förutsäger Judas förräderi

¹⁸ Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig. ^{[ac] 19} Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är. ²⁰ Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig."

²¹ När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: "Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig." ²² Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena. ²³ En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida. ²⁴ Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om. ²⁵ Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" ²⁶ Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar." Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. ²⁷ När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: "Gör snart vad du tänker göra." ²⁸ Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom. ²⁹ Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga. ³⁰ När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.

³¹ Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. ³² Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. ³³ Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. ³⁴ Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. ³⁵ Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."

³⁶ Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." ³⁷ Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig." ³⁸ Jesus svarade: "Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

Jesus är vägen till Fadern

14 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. ² I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? ³ Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. ⁴ Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

⁵ Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ⁶ Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom." ⁸ Filippus sade: "Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss." ⁹ Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. ¹¹ Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

¹² Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. ¹³ Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Jesus lovar sända Hjälparen

¹⁵ Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. ¹⁶ Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, ¹⁷ sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. ¹⁸ Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. ¹⁹ Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. ²⁰ Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. ²¹ Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom."

²² Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" ²³ Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. ²⁴ Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. ²⁵ Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. ²⁶ Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

²⁷ Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. ²⁸ Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. ²⁹ Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett. ³⁰ Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting. ³¹ Men för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig, så stå upp och låt oss gå härifrån.

Jesus är den sanna vinstocken

15 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. ² Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. ³ Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. ⁴ Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵ Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷ Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸ Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

⁹ Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. ¹⁰ Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. ¹¹ Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. ¹² Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. ¹³ Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. ¹⁴ Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. ¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. ¹⁶ Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. ¹⁷ Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.