Bible in 90 Days
1 Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Profetens klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
split och kiv uppstår.
4 Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.
Herrens svar
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är fruktansvärda och hemska,
de avgör själva vad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva våld,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken utan förskoning?
2 Jag vill stå på min vaktpost och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han skall tala till mig,
vilket svar jag skall få
på min klagan.
Herrens svar
2 Herren svarade mig och sade:
Skriv upp synen
och rista in den på skrivtavlor,
så att den lätt kan läsas.
3 Ty ännu måste synen vänta på sin tid,
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte.
Om den dröjer, vänta på den,
ty den kommer helt visst,
den skall inte utebli.
4 Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom.
Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
5 Ja, vinet bedrar honom.
Han är en högmodig man och skall inte komma till ro.
Han spärrar upp sitt gap som dödsriket,
han är som döden och kan inte mättas.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Skall de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord och säga:
Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt
- hur länge till? -
och tynger dig med pantsatt gods.
7 Kommer inte dina fordringsägare att plötsligt resa sig
och de som ansätter dig att vakna upp
så att du blir ett byte för dem?
8 Eftersom du själv har plundrat många hednafolk,
skall också andra folk plundra dig
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus
för att bygga sin boning högt upp
och så rädda sig undan olyckans våld.
10 Till skam för ditt eget hus har du planerat
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv.
11 Ty stenarna i muren skall ropa
och bjälkarna i trävirket skall svara dem.
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
eller grundar en stad med orättfärdighet!
13 Se, kommer det inte från Herren Sebaot,
att folken arbetar sig trötta för det som bränns upp
och sliter ut sig till ingen nytta?
14 Ty jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet,
så som vatten täcker havets djup.
15 Ve dig som bjuder din nästa att dricka,
som blandar i ditt gift och gör dem berusade
för att få se deras nakenhet.
16 Du är mättad med skam och inte med ära.
Drick också du och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand skall vändas mot dig,
vanära skall komma över din härlighet.
17 Ty våldet mot Libanon skall övertäcka dig,
och ödeläggelsen, som förskräckte dess djur,
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 Vad nytta gör en avgud
som en människa har skurit till,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Ty den som gör den
förtröstar på sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten: "Vakna!"
och till en stum sten: "Stå upp!"
Kan den undervisa?
Visst är den överdragen med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
av hans lov är jorden full.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 Framför honom går pest,
och brinnande feber följer i hans spår.
6 Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 Avhöljd och blottad är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia,[b] Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta,
säger Herren.
3 Jag skall förgöra människor och djur,
jag skall förgöra fåglarna under himlen och fiskarna i havet
och de som blir andra till fall,
tillsammans med de ogudaktiga,
ja, jag skall utrota människorna från jordens yta,
säger Herren.
4 Jag skall sträcka ut handen mot Juda
och mot alla dem som bor i Jerusalem.
Jag skall från denna plats utrota vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken tillber himlens härskara
och dem som tillber och svär vid Herren
men också svär vid Malkam,[c]
6 dem som har vikit bort från Herren,
och dem som aldrig har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 Var stilla inför Herren, Herren!
Ty Herrens dag är nära.
Herren har tillrett ett slaktoffer,
han har helgat dem han har inbjudit.
8 Och det skall ske på dagen för Herrens slaktoffer
att jag skall straffa furstarna och kungasönerna
och alla som klär sig i utländska kläder.
9 Jag skall på den dagen straffa
alla som hoppar över tröskeln,[d]
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 Och det skall ske på den dagen, säger Herren,
att klagorop skall höras från Fiskarnas port
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
ty det är förbi med hela skaran av köpmän,
utrotade är alla som handlar med silver.
12 Och det skall ske på den tiden
att jag skall leta igenom Jerusalem med lyktor
och straffa de män som nu lever där i lugn och ro
och säger i sina hjärtan:
"Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont."
13 Och det skall ske att deras ägodelar skall lämnas till plundring
och deras hus läggas öde.
De skall bygga hus men inte få bo i dem,
de skall plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 Herrens stora dag är nära,
ja, nära, och den kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 En vredens dag är den dagen,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då ljud av horn och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då skall jag ge människorna en sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat mot Herren.
Deras blod skall spridas som stoft
och deras kroppar som orenlighet.
18 Varken deras silver eller deras guld
skall kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Ty fullständigt och med hast
skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.
Varning till Herrens folk
2 Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel,
2 innan ännu beslutet genomförs
- som agnar far den dagen fram -
innan Herrens vredesglöd kommer över er,
ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.
3 Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet,
sök ödmjukhet,
kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza skall bli övergivet
och Askelon förvandlat till en ödemark.
Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5 Ve er som bor på landsträckan utmed havet,
ni av kereteernas folk!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där.
6 Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker,
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus.
Där skall de föra sin boskap i bet.
I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen,
ty Herren, deras Gud, skall se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 Jag har hört hur Moab hånat
och Ammons barn talat föraktfulla ord,
hur de hånat mitt folk
och handlat övermodigt mot deras land.
9 Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab skall bli som Sodom
och Ammons barn som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,
ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel.
10 Så skall det gå dem för deras högmod,
ty de har hånat Herren Sebaots folk
och handlat övermodigt mot dem.
11 Fruktansvärd skall Herren vara mot dem.
Han skall förgöra alla jordens gudar,
och alla folkens kustländer skall tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier
skall genomborras av mitt svärd.
13 Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur
och förvandla Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
14 Där skall hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
skall om natten bo på dess pelarhuvuden.
En röst skall eka i fönstren
och förödelse skall vara på trösklarna,
ty cederpanelen är bortriven.
15 Detta är den jublande staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
"Jag och ingen annan!"
Hur har den inte blivit en ödemark,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går där fram skall vissla åt den
och slå ihop händerna.
Jerusalems stora avfall
3 Ve över den upproriska och orena staden,
förtryckets stad!
2 Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
på Herren förtröstar hon inte
och sin Gud nalkas hon ej.
3 Hennes styresmän därinne är rytande lejon,
hennes domare är kvällens vargar,
som ingenting spar till morgonen.
4 Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes,
deras gator gjorde jag öde,
och ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
och ingen människa, nej ingen enda bodde där.
7 Jag sade: "O, att du ville frukta mig,
och ta emot tuktan."
Då skulle stadens boning inte utplånas,
den skulle inte drabbas av allt det
som jag bestämt som straff.
Men i stället steg de tidigt upp
för att hinna med sina fördärvliga gärningar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att ta byte.
Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk
och samla kungariken
för att utgjuta över dem min förbittring,
hela min vredes hetta.
Ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Frälsning för Israels kvarleva
9 Då skall jag ge folken renade läppar,
och de skall alla åkalla Herrens namn
och tillsammans tjäna honom.
10 Från trakten bortom Nubiens floder
skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 På den dagen skall du inte längre blygas
för alla de överträdelser
som du har begått mot mig.
Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så segervisst hos dig,
och du skall inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 Men jag skall lämna kvar i dig ett folk
som är ödmjukt och svagt,
och de skall förtrösta på Herrens namn.
13 Kvarlevan av Israel
skall inte längre göra orätt,
inte tala lögn,
och i deras mun
skall inte finnas en falsk tunga.
De skall finna föda och lägga sig ner
utan att någon förskräcker dem.
14 Jubla, du dotter Sion,
höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
du dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort straffdomarna från dig,
han har röjt din fiende ur vägen.
Herren, Israels Konung, bor i dig.
Du skall inte längre frukta något ont.
16 På den dagen skall det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
låt inte dina händer falla!
17 Herren, din Gud, bor i dig,
en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel."
18 Jag skall samla dem
som sörjer för högtidernas skull,
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 Se, jag skall på den tiden
ta itu med alla som plågat dig.
Jag skall frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag skall låta dem bli
till lovsång och berömmelse
på hela jorden, där de var så hånade.
20 På den tiden skall jag föra er hem,
ja, då skall jag föra er samman.
Ty jag skall låta er bli
till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk,
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon,
säger Herren."
Befallning att bygga Herrens hus
1 I kung Darejaves andra regeringsår, i sjätte månaden, på första dagen i månaden,[e] kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: "Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp Herrens hus." 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 Är det då tid för er
att själva bo i panelade hus,
medan detta hus[f] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men släcker inte törsten.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får inkomst
har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 Gå upp till bergen,
hämta trävirke
och bygg upp mitt hus,
så skall jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev litet.
Och när ni förde det hem,
då blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
Därför att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni har bråttom,
var och en med sitt eget hus.
10 Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka sin gröda.
11 Jag har kallat på torka
att komma över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden alstrar,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, med hela kvarlevan av folket, lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren, deras Gud, hade sänt honom, och folket fruktade Herren. 13 Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: "Jag är med er, säger Herren." 14 Och Herren uppväckte en iver hos Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus. 2 1 Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.[g]
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden,[h] kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket:
4 Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som vore det ingenting i era ögon?
5 Men var nu frimodig, du Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son,
var frimodiga, alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, ty jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 Detta löfte gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Frukta inte!
7 Så säger Herren Sebaot:
Inom kort skall jag än en gång komma himlen och jorden,
havet och det torra att skaka.
8 Jag skall skaka om alla hednafolk
och alla folkens skatter skall komma hit.
Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet,
säger Herren Sebaot.
10 Den kommande härligheten hos detta hus
skall bli större än den förra,
säger Herren Sebaot,
och på denna plats skall jag ge frid,
säger Herren Sebaot.
Ny välsignelse
11 På tjugofjärde dagen i den nionde månaden av Darejaves andra regeringsår[i] kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:
12 Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger: 13 "Om någon bär heligt kött i fliken av sin mantel och så med fliken rör vid något bakat eller kokt, vid vin eller olja eller vid någon annan mat, blir då detta heligt?" Prästerna svarade: "Nej." 14 Åter frågade Haggai: "Om den som har blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?" Prästerna svarade: "Ja, det blir orent." 15 Då sade Haggai:
"Så är det med detta folk,
så är det med detta hednafolk
inför mig, säger Herren,
ja, så är det med allt vad deras händer gör:
Vad de där offrar är orent.
16 Lägg nu noga märke till det som sker,
från denna dag och framöver!
Innan man lagt sten på sten till Herrens tempel,
hur var det då?
17 Om någon kom till en sädesskyl som skulle ge tjugo mått,
gav den endast tio,
om någon kom till vinpressen för att ösa upp femtio kärl,
gav den endast tjugo.
18 Jag slog er med sot och rost
och alla era händers verk med hagel,
och ändå vände ni er inte till mig,
säger Herren.
19 Lägg noga märke till det som sker
från denna dag och framöver,
från den tjugofjärde dagen i nionde månaden,
från den dag då grunden lades till Herrens tempel.
20 Finns någon säd ännu kvar i kornboden?
Nej, och varken vinstocken eller fikonträdet,
varken granatträdet eller olivträdet
har ännu burit någon frukt.
Men från denna dag skall jag välsigna."
Serubbabel - Herrens signetring
21 Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade: 22 Säg till Serubbabel, Juda ståthållare:
Jag skall komma himlen och jorden att skaka.
23 Jag skall omstörta kungatroner
och göra hednarikenas makt om intet.
Jag skall välta omkull vagnarna och dem som kör dem,
och hästarna med sina ryttare skall störta.
Den ene skall falla för den andres svärd.
24 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Sealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger Herren Sebaot."
Uppmaning till omvändelse
1 I åttonde månaden[j] av Darejaves andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
2 Herren var vred på era fäder. 3 Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4 Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: "Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar. Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger Herren.
5 Era fäder, var är de?
Och profeterna, lever de kvar för evigt?
6 Nej, men mina ord och mina stadgar
som jag gav mina tjänare profeterna,
de nådde era fäder.
Och de vände om och sade:
Som Herren Sebaot hade beslutat att göra med oss
enligt våra vägar och våra gärningar,
så har han också handlat med oss."
Mannen på den röda hästen
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden,[k] som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. 9 Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är." 10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som Herren har sänt att fara omkring på jorden." 11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."
Herren skall trösta Sion
12 Då sade Herrens ängel: " Herre Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år." 13 Herren svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord. 14 Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Jerusalem
och brinner av nit för Sion.
15 Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra,
ty medan jag endast var lite vred
hjälpte de ondskan att förökas.
16 Därför säger Herren så:
Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet.
Mitt hus skall byggas där,
säger Herren Sebaot,
och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
17 Ropa ut än en gång:
Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott.
Herren skall än en gång trösta Sion,
än en gång skall han utvälja Jerusalem."
Hornen och smederna
18 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var fyra horn. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem."
20 Och Herren lät mig se fyra smeder. 21 Jag frågade: "Varför har dessa kommit och vad skall de göra?" Han svarade: "Där är de horn som skingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp huvudet. Men smederna har kommit för att förskräcka dem och slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Juda land, för att skingra dem som bor där."
Mannen med mätsnöret
2 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. 2 Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli." 3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. 4 Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. 5 Och jag själv, säger Herren, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."
Den nya tiden för Israel och hednafolken
6 Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger Herren. 7 Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter. 8 Ty så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull[l] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. 9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
10 Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger Herren. 11 Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.
13 Var stilla inför Herren, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.
Nya kläder för översteprästen
3 Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 Men Herren sade till Satan: " Herren skall straffa dig, Satan. Ja, Herren skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?"
3 Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. 4 Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Josua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder." 5 Då sade jag: "Sätt också en ren bindel på hans huvud." Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan Herrens ängel stod där.
6 Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: 7 "Så säger Herren Sebaot:
Om du vandrar på mina vägar
och håller mina befallningar,
så skall du få styra mitt hus
och vakta mina förgårdar.
Du skall få en plats att vandra på
bland dem som står här.
Löftet om Telningen
8 Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män skall vara ett tecken:
Se, jag skall låta min tjänare Telningen komma.
9 Se den sten som jag har lagt inför Josua!
Över denna enda sten vakar sju ögon,
och se, jag skall gravera in en inskrift på den,
säger Herren Sebaot.
Och jag skall utplåna
detta lands missgärning
på en enda dag.
10 På den dagen, säger Herren Sebaot,
skall var och en kunna bjuda in sin vän
under sin vinstock och sitt fikonträd."
Ljusstaken av guld och de två olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. 2 Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra." 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" 5 Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag. 6 Då sade han till mig:
"Detta är Herrens ord till Serubbabel:
Inte genom styrka,
inte genom kraft,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark.
Ty han skall föra fram slutstenen
medan man ropar: Nåd, nåd över den!"
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 "Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus.
Hans händer skall också göra det färdigt
och du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er.
10 Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring över hela jorden?"
11 Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?" 12 Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?" 13 Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre." 14 Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre."
Den flygande bokrullen
5 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred." 3 Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har låtit den gå ut, säger Herren Sebaot,
för att den skall komma in i tjuvens hus
och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn.
Den skall stanna där i huset
och fräta upp det med trävirke och stenar."
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som kommer fram."
6 "Vad är det?" frågade jag. "Det är en sädeskorg" svarade han och tillade: "Så förhåller det sig med dem i hela landet." 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och en kvinna satt mitt i korgen. 8 Han sade: "Detta är ondskan." Och han stötte åter ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte därefter upp ögonen och såg, och se, två kvinnor kom fram, och vinden tog tag i deras vingar, ty de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: "Vart skall de föra korgen?" 11 Han svarade mig: "Till Sinears land[m] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt skall hon sättas ner på sin plats."
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" 5 Ängeln svarade mig: "Det är himlens fyra vindar[n] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet." 7 När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: "Ge er av, far ut över jorden!" Och de for ut över jorden. 8 Och han ropade på mig och sade: "Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[o] i nordlandet."
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel. 11 Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 Och du skall säga till honom: "Så säger Herren Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen.[p]
Under honom skall det gro,
och han skall bygga Herrens tempel.
13 Ja, det är han som skall bygga Herrens tempel.
Han skall vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst skall han vara på sin tron,
och frid skall råda mellan båda.
14 Kronorna skall finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder Herrens, er Guds, röst."
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden,[q] som är månaden Kislev.
2 Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?" 4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 "Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"
Folkets ohörsamhet
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 Så säger Herren Sebaot:
"Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse,
främlingen och den fattige
och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."
11 Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 "Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Den framtida välsignelsen över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Sion med stor iver,
med stor vrede nitälskar jag för henne.
3 Så säger Herren:
Jag skall vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem skall kallas "sanningens stad"
och Herren Sebaots berg "det heliga berget".
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall gamla män och kvinnor
finnas på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator skall vara fulla
av pojkar och flickor som leker där.
6 Så säger Herren Sebaot:
Även om det kan te sig alltför underbart
för kvarlevan av detta folk i de dagarna,
skall det därför te sig alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem,
de skall vara mitt folk
och jag skall vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i de här dagarna
hör dessa ord från de profeter
som talade på den tid då grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas upp.
10 Ty före den tiden
hade varken människor eller djur lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina ovänner,
vare sig han gick ut eller in
ty jag vände alla människor mot varandra.
11 Men nu vill jag inte längre vara som i gångna dagar mot kvarlevan av detta folk,
säger Herren Sebaot.
12 Ty nu skall friden ge utsäde,
vinstocken ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag skall låta kvarlevan av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse bland hednafolken,
så skall ni nu, då jag frälst er,
bli en välsignelse.
Frukta inte, fatta mod!
14 Ty så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att straffa er, när era fäder väckte min vrede säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid beslutat att vända om för att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Frukta inte!
16 Men detta är vad ni skall göra:
Tala sanning med varandra,
döm i era portar rätta domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
ty allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden
skall för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
ja, till glada högtider.
Och sanning och frid
skall ni älska.
Hedningarnas frälsning
20 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga:
"Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot,
jag själv skall också gå."
22 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma
och söka Herren Sebaot i Jerusalem,
och de skall åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."
Domsord över Israels fiender
9 En profetia, Herrens ord mot Hadraks land. I Damaskus skall det slå ner, ty Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon, där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som orenlighet på gatan. 4 Men se, Herren skall göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet och hon skall förtäras av eld.
5 Askelon skall se det och frukta,
Gaza skall darra av ångest,
liksom Ekron, ty dess hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Askelon kommer ingen att bo.
6 Ett oäkta folk skall bo i Asdod,
och filisteernas stolthet skall jag utrota.
7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun
och styggelsen från deras tänder,
då skall också av dem bli en kvarleva åt vår Gud,
de skall bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk skall bli som jebusiterna.
8 Jag skall slå upp mitt läger omkring mitt hus,
mot härar och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare skall längre komma över dem,
ty jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions konung kommer
9 Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.
10 Jag skall utrota vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar skall utrotas,
och han skall tala frid till hednafolken.
Hans herravälde skall nå från hav till hav,
och från floden intill jordens yttersta gränser.
Befrielse genom förbundsblodet
11 När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull
befria dina fångar från hålan där inget vatten finns.
12 Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag skall ge er dubbelt igen.
13 Ty jag skall spänna Juda som min båge
och lägga Efraim som pil på den,
jag skall väcka upp dina söner, du Sion,
mot dina söner, du Javan,[r]
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren skall uppenbara sig över dem
och som en blixt skall hans pil fara ut.
Herren, Herren skall blåsa i hornet,
och med söderns stormar skall han dra fram.
15 Herren Sebaot skall beskydda dem.
De skall sluka sina fiender
och trampa slungstenarna under fötterna.
De skall dricka och föra oväsen som av vin.
De skall fyllas som en offerskål, som altarets hörn.
16 Herren, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen,
ty de är hans hjord, hans folk.
De är ädelstenar i en krona,
strålande över hans land.
17 Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män skall blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Herren har omsorg om sitt folk
10 Bed Herren om regn i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
skurar av regn ger han människorna,
gröda på marken åt var och en.
2 Men husgudarna talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort likt en fårhjord.
De lider nöd, ty de har ingen herde.
3 Mot herdarna är min vrede upptänd,
och ledarna[s] skall jag straffa.
Herren Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus,
och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda skall hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt vad styresman heter.
5 De skall likna hjältar
som under striden trampar ner smuts på gatan.
Ja, de skall strida, ty Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar skall komma på skam.
6 Jag skall ge styrka åt Juda hus
och Josefs hus skall jag frälsa.
Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem,
och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem.
Ty jag är Herren, deras Gud, jag skall bönhöra dem.
7 Efraims män skall bli som hjältar,
deras hjärtan skall glädja sig som av vin.
Deras barn skall se det och bli glada,
deras hjärtan skall fröjda sig i Herren.
8 Jag skall vissla på dem och föra dem samman,
ty jag har befriat dem.
De skall bli lika talrika som förut.
9 När jag planterar dem bland folken
skall de tänka på mig i fjärran land.
De skall få leva med sina barn och komma åter.
10 Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land,
och från Assur skall jag samla dem.
Till Gileads land och till Libanon skall jag föra dem,
och där skall inte finnas utrymme nog för dem.
11 Han skall dra fram genom ett hav av nöd,
havets vågor skall han näpsa,
och alla Nilflodens djup skall torka ut.
Assurs stolthet skall brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 Jag skall göra dem starka i Herren,
och i hans namn skall de gå fram,
säger Herren.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln