Bible in 90 Days
12 Jag vet vad den drömmen betyder, sa Josef. De tre grenarna betyder tre dagar!
13 Inom tre dagar tänker Farao hämta dig från fängelset och ge dig arbetet som vinsmakare tillbaka.
14 Du kan väl tänka på mig när du kommer tillbaka i tjänst och lägga ett gott ord för mig så att jag slipper ut härifrån.
15 Först blev jag kidnappad från hebreernas land, och nu har detta hänt mig. Här sitter jag nu trots att jag inte har gjort något.
16 När hovbagaren såg att den första drömmen hade en så god innebörd, berättade också han sin dröm för Josef.I min dröm, sa han, hade jag tre korgar med bröd på huvudet.
17 I den översta korgen fanns många olika slag av bakverk, men fåglarna kom och åt upp dem.
18-19 De tre korgarna betyder tre dagar, sa Josef till honom. Inom tre dagar kommer Farao att hugga av dig huvudet och hänga upp din kropp på en påle, och fåglarna ska komma och äta av ditt kött!
20 Faraos födelsedag inträffade tre dagar senare, och han hade en fest för alla sina myndighetspersoner och folket i palatset. Han skickade efter sin vinsmakare och sin hovbagare, och de hämtades till honom från fängelset.
21 Vinsmakaren fick upprättelse och arbetet tillbaka,
22 och hovbagaren blev hängd, precis som Josef hade sagt.
23 Men vinsmakaren glömde sitt löfte till Josef och ägnade honom inte mer en tanke.
Faraos dröm
41 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,
2 när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.
3 Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.
4 Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.
5 Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.
6 Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.
7 De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.
8 Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.
9 Då yttrade sig kungens vinsmakare.Idag kommer jag ihåg min synd! sa han.
10 För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.
11 En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.
12 Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.
13 Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle.
14 Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.
15 Jag hade en dröm i natt, berättade Farao för honom. Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig.
16 Jag gör det inte själv, svarade Josef. Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!
17 Då berättade Farao drömmen för honom. Jag stod på Nilflodens strand, sa han,
18 när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten.
19 Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land.
20 Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,
21 men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag.
22 Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra.
23 På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax,
24 och de tunna axen svalde de fylliga!Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde.
25 Båda drömmarna betyder samma sak, sa Josef till Farao. Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten.
26 De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet.
27 De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren.
28 Gud har visat dig vad han tänker göra.
29 De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.
30 Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet.
31 Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas.
32 Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart.
33 Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram.
34-35 Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren,
36 så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet.
Josef blir en mäktig man
37 Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar.
38 Vem kan göra det bättre än Josef? sa Farao. Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande.
39 Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet!
40 Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig.
41-42 Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom.
43 Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: Lämna plats!
44 Och Farao sa till Josef: Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig.
45 Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: Han har den gudomliga kraften över livet och döden. Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten.
46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.
47 Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.
48 Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.
49 Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.
50 Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.
51 Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.
52 Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri.
53 Slutligen hade de sju goda åren gått.
54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.
55 När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. Lyd honom vad han än säger, sa han till dem.
56-57 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.
Josef och hans bröder träffas i Egypten
42 När Jakob hörde att det fanns säd tillgänglig i Egypten, sa han till sina söner: Varför står ni här och tittar på varandra?
2 Jag har hört att det finns säd att få i Egypten. Res dit och köp lite åt oss, innan vi alla svälter ihjäl.
3 Då reste Josefs tio äldre bröder ner till Egypten för att köpa säd.
4 Jakob ville nämligen inte att Josefs yngre bror, Benjamin, skulle få resa med, av fruktan för att någon olycka skulle drabba honom.
5 Israels söner kom alltså till Egypten tillsammans med många människor från andra länder för att köpa mat, för svälten var lika allvarlig i Kanaan som på andra platser.
6 Eftersom Josef var härskare över hela Egypten och ansvarig för sädes-försäljningen, var det till honom hans bröder kom, och de bugade sig djupt för honom med sina ansikten mot jorden.
7 Josef kände omedelbart igen dem, men låtsades som ingenting.Var kommer ni ifrån? frågade han barskt.Från Kanaans land, svarade de. Vi har kommit för att köpa säd.
8-9 Det var uppenbart att de inte kände igen Josef. Då kom Josef ihåg drömmarna som han hade haft för länge sedan? Men han sa till dem: Ni är spioner! Ni har kommit hit för att se hur hungersnöden har gjort vårt land utfattigt.
10 Nej, nej! svarade de. Vi har kommit för att köpa mat.
11 Vi är alla bröder och hederliga män, herre! Vi är inga spioner!
12 Jo, det är ni, fortsatte han. Ni har kommit för att ta reda på hur svaga vi är.
13 Herre, sa de. Vi är tolv bröder, och vår far bor i Kanaans land. Vår yngste bror är kvar hos vår far, och en av våra bröder har dött.
14 Jaså, sa Josef. Vad har det för betydelse? Ni är spioner.
15 Men så här tänker jag kontrollera om ni talar sanning. Jag svär vid Faraos liv, att ni inte ska få lämna Egypten förrän er yngste bror kommit hit.
16 En av er får resa och hämta honom! Resten av er tänker jag behålla kvar här i fängelse. Då kommer vi att få reda på om er berättelse är sann eller ej. Om det visar sig att ni inte har någon yngre bror, så vet jag att ni är spioner.
17 Under tre dagar lät han dem sitta i fängelse.
18 Den tredje dagen sa Josef till dem: Jag är en man som fruktar Gud, och jag ska ge er ett tillfälle att bevisa att ni är oskyldiga.
19 Jag tar den risken och tror på er. Bara en av er behöver stanna kvar med bojor i fängelset. Resten kan resa hem med säd åt era familjer,
20 men för tillbaka er yngste bror hit till mig. På det sättet kommer jag att veta om ni berättar sanningen, och om ni gör det, ska jag skona er.De samtyckte till detta, men
21 sinsemellan sa de: Allt detta har hänt därför att vi handlade mot Josef som vi gjorde för länge sedan. Vi såg hans skräck och vånda och hörde hans bön, men vi ville inte lyssna.
22 Var det inte det jag sa? utbrast Ruben. Ni ville inte lyssna, och nu kommer vi att dö därför att vi mördade honom.
23 Naturligtvis visste de inte att Josef förstod dem då de stod där och samtalade, för han hade talat med dem genom tolk.
24 Han gick undan och grät. När han vände sig till dem igen utvalde han Simeon och såg till att han bands inför deras ögon.
25 Josef befallde sedan tjänarna att fylla männens säckar med säd, men gav också hemliga instruktioner att lägga brödernas betalning överst i varje säck! Han gav dem också mat för resan.
26 Sedan lastade de sina åsnor med säden och gav sig iväg hem.
27 Men när de stannade för natten och en av dem öppnade sin säck för att hämta lite vete åt djuren, såg han att det låg pengar överst i säcken.
28 Titta! ropade han till sina bröder. Mina pengar finns här i säcken. Då blev de alldeles skräckslagna och ropade till varandra: Vad är det Gud har gjort mot oss?
29 När de sedan kom hem till sin far Jakob i Kanaans land berättade de allt som hänt för honom:
30 Kungens närmaste man talade mycket strängt till oss och trodde att vi var spioner.
31 'Nej, nej
32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En är död och den yngste är kvar hemma hos vår far i Kanaans land.'
33 Sedan sa mannen till oss: 'Så här ska jag få reda på om ni är det ni påstår er vara. Lämna en av era bröder här hos mig och tag säd åt era familjer och res hem,
34 men för hit er yngste bror till mig. Då vet jag om ni är spioner eller hederliga män. Om ni kan bevisa vad ni har sagt, ska jag ge er bror tillbaka till er, och sedan kan ni komma så ofta ni vill för att köpa säd.'
35 När de tömde sina säckar fanns pengarna de betalt för säden överst i varje säck. Då blev både de och fadern skräckslagna.
36 Jakob utropade: Ni har berövat mig mina barn. Josef kom inte tillbaka, Simeon är borta, och nu vill ni ta Benjamin också! Allting går mig emot.
37 Då sa Ruben till sin far: Döda mina två söner om jag inte har med mig Benjamin tillbaka. Jag tänker ta ansvaret för honom.
38 Men Jakob svarade: Min son ska inte resa dit med er, för hans bror Josef är död, och bara han är i livet av Rakels barn. Om något händer honom, kommer jag att dö.
Benjamin reser till Josef
43 Men det fanns inget som kunde lindra den fruktansvärda svälten i landet.
2 När säden som de hade fört med sig från Egypten nästan var slut, sa fadern till dem: Res dit igen och köp lite mat åt oss.
3-5 Men Juda sa till honom: Mannen menade allvar när han sa: 'Kom inte tillbaka igen utan er bror.' Vi kan inte resa, om inte Benjamin får följa med oss.
6 Varför berättade ni att ni hade en bror till? klagade Israel. Varför har ni gjort detta mot mig?
7 Men mannen frågade speciellt om vår familj, berättade de för honom. Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: 'För hit er bror?'
8 Juda sa till sin far: Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av, annars kommer vi att dö av svält och inte bara vi, utan också du och alla våra små barn.
9 Jag garanterar hans trygghet. Om jag inte för honom tillbaka, så låt mig bära skulden i evighet,
10 för vi hade kunnat resa dit och vara hemma igen för länge sedan, om du bara hade låtit honom följa med oss.
11 Slutligen sa fadern till dem: Om det inte kan undvikas, så se åtminstone till att lasta era åsnor med landets bästa produkter. Ta med dem till mannen som gåvor: balsam, honung, kryddor, myrra, pistagenötter och mandlar.
12 Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag,
13 och ta er bror och res iväg.
14 Måtte Gud, den Allsmäktige, ge er nåd inför mannen, så att han släpper Simeon och lämnar tillbaka Benjamin. Och om jag måste bära sorgen över deras död, så får det väl bli så.
15 Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten och att få audiens hos Josef.
16 När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: Dessa män ska äta middag tillsammans med mig. För dem till mitt hem, slakta djur och gör i ordning för en stor fest.
17 Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs palats,
18 men de blev rädda när de förstod vart de var på väg.Det är för att pengarna låg i säckarna, sa de. Han kommer att påstå att vi stal dem och ta oss och åsnorna tillfånga och göra oss till slavar.
19 När de kom till palatsingången, gick de fram till Josefs närmaste man
20 och sa till honom: När vi var på väg hem efter vår första resa hit till Egypten för att köpa mat,
21 stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar, och pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka,
22 tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi har ingen aning om hur pengarna hamnade i säckarna.
23 Oroa er inte för det, sa Josefs närmaste man till dem. Er Gud, ja, era förfäders Gud, måste ha lagt dit dem, för vi fick pengar som betalning av er.Sedan befriade han Simeon och förde ut honom till dem.
24 De visades in i palatset och fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder.
25 De tog sedan fram sina gåvor till Josef, för de fick reda på att de skulle äta där.
26 När Josef kom hem gav de honom gåvorna och bugade sig djupt inför honom.
27 Han frågade hur de hade haft det och tillade: Och hur mår er far, den gamle mannen som ni berättade om? Lever han fortfarande?
28 Ja, svarade de. Han lever och mår bra. Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.
29 Josef såg på sin bror Benjamin och frågade: Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Hur mår du, min son? Måtte Gud vara nådig mot dig.
30 Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av känslor inför mötet med brodern och blev tvungen att gå ut och gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där.
31 Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och sa: Nu äter vi.
32 Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egyptierna vid ännu ett annat, för de föraktade hebreer och åt aldrig tillsammans med dem.
33 Josef talade om för var och en av dem var de skulle sitta och placerade dem till deras stora förvåning i åldersordning, från den äldste till den yngste!
34 Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin - fem gånger så mycket som till någon av de andra! De åt och drack och trivdes tillsammans.
44 När bröderna var klara för hemresan befallde Josef sin husföreståndare att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och sa till honom att lägga tillbaka de pengar som de hade betalat med överst i säckarna.
2 Josef gav också order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Husföreståndaren gjorde som han hade blivit tillsagd.
3 Bröderna steg upp i gryningen och gav sig iväg med sina tungt lastade åsnor.
4 När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin husföreståndare: Skynda dig efter dem! Stoppa dem och fråga varför de handlar på det här sättet mot mig, när jag, deras välgörare, har varit så god mot dem.
5 Fråga dem: 'Vad menar ni med att stjäla min husbondes personliga silverbägare, som han använder till att spå med? Fattar ni vad ni har gjort?'
6 Husföreståndaren hann ifatt dem och sa till dem allt som han hade fått order om.
7 Vad pratar du om egentligen? frågade de. Vilka slags människor tror du vi är, eftersom du kan anklaga oss för något så fruktansvärt?
8 Tog vi inte med oss tillbaka de pengar som vi hade funnit i säckarna? Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus?
9 Om du hittar denna bägare hos någon av oss, så ska han dö, och alla vi övriga är villiga att bli slavar åt din husbonde så länge vi lever.
10 Det låter nog bra, men det räcker med att den som stal bägaren blir min slav, svarade mannen. Ni andra går fria.
11 De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem.
12 Husföreståndaren började leta i den äldste broderns säck och gick sedan igenom de övrigas. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck.
13 Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden.
14 Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.
15 Vad är det ni försöker göra? frågade Josef. Förstår ni inte att en man som jag vet vem som stal den?
16 Juda svarade uppgivet: Vad ska vi säga, herre? Hur kan vi be om nåd? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud straffar oss för våra synder. Vi har alla återvänt för att bli dina slavar, både alla vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.
17 Nej, sa Josef. Bara den som stal bägaren ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far.
18 Då steg Juda fram och sa: Låt mig bara få säga en sak, herre. Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, för jag vet att du kan döma mig omedelbart, som om du vore Farao själv.
19 Du frågade oss om vår far var i livet och om vi hade ytterligare någon bror,
20 och vi svarade: 'Ja, far lever. Han är nu en gammal man, och han har fått ett barn på gamla dagar, som nu är en ung man, och som hans far är mycket fäst vid. Han är den ende som är kvar av sin mors barn eftersom hans bror är död.'
21 Och du sa till oss: 'För hit honom, så att jag kan få se honom.'
22 Men vi sa: 'Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.'
23 Men du sa till oss: 'Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.'
24 Därför återvände vi till vår far och berättade för honom vad du hade sagt.
25 Och när han sa: 'Gå tillbaka och köp oss lite mat
26 svarade vi: 'Vi kan absolut inte resa utan att ta vår yngste bror med oss.'
27 Då sa far till oss: 'Ni vet att min hustru Rakel fick två söner, och att
28 en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess.
29 Om ni tar hans bror från mig och något ont drabbar honom också, kommer jag att dö av sorg.'
30 Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss - jag känner far och vet hur fäst han är vid pojken - kommer han att dö, när han ser att pojken saknas.
31 Vi kommer att bli skyldiga till hans för tidiga död.
32 Herre, jag lovade min far att jag skulle ta hand om pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden för alltid.
33 Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder.
34 Hur skulle jag kunna återvända hem till far utan pojken? Skona mig från att behöva se min fars sorg och förtvivlan.
Josef sänder efter Jakob
45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. Gå ut härifrån allesammans, beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder,
2 grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao.
3 Jag är Josef, sa han till sina bröder. Lever verkligen far fortfarande? Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade.
4 Kom fram hit, sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten!
5 Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv.
6 Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd.
7 Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk.
8 Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land.
9 Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart!
10 Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger.
11-12 Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga.
13 Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!
14 Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta.
15 Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom.
16 Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta.
17 Sedan sa Farao till Josef: Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan
18 för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!'
19 Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far.
20 Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er.
21 Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan,
22 och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt.
23 Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan.
24 Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: Gräla nu inte på vägen!
25 De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.
26 Josef lever, berättade de. Han är härskare över hela Egyptens land! Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten.
27 Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom.
28 Då sa han: Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.
Jakobs hela familj flyttar till Egypten
46 Israel gav sig alltså iväg med alla sina tillhörigheter. När han kom till Beer-Seba frambar han offer till sin far Isaks Gud.
2 Under natten talade Gud i en syn till honom. Jakob! Jakob! ropade han.Ja? svarade Jakob.
3-4 Jag är Gud, svarade rösten, din fars Gud. Var inte rädd för att resa ned till Egypten, för jag ska se till att du blir ett stort folk där. Jag ska följa dig till Egypten, och jag ska föra dina ättlingar tillbaka därifrån, men själv ska du dö i Egypten med Josef vid din sida.
5 Då lämnade Jakob Beer-Seba, och hans söner tog honom med sig till Egypten tillsammans med barn och hustrur, och de reste med de vagnar som Farao hade gett dem.
6 De tog med sig sina djur och alla de ägodelar som de samlat i Kanaans land. Jakob tog med sig alla sina barn,
7 söner och döttrar, sonsöner och sondöttrar och alla sina kära.
8-14 Här följer namnen på de söner och sonsöner med familjer, som följde med Jakob till Egypten:Ruben, den äldste sonen, och Rubens söner Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.Simeon och hans söner Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, vars mor var en kananeisk flicka.Levi och hans söner Gerson, Kehat och Merari.Juda och hans söner Er, Onan, Sela, Peres och Sera (Er och Onan hade dock dött i Kanaan, före avresan till Egypten). Peres söner hette Hesron och Hamul.Isaskar och hans söner Tola, Puva, Job och Simron.Sebulon och hans söner Sered, Elon och Jaleel.
15 Dessa var alla ättlingar till Jakob och Lea, och tillsammans med dottern Dina, som också föddes åt Jakob i Paddan-Aram, utgjorde de trettiotre familjer.
16-17 Med honom följde också Gad och hans söner Sifjon, Haggi, Suni, Esbon, Eri, Arodi och Areli, Aser och hans söner Jimna, Jisva och Jisvi, Beria och hans syster Sera. Berias söner hette Heber och Malkiel.
18 Dessa sexton personer var barn till Jakob och Silpa, den slavflicka som Lea fått av sin far Laban.
19-22 I Jakobs familj ingick också Josef och Benjamin som han fått med Rakel, och deras barn och barnbarn, tillsammans fjorton familjer:Josefs söner, Manasse och Efraim, födda i Egypten av Asenat, dotter till Poti-Fera, en präst i On.Benjamins söner Bela, Beker, Asbel, Gera, Naamna, Ehi, Ros, Muppim, Huppim och Ard.
23-25 I gruppen fanns dessutom de sju familjer som kom av Jakobs barn med Bilha, Rakels slavflicka, nämligen Dan och hans son Husim, och Naftali och hans söner Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
26 De ättlingar som reste med Jakob till Egypten var sextiosex till antalet, sönernas hustrur oräknade.
27 Om man också räknar med sonhustrurna och med Josefs två söner, utgjorde Jakobs hela familj i Egypten totalt sjuttio personer.
28 Jakob sände Juda i förväg för att berätta för Josef att de var på väg och behövde hjälp att hitta fram till Gosen.
29 Josef gjorde sig beredd och mötte dem i närheten av Gosen. Så snart han fick se sin far kastade han sig i hans armar. De kramade om varandra och grät en lång stund.
30 Sedan sa Israel till Josef: Nu är jag beredd att dö, för jag har sett dig igen och vet att du lever.
31 Josef sa sedan till sina bröder och till alla deras familjer: Jag ska gå och berätta för Farao att ni har kommit hit från Kanaans land för att förena er med mig,
32 och jag ska berätta för honom att ni är herdar och att ni har fört med er era hjordar och allt ni äger.
33 När sedan Farao kallar på er och frågar er om ert yrke,
34 så ska ni säga till honom: 'Vi har varit herdar ända sedan ungdomen, och våra förfäder har varit det i många generationer.' När han hör detta kommer han att låta er bo här i Gosens land. Herdar var nämligen föraktade och hatade i andra delar av Egypten.
47 När de kom fram gick Josef in för att träffa Farao. Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land, med alla sina hjordar och tillhörigheter, rapporterade han. De önskar bosätta sig i Gosens land.
2 Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för Farao.
3 Farao frågade dem: Vad har ni för yrke? De svarade: Vi är herdar, som våra förfäder.
4 Vi har kommit för att bo här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber om tillstånd att få bosätta oss i Gosens land.
5-6 Farao sa då till Josef: Välj ut vilken plats du vill åt dem, där de kan bo. Ge dem det bästa landet i Egypten. Gosen passar utmärkt. Och om någon av dem är skicklig nog, så gör honom ansvarig också för mina hjordar.
7 Sedan tog Josef sin far Jakob till Farao, och Jakob välsignade Farao.
8 Hur gammal är du? frågade Farao honom.
9 Jakob svarade: Jag har levt i långa och hårda år, men jag är inte alls så gammal som många av mina förfäder blev.
10 Sedan välsignade Jakob Farao än en gång, innan han gick därifrån.
11 Josef gav de bästa områdena i Egypten, Rameses land, åt sin far och sina bröder, precis som Farao hade befallt.
12 De fick också ett underhåll, vars storlek var beroende av hur många personer de hade att försörja.
13 Hungersnöden blev allt värre, och hela Egypten och Kanaans land var utan mat.
14 Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förvarade dem i Faraos skattkammare.
15 Trots att man var utan pengar kom man tillbaka till Josef och bad om mat:Våra pengar är slut, men ge oss bröd. Varför ska vi behöva dö?
16 Nåväl, svarade Josef. Ge mig era djur i utbyte, så ska ni få mat.
17 Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Vid årets slut ägde Farao alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.
18 Följande år kom de tillbaka igen och sa: Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger.
19 Varför ska vi behöva dö? Köp oss och marken vi äger, så ska vi bli slavar åt Farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir övergivet.
20 Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt Farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och hela landet blev Faraos.
21 På så sätt blev hela Egyptens folk Faraos slavar.
22 Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick mat av Farao och behövde alltså inte sälja.
23 Sedan sa Josef till folket: Nu äger Farao både er och all mark. Här får ni utsäde till åkrarna.
24 Men när ni skördar så tillhör en femtedel av allt ni får Farao. Behåll resten för eget behov och använd det till utsäde nästa år och till mat åt er själva och era familjer och barn.
25 Du har räddat våra liv, sa de. Vi blir gärna Faraos slavar.
26 Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land, och den gäller fortfarande. Farao skall ha tjugo procent av all skörd som skatt, utom av det som kommer från de åkrar som ägs av prästerna.
Jakob välsignar Josef
27 Israel bodde i Gosens land i Egypten, och snart började Israels barn att skaffa sig mark där, och det blev en riktig befolkningsexplosion bland dem.
28 Jakob levde sjutton år efter det att han kommit dit och dog vid en ålder av år.
29 När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: Svär högtidligt inför mig att du ska uppfylla min sista önskan. Begrav mig inte i Egypten,
30 utan tag mig ut ur Egypten när jag är död, och begrav mig bredvid mina förfäder. Och Josef lovade att göra så.
31 Svär att du kommer att göra det, fortsatte Jakob. Då gjorde Josef det medan Jakob prisade Herren, lutad mot sin stav.
48 En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom.
2 När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom
3 och sa till honom:Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
4 och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.'
5 Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon.
6 Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig.
7 Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem.
8 Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: Är det dessa två?
9 Ja, svarade Josef. Detta är mina söner, som Gud har gett mig här i Egypten.Israel sa: För fram dem till mig så ska jag välsigna dem.
10 På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.
11 Israel sa till Josef: Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud låtit mig få se dina barn också.
12-13 Josef tog pojkarna från Israels famn och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra framför Israels högra hand.
14 Men Israel lade armarna i kors när han sträckte ut dem för att lägga händerna på pojkarnas huvud, så att hans högra hand vilade på den yngre pojken Efraims huvud och hans vänstra hand på den äldre pojken Manasses huvud. Detta gjorde han avsiktligt.
15 Sedan välsignade han Josef med denna välsignelse: Gud, mina förfäder Abrahams och Isaks Gud, den Gud som har varit min herde hela livet, ska välsigna dessa pojkar underbart.
16 Han är den ängel som har skyddat mig från all skada. Dessa pojkar ska hedra mitt namn och min fader Abrahams och Isaks namn, och de ska bli ett mäktigt folk.
17 Men Josef blev upprörd och stött när han såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud. Därför lyfte han den för att lägga den på Manasses huvud i stället.
18 Far, du har din högra hand på fel huvud! sa han. Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!
19 Men Israel vägrade. Jag vet vad jag gör, min son, sa han. Manasse ska bli ett stort folk, men hans yngre bror ska bli ett ännu större.
20 Därför välsignade Jakob pojkarna denna dag med orden: Israels folk ska välsigna varandra genom att säga: 'Gud ska göra dig lika framgångsrik som Efraim och Manasse.' Han satte alltså Efraim före Manasse.
21 Sedan sa Israel till Josef: Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med dig och föra dig tillbaka till Kanaan, dina förfäders land.
22 Och jag har gett det utvalda Sikems land till dig i stället för till dina bröder. Det är den del av landet som jag tog från amoreerna med svärd och båge.
Jakob profeterar över sina söner
49 Sedan kallade Jakob samman alla sina söner och sa: Ställ er runt omkring mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2 Lyssna till mig, Jakobs söner, lyssna till Israel, er far.
3 Ruben, du min äldste son och barn av min ungdoms fulla kraft. Du är den förste i rang.
4 Men du är motspänstig som de vilda vågorna på havet, och i praktiken ska du inte vara den förste längre. Jag ska be dig stiga ned, för du vanhedrade mig när du låg med en av mina hustrur.
5 Simeon och Levi är ganska lika, de är män fyllda av våld och orättvisa.
6 Jag vill inte ha något gemensamt med dem och inte ha deras råd. I vrede har de dödat män, och oxar har de plågat för nöjes skull.
7 Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam och grym. Därför ska jag skingra deras ättlingar i hela Israel.
8 Juda, dina bröder kommer att prisa dig! Du kommer att förgöra dina fiender. Din fars söner ska böja sig inför dig.
9 Juda är ett ungt lejon, som har slutat att äta sitt byte. Han har lagt sig ned som ett lejon som slår sig till ro. Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda, förrän den kommer, som alla nationer ska lyda.
11 Han har bundit sin åsna vid en vinstock, ja, åsnefålen vid en utvald gren. Han har tvättat sina kläder i vin och sin mantel i druvans blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin och hans tänder är vitare än mjölk.
13 Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skeppen, med sina gränser utsträckta till Sidon.
14 Isaskar är ett starkt lastdjur, som vilar mellan sadelväskorna.
15 När han ser hur gott landet är, går han in under bördan och tjänar sina herrar med kraft.
16 Dan ska ge sitt folk rättvisa.
17 Han ska vara som en orm på stigen, en huggorm som stinger hästen i hoven, så att dess ryttare faller av.
18 Jag väntar på din frälsning, Herre.
19 Ett band av rövare ska trampa ned Gad, men han ska plundra och förfölja dem!
20 Aser ska laga till utsökta maträtter som passar en konungs bord!
21 Naftali är som en hjort, som man släppt lös och som föder välskapade kalvar.
22 Josef är ett fruktbart träd vid källan. Hans grenar når över muren och skuggar den.
23 Han blev allvarligt sårad av dem som sköt honom och förföljde honom,
24 men han höll sin båge stadigt med fast arm, för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stödde honom.
25 Dina förfäders Gud, den Allsmäktige, ska välsigna dig med himlens välsignelser ovanifrån och med jordens välsignelser underifrån, bröstets och livmoderns välsignelser,
26 välsignelser som sträcker sig högre än de eviga bergen. Detta ska vara välsignelserna över Josefs huvud, över honom som ska regera över sina bröder.
27 Benjamin är en hungrig varg som stryker omkring. Han uppslukar sina fiender på morgonen, och på kvällen delar han bytet.
28 Detta är de välsignelser som Israel välsignade sina söner med.
29-30 Sedan sa han till dem: Snart kommer jag att dö. Ni måste begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på åkern i Makpela vid Mamre, den åker som Abraham köpte av hetiten Efron som begravningsplats.
31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.
32 Det är den grotta som min farfar Abraham köpte från Hets söner.
33 När Jakob hade avslutat sina profetior om sönerna, lade han sig ned på sängen, drog sitt sista andedrag och dog.
Jakob begravs i Kanaan
50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.
2 Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.
3 Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.
4 När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:
5 Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt.
6 Farao lovade honom detta. Gå och begrav din far, som du lovat honom, sa han.
7 Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,
8 och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.
9 Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.
10 När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.
11 Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder Egyptiska sörjare, för de sa: Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier.
12-13 Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.
Josef tar väl hand om sina bröder
14 Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.
15 Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.
16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.
18 Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.
19 Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.
20 Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.
21 Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.
Josef dör
22 Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.
23 Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.
24 Snart kommer jag att dö, sa Josef till sina bröder. Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar.
25 Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.
26 Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®