Bible in 90 Days
20 Saul föll raklång till marken, förlamad av fruktan på grund av Samuels ord. Han var alldeles slut, för han hade inte ätit på hela dagen.
21 När kvinnan såg vilket tillstånd han var i, sa hon: Herre, jag lydde din befallning med risk för mitt liv.
22 Lyssna nu till mig och ät lite mat, så att du får nya krafter och orkar återvända hem.
23 Saul vägrade, men männen som var med honom vädjade då också till honom. Till sist gav han med sig och reste sig upp och satte sig på sängen.
24 Kvinnan, som hade en gödkalv, skyndade sig ut för att slakta den. Sedan gjorde hon en deg och bakade osyrat bröd.
25 Hon betjänade kungen och hans män, och de åt innan de försvann i natten.
Filisteerna litar inte på David
29 Den filisteiska armén samlade alla sina styrkor i Afek, och israeliterna slog läger vid Jisreels källor.
2 De filisteiska befälhavarna ledde sina trupper i avdelningar om 100 och 1.000 man, och längst bak marscherade David och hans män tillsammans med kung Akis.
3 Men de filisteiska befälhavarna sa: Vad gör israeliterna här? Då svarade kungen: Det här är David som tidigare tjänade kung Saul. Han har varit med mig i över ett år nu, och jag har inte funnit något hos honom som jag kan anmärka på.
4 Men de filisteiska ledarna ilsknade till. Skicka tillbaka honom! krävde de. Han får inte strida med oss. Han kommer att vända sig emot oss. Finns det något bättre sätt för honom att försona sig med sin herre, än genom att låta våra huvuden rulla?
5 Detta är ju den som Israels kvinnor sjöng om i sina danser: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen'!
6 Då sammankallade Akis slutligen David och hans män. Jag svär vid Herren, sa han till dem, att ni är bland de bästa män jag någonsin haft. Jag tycker att ni borde gå med oss, men mina befälhavare säger nej.
7 Jag ber er att inte reta upp dem. Gå nu tillbaka lugnt och stilla.
8 Varför gör du så här mot mig? Vad har jag gjort? frågade David. Varför får jag inte strida mot dina fiender?
9 Men Akis var orubblig. I mina ögon är du gudasänd, men mina befälhavare är rädda för att ha dig med sig i striden.
10 Stig nu upp tidigt i morgon bitti och lämna oss så snart det blir ljust!
11 David lydde och återvände tillbaka in i filisteernas land, medan den filisteiska armén drog mot Jisreel.
David besegrar amalekiterna
30 När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden
2 och tagit med sig alla kvinnor och barn.
3 När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer,
4 grät de tills de inte kunde gråta längre.
5 Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga.
6 David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren.
7 Han sa till prästen Ebjatar: Hämta prästkläderna! Ebjatar kom då fram med dem.
8 David frågade Herren: Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem? Herren svarade: Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!
9-10 David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte.
11-12 Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till.
13 Vem är du och var kommer du ifrån? frågade David honom. Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit, svarade han. Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk.
14 Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag.
15 Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen? frågade David.Den unge mannen svarade: Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem.
16 Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna.
17 David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler.
18-19 David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar.
20 Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: Allt detta ska du ha som en personlig belöning.
21 När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem.
22 Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå.
23 Men David sa: Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka.
24 Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen.
25 David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag.
26 När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender.
27-31 Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.
Saul dör på slagfältet
31 Under tiden hade filisteerna börjat att strida mot Israel. Israeliterna flydde, och många föll på Gilboas berg.
2 Filisteerna omringade Saul och dödade hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua.
3-4 Sedan anföll bågskyttarna Saul och sårade honom svårt. Då sa han till sin vapendragare: Döda mig med ditt svärd innan dessa hedningar tar mig till fånga och torterar mig.Men hans vapendragare vågade inte, så Saul tog sitt eget svärd och kastade sig mot det.
5 När hans vapendragare såg att han var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog med honom.
6 Saul och hans tre söner, hans vapendragare och alla hans män mötte döden tillsammans den dagen.
7 När israeliterna på andra sidan dalen och bortom Jordan hörde att deras armé hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer, och filisteerna kom och intog dem.
8 När filisteerna nästa dag gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans tre söner på berget Gilboa.
9 De högg huvudet av Saul, tog hans rustning och sände bud om hans död till alla avgudatempel för att alla skulle få del av de goda nyheterna.
10 Sauls rustning lades i Astartes tempel, och hans kropp fäste man upp på Bet-Sans mur.
11 Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort,
12 gick alla deras stridsdugliga män nattetid till Bet-San. Där tog de ner Sauls och hans söners kroppar från muren och förde dem till Jabes, där man brände dem.
13 Sedan begravde man deras ben under ekträdet vid Jabes och fastade i sju dagar.
David sörjer Saul och Jonatan
1-2 När Saul hade dött återvände David till Siklag efter segern över amalekiterna. Han stannade där i två dagar. Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet som tecken på sorg. Han föll ner inför David i djup vördnad.
3 Var kommer du ifrån? frågade David.Från Israels armé, svarade mannen.
4 Vad har hänt? frågade David. Berätta!Mannen svarade: Hela vår armé flydde. Tusentals män ligger döda och skadade på fälten, och Saul och hans son Jonatan är döda.
5 Hur kan du vara så säker på det?
6 Jag råkade vara på berget Gilboa. Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.
7 När han såg mig, bad han mig komma fram till honom.
8 'Vem är du?' frågade han mig.'En amalekit
9 'Kom och befria mig från mina plågor
10 Då dödade jag honom, för jag visste att han inte skulle kunna överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna till dig, herre.
11 När David och hans män hörde de dåliga nyheterna slet de sönder sina kläder i sorg.
12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk och över Israels soldater, som alla hade dött den dagen.
13 Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: Var kommer du ifrån? Han svarade: Jag är en amalekit, och lever här som en främling.
14 Hur vågade du lyfta din hand mot Guds utvalde kung? frågade David.
15 Han kallade på en av sina soldater och sa: Döda honom! Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.
16 Du får skylla dig själv, hade David sagt till honom, för du har ju erkänt att du dödade Guds smorde kung.
Davids sång till Saul och Jonatan
17-18 Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och Jonatan, och efteråt befallde han att folket i Israel skulle lära sig sången. Den upptecknades i Den redliges bok.
19 O Israel, din stolthet och glädje ligger slagen på höjderna.Mäktiga hjältar har fallit.
20 Låt inte filisteerna veta, avslöja inget i Gat och Askelon,för att inte alla där ska skratta av skadeglädje.
21 Du Gilboa berg, jag önskar dig varken dagg eller regn,eller skördar på dina sluttningar.Där har den mäktige Saul dött, hans sköld är ej längre smord med olja.
22 Varken Jonatans båge eller Sauls svärd återvände otillfredsställda från slagfältets blod och kampen med mäktiga fiender.
23 Saul och Jonatan, så älskade och ärade i livet, tillsammans även i döden.
24 Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i scharlakan och guld.
25 Mäktiga hjältar har fallit i striden.Jonatan ligger slagen på stridsfältet.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär.Din broderskärlek och vänskap var mer för mig än kvinnors kärlek.
27 De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.
Juda kröner David till kung
2 Efter en tid frågade David Herren: Ska jag flytta tillbaka till Juda? Och Herren svarade: Ja!Till vilken stad ska jag flytta? Herren svarade: Till Hebron.
2 David flyttade då dit med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals änka från Karmel.
3 Han tog också med sig sina män och deras familjer dit.
4 Styresmännen i Juda kom till Hebron. De smorde David med olja och krönte honom till kung över hela Juda.När David hörde att männen i Jabes i Gilead hade begravt Saul,
5 skickade han dem detta budskap: Herren ska välsigna er för den heder ni visat mot er kung.
6 Herren ska vara trofast mot er och belöna er, och det ska jag också göra därför att ni handlat som ni gjort.
7 Fortsätt att vara starka och modiga. Saul är död, men Juda har smort mig till er kung.
Abner kröner Is-Boset till kung
8 Men Abner, Ners son och Sauls befälhavare, hade gått till Mahanaim för att kröna Sauls son Is-Boset till kung.
9 Is-Boset blev kung över Gilead, Asur, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och resten av Israel.
10-11 Han var fyrtio år gammal när han blev kung, och han regerade i Mahanaim i två år.
Inbördeskrig
12 En dag ledde Abner några av Is-Bosets trupper från Mahanaim till Gibeon.
13 Joab, Serujas son, ledde Davids trupper, och de möttes vid Gibeons damm. Där slog de sig ner mitt emot varandra på var sin sida om dammen.
14 Sedan föreslog Abner Joab: Vi låter några av våra män mötas man mot man!Joab gick med på det,
15 och tolv män utvaldes från var sida till en strid på liv och död.
16 Var och en grep sin motståndare i håret och stack sitt svärd i hans sida. Alla dog. Platsen har sedan dess kallats Svärdsåkern.
17 De två arméerna började sedan att bekämpa varandra. Striden blev hård, men Abner och Israels män besegrades av Joab och Davids trupper.
18 Joabs bröder Abisai och Asael var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en hjort,
19 och han började förfölja Abner. Han stannade inte för något utan fortsatte med blicken hela tiden fäst vid Abner.
20 Abner vände sig om och ropade: Är det du, Asael? Ja, det är det, ropade Asael tillbaka.
21 Jaga någon annan, ta någon av de yngre! skrek Abner.Men Asael fortsatte att förfölja honom.
22 Då ropade Abner: Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joab i ögonen om jag var tvungen att döda dig!
23 Men Asael vägrade vända om, så Abner genomborrade honom med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.
24 Nu började Joab och Abisai jaga Abner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Gia, längs vägen till Gibeonöknen.
25 Abners trupper från Benjamins stam grupperade sig på kullens topp,
26 och Abner ropade ner till Joab: Måste vi fortsätta att döda varandra i evighet? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?
27 Joab ropade tillbaka: Jag svär vid Gud att om du inte hade sagt något skulle vi ha fortsatt ända till morgonen.
28 Han blåste i sin trumpet, och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.
29 Den natten återvände Abner och hans män genom Hedmarken och över Jordanfloden, och de marscherade utan uppehåll ända till Mahanaim.
30 Joab och hans män återvände också hem, och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.
31 Men själva hade de dödat trehundrasextio män från Benjamins stam som hade varit med Abner.
32 Joab och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom bredvid hans far. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.
David får övertaget
3 Detta var början till det långa kriget mellan Sauls anhängare och Davids. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas inflytande avtog.
2 David fick flera söner medan han bodde i Hebron. Den äldste hette Amnon, och Ahinoam från Jisreel var mor till honom.
3 Hans andre son hette Kilab, och det var Abigail, änkan till Nabal från Karmel, som var hans mor. Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till kung Gesur.
4 Den fjärde sonen föddes av Haggit och hette Adonia. Abital födde Sefatja, och
5 Egla födde Jitream.
Abner förhandlar med David
6 Allteftersom kriget fortsatte, stärkte Abner sin position bland Sauls efterföljare.
7 Han utnyttjade sin ställning och låg med Rispa, en flicka som varit en av Sauls bihustrur. När Is-Boset anklagade Abner för detta,
8 blev Abner rasande.Är jag en judisk hund som du kan behandla hur du vill? skrek han. Är detta min belöning? Efter allt vad jag har gjort för dig och för din far genom att inte förråda dig till David så anklagar du mig för en kvinnas skull?
9-10 Gud får straffa mig om jag inte gör allt jag kan för att ta riket från dig, hela vägen från Dan till Beer-Seba, och ge det till David, precis som Herren har förutsagt.
11 Is-Boset vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Abner.
12 Då sände Abner budbärare till David för att föreslå en överenskommelse. Mot en viss belöning var Abner villig att överlämna hela Israel till David.
13 David svarade: Det ska väl kunna gå, men jag vill inte förhandla med dig om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.
14 David sände sedan följande besked till Is-Boset: Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filisteer.
15 Då lät Is-Boset hämta henne från hennes man Paltiel,
16 som gråtande följde henne ända till Bahurim. Där befallde Abner honom att återvända hem.
17 Under tiden rådgjorde Abner med Israels ledare och påminde dem om att de under en lång tid hade velat få David till kung.
18 Han sa till dem: Nu är det dags, för Herren har sagt: 'Det är David som jag ska använda för att frälsa folket från filisteerna och alla andra fiender.'
19 Abner talade också med ledarna för Benjamins stam. Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David om förhandlingarna med Benjamins och Israels folk.
20 Tjugo män följde med honom dit, och David ordnade med en fest för dem.
21 När Abner gick därifrån, lovade han David: När jag kommer tillbaka, ska jag sammankalla hela Israels folk, och de kommer att välja dig till kung, som du så länge önskat. Då garanterade David Abners säkerhet och lät honom återvända.
Joab dödar Abner
22 Men strax efter det att Abner hade gått, kom Joab och några av Davids män tillbaka från en plundringsfärd, och de hade mycket byte med sig.
23 Joab fick reda på att Abner just hade varit gäst hos kungen och återvänt oskadd.
24-25 Han rusade in till kungen och ropade: Vad har du gjort? Vad menar du med att låta honom komma undan? Du vet mycket väl att han kom för att spionera på oss och att han planerar att återvända och anfalla oss!
26 Utan att David visste något skickade Joab budbärare för att hinna upp Abner och be honom komma tillbaka. De hann ifatt honom vid Siras brunn, och han återvände med dem.
27 När Abner kom till Hebron tog Joab honom åt sidan vid stadsporten, som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället drog han fram en dolk och dödade honom för att hämnas sin bror Asael.
28 När David hörde om detta, sa han: Jag lovar inför Herren att jag och mitt folk är oskyldiga till detta brott mot Abner.
29 Joab och hans familj är de skyldiga, och det ska alltid förekomma spetälska, handikapp, barnlöshet och olyckor i deras familj.
30 Joab och hans bror Abisai dödade alltså Abner därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Gibeon.
31 Sedan sa David till Joab och alla dem som var med honom: Riv sönder era kläder. Ta på er sorgkläder och sörj över att Abner är död.Kung David följde också med ut till gravplatsen.
32 De begravde Abner i Hebron, och kungen och allt folket grät och sörjde. Kungen sjöng en klagosång:
33-34 Varför måste Abner dö som en dåre? Dina händer var inte bundna, dina fötter inte i bojor.Du mördades, ett offer för sammansvärjning.Och allt folket grät än en gång för hans skull.
35-36 Sedan kom man med mat till David, men han lovade Gud att han inte skulle äta något förrän solen gått ner. Detta gillade hans folk. Ja, allt David gjorde uppskattades av dem.
37 Den dagen förstod hela folket, både Juda och Israel, att David inte på något sätt var skyldig till Abners död.
38 David sa till sina män: En stor ledare och en stor man i Israel har i dag fallit.
39 Och även om jag är Guds utvalde kung, så kan jag inte göra något åt dessa söner till Seruja. Men Herren ska låta sin hämnd drabba dessa grymma människor för deras onda gärningar!
Mordet på Is-Boset
4 När Sauls son Is-Boset hörde om Abners död i Hebron tappade han alldeles modet, och detsamma gällde hela hans folk, Israel.
2-3 Två bröder, Baana och Rekab, var ledare för kung Is-Bosets plundringsstyrkor. De var söner till Rimmon, som kom från Beerot i Benjamins land. De räknas som benjaminiter men bor nu som främlingar i Gittaim.
4 Jonatan, Sauls son, hade en son som var handikappad i fötterna. Han var fem år gammal när Saul och Jonatan dödades vid slaget i Jisreel. När nyheten om detta nådde huvudstaden hade barnets sköterska flytt med pojken, men hon hade fallit omkull och tappat honom så att han skadade fötterna.
5 Rekab och Baana kom till kung Is-Bosets hus en dag medan han vilade sig.
6-7 De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta en säck vete, men i stället smög de sig in i kungens sovrum där de mördade honom och högg av honom huvudet. De tog huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom.
8 I Hebron överlämnade de huvudet till David.Se här! sa de. Detta är Is-Bosets huvud! Han var son till din fiende Saul, som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig hämnd över Saul och hela hans familj.
9 Men David blev förtvivlad och svarade: Jag svär vid Herren, som räddade mig från mina fiender,
10 att jag dödade den man som talade om för mig att Saul var död och trodde sig komma med goda nyheter. Så belönade jag honom.
11 Därför är det inte mer än rätt att jag gör på samma sätt med er som har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng. Ni ska utrotas från jorden.
12 På Davids befallning dödade sedan hans män Baana och Rekab. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron. Is-Bosets huvud begravdes i Abners grav i Hebron.
David kung över hela Israel
5 Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet.Vi är dina bröder och av samma kött och blod, sa de.
2 Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel.
3 Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.
4-5 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6 David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där.Du kommer aldrig in här, sa jebuseerna till honom. Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån! De trodde nämligen att de var säkra.
7 Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.
8 När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer. Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!
9 Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.
10 Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.
11 Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.
12 David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.
13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.
14-16 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem:Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17 När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen
18 medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.
19 Sedan frågade David Herren: Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem? Herren svarade: Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!
20 Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. Herren har gjort det! utropade han. Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod. Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.
21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.
22 Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.
23 När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!
24 Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem.
25 Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.
David för arken till Jerusalem
1-2 Sedan samlade David trettio tusen utvalda män och ledde dem till Baal-Juda för att föra hem arken, som tillhörde himlens Herre, han som har sin tron ovanför keruberna.
3 Arken placerades på en ny vagn och hämtades från Abinadabs hem på bergssluttningen, och Abinadabs söner Ussa och Ajo körde den nya vagnen.
4 Ajo gick framför den,
5 och David och de andra ledarna i Israel följde strax efter. De viftade glatt med grenar av cypresser och spelade på alla sorters musikinstrument för Herren: lyror, harpor, tamburiner, kastanjetter och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons loge snubblade oxarna, och Ussa grep tag i arken för att stödja den.
7 Då upptändes Guds vrede mot Ussa. Gud dödade honom där vid arken på grund av hans bristande respekt för den.
8 Men David blev upprörd över vad Herren hade gjort och kallade platsen 'Vreden mot Ussa
9 David var nu rädd för Herren och frågade: Hur ska jag nu kunna föra hem arken?
10 Därför beslöt han sig för att inte ta arken till Davids stad utan bar den i stället till Obed-Edoms hus. (Obed-Edom kom från Gat.)
11 Arken blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans familj.
12 När David hörde hur välsignad Obed-Edom hade blivit på grund av arken, gick han dit och lät hämta den, och den fördes till Davids stad under stort jubel.
13 När männen som bar arken hade gått sex steg, stannade de och offrade en tjur och en gödkalv.
14-15 David, som var klädd i prästdräkt, jublade och dansade inför Herren av hela sin kraft, medan allt folket under dans, trumpetfanfarer och glada rop, förde hem Herrens ark.
16 När processionen kom in i staden såg Mikal, Sauls dotter, hur kung David hoppade och dansade inför Herren, och hon fylldes av avsky mot honom.
17 Arken ställdes inne i ett tält, som David hade gjort i ordning. Han offrade också brännoffer och tackoffer till Herren.
18 Sedan välsignade han folket i Herrens namn,
19 och alla, både män och kvinnor, fick ett bröd, en russinkaka och en dadelkaka med sig hem.
20 När det hela var över och alla hade gått, återvände David för att välsigna sin familj.Men Mikal kom ut och mötte honom och sa föraktfullt: Så förtjusande Israels kung var i dag! Han blottade sig för flickorna på gatan precis som vilken lösaktig typ som helst!
21 David svarade: Jag dansade inför Herren, som utvalde mig i stället för din far och hans familj och tillsatte mig som ledare för hans folk Israel! Om du tycker att jag bär mig ovärdigt åt så är det för att jag vill visa min glädje i Herren!
22 Jag är villig att för Herrens skull bete mig som en dåre, till och med om det är förödmjukande för mig själv. Jag kommer ändå att bli respekterad av de flickor som du talade om!
23 Mikal blev barnlös till sin död.
Herren lovar David evig makt
7 När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,
2 sa David till profeten Natan: Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!
3 Gör då vad du har tänkt göra, svarade Natan, för Herren är med dig.
4 Men den natten sa Herren till Natan:
5 Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!
6 Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.
7 Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'
8 Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.
9 Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!
10-11 Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender.I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.
12 Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.
13 Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.
14 Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,
15 men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.
16 Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.'
17 Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.
David tar emot Herrens välsignelse
18 David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?
19 Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?
20 Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!
21 Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!
22 Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.
23 Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.
24 Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.
25 Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.
26 Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.
27 Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,
28 för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.
29 Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.
David blir känd vida omkring
8 Efter detta besegrade David filisteerna, kuvade dem och intog deras största stad, som hette Gat.
2 Han besegrade också moabiterna. Vilka av de överlevande som skulle skonas bestämdes genom att de först fick lägga sig ner i rader, sida vid sida. Med ett måttband mätte han sedan upp två längder i raden, som dödades, men var tredje längd fick leva och bli Davids undersåtar. De tvingades också att betala skatt.
3 Han besegrade också kung Hadadeser, Rehobs son, från Soba i en strid vid floden Eufrat, där Hadadeser hade försökt att återta kontrollen över sitt välde.
4 David tog 1.000 stridsvagnar med 7.000 tillhörande soldater i byte och dessutom tjugo tusen man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.
5 Han dödade också tjugotvå tusen arameer från Damaskus, när de kom för att hjälpa Hadadeser.
6 David förlade flera armégarnisoner till Damaskus, och arameerna blev Davids undersåtar och betalade skatt till honom. Herren gav David framgång vart han än vände sig.
7 Till Jerusalem tog David med sig de guldsköldar som tillhört kung Hadadesers officerare,
8 och han förde också med sig mycket koppar från Hadadesers städer Beta och Berotai.
9 När kung Toi från Hamat hörde om Davids seger över Hadadeser
10 sände han sin son Joram att gratulera honom, för Hadadeser och Toi var fiender. David fick gåvor av silver, guld och koppar.
11-12 David invigde allt detta åt Herren tillsammans med allt det silver och guld som han hade tagit i Edom och Moab och från ammoniter, filisteer och amalekiter.
13 David blev också känd för att ha besegrat och dödat arton tusen edomiter i Saltdalen.
14 Han placerade styrkor i Edom och tvingade folket att betala skatt till Israel. Herren gav David seger var han än drog fram.
15 David regerade över hela Israel, och gjorde mot folket det som var rätt och riktigt.
16 Generalen över Davids armé hette Joab, Serujas son, och hans statssekreterare hette Josafat, Ahiluds son.
17 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var kungens privatsekreterare.
18 Benaja, Jojadas son, var befälhavare över livvakten, och Davids söner var kungliga rådgivare.
David hedrar Mefiboset
9 En dag undrade David om någon ur Sauls familj fortfarande levde. I så fall ville han göra något gott mot denne, eftersom han hade lovat Jonatan detta.
2 Då fick han höra talas om Siba, som hade tjänat Saul, och han sände genast bud efter honom.Är du Siba? frågade kungen.Till er tjänst, svarade han.
3 Kungen frågade då: Finns det någon ur Sauls familj i livet som jag på något sätt kan glädja och visa Guds godhet? Ja, svarade Siba. Jonatans halte son lever fortfarande.
4 Var finns han? frågade kungen.I Lo-Debar, i Makirs hus, han som är son till Ammiel, svarade Siba.
5-6 Kung David lät hämta Mefiboset, Jonatans son och Sauls sonson från Lo-Debar. När Mefiboset ställdes inför kungen var han rädd, och han hälsade på kungen i stor ödmjukhet och bugade sig djupt inför honom.
7 Men David sa: Var inte rädd! Jag har bett dig komma hit, så att jag kan göra något för dig, eftersom jag gett ett löfte till din far Jonatan. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul, och du ska bo här med mig i palatset!
8 Mefiboset bugade sig djupt och utropade: Men hur kan det vara möjligt att min kung skulle lägga märke till mig, så obetydlig som jag är?
9 Kungen sände efter Sauls tjänare Siba och sa till honom: Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj.
10-11 Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han bo här hos mig.Siba, som hade femton söner och tjugo tjänare, svarade: Jag ska i allt göra som du har sagt.Från den dagen åt Mefiboset vid kung Davids bord, som en av hans söner.
12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Hela Sibas familj blev Mefibosets tjänare.
13 Själv flyttade han till Jerusalem för att bo i palatset. Detta var den man som var handikappad i båda sina fötter.
David besegrar arameerna
10 En tid därefter dog Ammons kung, och hans son Hanun efterträdde honom.
2 Jag ska visa vänskap mot honom, sa David. Det gjorde alltid hans far mot mig. David sände en delegation till Hanun för att visa sympati och hedra hans far.
3 Men Hanuns officerare sa till sin kung: Dessa män är inte här för att hedra din far! David har skickat dem för att spionera på staden innan de anfaller den!
4 Då rakade Hanun av Davids män hälften av deras skägg, skar av deras kläder vid höfterna och lät dem gå hem halvnakna.
5 När David fick höra vad som hade hänt, bad han dem stanna i Jeriko tills skägget hade växt ut igen. De kände sig mycket förödmjukade av Hanuns behandling.
6 När folket i Ammon förstod hur allvarligt de hade förargat kung David, sände de efter förstärkningar och lejde tjugo tusen arameiska män från Rehob och Soba. Kungen i Maaka ställde upp med tusen man och tolv tusen kom från Tob.
7-8 När David hörde dessa rapporter, gav han order till Joab att anfalla dem med hela sin armé. Ammoniterna ställde upp utanför staden och försvarade den och dess portar själva, medan arameerna från Rehob och Soba och männen från Maaka och Tob grupperade sig i det öppna landskapet.
9 När Joab insåg att han skulle bli tvungen att slåss på två fronter, valde han ut de bästa soldaterna i armén, tog själv befälet över dem och drog ut mot arameerna.
10 Resten av armén anföll staden under hans bror Abisais befäl.
11 Lyssna nu, sa Joab. Om jag behöver förstärkning så kommer ni och hjälper mig, och om ammoniterna är för starka så kommer jag och hjälper er.
12 Nu ska vi kämpa! I dag får vi visa att vi är riktiga män som kan kämpa för Herrens folk och hans städer. Låt Guds vilja få ske!
13 När Joab och hans män gick till anfall flydde arameerna hals över huvud,
14 och när ammoniterna såg det blev de rädda för Abisai och flydde in i sin stad. Joab kunde återvända till Jerusalem med armén.
15-16 Arameerna insåg nu att de inte hade någon möjlighet att besegra Israel och grupperade därför om sig. Hadadeser sände ytterligare trupper från andra sidan floden Eufrat som förstärkning. De kom till Helam under befäl av Sobak, som var överbefälhavare över alla Hadadesers trupper.
17 När David hörde vad som höll på att hända, tog han personligen befälet över Israels armé och tågade till Helam. Där anföll arameerna,
18 och de fick fly för israeliterna än en gång och lämnade manskapet på 700 vagnar döda på fälten, tillsammans med 40.000 fotsoldater. General Sobak stupade också.
19 När Hadadesers allierade såg att de var besegrade kapitulerade de, gav sig åt David och blev hans undersåtar.Från den dagen aktade sig arameerna för att hjälpa ammoniterna.
Davids synd med Bat-Seba
11 Följande år på våren, som var den tid då krigen brukade bryta ut, skickade David Joab och Israels armé för att förgöra ammoniterna. De slog dem i strid och belägrade staden Rabba, men David stannade i Jerusalem.
2 En kväll när han inte kunde somna, gick han ut på palatsets tak. Därifrån såg han en ovanligt vacker kvinna, som just tog sitt kvällsbad.
3 Han sände en tjänare för att ta reda på vem hon var och fick veta att hon hette Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till Uria.
4 Då sände David bud efter henne. Hon kom, och han låg med henne. Sedan återvände hon hem. (Hon hade vid detta tillfälle just gått igenom reningsceremonierna efter sin menstruation.)
5 När hon senare upptäckte att hon var med barn, meddelade hon David detta.
David försöker komma undan
6 Då sände David bud till Joab: Skicka hem hetiten Uria.
7 När Uria kom, frågade David hur Joab och armén i övrigt klarade sig och hur det gick i kriget.
8 Sedan sa han till honom att gå hem till sin fru och vila sig. David sände mat från sitt eget bord till Urias hus.
9 Men Uria gick inte hem. Han stannade den natten vid palatsets port och sov tillsammans med de andra tjänarna.
10 När David fick reda på detta, skickade han efter Uria och sa till honom: Vad är det med dig? Varför gick du inte hem till din fru i går kväll, när du hade varit borta så länge?
11 Uria svarade: Arken och armén och generalen och hans officerare befinner sig ute på de öppna fälten. När de nu har slagit läger där ute, skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min fru? Jag svär att jag aldrig skulle göra något sådant.
12 Det kanske är riktigt, sa David till honom, men stanna här i kväll. I morgon kan du återvända till armén.Då stannade Uria i palatset,
13 och David bjöd honom till sitt bord och fick honom drucken. Men Uria gick inte hem den kvällen heller utan sov än en gång vid palatsets port.
14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab som han gav till Uria.
15 Brevet innehöll en befallning till Joab att placera Uria längst fram i ledet, där striden stod som hetast och att sedan snabbt dra tillbaka trupperna och lämna honom där för att dödas!
16 Då beordrade Joab Uria till en plats nära den belägrade staden, där han visste att fiendens bästa män stred.
17 Där dödades Uria tillsammans med flera andra israelitiska soldater.
18 När Joab skickade sin rapport till David,
19-21 sa han till sin budbärare: Om kungen blir vred och frågar: 'Varför gick trupperna så nära staden? Och varför utsatte de sig för bågskyttarnas pilar från muren, och risken av att träffas av stenar som vältes ner? Det var ju det som hände med Abimelek vid Tebas när han blev dödad av en kvinna som kastade en kvarnsten på honom.' Då ska ni svara: 'Din tjänare Uria blev också dödad.'
22 Budbäraren kom till Jerusalem och rapporterade till David:
23 Fienden kom ut mot oss. Vi jagade dem tillbaka till stadsportarna,
24 men männen på muren anföll oss, och några av våra män dödades, och hetiten Uria är också död.
25 Säg till Joab att han inte ska tappa modet, svarade David. Svärdet dödar den ene såväl som den andre! Kämpa hårdare nästa gång och besegra staden! Säg till honom att han kommer att lyckas.
26 När Bat-Seba hörde att hennes man hade dött, sörjde hon honom.
27 Men när sorgetiden var över, skickade David efter henne och förde henne till palatset, och hon blev en av hans hustrur och hon födde honom en son, men Herren var mycket missnöjd med David och det han hade gjort.
Natan anklagar David
1-2 Herren sände profeten Natan till David, och Natan berättade:Två män bodde i samma stad. En var mycket rik och ägde många fårhjordar och mycket getter.
3 Den andre var mycket fattig och ägde inget annat än ett litet lamm, som han hade lyckats köpa. Lammet växte upp bland barnen i familjen. Han matade det från sin egen tallrik, lät det dricka ur sin egen mugg och bar det i sina armar som om det varit hans egen lilla dotter.
4 Nu kom det en gäst till den rike mannens hem, men i stället för att slakta ett lamm från sina egna hjordar till middag åt gästen, tog han den fattige mannens lamm och lagade till det.
5 David blev rasande och skrek: Jag svär vid den levande Guden, att en man som gör något sådant borde dödas.
6 Han borde få betala tillbaka fyra lamm till den fattige mannen i stället för det han stal och för sin brist på barmhärtighet.
7 Då sa Natan till David: Du är den rike mannen! Herren, Israels Gud, säger: 'Jag gjorde dig till kung över Israel och räddade dig från Sauls makt .
8 Jag gav dig hans palats och hans hustrur, och jag gav dig hela Israel och Juda. Om det inte hade varit tillräckligt, så skulle jag ha gett dig ännu mycket mer.
9 Varför har du då föraktat Guds lagar och gjort något så ont? Du har mördat Uria och tagit hans hustru! Du lät ammoniterna döda honom!
10 Från och med nu ska ett hotande svärd alltid hänga över din familj. Genom att ta Urias hustru har du visat brist på respekt för mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®