Bible in 90 Days
Brännoffret
1 Herren talade till Mose i tabernaklet där han uppenbarade sig,
2-3 och gav honom föreskrifter för Israels folk: När ni bär fram offer åt Herren, ska ni ta djur från era får- och boskapshjordar.Om ert offer är tänkt som ett brännoffer, ska ni ta en felfri tjur. Led fram tjuren till tältets ingång, där prästerna ska ta emot er gåva till Herren.
4 Där ska den som leder fram offerdjuret lägga sin hand på dess huvud, och Gud accepterar att djuret dör i stället för den som har syndat.
5 Sedan ska han slakta tjuren inför Herren, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet inför Herren och stänka det på alla sidor av det altare som står vid ingången till tabernaklet.
6-7 Sedan ska han flå djuret och stycka det, och prästerna ska lägga ved på altaret och göra upp eld.
8 Därefter ska de lägga styckena med huvudet och fettet på elden.
9 Inälvorna och benen ska han tvätta och sedan ska prästerna bränna dem på altaret. Detta är ett eldsoffer och ett brännoffer som Herren uppskattar.
10 Om brännoffret väljs ut bland fåren och getterna måste det vara av hankön och felfritt.
11 Den person, som kommer med djuret, ska slakta det inför Herren på norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, ska stänka av blodet på altarets alla sidor.
12 Sedan ska han stycka det, och prästerna ska lägga styckena tillsammans med huvudet och fettet på veden, som finns på altaret,
13 men inälvorna och benen ska först tvättas i vatten. Sedan ska prästerna bränna alltsammans på altaret som ett offer till Herren, för brännoffer är något som Herren uppskattar.
14 Om brännoffret är en fågel ska det vara antingen en turturduva eller en ung duva.
15-17 Prästen ska bära fram fågeln till altaret och vrida nacken av den. Den ska brännas på altaret, och blodet ska rinna ut vid sidan av altaret. Den orena krävan ska tas ut och kastas på östra sidan av altaret i askan. Den som offrar ska ta fågeln i vingarna och fläka upp den utan att slita den i stycken. Prästen ska sedan bränna den på altaret som ett välluktande offer till Herren.
Spisoffret
2 Den som vill bära fram ett spisoffer till Herren ska ta fint mjöl, hälla olivolja över det och sedan lägga rökelse ovanpå.
2 Sedan ska prästen ta en handfull av detta och bränna offret på altaret, och Herren ska se på det med uppskattning.
3 Det som blir kvar tillhör Aron och hans söner. Alltsammans räknas som ett heligt brännoffer till Herren.
4 Om bröd som är bakat i ugn ges som offer till Herren, måste det vara gjort av fint mjöl blandat med olivolja. Kakor ska vara bakade utan jäst eller surdeg och med olivolja.
5 Om offret är gräddat på ett galler, ska det vara av fint mjöl utan jäst, blandat med olivolja.
6 Bryt det i småbitar och häll olja över det. Detta är också en form av spisoffer.
7 Om ditt offer är tillagat i en panna, ska det också vara av fint mjöl blandat med olivolja.
8 Vilket av dessa tillredningssätt ni än väljer ska ni sedan ge spisoffret till prästen, och han ska ta det till altaret för att bära fram det inför Herren.
9 Prästerna ska bara bränna en del av offret som altaroffer.
10 Resten tillhör prästerna. Detta är ett heligt brännoffer inför Herren.
11 Använd aldrig jäst i ett spisoffer av mjöl. Varken jäst eller honung får brännas inför Herren.
12 Ni kan offra bröd med jäst och honung som förstlingsoffer vid skördetiden, men inte som brännoffer.
13 Alla spisoffer måste vara beströdda med salt som en påminnelse om Guds förbund.
14 Som förstlingsoffer ska du ta färska ax, som du krossar och rostar.
15 Häll olivolja över och lägg rökelse på offret, för det är ett spisoffer.
16 Sedan ska prästerna bränna en del av den krossade säden, blandad med olivolja, och all rökelse som ett eldsoffer inför Herren.
Tackoffret
3 När någon vill ge ett tackoffer till Herren, kan han använda antingen en tjur eller en ko, men djuret måste vara helt friskt om det ska offras åt Herren.
2 Den som offrar djuret ska lägga sin hand på dess huvud och slakta det vid ingången till tabernaklet. Sedan ska Arons söner stänka blodet på altarets alla sidor
3-5 och som brännoffer inför Herren bära fram fettet som täcker kroppens inre delar, de båda njurarna med det fett som sitter på låren samt fettet runt levern. Det ska brännas ovanpå brännoffret som ligger på elden. Detta offer kommer att bli mycket uppskattat av Herren.
6 Om en get eller ett får används som tackoffer till Herren får det inte ha något fel, och det kan antingen vara en hanne eller hona.
7-8 Om det är ett lamm, ska den som bär fram det lägga sin hand på dess huvud och slakta det vid ingången till tabernaklet. Prästerna ska stänka blodet på altarets alla sidor
9-11 och lägga det feta, svansen, avhuggen invid ryggraden, fettet som täcker de inre organen med de båda njurarna och fettet som sitter på låren samt på levern på altaret som ett eldsoffer åt Herren.
12 Om någon bär fram en get som offer till Herren,
13 ska han lägga sin hand på dess huvud och slakta den vid ingången till tabernaklet. Prästerna ska stänka dess blod på altarets alla sidor
14 och ska som brännoffer till Herren på altaret offra fettet som täcker de inre organen,
15-16 de båda njurarna och fettet som sitter på låren och runt levern. Det är ett brännoffer som Herren uppskattar. Allt fett tillhör Herren.
17 Det är en fastställd lag för all framtid att ni inte ska äta vare sig fett eller blod.
Syndoffret
4 Herren gav också följande föreskrifter till Mose:
2 Säg till Israels folk att dessa lagar gäller för dem som oavsiktligt bryter mot någon av mina föreskrifter.
3 Om den smorde prästen syndar oavsiktligt och drar skuld över folket, måste han offra en ung, felfri tjur som ett syndoffer inför Herren.
4 Han ska föra fram den till ingången till tabernaklet, lägga sin hand på dess huvud och slakta den inför Herren.
5 Sedan ska prästen bära in något av djurets blod i tabernaklet,
6 doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herren, framför förhänget till det allraheligaste.
7 Prästen ska sedan stryka en del av blodet på rökelsealtarets horn. Resten av blodet ska hällas ut vid foten av brännofferaltaret, vid ingången till tältet.
8 Sedan ska han ta fettet runt inälvorna,
9 de båda njurarna och fettet runt dem, fettet på låren och på levern
10 och bränna det som ett eldsoffer, precis som man gör med tjuren eller kon när man bär fram tackoffer.
11-12 Men det som blir kvar av den unga tjuren, hud, kött, huvud, inälvor och tarmar, ska föras bort till den utvalda och rena plats utanför lägret dit askan bärs från altaret. Där ska alltsammans brännas upp med ved.
13 Om hela Israels folk syndar utan att förstå det genom att göra något som Herren har förbjudit, är det ändå skyldigt.
14 När man har insett detta, ska en ung tjur offras som syndoffer och föras fram till tabernaklet.
15 Där ska folkets ledare lägga sina händer på djurets huvud och slakta det inför Herren.
16 Sedan ska den smorde prästen bära in en del av dess blod i tabernaklet,
17 doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger inför Herren framför förhänget.
18 Därefter ska han stryka blod på hornen på altaret i tabernaklet inför Herren, och resten av blodet ska hällas ut vid foten av brännofferaltaret vid ingången till tältet.
19 Allt fett ska tas bort och brännas på altaret.
20 Han ska följa samma procedur som när man bär fram syndoffer. På så sätt ska prästen skaffa försoning för folket, och var och en ska bli förlåten.
21 Prästen ska släpa ut den offrade tjuren utanför lägret och bränna den där, precis som om den varit ett syndoffer för en enskild person, men vid dessa tillfällen gäller offren för hela folket.
22 Om någon av ledarna syndar utan att inse det och gör sig skyldig till olydnad mot Guds lagar,
23 ska han, så snart detta blir klart för honom, som offer bära fram en felfri bock.
24 Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta den på samma plats som man slaktar brännoffren, och sedan ska han bära fram offret inför Herren. Detta är hans syndoffer.
25 Sedan ska prästen ta en del av blodet och stryka det med sitt finger på hornen till brännofferaltaret. Resten av blodet ska hällas ut vid foten av altaret.
26 Allt fett ska brännas upp på altaret, alldeles som om det var fettet från ett tackoffer. På så sätt ska prästen försona ledarens synd och han ska få förlåtelse.
27 Om någon av folket syndar och inte inser det, är han skyldig.
28 Men så snart han förstår det, ska han som offer bära fram en felfri bock till försoning för sin synd.
29 Han ska föra fram den till det ställe där man slaktar djuren för brännoffren, lägga sin hand på syndoffret och slakta det.
30 Prästen ska ta en del av blodet och med sitt finger stryka det på brännofferaltarets horn. Resten ska han hälla ut vid altarets fot.
31 Allt fettet ska tas ut, precis som vid ett tackoffer, prästen ska bränna det på altaret och Herren ska ta emot offret med välbehag. På så sätt blir mannens synd försonad, och han får förlåtelse.
32 Men om han väljer att bära fram ett lamm som syndoffer, ska det vara en felfri hona.
33 Han ska leda fram det till det ställe där brännoffren slaktas, lägga sin hand på dess huvud och slakta det som ett syndoffer.
34 Prästen ska ta en del av blodet och med sitt finger stryka det på brännofferaltarets horn, och resten av blodet ska hällas ut vid altarets fot.
35 Fettet ska tas bort, som när man bär fram lamm till tackoffer, och prästen ska bränna det på altaret ovanpå det brännoffer, som offrats till Herren. Prästen skaffar på så sätt försoning för den som syndat och hans synd blir försonad.
5 Den som vägrar att vittna om vad han vet om ett brott blir medskyldig till det.
2 Den som rör vid något som är orent, till exempel ett dött djur som är förbjudet att äta, vare sig det är vilt eller tamt, är skyldig, även om han inte märker när han rör vid det.
3 Den som rör vid något orent från en människa bär på skuld så snart han märker att han har rört vid detta.
4 Om någon avlägger ett löfte utan att tänka sig för, vare sig det gäller en god eller dålig sak, är han skyldig när han inser sitt dåraktiga löfte.
5 Var och en som är skyldig i någon sak ska bekänna sin synd
6 och som offer för sin skuld bära fram ett lamm eller en get av honkön till Herren. Prästen ska skaffa försoning för honom och han ska bli befriad från sitt löfte.
7 Om han är så fattig att han inte kan offra ett lamm till Herren, ska han ta två turturduvor eller två unga duvor. En av fåglarna ska vara hans syndoffer och en hans brännoffer.
8 Prästen ska som syndoffer bära fram den fågel som han först får. Han ska vrida nacken av den, utan att skilja huvudet från kroppen.
9 Sedan ska han stänka en del av blodet på sidan av altaret, och resten ska tömmas ut vid foten av altaret. Detta är syndoffret.
10 Därefter ska han offra den andra fågeln som ett brännoffer på föreskrivet sätt. På så sätt ska prästen skaffa försoning för mannens synd och denne får därigenom förlåtelse.
11 Om han är så fattig att han inte ens kan bära fram två turturduvor eller två unga duvor som syndoffer, får han i stället ta tre och en halv liter fint mjöl. Han får inte blanda det med olivolja eller lägga rökelse på det, eftersom det är ett syndoffer.
12 Han ska ge det till prästen, och denne ska ta en handfull av det och bränna det på altaret, precis som vilket annat brännoffer som helst, som är föreskrivet av Herren. Det ska vara hans syndoffer.
13 På så sätt ska prästen skaffa försoning för honom och för all synd av det här slaget och han ska få förlåtelse. Resten av mjölet ska tillhöra prästen, precis som när det gäller spisoffer.
Skuldoffret
14 Herren sa till Mose:
15 Om någon syndar genom att ouppsåtligt orena det som är helgat åt Herren, ska han leda fram en felfri bagge som skuldoffer till Herren, värd lika mycket som de böter du fastställt för honom.
16 Han ska ersätta det heliga som han orenat eller tiondet han undanhållit, genom att betala dess fulla värde och därtill tjugo procent. Han ska ge det till prästen, och prästen ska skaffa försoning för honom med baggen som skuldoffer, och han ska då få förlåtelse.
17-18 Den som bryter mot någon Guds lag utan att märka det, räknas under alla förhållanden som skyldig och måste ge ett offer motsvarande det värde som Mose föreskrivit. Det offret ska vara en felfri bagge som ska föras till prästen som skuldoffer. Prästen ska skaffa försoning genom den, så att den skyldige blir förlåten.
19 Djuret måste offras som ett skuldoffer, för mannen är skyldig inför Herren.
6 Herren sa till Mose:
2 Om någon syndar mot mig genom att inte lämna tillbaka en pant för något han lånat ut eller hyrt ut eller genom att vägra återlämna något som han fått sig anförtrott eller om han förnekar att han innehar något, som han fått genom rån eller utpressning av sin medmänniska,
3 eller om han hittat något som andra har tappat, men inte erkänner det, ska han,
4-5 den dag det visar sig att han är skyldig till en sådan synd, återlämna till ägaren det han tagit plus tjugo procent i böter. Samma dag ska han skaffa fram sitt skuldoffer.
6 Det ska bestå av en felfri bagge. Han ska leda fram den till prästen,
7 och prästen ska skaffa försoning för honom inför Herren och han ska då få förlåtelse.
Att offra brännoffer
8 Sedan sa Herren till Mose:
9 Ge Aron och hans söner de här föreskrifterna beträffande brännoffren:Brännoffren ska ligga kvar på altarets härd hela natten och elden ska hållas vid liv.
10 Följande morgon ska prästen ta på sig sina kläder och underkläder av linne, ta bort askan som finns kvar efter brännoffret och lägga den vid sidan av altaret.
11 Sedan ska han byta kläder och bära askan utanför lägret, till en plats som är ren för detta ändamål.
12 Under tiden måste elden på altaret hållas brinnande. Den får inte slockna. Prästen ska lägga på färsk ved varje morgon, placera de dagliga brännoffren ovanpå den och bränna fettet från det dagliga tackoffret.
13 Elden på altaret måste ständigt hållas brinnande. Den får aldrig slockna.
Att offra spisoffer
14 Det här är föreskrifterna angående spisoffret:Arons söner ska bära fram det till altaret och offra det inför Herren.
15 Prästen ska sedan ta en handfull av det fint malda mjölet med den inblandade olivoljan och all rökelsen och bränna det på altaret inför Herren, som en utvald del åt honom, och det ska då med uppskattning tas emot av honom.
16 Sedan han tagit denna handfull, ska resten av mjölet tillfalla Aron och hans söner till mat. Det ska ätas utan jäst på templets förgård.
17 Var noga med att det är utan jäst. Jag har gett prästerna denna del av brännoffren, som gjorts i ordning åt mig. Men alltsammans är mycket heligt, precis som syndoffret och skuldoffret.
18 Det får ätas av manliga ättlingar till Aron, präster i kommande generationer. Var och en som rör vid detta blir helig.
19-20 Herren sa till Mose: På den dag när Aron och hans söner blir smorda till och avskilda för sin uppgift som präster, ska de bära fram ett spisoffer till Herren av tre och en halv liter fint mjöl. Hälften ska offras på morgonen och hälften på kvällen.
21 Det ska tillagas på en plåt, man ska använda olivolja, det ska gräddas väl och sedan bäras fram som ett offer till Herren, ett offer som han uppskattar mycket.
22-23 När prästernas söner ersätter sina fäder, ska de insättas i tjänsten genom att bära fram samma offer den dag de blir smorda. Detta är en evig lag. Dessa offer ska brännas upp helt inför Herren. Ingenting av det får ätas.
Att offra syndoffer
24 Sedan sa Herren till Mose:
25 Säg till Aron och hans söner att det här är föreskrifterna angående syndoffren:Dessa offer är högheliga och ska slaktas inför Herren på den plats där offerdjuren slaktas.
26 Prästen som leder ceremonin ska äta det på den heliga platsen framför tabernaklet.
27 De som rör vid detta kött blir heliga. Om något av blodet kommer på deras kläder, måste dessa tvättas på en helig plats.
28 Lerkrukan som köttet kokats i måste slås sönder. Om det är ett kopparkärl som använts, ska det skuras och sköljas mycket noga.
29 Alla manliga medlemmar av prästsläkten får äta av detta offer, för det är högheligt.
30 Men de får inte äta syndoffret, om något av dess blod tagits in i tabernaklet för att skaffa försoning. Den döda kroppen måste då helt brännas upp i eld inför Herren.
Att offra skuldoffer
7 Här följer föreskrifterna angående det högheliga skuldoffret:
2 Offerdjuret ska slaktas på den plats där brännofferdjuren slaktas, och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret.
3 På altaret ska prästen offra allt dess fett och även svansen och fettet som finns runt inälvorna,
4 de båda njurarna och fettet runt dem, nära låren och fettet runt levern, som ska tas ut med njurarna.
5 Prästerna ska bränna detta på altaret, som ett skuldoffer till Herren.
6 Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av den slaktade kroppen, och den måste ätas på en helig plats, för det är ett högheligt offer.
7 Samma föreskrifter gäller beträffande både syndoffret och skuldoffret. Köttet ska lämnas till mat åt den präst som är ansvarig för försoningsceremonin.
8 Om offret är ett brännoffer ska djurets hud också tillfalla prästen.
9 Prästerna som bär fram folkets spisoffer till Herren ska få det som är kvar av offret när ceremonin är över. Denna regel tillämpas alltid, oavsett hur offret är tillrett.
10 Alla andra spisoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller också Arons söner.
Att offra tackoffer
11 Här är föreskrifterna angående de tackoffer som frambärs till Herren:
12 Ett tackoffer ska bestå av bröd bakat utan jäst tillsammans med osyrade rån, smorda med olivolja och bröd av fint mjöl och olivolja som knådats väl.
13 Detta tackoffer, som frambärs som lovoffer, ska också innehålla kakor av syrat bröd.
14 En av varje slag ska bäras fram inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från offerdjuret.
15 Sedan djuret blivit offrat och framburet inför Herren som ett lovoffer, för att speciell tacksamhet visas honom, ska köttet ätas upp samma dag, och ingenting får lämnas kvar för att ätas följande dag.
16 Men om någon bär fram ett slaktoffer, som inte är ett tackoffer utan gör det därför att han avgett ett löfte eller helt enkelt ger det frivilligt till Herren, kan den del som inte äts upp samma dag som offret bärs fram, ätas följande dag.
17-18 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen, måste det brännas. Om något av det äts på den tredje dagen, kommer Herren inte att godkänna det. Offret kommer inte att ha något värde och inte heller räknas den till godo, som bar fram det. Prästen som äter det drar på sig skuld, för det är avskyvärt inför Herren, och den person som äter det måste svara för sin synd.
19 Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas. Kött får bara ätas av den som själv är ren.
20 Om en präst som är oren äter av tackoffret ska han skiljas från sin släkt, för han har orenat det som är helgat.
21 Den som rör vid något som enligt föreskrifterna är orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur, och sedan äter kött från tackoffret, ska utstötas ur sin släkt, för han har orenat det som är heligt.
22 Sedan sa Herren till Mose:
23 Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från oxar, får eller getter.
24 Fettet från ett djur som dör av sjukdom eller blir anfallet och dödat av vilda djur kan användas till annat, men får aldrig ätas.
25 Den som äter fettet från ett djur, som burits fram som eldsoffer till Herren, ska stötas ut ur sin släkt.
26-27 Ät aldrig blod, vare sig från fåglar eller från andra djur, var ni än bor. Den som gör det ska uteslutas ur sin släkt.
28 Och Herren sa till Mose:
29 Säg till Israels folk, att den som vill bära fram ett tackoffer till Herren måste överlämna offergåvan personligen.
30 Han ska bära fram fettet och bringan, och det ska överlämnas till Herren genom att man viftar med det framför altaret.
31 Prästen ska bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner,
32-33 medan det högra låret ska lämnas till den tjänstgörande prästen.
34 Jag har nämligen bestämt att bringan och låret ska vara gåvor från Israels folk till Arons söner. Aron och hans söner måste alltid få denna del av offret.
35 Det är deras betalning. Det ska skiljas från brännoffret och ges till alla som blivit utsedda att tjäna Herren som präster - till Aron och hans söner,
36 för på den dag när Herren smorde dem, befallde han att Israels folk skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider, släkte efter släkte.
37 Så löd föreskrifterna för brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och tackoffret.
38 Dessa föreskrifter gavs till Mose av Herren på berget Sinai, för att folket skulle veta hur de skulle bära fram offer till Gud i Sinai öken.
Mose avskiljer prästerna för tjänst
8 Herren sa till Mose:
2-3 Ta med dig Aron och hans söner, deras prästkläder, smörjelseoljan, den unga tjuren till syndoffret, de två baggarna och korgen med brödet, som är bakat utan jäst, och samla hela Israel vid tabernaklet.
4 Mose gjorde som Herren sagt, och när allt folket var samlat
5 sa han: Det som jag nu ska göra har Herren befallt.
6 Sedan tog han Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.
7 Han klädde på Aron rocken, skärpet, kåpan och efoden med dess vackert vävda bälte.
8 Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i en ficka på skölden.
9 På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.
10 Sedan tog Mose smörjelseoljan och stänkte den på tabernaklet och på varje sak som fanns inne i det, för att på så sätt helga allt.
11 När han kom till altaret stänkte han sju gånger på det och likaså på altarets tillbehör och på tvättfatet och dess ställning för att helga det.
12 Han hällde smörjelseolja på Arons huvud, för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst.
13 Sedan satte Mose på Arons söner deras mantlar med bälten och huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.
14 Sedan tog han den unga tjuren till syndoffret och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud.
15-16 Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn, men också på själva altaret för att helga det, och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och renade det. Han tog fettet som satt på inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret.
17 Den unga tjurens kropp med dess hud och inälvor brändes utanför lägret, som Herren hade befallt Mose.
18 Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud,
19 och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor.
20 Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet.
21 Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp dem på altaret, så att hela baggen brändes upp inför Herren. Det var ett brännoffer som Herren uppskattade mycket. De befallningar Herren hade gett Mose följdes in i minsta detalj.
22 Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud.
23 Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå.
24 Sedan gjorde han likadant med Arons söner på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.
25 Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt de inre organen och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket
26 och placerade ovanpå detta ett osyrat rån, en kaka smord med olivolja och en skiva bröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren.
27 Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner, för att de skulle bära fram det inför Herren genom att vifta med det framför altaret.
28 Mose tog sedan tillbaka viftoffret från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffren till Herren, och Herren var mycket nöjd med dessa offer.
29 Mose tog också bringan och bar fram den inför Herren genom att vifta med den framför altaret. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade föreskrivit.
30 Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet som hade blivit stänkt på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans söner till tjänst inför Herren.
31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: Koka köttet vid tabernaklets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er.
32 Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.
33 Ni får inte lämna tabernaklets ingång på sju dagar, för er invigning ska pågå i sju dagar.
34 Sedan fastslog Mose än en gång att allt han hade gjort den dagen eller tänkt att göra hade blivit befallt av Herren, för att ge dem försoning.
35 Och på nytt påminde han Aron och hans söner om att de måste stanna vid tabernaklets ingång dygnet runt i en vecka. Om ni lämnar den, kommer ni att dö, det är vad Herren har sagt, sa han till dem.
36 Aron och hans söner gjorde därför allt precis så som Herren hade befallt Mose.
Prästerna bär fram offren
9 På den åttonde dagen av invigningen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel.
2 Han sa till Aron att ta en tjurkalv från hjorden till syndoffer och en felfri bagge till brännoffer och offra dem inför Herren.
3 Mose sa till honom: Säg till Israels folk att välja ut en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria.
4 Dessutom ska folket föra fram ett tackoffer inför Herren bestående av en tjur och en bagge och ett spisoffer av mjöl blandat med olivolja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för dem.
5 De ledde alltså fram allt detta till tabernaklets ingång som Mose hade befallt, och folket kom och ställde sig inför Herren.
6 Mose sa till dem: När ni följer de föreskrifter Herren har gett, ska han uppenbara sin härlighet för er.
7 Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra syndoffret och brännoffret och skaffa försoning först för sig själv och sedan för folket genom de offer för folket som Herren hade befallt.
8 Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som ett offer för sin egen synd.
9 Hans söner samlade upp blodet åt honom, och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret.
10 På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp njurarna, fettet runt dessa och det fett som omslöt levern,
11 men köttet och huden brände han upp utanför lägret.
12 Därefter slaktade han brännofferdjuret, hans söner samlade upp blodet och han stänkte det på altarets alla sidor.
13 De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret.
14 Sedan tvättade han inälvorna och benen och offrade också detta på altaret som ett brännoffer.
15 När detta var utfört bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade den på samma sätt som han gjort med sitt eget syndoffer.
16 På så sätt offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de föreskrifter Gud hade gett.
17 Sedan bar han fram spisoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret i tillägg till morgonens regelbundna offer.
18 Han slaktade tjuren och baggen, folkets tackoffer. Arons söner bar fram blodet till honom, och han stänkte det på altarets alla sidor.
19 Han samlade sedan fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet som omsluter inälvorna och fettet runt njurarna och levern.
20 Fettet placerades på dessa djurs bringor, och Aron brände upp detta på altaret.
21 Men han viftade med bringorna och högra låret sakta inför Herren som ett viftoffer, precis som Mose hade befallt.
22 Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret.
23 Mose och Aron gick in i tabernaklet, och när de kom ut igen välsignade de folket, och Herrens härlighet visade sig för hela folket.
24 Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken inför Herren.
Arons söner dör i eld
10 Men Arons söner Nadab och Abihu placerade ohelgad eld i rökelsekaren, lade rökelse på elden och frambar rökelsen som ett offer inför Herren, helt i strid med vad Herren just hade befallt dem.
2 Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem.
3 Då sa Mose till Aron: Detta är vad Herren menade när han sa: 'Jag ska visa mig helig bland dem som söker mig och står mig nära, och jag ska förhärligas inför allt folket.' Aron sa inte ett enda ord.
4 Mose skickade sedan efter Arons kusiner Misael och Elsafan, söner till Ussiel, och sa till dem: Gå och hämta era vänners förkolnade kroppar från tabernaklet och bär ut dem utanför lägret.
5 De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras mantlar.
6 Mose sa sedan till Aron och hans söner Eleasar och Itamar: Ni ska inte sörja. Låt inte ert hår vara okammat som ett tecken på sorg, och riv inte sönder era kläder! Om ni gör det, kommer Gud att döda er också, och hans vrede drabbar då hela folket. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja Nadabs och Abihus död i den fruktansvärda eld Herren sände.
7 Men ni får inte lämna tabernaklet, för då kommer ni att straffas med döden, för Herrens smörjelseolja är över er.De gjorde precis som Mose hade befallt.
8-9 Sedan sa Herren till Aron: Drick aldrig vin eller starka drycker när du ska gå in i tabernaklet, för då kommer du att dö. Den regeln gäller också dina söner och deras ättlingar från generation till generation.
10 Er plikt är att vara folkets domare, att lära dem skillnaden mellan heligt och oheligt, rent och orent,
11 och att undervisa om de lagar som Herren gett genom Mose.
12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Eleasar och Itamar: Ta vad som är kvar av spisoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret. Offret är högheligt.
13 Därför måste ni äta det i helgedomen, på en helig plats. Den delen av eldsoffret till Herren tillhör er och era söner, för det har jag fått befallning om.
14 Men bringan och låret, som burits fram till Herren som viftoffer, kan ätas på vilken helig plats som helst. De tillfaller er och era söner och döttrar som mat. Det är en del av Israels folks tackoffer.
15 Folket ska bära fram låret tillsammans med bringan, som blev offrad när fettet brändes upp, och detta ska bäras fram inför Herren som ett viftoffer. Sedan tillfaller det er och er familj, för det har Herren befallt.
16 Sedan letade Mose överallt efter bocken till syndoffret och upptäckte då att den hade blivit uppbränd! Då blev han rasande på Eleasar och Itamar, Arons återstående söner.
17 Varför har ni inte ätit upp syndoffret i helgedomen? frågade han. Offret är högheligt, och Gud har gett er det för att ta bort folkets skuld och skaffa försoning för dem inför Herren.
18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre skulle ni ha ätit det där, som jag sa till er.
19 Men Aron sa till Mose: De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren, men skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?
20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.
Rena och orena djur
11 Sedan sa Herren till Mose och Aron:
2-3 Säg till Israels folk att de får äta de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar.
4-7 Det betyder att följande djur är orena och inte får ätas:Kamelen, klippgrävlingen och haren, som idisslar men inte har klövar, och svinet som har klövar men inte idisslar.
8 Ni ska inte äta deras kött eller röra vid deras döda kroppar. De är förbjuden mat för er.
9 Av fiskar kan ni äta alla som har fenor och fjäll, vare sig de fångas i floderna eller i havet,
10 men allt annat som lever i vatten är otillåten föda.
11 Ni får inte äta deras kött eller ens röra vid deras döda kroppar.
12 Jag upprepar: allt som lever i vatten och inte har fenor och fjäll är otillåtet.
13-19 Bland fåglarna är det dessa ni inte får äta:Örn, lammgam, havsörn, alla arter av falk, glada, alla arter av korp, struts, nattskärra, fiskmås, alla arter av hök, uggla, havstjäder, ibisfågel, sumphöna, pelikan, asgam, häger, alla arter av regnpipare, härfågel och fladdermus.
20 Flygande insekter som går på sina ben får inte ätas,
21-22 med undantag av dem som hoppar: gräshoppor av alla slag, både den vanliga gräshoppan och syrsan.
23 Alla andra insekter är förbjuden föda.
24 Den som rör vid deras döda kroppar ska vara oren till kvällen
25 och måste omedelbart tvätta sina kläder. Han ska hållas isolerad ända till kvällen eftersom han är oren.
26 Ni blir också orena genom att röra vid djur som bara har delvis kluvna hovar eller djur som inte idisslar.
27 Djur som går på tassar är också förbjuden föda. Den som rör vid ett sådant djurs döda kropp ska vara oren till kvällen, och
28 den som bär bort den döda kroppen ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, för det är förbjudet för er att ens röra vid dem.
29-30 Av de smådjur som springer eller krälar på marken är dessa förbjudna för er:Vessla, jordråtta, den stora ödlan, geckoödla, mus, den lilla ödlan, snigel och kameleont.
31 Den som rör deras döda kroppar ska vara oren ända till kvällen,
32 och om den döda kroppen faller ner på något, så ska det också vara orent, vare sig det är av trä eller tyg, en matta eller en säck. Det som djuret kommer i beröring med måste läggas i vatten och är orent till kvällen, men sedan kan det användas igen.
33 Om djuret faller i ett lerkärl blir det som finns i kärlet orent, och kärlet måste slås sönder.
34 Om vattnet som använts till att tvätta det som är orent kommer i beröring med föda, så blir den oren. Drycker i orena kärl blir också orena.
35 Om den döda kroppen från ett sådant djur kommer i beröring med en lerugn, blir den orenad och måste slås sönder.
36 Om djuret hamnar i en källa eller behållare, där det finns vatten, blir inte vattnet orenat, men den som tar upp den döda kroppen blir det.
37 Och om den döda kroppen kommer i beröring med utsäde som ska sås på åkern, blir inte detta orenat,
38 men om säden är våt och den döda kroppen faller på den, blir säden orenad.
39 Om ett djur som man får äta dör av sjukdom, ska den som rör vid kroppen vara oren till kvällen.
40 Den som äter dess kött eller bär bort den döda kroppen ska också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
41-42 Djur som krälar ska inte ätas. Detta gäller både dem som tar sig fram på buken och dem som har ben. Inget krälande djur med många ben får ätas, för det är orent.
43 Orena inte er själva genom att röra vid dem.
44 Jag är Herren, er Gud. Håll er själva rena när det gäller detta och var heliga, för jag är helig. Orena er därför inte genom att röra något av dessa djur som krälar på jorden,
45 för jag är Herren, som ledde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Ni måste därför vara heliga, eftersom jag är helig.
46 Detta är lagarna beträffande de fyrfota djuren, fåglarna och allt som simmar i vattnet eller krälar på jorden.
47 Ni måste kunna skilja på vilka som är rena och kan ätas och vilka som är orena och inte får ätas.
Rening efter en förlossning
12 Herren bad Mose att ge följande föreskrifter till Israels folk:
2 När en pojke föds, ska modern förklaras oren i sju dagar och leva under samma restriktioner som när hon har sin menstruation.
3 På den åttonde dagen ska hennes son omskäras.
4 Medan hon under de följande trettiotre dagarna genomgår sin reningsperiod, får hon inte röra vid något som är heligt och inte heller gå in i tabernaklet.
5 Om det är en flicka som föds ska modern vara oren i två veckor, och under den tiden gäller samma föreskrifter som under menstruationen. Sedan ska hennes reningsperiod pågå ytterligare sextiosex dagar.
6 När dessa reningsdagar är över, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som synd-offer.Hon ska föra fram dem till prästen vid ingången till tabernaklet,
7 och prästen ska offra dem inför Herren och skaffa försoning för henne. Sedan ska hon vara ren igen efter sina blödningar.Detta är reglerna vid barnafödande.
8 Om hon är alltför fattig för att föra fram ett lamm ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor. Den ena ska vara till brännoffret och den andra till syndoffret. Prästen ska skaffa försoning för henne med dessa, så att hon blir fullständigt ren igen.
Regler vid misstänkt spetälska
1-2 Herren sa till Mose och Aron: Om någon lägger märke till en svullnad, ett utslag, en böld eller en ljus fläck på sin hud, kan man misstänka spetälska. Han måste då föras till prästen Aron eller till någon av dennes söner
3 för att undersökas. Om håret på det sjuka stället har vitnat och om det ser ut som om fläcken trängt djupare än huden, är det spetälska, och prästen måste förklara honom spetälsk.
4 Men om den vita fläcken inte tycks ha trängt djupare ner än till huden, och håret på det angripna stället inte har vitnat, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar.
5 När den tiden har gått ska prästen undersöka honom igen på den sjunde dagen, och om fläcken inte har förändrats och inte spritt sig, måste prästen låta honom sitta isolerad i ytterligare sju dagar.
6 Sedan ska han undersöka honom än en gång på den sjunde dagen, och om märkena av sjukdomen har bleknat och inte spritt sig, ska prästen meddela att han är ren. Det var då bara ett ofarligt utslag och mannen behöver bara tvätta sina kläder för att bli ren.
7 Men om fläcken sprider sig på huden sedan han en gång varit hos prästen för att undersökas, måste han visa upp sig för prästen igen,
8 och om denne då konstaterar att fläcken har spritt sig, måste han förklaras som spetälsk och oren.
9-10 När någon som är misstänkt för att ha spetälska blir förd till prästen, ska prästen se efter om det finns en svullnad med vitnat hår på det angripna stället eller om en böld håller på att uppstå.
11 Om han finner dessa symtom är det ett säkert fall av spetälska, och prästen ska förklara honom för oren. Mannen behöver inte isoleras i avvaktan på ytterligare undersökning, för han är utan tvekan sjuk.
12 Men om prästen ser att spetälskan har brutit ut och spritt sig över hela kroppen, från huvudet till fötterna,
13 då ska prästen förklara honom botad från spetälska, för han har blivit alldeles vit. Han är ren.
14-15 Men om det finns ställen där huden är borta, ska han förklaras spetälsk. Det är bevisat genom att huden fallit av köttet.
16-17 Men om dessa angripna ställen blir vita, ska den spetälske gå tillbaka till prästen för att bli undersökt på nytt. Om fläckarna verkligen har blivit vita, ska prästen förklara honom ren.
18 Om någon har en böld på sin kropp och denna läks
19 men lämnar kvar en vit upphöjning eller en rödvit fläck, måste mannen gå till prästen för att undersökas.
20 Om prästen ser att såret har trängt ner under huden och om håret på det angripna stället har blivit vitt, ska prästen förklara honom för oren, för spetälska har uppstått genom bölden.
21 Men om prästen ser att det inte finns några vita hår på stället, om fläcken tycks vara helt ytlig och färgen där är grå, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar.
22 Om det onda sprider sig under den tiden, måste prästen förklara honom som spetälsk.
23 Men om fläcken inte blir större är den bara ett ärr efter bölden, och prästen ska förklara honom ren.
24 Om någon bränner sig och det i brännsåret blir en rödvit eller vit fläck,
25 måste prästen undersöka den. Om håret vid brännsåret har blivit vitt och det ser ut att ha trängt djupare än huden, är det spetälska som har utvecklats, och prästen måste förklara honom som spetälsk.
26 Men om prästen inte upptäcker några vita hår på den ljusa fläcken, och inte anser att den har trängt djupare ner än till huden och att den bleknar, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar
27 och undersöka honom igen på den sjunde dagen. Om fläcken sprider sig på huden, måste prästen förklara honom som spetälsk.
28 Men om den ljusa fläcken inte flyttat sig eller spritt sig över huden eller om den bleknat, är den bara ett ärr efter brännskadan, och prästen ska förklara att mannen inte har spetälska.
29-30 Om en man eller en kvinna har ett sår på huvudet eller hakan, ska prästen undersöka det. Om det ser ut att vara en infektion under huden och man upptäcker gula hår i såret, måste prästen förklara den personen för spetälsk.
31 Men om prästens undersökning visar att såret inte trängt djupare än huden och att det är svarta hår i det, då ska den som undersökts hållas isolerad i sju dagar
32 och sedan undersökas igen på den sjunde dagen. Om såret inte har spritt sig och inga gula hår visar sig, och om infektionen inte tycks ha gått djupare än huden,
33 ska man raka av håret runt det angripna stället (men inte i själva såret) och prästen ska hålla den som undersökts isolerad i ytterligare sju dagar.
34 Han ska undersökas igen på den sjunde dagen, och om fläcken då inte har spritt sig och inte tycks ha trängt djupare än huden, ska prästen förklara honom frisk, och sedan han tvättat sina kläder, är han fri.
35 Men om fläcken senare börjar sprida sig,
36 ska prästen efter en ny undersökning kunna förklara honom spetälsk utan att behöva bekräfta att det finns gula hår.
37 Fast om det visar sig att såret inte sprider sig och svart hår växer upp på det angripna stället, då är han botad och inte spetälsk, och prästen ska förklara honom frisk.
38 Om en man eller kvinna har vita fläckar på huden
39 och dessa fläckar sedan blir svagare, är det inte spetälska utan en ofarlig hudinfektion.
40 Om en man tappar håret innebär inte detta att han är spetälsk även om han skulle bli helt skallig!
41 Om håret faller av från främre delen av huvudet, är det bara vanlig skallighet och inte spetälska.
42 Men om det på det skalliga stället finns en rödvit fläck kan det vara spetälska som brutit ut.
43 I så fall ska prästen undersöka honom, och om det är en rödvit upphöjning,
44 är han spetälsk, och prästen ska förklara honom som sådan.
45 Den som konstateras ha spetälska måste riva sönder sina kläder, låta håret växa vilt, täcka nedre delen av ansiktet och ropa ut där han går fram: Spetälsk, spetälsk.
46 Så länge sjukdomen varar är han oren och måste bo avskilt utanför lägret.
47-48 Om mögel misstänks i kläder eller andra föremål av ylle, linne eller läder
49 och det finns en grön- eller rödaktig fläck på plagget är det troligen mögel, och då måste det föras fram till prästen för att undersökas.
50 Prästen ska förvara det i sju dagar,
51 och på den sjunde dagen ska han granska det igen. Om fläcken har spritt sig är det skadligt mögel,
52 och då måste man bränna upp föremålet, för möglet kommer att sprida sig. Det måste brännas upp i eld.
53 Men om prästen finner att fläcken inte har spritt sig när han undersöker den igen på den sjunde dagen,
54 ska han ge order om att man tvättar det misstänkta föremålet och sedan isolerar det i ytterligare sju dagar.
55 Om färgen inte förändrats efter de dagarna är det mögel och föremålet ska brännas även om fläcken inte har spritt sig, för föremålet är infekterat alltigenom.
56 Men om prästen ser att fläcken har bleknat sedan den tvättats, ska han skära bort den från kläderna eller det föremål det rör sig om.
57 Om den sedan kommer tillbaka är det mögel, och han måste då bränna föremålet.
58 Om det inte syns något efter tvättningen, kan föremålet användas på nytt efter ännu en tvättning.
59 Detta är bestämmelserna beträffande mögel på kläder eller föremål av skinn eller läder, och efter dessa regler ska det sedan fastställas om föremålen ska förklaras som skadliga eller ej.
Rening efter spetälska
1-2 För den vars spetälska försvinner gav Herren Mose dessa föreskrifter:
3 Prästen ska gå ut till den sjuke utanför lägret och undersöka honom. Om prästen ser att spetälskan är borta,
4 ska han skaffa två levande fåglar av något slag som man får äta och sedan ta lite cederträ, ett scharlakansrött snöre och några kvistar isop att användas vid en reningsceremoni för den som blivit frisk.
5 Prästen ska sedan ge befallning om att man slaktar den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten.
6 Den andra fågeln ska levande doppas i blodet tillsammans med cederträet, den röda tråden och isopen.
7 Sedan ska prästen sju gånger stänka blodet på mannen som blivit botad från sin spetälska, och han ska förklara honom frisk och sedan låta den levande fågeln flyga sin väg.
8 Därefter ska mannen som blivit frisk tvätta sina kläder, raka av sig allt hår och bada innan han får återvända till lägret. Men han måste vänta ytterligare sju dagar innan han får gå in i sitt tält.
9 På den sjunde dagen ska han på nytt raka av sig allt hår och skägg och båda ögonbrynen, tvätta sina kläder och bada, och sedan ska han förklaras vara fullkomligt ren från sin spetälska.
10 Följande dag, den åttonde dagen, ska han ta två felfria lamm av hankön, ett felfritt årsgammalt lamm av honkön, tio liter fint mjöl blandat med olivolja och ytterligare en halv liter olivolja.
11 Sedan ska prästen som undersökt honom ställa mannen och hans offer inför Herren vid ingången till tabernaklet.
12 Prästen ska ta ett av lammen och olivoljan och offra det till Herren som ett skuldoffer, genom att vifta med det framför altaret.
13 Sedan ska han slakta lammet där man slaktar syndoffer- och brännofferdjur vid tabernaklet. Skuldoffret ska sedan ges till mat åt prästen, precis som när man bär fram syndoffer. Det är ett högheligt offer.
14 Prästen ska ta blodet från skuldoffret och stryka det på högra örsnibben på mannen som blivit frisk, och också på hans högra hands tumme och på högra fotens stortå.
15 Därefter ska prästen ta olivoljan, hälla den i sin vänstra hand,
16 doppa sitt högra pekfinger i den och stänka den med sitt finger inför Herren sju gånger.
17 En del av oljan som prästen har kvar i handen ska han stryka på mannens högra örsnibb, på hans högra hands tumme och stortån på hans högra fot, precis som han gjort med blodet från skuldoffret.
18 Resten av oljan i hans hand ska användas för att smörja mannens huvud. På så sätt ska prästen försona mannen inför Herren.
19 Sedan måste prästen bära fram syndoffret och på nytt skaffa försoning för mannen som ska renas efter att ha haft spetälska. Efteråt ska prästen slakta brännofferdjuret
20 och offra det tillsammans med spisoffret på altaret för att skaffa försoning för mannen, som därefter ska förklaras som ren.
21 Om han är så fattig att han inte har råd med två lamm, får han bära fram bara ett lamm av hankön för skuldoffret. Detta ska överlämnas till Herren under försoningsceremonin, genom att man viftar med det framför altaret. Vidare kan han som spisoffer bära fram endast tre liter fint mjöl blandat med olivolja, och dessutom en halv liter extra olivolja.
22 Han ska också bära fram två turturduvor eller två unga duvor, efter vad han har råd till, och använda en av dem till syndoffer och den andra till brännoffer.
23 Han ska föra fram dem till prästen vid ingången till tabernaklet på den åttonde dagen, till reningsceremonin inför Herren.
24 Prästen ska ta skuldofferlammet och den halva litern olja och vifta med dem framför altaret som ett viftoffer inför Herren.
25 Sedan ska han slakta skuldofferlammet och stryka en del av dess blod på högra örat på den som ska renas, på hans högra tumme och på stortån på hans högra fot.
26 Sedan ska prästen hälla av olivoljan i sin vänstra hand
27 och med sitt högra pekfinger stänka av den sju gånger inför Herren.
28 Därefter måste han stryka en del av olivoljan från sin hand på mannens högra örsnibb, högra tumme och högra stortå, precis som han har gjort med blodet från skuldoffret.
29 Det som är kvar av oljan i hans hand ska han hälla ut över huvudet på den man som ska renas till försoning för honom inför Herren.
30 Sedan ska han offra de båda turturduvorna eller de två unga duvorna, efter vad man haft råd med.
31 En av dem är för syndoffret och den andra för brännoffret. De ska offras tillsammans med spisoffret, och prästen ska skaffa försoning för mannen inför Herren.
32 Detta är alltså bestämmelserna för dem som har blivit renade från spetälska, men inte har möjlighet att bära fram de offer som vanligen fordras för reningsceremonin.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®