Bible in 90 Days
28 Följ mig! ropade han till dem. Herren ska låta oss segra över moabiterna, våra fiender.Soldaterna drog fram till floden Jordan och besatte alla vadställen, så att inga fiender kunde ta sig över.
29 Sedan anföll de moabiterna och dödade omkring 10.000 av deras bästa soldater och lät ingen av dem fly.
30 Den dagen blev Moab besegrat av Israel, som sedan hade fred under åttio år.
Samgar
31 Domaren som efterträdde Ehud hette Samgar och var son till Anat. Det var Samgar som dödade 600 filisteer med en oxpik och den gången räddade Israel från undergång.
4 Efter Ehuds död syndade Israels folk på nytt mot Herren,
2-3 och därför lät Herren dem bli besegrade av kung Jabin, som regerade i Hasor i Kanaan. Högste befälhavare för hans armé var Sisera, som bodde i Haroset-Haggoim. Sisera hade 900 stridsvagnar av järn, och han gjorde livet outhärdligt för Israel i tjugo år. Till sist vände de sig till Herren och bad om hjälp.
Debora och Barak
4 Israels ledare vid det tillfället hette Debora, Lappidots hustru, en profetissa.
5 Hon hade sitt högkvarter vid Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims berglandskap. Dit kom israeliterna för att få hjälp att lösa sina tvister.
6 En dag kallade hon till sig Abinoams son Barak från Kades i Naftali och sa till honom: Herren, Israels Gud, befaller dig att mobilisera 10.000 man från Naftalis och Sebulons stammar. Ni ska bege er till berget Tabor
7 för att strida mot kung Jabins mäktiga armé med alla dess stridsvagnar under Siseras befäl. Herren säger att han ska föra dem till floden Kison, där du ska besegra dem.
8 Jag ska göra det, men bara om du följer med, sa Barak till henne.
9 Det ska jag göra, svarade hon. Jag ska gå med dig, men jag varnar dig! Äran av att ha besegrat Sisera går då till en kvinna i stället för till dig!
10 Debora följde med Barak till Kedes där 10.000 man ur Sebulons och Naftalis stammar anslöt sig till dem.
11 Kaineen Heber hade skilt sig från de övriga kaineerna, ättlingar till Moses svärfar Hobab, och slagit upp sina tält ända framme vid den stora eken i Saannim vid Kedes.
12 När Sisera fick höra att Barak och hans män hade slagit läger på berget Tabor
13 samlade han hela sin armé och de 900 stridsvagnarna och marscherade från Haroset-Haggoim till floden Kison.
14 Nu är det dags att handla, sa Debora till Barak. Herren ska leda oss, och han har redan gett Sisera i din hand!När Barak och hans tiotusen män kom nerför Tabors sluttningar
15 lät Herren panik komma över fienden, så att Sisera flydde från sin stridsvagn och sprang till fots.
16 Barak och hans män förföljde armén och vagnarna ända till Haroset-Haggoim. Hela fiendehären utplånades, och inte en enda av Siseras soldater överlevde.
17 Under tiden hade Sisera flytt till det tält där Jael, kaineen Hebers hustru, bodde. Det fanns nämligen ett vänskapsfördrag mellan kung Jabin i Hasor och dem som tillhörde Hebers familj.
18 Jael gick ut för att möta Sisera och sa till honom: Kom in här i mitt tält. Här kan du känna dig trygg under vårt beskydd. Sisera gick in i tältet, och hon bredde en filt över honom.
19 Kan jag få lite vatten? Jag är törstig, bad Sisera. Men i stället för vatten gav hon honom mjölk och gömde honom sedan igen under filten.
20 Ställ dig i tältöppningen, sa han till henne. Om någon kommer förbi och letar efter mig, så säg att du inte har sett mig.
21 Strax därefter tog Jael en vass tältplugg och en hammare och smög sig fram till Sisera medan han låg och sov, helt utmattad. Hon drev pluggen genom hans tinning så hårt att den gick rakt igenom och ner i marken. Sisera dog i sömnen.
22 När Barak kom för att leta efter Sisera, gick Jael ut för att möta honom. Kom, så ska jag visa dig den man du letar efter! Han följde då med henne in i tältet och fann där Sisera liggande död med tältpluggen genom tinningen.
23 Den dagen lät alltså Gud Israel besegra Jabin,
24 och från den stunden blev Israel starkare och starkare tills Jabin och hans folk drivits bort för gott.
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:
2 När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!
3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.
4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.
5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.
6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.
9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.
11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare
24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!
26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'
29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:
30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'
31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.
I Midjans våld
6 Israels folk började på nytt att tillbe andra gudar, och än en gång lät Herren deras fiender förtrycka dem. Den här gången kom de under Midjans välde i sju år.
2 Midjaniterna var så grymma att israeliterna tog sin tillflykt till grottor och hålor i bergen.
3-4 Varje gång de hade sått kom plundrare från Midjan, Amalek och den syriska öknen. De slog läger på fälten och förstörde skörden. Ända ner till Gasa blev landet skövlat. De lämnade inte någonting kvar att äta och förde bort får, oxar och åsnor.
5 Dessa ligor från fiendefolken kom som gräshoppor i svärmar med sina kameler, alltför många för att kunna räknas, och de stannade ända tills de hade förstört allt som fanns i landet.
6-7 Midjaniternas plundringar gjorde Israel fattigt, och slutligen vände sig Israel i sin nöd till Herren och bad om hjälp.
8 Men så här löd svaret som Herren gav folket genom en profet: Jag, Herren, Israels Gud, förde er ut från Egyptens slaveri
9 och räddade er från egyptierna och från alla som behandlade er illa. Jag fördrev era fiender och gav er det här landet.
10 Jag talade om för er att jag är Herren, er Gud, och att ni inte fick tillbe de gudar som dyrkas av amoreerna, i vars land ni bor, men ni lyssnade inte till mig.
Herren kallar Gideon
11 Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under eken vid Ofra, på den mark som tillhörde abiesriten Joas. Där höll Joas son Gideon på att tröska vete i vinpressen, en grop i marken som gav honom skydd för midjaniterna.
12 Herrens ängel visade sig då för honom och sa: Du tappre soldat, Herren är med dig!
13 Om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt? svarade Gideon. Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som till exempel när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss, och han låter midjaniterna göra slut på oss.
14 Då vände sig Herren till honom och sa: Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!
15 Men hur ska jag kunna rädda Israel? svarade Gideon. Min familj är den fattigaste i hela Manasses stam, och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!
16 Men jag, Herren, ska vara med dig! svarade Herren. Du kommer att besegra midjaniterna snabbt och lätt!
17 Om det verkligen är sant att du tänker hjälpa mig på det sättet, svarade Gideon, så bli inte arg på mig om jag ber dig göra ett under för att bevisa det! Bevisa att det verkligen är Herren som talar med mig!
18 Men stanna kvar här, så ska jag gå och hämta en gåva åt dig.Jag ska stanna här tills du kommer tillbaka, svarade ängeln.
19 Gideon skyndade sig då hem och stekte en killing och bakade ojäst bröd av en hel säck mjöl. Sedan lade han köttet i en korg och hällde spadet i ett kärl och bar fram det till Herrens ängel, som satt kvar vid eken.
20 Lägg brödet och köttet där på berghällen och häll över spadet! sa ängeln till honom. När Gideon gjort som han blivit tillsagd
21 rörde ängeln vid köttet och brödet med spetsen av sin stav, och plötsligt slog det upp eld ur berget och köttet och brödet brann upp. Samtidigt försvann ängeln!
22 När Gideon förstod att det verkligen varit Herrens ängel som talat med honom, utropade han: Vad ska jag ta mig till, Herre, för jag har ju sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!
23 Du behöver inte vara rädd! sa Herren till honom. Du ska inte dö!
Gideon river ner Baals altare
24 Och Gideon byggde upp ett altare där och kallade det Herren är frid. Altaret finns fortfarande kvar i staden Ofra.
25 På natten sa Herren till Gideon att ta den andre i ordningen av faderns tjurar, den som var sju år gammal, föra fram den till familjens Baalsaltare, riva ner altaret och hugga sönder Aseran, avguden som var av trä och som stod bredvid.
26 Byt ut det mot ett altare åt Herren, din Gud. Du ska bygga det uppe på kullen. Offra sedan tjuren som ett brännoffer till Herren, och använd virket från avguden som ved på altaret.
27 Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men han gjorde det på natten, för han var rädd att bli upptäckt av de övriga familjemedlemmarna och folket i staden. Han visste nämligen vad som skulle hända om de kom på honom.
28 Tidigt följande morgon var det några som fick se att Baalsaltaret var nerrivet, att avguden var borta och att ett nytt altare hade byggts upp på vilket det fanns rester av ett offer.
29 Vem har gjort det här? frågade man varandra. Till slut kom det fram att det var Gideon, Joas son, som var den skyldige.
30 För hit din son, ropade de till Joas. Han måste dö. Han har rivit ner Baalsaltaret och huggit sönder Aseran som stod intill.
31 Men Joas gav folket svar på tal: Behöver Baal verkligen er hjälp? Vilken förolämpning mot en gud! Det är i stället ni som borde dö, därför att ni förolämpar Baal! Om Baal är en verklig gud, låt honom då sköta det här och själv straffa den som rivit ner hans altare!
32 Från den dagen kallades Gideon för Jerubbaal, som betyder: Låt Baal hämnas!
Gideon lägger ut ull
33 Strax därefter förenade sig midjaniterna, amalekiterna och folk österifrån till strid mot Israel. De gick över floden Jordan och slog läger i Jisreels dal.
34 Då kom Herrens Ande över Gideon. Han blåste en trumpetsignal som kallade alla män till strid. Abiesriterna kom och följde honom.
35 Han sände också budbärare till Manasse, Aser, Sebulon och Naftali och uppmanade dem att gå med i striden. Alla följde hans uppmaning.
36 Då sa Gideon till Gud: Om du tänker använda mig för att rädda Israel, som du har lovat,
37 bevisa det då genom att låta den ull jag lägger ut på tröskplatsen i kväll vara våt i morgon bitti, men låt marken förbli torr. Då vet jag att du tänker hjälpa mig!
38 Och just så blev det! När Gideon kom till tröskplatsen nästa morgon och kramade ur ullen, fick han en hel skål full med vatten!
39 Då sa Gideon till Herren: Bli inte arg på mig, men låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr medan marken runt omkring är våt!
40 Herren gjorde det som Gideon hade önskat. Den natten förblev ullen torr, medan marken runt omkring var täckt av dagg.
Gideon besegrar midjaniterna
7 Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodskällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.
2 Då sa Herren till Gideon: Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: 'Vi var tillräckligt många för att klara det själva.'
3 Skicka därför hem alla som är rädda och oroliga.Tjugotvå tusen man vände då hem igen, och tio tusen blev kvar beredda till strid.
4 Det är fortfarande för många, sa Herren till Gideon. För ner dem till källan, så ska jag visa dig vilka du ska använda i striden och vilka som ska återvända hem.
5-6 Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet, och där sa Herren till honom: Dela nu upp männen i två grupper. I en grupp ska du placera alla dem som med handen för upp vattnet till munnen och slickar det i sig som en hund. I den andra gruppen placerar du alla som går ner på sina knän och dricker med munnen nere i vattnet.Det var bara tre hundra man som drack ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.
7 Jag ska besegra midjaniterna med dessa tre hundra! sa Herren till Gideon. Skicka hem alla de andra!
8-9 När Gideon hade samlat ihop alla de lerkärl och trumpeter som männen haft med sig, skickade han hem dem.På natten sa Herren till Gideon: Bryt upp nu! Ta med dig dina soldater och anfall midjaniterna, för nu ska jag låta dig besegra dem!
10 Men om du är rädd och tvekar ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura
11 och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att bli mycket uppmuntrad av vad du får höra!Gideon tog alltså med sig Pura, och i mörkret smög de fram till utkanten av lägret nere i dalen,
12-13 där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater.Jag hade en sådan märklig dröm, sa han. Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!
14 Din dröm kan bara betyda en sak! sa en av de andra soldaterna. Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!
15 När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!
16 Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.
17 Sedan avslöjade han sin plan:När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.
18 Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!'
19-20 Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt.Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: För Herren och för Gideon!
21 Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.
22 I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.
23 Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.
24 Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.
25 Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.
Gideon straffar dem som svikit
8 Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna? frågade de.
2-3 Gideon svarade: Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig.
4 Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden.
5 Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar, förklarade han.
6 Ni har ju inte tagit dem till fånga än! svarade ledarna i Suckot. Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss.
7 Då varnade Gideon dem: När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen.
8 Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar.
9 Han sa då: När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn.
10 Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats.
11 Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall.
12 De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären.
13 När Gideon senare återvände från striden genom Herespasset
14 fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon krävde att han skulle skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna i staden.
15 När Gideon kom till Suckot sa han: Ni hånade mig och trodde inte att jag skulle kunna ta Seba och Salmunna till fånga, och ni vägrade ge oss mat när vi var trötta och hungriga. Men nu är Seba och Salmunna här!
16 Han grep ledarna i staden och dödade dem sedan med törnen och tistlar.
17 Han rev också ner tornet i staden Penuel och dödade styresmännen där.
18 Sedan frågade Gideon Seba och Salmunna: De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut? De svarade: De var klädda precis som du, som kungasöner!
19 Det måste ha varit mina bröder! utropade Gideon. Jag lovar er, att om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er.
20 Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och vågade inte.
21 Då sa Seba och Salmunna till Gideon: Du kan göra det själv. Vi vill hellre bli dödade av en man! Då dödade Gideon dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar.
Gideon vill inte bli kung
22 Israels män vädjade till Gideon: Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan.
23-24 Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller! svarade Gideon. Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare. (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.)
25 Det ska vi gärna göra! svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet.
26 Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor.
27 Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.
Gideon dör
28 Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid.
29 Han återvände hem efter kriget
30 och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur.
31 Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek.
32 Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet.
33 Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit.
34 De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem.
35 Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.
Abimelek försöker bli kung
9 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.
2 Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! sa han till dem.
3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.
4 De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.
5 Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.
6 Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.
7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.
8 En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,
9 men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'
10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'
11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'
12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'
13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'
14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.
15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'
16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?
17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,
18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.
19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.
20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!
21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.
22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.
24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.
25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.
26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.
27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.
28 Vem är egentligen Abimelek? frågade Gaal. Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!
29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!'
30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.
31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.
32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten
33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!
34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.
35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.
36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån? Nej, svarade Sebul. Det är bara skuggor av morgonsolen.
37 Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss, fortsatte Gaal. Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!
38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. Hur är det nu med alla dina stora ord? frågade han. Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!
39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.
40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.
41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.
42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek
43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.
44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.
45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.
46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.
47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. Skynda er nu och gör precis som jag! sa han till sina män.
49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.
50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.
51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.
52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,
53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.
54 Döda mig! ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,
55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.
56-57 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.
Tola och Jair
10 Efter Abimelek blev Tola, Puas son och Dodos sonson, domare i Israel. Han kom från Isaskars stam men var bosatt i staden Samir i Efraims berglandskap.
2 Under tjugotre år var han Israels domare. När han dog begravde man honom i Samir.
3 Han efterträddes av Jair, som var domare i tjugotvå år.
4 Hans trettio söner brukade rida omkring på åsnor. De härskade i över trettio städer i Gilead, som än i dag kallas Jairs städer.
5 När Jair dog, begravdes han i Kamon.
6 Israels folk lämnade på nytt Herren och tillbad hednagudarna Baalerna och Astarterna och även de gudar som dyrkades i Syrien och Sidon och av Moab, Ammon och filisteerna. De upphörde helt med att tillbe Herren.
7-8 Då flammade Herrens vrede upp mot Israel. Han tillät filisteerna och ammoniterna att plåga dem, och de anföll Israels folk öster om floden Jordan i Gilead.
9 Ammoniterna gick också över Jordan för att anfalla de områden som tillhörde Judas, Benjamins och Efraims stammar. Under arton år plågades Israels folk svårt,
10 men slutligen vände de sig på nytt till Herren och bad honom om räddning. Vi har syndat mot dig och övergett dig som är vår Gud för att tillbe avgudar, bekände de.
11 Men Herren varnade dem: Har inte jag räddat er från egyptierna, amoreerna, Ammons barn och filisteerna,
12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna? Har det funnits något tillfälle då ni ropat till mig om hjälp, och jag inte har räddat er?
13 Ändå fortsätter ni att överge mig för att tillbe andra gudar. Därför tänker jag inte hjälpa er mer.
14 Gå och ropa till era nya gudar! Låt dem hjälpa er nu!
15 Men de fortsatte att vädja till honom: Vi har syndat. Straffa oss på det sätt du anser vara bäst, men hjälp oss än en gång mot våra fiender!
16 Sedan förstörde de avgudarna de hade tillbett och tjänade i stället bara Herren, och Herren kunde inte längre stå ut med att se deras elände.
17 Samtidigt drog sig Ammons armé samman i Gilead och förberedde ett anfall mot Israels armé vid Mispa.
18 Men ledarna i Gilead frågade varandra: Vem vill bli vår anförare i striden mot Ammons barn?
Jefta besegrar ammoniterna
1-2 Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Hans far, som hette Gilead, hade många söner med sin hustru. Men Jeftas mor var prostituerad, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet.Du är ju son till en hora, sa de. Därför ska du inte heller ärva vår far.
3 Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom.
4 En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel.
5 Ledarna i Gilead skickade då bud efter Jefta
6 och bad honom komma och anföra armén mot ammoniterna.
7 Men Jefta sa till dem: Ni hatar mig och har kört bort mig från mitt barndomshem! Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?
8 Därför att vi behöver dig, svarade de. Om du vill leda oss mot ammoniterna ska vi göra dig till hövding i Gilead.
9 Verkligen! utropade Jefta. Och hur ska jag veta att ni menar allvar?
10 Vi svär på det, svarade de. Vi lovar det inför Herren.
11 Jefta accepterade deras erbjudande och blev deras befälhavare. Avtalet ingicks inför Herren i Mispa, där allt folket hade samlats.
12 Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet.
13 Kungen svarade att landet tillhörde Ammons barn. Det hade stulits från dem, sa han, när israeliterna kom från Egypten. Hela området från Arnon ända till Jabbok och till Jordan var hans, påstod han, och bad att få tillbaka det utan strid.
14-15 Jefta svarade: Israel stal inte landet.
16 När Israels folk kom till Kades på sin väg från Egypten, sedan de gått över Röda havet,
17 sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kades.
18 Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land.
19 Då sände israeliterna bud till amoreernas kung Sihon, som bodde i Hesbon, och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort.
20 Men kung Sihon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem.
21-22 Då hjälpte oss Herren, vår Gud, att besegra Sihon och allt hans folk, och på så sätt övertog Israel allt ert land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.
23 Ni måste därför inse att det var Herren, Israels Gud, som tog landet från amoreerna och gav det till Israel. Varför skulle vi då lämna tillbaka det till er?
24 Ni behåller ju vad er gud Kemos ger er, och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss!
25 Och vem tror du egentligen att du är? Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Försökte han ta tillbaka sitt land, när Israel besegrat honom? Nej, det vågade han inte!
26 Men nu, efter 300 år, kommer ni med detta. Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Hesbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka?
27 Nej, jag har inte syndat mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon.
28 Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.
29 Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé.
30-31 Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren.
32 Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger.
33 Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn.
34 När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka,
35 men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Ve mig, min dotter! ropade han. Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!
36 Pappa, sa flickan. Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna.
37 Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.
38 Ja, svarade han. Du får gå. Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.
39 Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel
40 att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.
Jefta anfaller Efraims stam
12 Männen i Efraims stam samlades vid Safon och hotade Jefta: Varför bad du inte oss vara med i striden mot Ammon? Som straff tänker vi bränna ner ditt hus och även dig.
2 Jag frågade er, men ni vägrade komma, svarade Jefta. Ni svek oss just när vi var i stort behov av hjälp.
3 Själv riskerade jag mitt liv och drog ut i strid utan er, och Herren hjälpte mig att besegra fienden. Vad ger det er för rätt att börja strida mot oss?
4 Jefta blev förargad över glåporden från Efraims män. De påstod nämligen att männen i Gilead var avskummet från Efraim och Manasse. Jefta mobiliserade därför sin armé och gick till anfall mot Efraim.
5 Han besatte vadställena över Jordan bakom Efraims armé, och varje gång en överlevande från Efraim försökte komma över floden blev han förhörd.Tillhör du Efraims stam? frågade männen från Gilead. Den som nekade till detta,
6 uppmanades att säga schibbolet. Om det då blev sibbolet i stället för schibbolet, dödades han omedelbart. På så sätt fick 42.000 efraimiter sätta livet till.
7 Jefta var Israels domare i sex år, och när han dog begravde man honom i en av Gileads städer.
Ibsan
8 Näste domare hette Ibsan och bodde i Betlehem.
9-10 Han hade trettio söner och trettio döttrar. Han gifte bort sina döttrar med män utanför sin släkt och skaffade också trettio flickor som hustrur åt sina söner. I sju år var han domare i Israel innan han dog och blev begravd i Betlehem.
Elon
11-12 Efter honom blev Elon från Sebulon domare i tio år. Efter sin död begravdes han i Ajalon i Sebulon.
Abdon
13 Näste domare hette Abdon från Pirgaton. Han var son till Hillel
14 och hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som alla red på åsnor. I åtta år var han domare i Israel.
15 Sedan dog han och begravdes i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.
Simsons födelse
13 Men än en gång syndade Israel genom att tillbe andra gudar. Herren lät då filisteerna besegra dem och hålla dem kuvade i fyrtio år.
2-3 En man från Sorga som hette Manoa och tillhörde Dans stam hade en hustru som inte kunde få barn. Herrens ängel visade sig för henne och sa: Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son.
4 Drick inte vin eller starka drycker, och ät inte mat som är oren.
5 Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en nasir, en särskild Guds tjänare, ända från sin födelse, och han ska börja Israels befrielsekamp mot filisteerna.
6 Kvinnan berättade detta för sin man: En man från Gud visade sig för mig, sa hon. Jag tror att han var Herrens ängel, för han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom, och han sa inte heller sitt namn.
7 Däremot sa han till mig: 'Du ska få en son!' Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en nasir. Gud har gett honom en särskild uppgift från hans födelse ända till hans död!
8 Manoa bad då till Herren: Låt denne man från Gud komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet, som du tänker ge oss.
9 Herren svarade på hans bön, och Guds ängel visade sig än en gång för Manoas hustru, som då var ute på fältet. Men också denna gång var hon ensam, och Manoa fanns inte i närheten.
10 Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: Mannen är här igen!
11 Manoa följde då med henne och frågade mannen: Är du samme man som talade med henne häromdagen? Ja, det är jag, svarade han.
12 Kan du undervisa oss om hur vi ska fostra barnet, sedan det har fötts? frågade Manoa honom.
13-14 Ängeln svarade: Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne. Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent.
15 Stanna kvar, så vi får bjuda dig på någonting att äta, sa Manoa till ängeln.
16 Ja, jag stannar gärna, svarade ängeln. Men jag ska inte ha någonting att äta. Om du absolut vill ge mig något, så bär fram ett offer till Herren. Manoa hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel.
17 Därför frågade han: Jag vill veta vad du heter, för när allt detta inträffar och barnet är fött, vill vi gärna tala om för alla att det var du som förutsa det.
18 Fråga inte efter mitt namn, för det är alltför stort och omöjligt att förstå, svarade ängeln.
19 Då tog Manoa en ung killing och mjöl till spisoffer och offrade det till Herren. Då hände något högst märkligt.
20 När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn for Herrens ängel upp i lågan från altaret och försvann mitt framför deras ögon. Då föll Manoa och hans fru ner med sina ansikten mot jorden.
21 Detta var det sista de såg av ängeln, och Manoa förstod äntligen vem det var som hade besökt dem.
22 Vi kommer att dö, ropade Manoa till sin fru. Vi har sett Gud!
23 Men hon svarade: Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret, och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och berättat dessa underbara nyheter eller gjort dessa under.
24 Barnet som hon födde fick namnet Simson, och Herren välsignade honom när han växte upp.
25 Och Herrens Ande började verka på honom en dag när han besökte Dans armé, som slagit läger mellan Sorga och Estaol.
Simsons gåta
14 En dag när Simson var i Timna fäste han sig vid en ung filisteisk flicka.
2 När han kom hem lät han sina föräldrar förstå att han ville gifta sig med henne,
3 men de hade invändningar att komma med.Varför gifter du dig inte med en judisk flicka? frågade de. Varför måste du skaffa dig en hustru bland dessa hedniska filisteer? Finns det inte en enda flicka i Israel, som du skulle kunna gifta dig med? Men Simson sa till sin far: Det är henne jag vill ha. Låt mig få henne!
4 Hans föräldrar förstod inte att Herren låg bakom denna önskan. Herren höll på att lägga ut en fälla för filisteerna, som då härskade över Israel.
5 När Simson och hans föräldrar var på väg till Timna, anföll ett ungt lejon honom vid vingårdarna i utkanten av staden.
6 Men just då kom Herrens Ande starkt över honom. Han hade inget vapen, så han slet isär lejonets käkar så lätt som om det hade varit en killing! Men han nämnde ingenting om detta för sina föräldrar.
7 När han sedan kom till Timna och träffade flickan blev han mycket förtjust i henne.
8 När han en tid senare återvände dit för att gifta sig med henne, vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Han fann då att en bisvärm hade slagit sig ner i den döda kroppen, och där fanns också honung.
9 Han tog lite av honungen och åt medan han vandrade vidare, och han lät också sina föräldrar smaka, men han talade inte om för dem var han hade fått tag i den.
10-11 Medan hans far gick för att träffa bruden, ställde Simson till med en fest för trettio unga män i staden, för det var sed att göra så.
12 När Simson plötsligt frågade om de ville höra en gåta blev de genast nyfikna. Om ni kan gissa gåtan under de här sju bröllopsdagarna så ska jag ge var och en av er en fin linneskjorta och en högtidsdräkt, sa han.
13 Men om ni inte kan gissa rätt, måste ni ge mig samma sak.De gick med på hans förslag och sa ivrigt: Kan vi få höra din gåta nu?
14 Då sa Simson: Mat kom från storätaren och det som var sött från den starke!Efter tre dagar hade de ännu inte kommit på lösningen.
15 På den fjärde dagen sa de till bruden: Ge oss svaret på den här gåtan, annars ska vi bränna upp både dig och din fars hus. Vi blev väl inte inbjudna till den här festen för att bli alldeles ruinerade!
16 Då brast hon i gråt inför Simson och sa: Du älskar mig inte alls, du hatar mig, för du har gett mitt folk en gåta, men du har inte talat om svaret för mig!Jag har inte talat om det ens för mina föräldrar. Varför skulle jag då tala om det för dig? svarade han.
17 Då fortsatte hon att gråta varje gång hon var tillsammans med honom under hela den återstående tiden av bröllopet. Till slut, på den sjunde dagen, gav han upp och avslöjade lösningen för henne. Hon gav den då naturligtvis till de unga männen,
18 och före solnedgången den sjunde dagen fick Simson deras svar: Vad är sötare än honung? sa de. Och vad är starkare än ett lejon? Om ni inte hade plöjt med min kviga, skulle ni inte funnit svaret på min gåta! svarade han.
19 Då kom Herrens Ande över honom och han gick till Askelon. Där dödade han trettio män, tog deras kläder och gav dem till de unga männen som hade svarat rätt på gåtan. Men han var mycket förargad och övergav sin hustru och återvände hem till sina föräldrar.
20 Hans övergivna hustru gifte sig i stället med den av de trettio unga männen som stått honom närmast.
Simson dödar många fiender
1-2 Lite senare, under veteskörden, tog Simson med sig en killing och gick för att besöka sin hustru, men hennes far ville inte släppa in honom till henne.Jag trodde att du hatade henne, förklarade han. Därför lät jag henne gifta sig med din vän. Men hör här, hon har en syster som ser ännu bättre ut. Henne kan du i stället gifta dig med.
3 Då blev Simson rasande och röt: Nu har jag verkligen anledning att göra upp med er filisteer!
4 Han fångade 300 rävar, band ihop dem i svansarna två och två och band fast en fackla mellan varje par.
5 Så tände han facklorna och släppte rävarna lösa bland filisteernas sädesfält. Fälten brändes ner fullständigt tillsammans med kärvar och sädesskylar, och även vingårdar och olivplanteringar förstördes.
6 När filisteerna frågade vem som hade gjort allt detta blev svaret: Simson! Han har gjort det därför att hans svärfar gett hans hustru till en annan. Filisteerna tog då flickan och hennes far och brände dem levande.
7 Därför att ni bär er åt så ska jag hämnas! sa Simson till dem.
8 Och han anföll dem ursinnigt och dödade många. Sedan lämnade han dem och bosatte sig i en grotta vid Etam.
9 Filisteerna sände i sin tur ett stort uppbåd till Juda och de slog läger runt Lehi.
10 Varför har ni kommit hit? frågade då männen i Juda.För att ta Simson till fånga och göra med honom vad han har gjort mot oss, svarade de.
11 Tre tusen män från Juda marscherade då ner till Simson, där han bodde i grottan vid Etam.Vad är det du har gjort? frågade de honom. Vet du inte att det är filisteerna som råder över oss? Men Simson svarade: Jag betalade bara tillbaka för vad de gjort mot mig.
12-13 Vi har kommit hit för att ta dig till fånga och föra dig till filisteerna, sa männen till honom. Men ni måste lova att inte döda mig! sa Simson.Ja, svarade de. Det lovar vi.De band honom så med två nya rep och tog honom med sig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®