Bible in 90 Days
27 Om ni då fortfarande inte lyssnar till mig eller lyder mig,
28 ska jag låta min vrede komma lös över er och sända sju gånger värre straff för era synder.
29 Ni ska äta era egna söner och döttrar,
30 och jag ska hugga ner era rökelsealtaren och lämna era döda kroppar att ligga och ruttna bland avgudarna.
31 Jag kommer att avsky er. Jag ska göra era städer öde och förstöra era helgedomar och kommer inte att ta emot era rökelseoffer.
32 Ja, jag ska ödelägga ert land, och era fiender kommer att förvånas.
33 Jag kommer att sprida ut er bland de olika folken och förfölja er med krig, där ni drar fram. Ert land ska bli öde och era städer förstörda.
34-35 Då ska landet äntligen få vila och gottgörelse för de många år ni vägrat att låta det vila. Det kommer nämligen att ligga öde alla de år som ni är fångar i fiendeland. Ja, då ska landet vila och njuta av sina sabbater! Det kommer att få gottgörelse för den vila ni inte lät det få vart sjunde år, när ni bodde där.
36 Jag kommer att se till att de som lämnats kvar levande förs bort som krigsfångar och slavar till avlägsna länder. Där ska de leva i ständig fruktan. Ljudet av ett löv som virvlar runt i vinden ska få dem att fly, som om de förföljdes av en man med svärd. De ska falla när ingen jagar dem.
37 Ja, även om ingen förföljer dem, ska de snubbla över varandra i flykten, som om de retirerade efter en strid utan kraft att stå emot sina fiender.
38 Ni ska förgås bland folken och dödas bland era fiender.
39 De som är kvar ska tyna bort i fiendeland, på grund av sina synder, samma synder som deras förfäder begick.
40-41 Men till slut ska de bekänna både sina egna och sina förfäders synder, bekänna att de och deras förfäder syndat genom att handla så trolöst mot mig att jag tvingats överlämna dem i fiendens hand. När slutligen deras onda hjärtan ödmjukar sig och accepterar straffet jag låtit komma över dem för deras synder,
42 ska jag på nytt komma ihåg mina löften till Abraham, Isak och Jakob, och jag ska tänka på landet.
43 Landet ska njuta av sina sabbater, medan det ligger öde. Men då ska de äntligen sona sitt brott, för att de förkastat mina lagar och för att de avskydde mina regler.
44 Trots allt vad de har gjort ska jag inte utrota dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren, deras Gud.
45 För deras skull ska jag tänka på mitt löfte till deras förfäder att vara deras Gud. För jag ledde deras förfäder ut ur Egypten, medan alla folk såg på i stor förundran.
46 Det här var de lagar, stadgar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose på Sinai berg.
Ersättning till Herren
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Israels folk, att när någon genom ett särskilt löfte bestämts för tjänst inför Herren, kan detta regleras enligt följande:
3 För en man i åldern tjugo till sextio år gäller femtio siklar silver enligt tempelsikeln.
4 För en kvinna i åldern tjugo till sextio år gäller trettio siklar.
5 För en pojke mellan fem och tjugo år gäller tjugo siklar och för en flicka tio.
6 För en pojke i åldern från en månad upp till fem år gäller fem siklar. För en flicka i samma ålder gäller tre siklar.
7 För en man över sextio år gäller femton, och för en kvinna tio siklar.
8 Men om någon är alltför fattig att betala den fastställda summan ska han föras till prästen, och de ska talas vid om saken. Sedan ska han betala det pris som prästen bestämmer.
9 Om det är ett djur som blivit lovat till Herren som ett offer, måste det också ges.
10 Löftet får inte ändras. Givaren får varken ångra sig beträffande gåvan till Herren eller ersätta gott med dåligt eller dåligt med gott. Om han gör det, ska både det första och det andra djuret tillhöra Herren.
11-12 Men om djuret som blivit lovat till Herren inte är av det slag som är tillåtet för offer, ska ägaren föra det till prästen för värdering, och han ska då få reda på hur mycket han ska betala i stället.
13 Om djuret är av det slag som kan frambäras som offer, men mannen vill lösa in det, ska han betala tjugo procent mer än det värde som prästen fastställt.
14-15 Om någon skänker sitt hem till Herren och sedan vill köpa tillbaka det, ska prästen fastställa dess värde, och det ska ersättas med denna summa plus tjugo procent.
16 Om en man överlämnar ett stycke åkermark till Herren, ska det värderas i förhållande till den mängd utsäde som krävs för att beså det. En åker som kräver 360 liter korn för att besås värderas till femtio siklar silver.
17 För den som överlämnar sin åker under jubelåret ska det värdet gälla.
18 Men om det sker mellan två jubelår, ska värdet vara i förhållande till det antal år som är kvar till nästa jubelår.
19 Om mannen bestämmer sig för att köpa tillbaka åkern, ska han betala tjugo procent utöver prästens värdering, och så ska åkern bli hans igen.
20 Men om han bestämmer sig för att inte lösa in åkern, eller om han har sålt åkern till någon annan och har gett Herren sin rätt till den under jubelåret, ska den inte lämnas tillbaka till honom mer.
21 När den blir fri på jubelåret, ska den tillhöra Herren, som en åker helgad åt honom, och den ska ges till prästerna.
22 Om en man till Herren överlämnar en åker som inte är en del av hans familjeegendom,
23 ska prästen uppskatta värdet på den fram till jubelåret. Mannen ska omgående ge det fastställda värdet till Herren,
24 och vid jubelåret ska åkern lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren.
25 Alla värden ska fastställas i gångbar valuta.
26 Du får inte helga det förstfödda från en ko eller ett får åt Herren, för det är redan hans.
27 Men om det förstfödda är av ett djur som inte kan offras och inte finns med på förteckningen över de djur som Herren uppskattar, ska ägaren betala efter det värde som prästen fastställer plus tjugo procent. Om ägaren inte löser tillbaka det kan prästen sälja det till någon annan.
28 Men sådant som är fullkomligt helgat åt Herren - människor, djur eller ärvd mark ska inte säljas eller återlösas, för det är mycket heligt inför Herren.
29 Ingen som av domstol dömts till döden kan betala böter i stället. Han måste dö.
30 En tiondel av landets alla produkter, vare sig det gäller säd eller frukt, är avskilda åt Herren.
31 Om någon skulle vilja köpa tillbaka sådan frukt eller säd, måste han lägga en femtedel till dess värde.
32 Herren äger också vart tionde djur, både bland nötkreatur och all den småboskap som era herdar räknar in.
33 Tiondet som ges till Herren ska inte väljas efter vad som är gott eller dåligt och får inte ersättas med något. Om man byter ut ett djur, ska både det ursprungliga djuret och det som valts i dess ställe tillhöra Herren och inte kunna köpas tillbaka!
34 Det här är de bud för Israels folk som Herren gav Mose på Sinai berg.
Gud ger order om en folkräkning
1 Den första dagen i andra månaden året efter det att israeliterna lämnat Egypten och befann sig i Sinais öken, gav Herren följande instruktioner till Mose i tabernaklet.
2-15 Räkna alla män som är tjugo år och äldre och stridsdugliga. Gå igenom varje stam och familj. Du och Aron ska leda folkräkningen med hjälp av stammarnas ledare och avdela dem för att göra krigstjänst. Dessa var: för Rubens stam, Elisur, Sedeurs son, för Simeon s stam, Selumiel, Surisaddais son för Judas stam, Naheson, Amminadabs son, för Isaskars stam, Netanel, Suars son, för Sebulons stam, Eliab, Helons son, för Efraims stam, Elisama, Ammihuds son, för Manasses stam, Gamliel, Pedasurs son, för Benjamins stam, Abidan, Gideonis son, för Dans stam, Ammisaddais son, för Asers stam, Pagiel, Okrans son, för Gads stam, Eljasaf, Deguels son, för Naftalis stam, Ahira, Enans son.
16 Dessa män var utsedda av folket och var ledare för sin stam.
17-19 Samma dag kallade Mose, Aron och stamledarna samman alla män i Israel från tjugo år och uppåt till mönstring, och varje man fick ange sin stam och familj, som Herren hade sagt till Mose.
20-43 Detta blev resultatet:Rubens stam (Jakobs äldste son) 46.500Simeons stam 5.300Gads stam 45.650Judas stam 74.600Isaskars stam 54.400Sebulons stam 57.400Josefs son Efraims stam 40.500Josefs son Manasses stam 32.200Benjamins stam 35.400Dans stam 62.700Asers stam 41.500Naftalis stam 53.400
44-46 Sammanlagt räknade Mose, Aron och stamledarna in 603.550 stridsdugliga män vid mönstringen.
47-49 Leviterna deltog inte i mönstringen, för Herren hade sagt till Mose: Befria hela Levi stam från mönstringen.
50 Deras uppgift är att utföra allt som hör samman med tabernaklet och för att bära det. De måste bo nära tabernaklet,
51 och när tabernaklet ska flyttas är det leviternas sak att ta ner det och att sätta upp det igen. Om någon annan rör det ska han dödas.
52 Varje stam ska slå läger tillsammans och under eget banér.
53 Leviternas tält ska slås upp runt tabernaklet för att Guds vrede inte ska komma över Israels folk. Leviterna är ansvariga för tabernaklet.
54 Alla dessa instruktioner, som Herren hade gett Mose, efterföljdes av folket.
Stammarnas plats i lägret
1-2 Herren gav Mose och Aron ytterligare föreskrifter: Folket ska slå läger runt om tabernaklet, var man på sin plats under det banér som tillhör hans släkt.
3-31 Så här placerades stammarna:Judas stam hade sin plats på östra sidan av tabernaklet, mot soluppgången. Ledare var Naheson, Amminadabs son och tillsammans var de 74.600 man.Isaskars stam hade sin plats intill Judas stam. Ledare var Netanel, Suars son och tillsammans var de 54.400 man.Sebulons stam hade sin plats intill Isaskars stam. Ledare var Eliab, Helons son och tillsammans var de 57.400 manDessa tre stammar på Judas sida i lägret utgjorde tillsammans 186.400 man, och de drog alltid ut först när israeliterna vandrade till en ny lägerplats.Rubens stam hade sin plats på södra sidan av tabernaklet. Ledare var Elisur, Sedeurs son och tillsammans var de 46.500 man.Simeons stam hade sin plats intill Rubens stam. Ledare var Selumiel, Surisaddais son och tillsammans var de 59.300 man.Gads stam hade sin plats intill Simeons stam. Ledare var Eljasaf, Reguels son och tillsammans var de 45.650 man.Dessa tre stammar på Rubens sida i lägret utgjorde tillsammans 151.450. De drog alltid ut efter Judas avdelning.Sedan följde leviterna med tabernaklet. De drog ut i samma ordning som de slog läger och med var man på sin plats.Efraims stam hade sin plats på västra sidan av tabernaklet. Ledare var Elisama, Ammihuds son och tillsammans var de 40.500 man.Manasses stam hade sin plats intill Efraims stam. Ledare var Gamliel, Pedasurs son och tillsammans var de 32.200 man.Benjamins stam hade sin plats intill Manasses stam. Kedare var Abidan, Gideonis son och tillsammans var de 35.400 man.Dessa tre stammar på Efraims sida i lägret utgjorde tillsammans 108.100 man. De drog ut efter leviterna.Dans stam hade sin plats norr om tabernaklet. Ledare var Ahieser, Ammisaddais son och tillsammans var de 62.700 man.Asers stam hade sin plats intill Dans stam. Ledare var Pagiel, Okrans son och tillsammans var de 41.500 man.Naftalis stam hade sin plats intill Asers stam. Ledare var Ahira, Enans son och tillsammans var de 53.400 man,Dessa tre stammar på Dans sida i lägret utgjorde tillsammans 157.600 man. De drog ut sist när Israel bröt lägret för att vandra vidare.
32-33 Sammanlagt bestod den israelitiska armén av 603.550 man förutom leviterna. Enligt Herrens anvisningar till Mose var de undantagna och skulle inte räknas.
34 Israels folk slog alltså läger efter den placering som Herren hade meddelat Mose, med varje stam under sitt eget banér, och när de marscherade gjorde de det alltid i samma ordning, efter stammar och familjer.
Leviternas roll
3 Vid den tid Herren samtalade med Mose på berget Sinai,
2 hade Aron sönerna Nadab, som var den äldste, och Abihu, Eleasar och Itamar.
3 De var alla smorda till präster och avskilda för att tjäna i tabernaklet.
4 Men Nadab och Abihu dog inför Herren i Sinai öken när de använde eld som inte var helgad, och eftersom de inte hade några barn återstod bara Eleasar och Itamar som medhjälpare till sin far Aron.
5 Då sa Herren till Mose:
6 Sammankalla Levi stam och låt dem få bli assistenter till Aron.
7-9 De ska följa hans instruktioner och utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet å hela Israels vägnar, och de har ansvaret för alla tillbehör och för allt som ska utföras i tabernaklet.
10 Men bara Aron och hans söner får sköta själva prästtjänsten, och om någon annan försöker utöva detta ämbete ska han dödas.
11-12 Herren sa också till Mose: Jag har accepterat leviterna som ersättning för alla förstfödda söner bland folket i Israel. Leviterna är mina
13 i utbyte mot de äldsta sönerna. Från den dag jag dödade egyptiernas alla förstfödda söner har jag tagit undan det förstfödda i Israel för min egen räkning, både bland djur och människor. De är mina. Jag är Herren.
Folkräkningen av Levis stam
14-15 Herren talade nu än en gång till Mose i Sinais öken och sa till honom: Räkna folket i Levi stam familj för familj. Räkna varje man och pojke ner till en månads ålder.
16-24 Mose gjorde som Herren hade sagt.Levi hade tre söner, Gerson, Kehat och Merari.Gersons söner hette Libni och Simei. Bland deras efterkommande fanns det sammanlagt 7.500 män och deras söner. Ledare var Eljasef, Laels son, och de hade sin plats i lägret på västra sidan av tabernaklet.
25-30 De hade ansvaret för tabernaklet, dess täckelse, draperiet vid ingången, förgårdens omhängen, förhänget vid ingången till förgården som omgav tabernaklet, altaret och alla rep som användes för att hålla samman tabernaklet.Levis son Kehats söner hette Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Bland deras efterkommande fanns det sammanlagt 8.600 män och deras söner. Ledare var Elisafan, Ussiels son, och de hade sin plats i lägret på södra sidan av tabernaklet.
31-35 Deras särskilda uppgift var att ansvara för arken, bordet, ljusstaken, altarena, de olika tillbehören i tabernaklet och förhänget. De skulle också utföra de reparationer som blev nödvändiga på dessa föremål. Eleasar, Arons son, förde befälet över ledarna i Levis stam med särskild uppgift att se till helgedomen.Levis son Meraris sönner hette Maheli och Musi. Bland deras efterkommande fanns det sammanlagt 6.200 män och deras söner. Ledare var Suriel, Abihails son, och de hade sin plats i lägret på norra sidan om tabernaklet.
36-37 Deras uppdrag var att ansvara för stommen till tabernakelbyggnaden, stolparna, socklarna till stolparna och allt som hörde till dem, stolparna runt förgården och deras socklar, pluggar och rep.
38 Området öster om tabernaklet, vid dess ingång, var reserverat för de tält som tillhörde Mose och Aron och hans söner. Det var de som för Israels folks räkning hade det yttersta ansvaret för tabernaklet. Den som inte var präst eller levit och kom in i tabernaklet måste dödas.
39 Den mönstring som Mose och Aron gjorde på Herrens order bland leviterna visade på sammanlagt 22.000 män och deras söner från en månads ålder.
Alla förstfödda söner räknas
40 Sedan sa Herren till Mose: Räkna hur många förstfödda söner det finns i Israel som är en månad gamla och äldre och skriv upp deras namn.
41 Leviterna ska vara mina som ersättning för de förstfödda sönerna i Israel. Jag är Herren! Leviternas boskapsdjur ska också tillhöra mig som ersättning för det förstfödda hos hela folket.
42 Mose företog alltså en folkräkning av de äldsta sönerna bland Israels folk, som Herren hade befallt,
43 och han fick antalet förstfödda söner som var en månad och äldre till 22.273.
44 Då sa Herren till Mose:
45 Ge mig leviterna i stället för de äldsta sönerna av Israels folk, och ge mig leviternas boskapsdjur i stället för det förstfödda bland Israels folks boskap. Ja, leviterna ska tillhöra mig.
46 Till lösen för de 273 söner, det antal som överstiger antalet leviter,
47-48 ska du för var och en betala fem shekel i silver till Aron och hans söner.
49 Mose fick alltså en lösesumma för de 273 förstfödda söner i Israel som översteg antalet leviter. Alla de andra var inlösta, eftersom leviterna hade överlämnats åt Herren i deras ställe.
50 Det silver som samlades in uppgick till 1.365 shekel.
51 Mose gav detta till Aron och hans söner, precis som Herren hade befallt.
Kehats avdelnings uppgift
1-2 Sedan sa Herren till Mose och Aron: Räkna Kehats avdelning av Levi stam.
3 Denna folkräkning ska gälla alla män i åldern trettio till femtio år. De ska arbeta i tabernaklet.
4 Detta är de heliga tjänster de har att utföra:
5 När lägret ska brytas ska Aron och hans söner först gå in i tabernaklet, ta ner förhänget och täcka arken med det.
6 Sedan ska de täcka förhänget med ett överdrag av getskinn, täcka getskinnet med ett blått tyg och sedan placera arkens bärstänger i deras ringar.
7 Sedan ska de breda ett blått tyg över bordet där skådebrödet ligger och placera faten, skedarna, skålarna, bägarna och bröden på tyget.
8 Över detta ska de breda ett rosenrött tyg och sedan ett getskinn över det röda tyget. Därefter ska de sätta in bärstängerna i bordet.
9 Sedan ska de täcka ljusstaken, lamporna, lampstängerna, brickorna och oljekärlen med ett blått tyg.
10 Alla dessa föremål ska täckas med getskinn och placeras på en bärstol.
11 De ska sedan breda ett blått tyg över guldaltaret, täcka det med ett getskinn och sätta in bärstängerna i altaret.
12 Alla de övriga tillbehören ska svepas in i ett blått tyg, täckas med getskinn och läggas på båren.
13 Altaret måste göras rent från aska och sedan täckas med ett rött tyg.
14 Alla altarets tillbehör ska placeras på tyget, fyrpannorna, gafflarna, skovlarna, skålarna och de andra föremålen, och ett täcke av getskinn ska bredas över detta. Slutligen ska bärstängerna sättas på plats.
15 När Aron och hans söner har avslutat packningen av helgedomen och alla dess tillbehör, ska Kehats släkt bära allt detta under vandringen. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, för då kommer de att dö. Detta är Kehats söners heliga uppgifter.
16 Arons son Eleasar ska vara ansvarig för oljan till ljusstaken, den välluktande rökelsen, det dagliga spisoffret och smörjelseoljan. Han har huvudansvaret för hela tabernaklet och allt som finns i det.
17-19 Sedan sa Herren till Mose och Aron: Se till att Kehats släkt inte dör ut! För att undvika att de dör när de bär de allra heligaste föremålen ska Aron och hans söner gå med dem och anvisa vad var och en ska bära.
20 De får aldrig ens för ett ögonblick gå in i helgedomen så att de ser de heliga föremålen för då kommer de att dö.
21-23 Herren sa till Mose: Räkna gersoniternas avdelning i Levis stam, alla män i åldern trettio till femtio år som är lämpliga för tjänst i tabernaklet.
24 Det här ska bli deras uppgift:
25 De ska bära tabernaklets förhängen, själva tabernaklet med dess skydd, taket av getskinn och draperiet till tabernaklets ingång.
26 De ska också bära förhängena som täcker förgårdens inhägnad och förhänget som hör till ingången till den förgård, som omger altaret och tabernaklet. De ska också bära altaret, repen och alla redskapen. De ansvarar för transporten av allt detta.
27 Aron eller någon av hans söner kan tilldela gersoniterna deras uppgifter,
28 men de ska stå direkt ansvariga under Arons son Itamar.
Meraris avdelnings uppgift
29 Räkna också Meraris avdelning av Levi stam, alla män i åldern trettio till femtio år som är lämpliga för tjänst i tabernaklet.
30-31 När tabernaklet flyttas ska de bära ställningarna till tabernaklet, dess tvärstänger, socklar,
32 ställningarna för förgårdens inhägnad med dess socklar, pluggar, rep och allt annat som hör samman med dess användning och underhåll och tilldela var och en hans särskilda uppgift.
33 Meraris avdelning svarar inför Arons son Itamar.
Räkning av alla som skulle tjäna i tabernaklet
34 Mose och Aron och de andra ledarna räknade därefter folket i Kehats avdelning.
35 Antalet män mellan trettio och femtio år som var lämpliga för tjänst i tabernaklet
36 uppgick till 2.750.
37 Allt detta gjordes i enlighet med Herrens instruktioner till Mose.
38-41 I en liknande räkning av folket uppgick Gersons avdelning till 2.630 man,
42-45 och Meraris avdelning till 3.200 man.
46-48 Mose och Aron och de övriga ledarna i Israel kom på så sätt fram till att det totala antalet leviter mellan trettio och femtio år, som var lämpade att bära tabernaklet och tjänstgöra i det, uppgick till 8.580 man.
49 Denna räkning av folket företogs på Herrens order till Mose.
Bevara renheten i lägret
1-2 Herren sa till Mose: Tala om för Israels folk att de måste sända bort alla spetälska från lägret, och alla som har flytningar och alla som har blivit orenade genom att röra vid en död människa.
3 Detta gäller både män och kvinnor. Skicka iväg dem från lägret, så att de inte orenar den plats där jag bor bland er.
4 Dessa befallningar verkställdes enligt Herrens ord till Mose.
5-6 Sedan sa Herren till Mose: Tala om för Israels folk att när någon syndar, vare sig det är en man eller en kvinna, och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld.
7 Hon måste bekänna sin synd, och om det gäller stöld så ska hon ersätta det stulna fullt ut och därtill tjugo procent.
8 Men om den som hon handlat fel mot är död och det inte finns någon nära släkting som betalningen kan göras till, ska den lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning.
9-10 Allt det som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne.
Att bevisa otrohet
11-12 Herren sa till Mose: Säg till folket i Israel att om en kvinna är otrogen med en annan man, eller det finns misstanke om detta,
13-14 och hennes make är svartsjuk men det inte finns något bevis, därför att det inte finns några vittnen,
15 ska han gå till prästen med sin hustru och ta med ett offer för henne. Det ska bestå av tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse, och genom detta misstankeoffer får man fram sanningen om hon är skyldig eller inte.
16 Prästen ska föra fram henne inför Herren,
17 ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i tabernaklet.
18 Han ska lösa upp kvinnans hår, placera misstankeoffret i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse.
19 Om hon under ed försäkrar att hon är oskyldig ska han säga till henne: 'Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, är du fri från följderna av detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse.
20 Men om du har begått äktenskapsbrott,
21-22 ska Herren göra dig till en förbannelse bland ditt folk. Du kommer att bli barnlös, för Herren ska se till att ditt underliv ruttnar bort och din kropp sväller.' Kvinnan ska då uppmanas att säga: 'Ja, låt det bli så.'
23 Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet.
24 När kvinnan sedan på prästens uppmaning dricker vattnet, kommer det att bli bittert i henne om hon är skyldig.
25 Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, vifta med det inför Herren och bära det till altaret.
26 Han ska ta en handfull av det och bränna det på altaret och därefter uppmana kvinnan att dricka vattnet.
27 Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att ruttna, och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk.
28 Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.
29 Detta är vad lagen säger när en kvinna är otrogen, eller hennes man misstänker otrohet
30 och drabbas av svartsjuka. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs här.
31 Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig får hon stå för följderna av sin synd.
Regler för nasirlöftet
1-2 Sedan sa Herren till Mose: Säg till mitt folk att när en man eller en kvinna avlägger ett särskilt löfte om att avskilja sig för tjänst som nasir,
3-4 ska de inte under hela den period som löftet gäller dricka vin eller jästa drycker av något slag, inte heller druvsaft och inte smaka varken druvor eller russin. De får inte äta av något som kommer från vinstocken, inte ens kärnor eller skal!
5 Under hela denna bestämda tid får mannen inte klippa håret, för han är helig och avskild för Herren.
6-7 Han får inte heller komma i närheten av en död människa under hela perioden för sitt löfte, inte ens om det är kroppen efter hans far, mor, bror eller syster. Hans löfte att vara avskild gäller nämligen,
8 och han är helgad åt Herren under hela denna period.
9 Om han blir oren genom att någon dött vid hans sida, ska han efter sju dagar raka sitt huvud. Hans hår, tecknet på hans löfte, har nämligen blivit orenat.
10 Nästa dag, den åttonde dagen, ska han ta två turturduvor eller unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till tabernaklet.
11 Prästen ska offra den ena av fåglarna som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och skaffa försoning för hans orenhet. Han måste också förnya sitt löfte den dagen och låta håret börja växa igen.
12 De dagar av hans löftesperiod som gått innan han blev orenad räknas inte. Han måste börja om från början och bära fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer.
13 När nasirtiden är över ska han gå till tabernaklets ingång
14 och som brännoffer till Herren offra ett årsgammalt, felfritt lamm. Som syndoffer ska han också bära fram ett årsgammalt lamm av honkön utan fel, och till tackoffer en bagge, också den felfri.
15 Han ska också bära fram en korg bröd, bakat utan jäst, brödkakor gjorda på fint mjöl blandat med olivolja och kakor med olja på, tillsammans med spisoffer och drickoffer.
16 Prästen ska överlämna dessa offer till Herren, först syndoffret och brännoffret,
17 sedan baggen till tackoffret, tillsammans med korgen med brödet bakat utan jäst, och slutligen spisoffret tillsammans med drickoffret.
18 Sedan ska nasiren raka av sitt hår, tecknet på nasirlöftet. Detta ska göras vid ingången till tabernaklet och håret ska kastas på elden under tackoffret.
19 När mannens huvud har blivit rakat, ska prästen ta den kokta bogen från baggen, en av brödkakorna och ett av rånen, båda bakade utan jäst, och lägga alltsammans i mannens händer.
20 Prästen ska sedan vifta med alltsammans inför Herren, som ett viftoffer. Alltsammans tillhör prästen, även bogen och lårstycket som burits fram. Sedan får nasiren dricka vin igen, för han är nu fri från sitt löfte.
21 Så lyder bestämmelserna för en nasir och hans offer vid slutet av hans löftesperiod. Förutom dessa offer måste han bära fram de offer som han lovade när han avgav löftet att bli nasir.
Herrens välsignelse över folket
22-23 Sedan sa Herren till Mose: Säg till Aron och hans söner att de ska välsigna Israels folk med dessa ord:
24-26 Herren vill välsigna och bevara dig. Herren låter sitt ansikte stråla mot dig. Han är nådig mot dig och vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin frid.'
27 Så ska Aron och hans söner kalla ner min välsignelse över Israels folk, och jag ska själv välsigna dem.
Gåvor till tabernaklet
7 Den dag Mose var klar med tabernaklet och hade smort och invigt varje särskild del av det med altaret och dess tillbehör,
2 kom Israels ledare från var och en av stammarna, samma män som hade organiserat folkräkningen, med sina offer.
3 De kom med sex täckta vagnar, var och en dragen av två oxar. Varje ledare gav en oxe, och två tillsammans gav en vagn med gåvor. Allt detta överlämnades till Herren framför tabernaklet.
4-5 Ta emot dessa gåvor, sa Herren till Mose, och använd dem för arbetet med tabernaklet. Ge dem till leviterna, så kan de använda dem där det behövs.
6 Mose överlämnade vagnarna och oxarna till leviterna.
7 Två vagnar och fyra oxar gavs till Gersons avdelning,
8 och fyra vagnar och åtta oxar gavs till Meraris avdelning, vilken stod under ledning av Arons son Itamar.
9 Men ingen av vagnarna eller oxarna gavs till Kehats avdelning. De skulle bära de heliga föremålen i tabernaklet på sina axlar.
10 Ledarna bar också fram invigningsgåvor den dag som altaret smordes och placerade dessa framför altaret.
11 Herren sa till Mose: Låt dem bära fram sina gåvor på olika dagar.
12 Naheson, Amminadabs son och ledare för Judas stam, bar alltså fram sin gåva den första dagen.
13 Den bestod av ett silverfat som vägde ett och ett halvt kilo och en silverskål som vägde 800 gram, båda fyllda med fint mjöl blandat med olja till spisoffer.
14 Han hade också med sig en liten guldask med rökelse, som vägde omkring 110 gram.
15 Dessutom hade han med sig en ung tjur, en bagge och ett årsgammalt lamm av hankön till brännoffer
16 och en bock till syndoffer.
17 Till tackoffret hade han två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm av hankön.
18-23 Följande dag kom Netanel, Suars son, ledare för Isaskars stam, med sina gåvor och offer, och de var av samma slag som Naheson hade burit fram dagen före.
24-29 På tredje dagen kom Eliab, Helons son, ledare för Sebulons stam med sina gåvor och offer, också de av samma slag.
30-35 Även de följande dagarna bars samma gåvor fram. Den fjärde dagen lämnades gåvorna av Elisur, Sedeurs son, ledare för Rubens stam.
36-41 Den femte dagen kom Selumiel, Surisaddais son, från Simeons stam med sina gåvor.
42-47 Den sjätte dagen var det Eljasafs tur. Han var son till Deguel och ledare för Gads stam.
48-53 Den sjunde dagen bar Ammihuds son Elisama fram sina gåvor. Han var ledare för Efraims stam.
54-59 Gamliel, Pedasurs son, och ledare för Manasses stam, kom den åttonde dagen med sina gåvor.
60-65 Den nionde dagen kom Abidan, Gideonis son, ledare för Benjamins stam.
66-71 Ahieser, Ammisaddais son och ledare för Dans stam, bar fram sina gåvor på den tionde dagen.
72-77 Pagiel, Okrans son, som var ledare för Asers stam, kom med sina gåvor och offer på den elfte dagen.
78-83 Den tolfte och sista dagen kom Ahira, Enans son, ledare för Naftalis stam, med sina gåvor och offer, och de var av samma slag som alla de andra också hade burit fram.
84-86 Från den dagen då altaret smordes blev det invigt genom dessa gåvor från ledarna för Israels stammar. Deras sammanlagda offer var:Tolv silvertallrikar, var och en med en vikt på omkring ett kilo och tolv silverskålar, var och en på omkring ett halvt kilo. Den sammanlagda vikten av silvret var omkring arton kilo.Tolv guldskålar, som vardera vägde omkring 110 gram. Den sammanlagda vikten på guldet blev omkring ett och ett halvt kilo.
87 Till brännoffer bar de fram tolv tjurar, tolv baggar, tolv årsgamla lamm av hankön tillsammans med spisoffren. Till syndoffren bar de fram tolv bockar.
88 Till tackoffren hade de med sig tjugofyra unga tjurar, sextio baggar, sextio bockar och sextio årsgamla lamm av hankön.
89 När Mose gick in i tabernaklet för att tala med Gud hörde han hans röst från benådningsplatsen över arken, mellan de båda keruberna.
Oljelamporna i ljusstaken
8 Herren sa till Mose:
2 Säg till Aron att de sju oljelamporna i ljusstaken ska riktas framåt så att skenet kastas framför ljusstaken.
3 Aron gjorde så.
4 Ljusstaken var gjord av hamrat, rent guld från foten och ut till de blommor den var dekorerad med. Den var tillverkad exakt efter den förebild Herren hade visat Mose.
Leviterna avskiljs till tjänst inför Herren
5-6 Sedan sa Herren till Mose: Skilj leviterna från det övriga folket i Israel.
7 Gör det genom att stänka reningsvatten på dem, och låt dem sedan raka hela kroppen och tvätta sina kläder.
8 Se till att de bär fram en ung tjur och ett spisoffer av fint mjöl blandat med olja, tillsammans med ännu en ung tjur till syndoffer.
9 För sedan fram leviterna till tabernaklets ingång medan allt folket ser på.
10 Där ska folket lägga händerna på dem
11 och Aron ska föra fram dem inför Herren som ett viftoffer från hela Israels folk. Leviterna ska representera allt folket i sin tjänst inför Herren.
12 Sedan ska de lägga händerna på de unga tjurarnas huvuden och offra dem inför Herren. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer, för att skaffa försoning åt leviterna.
13 Därefter ska leviterna föras fram inför Aron och hans söner för att ges till Herren som ett viftoffer.
14 På så sätt har du avskilt leviterna från det övriga folket i Israel, och leviterna ska tillhöra mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®