Bible in 90 Days
Omri regerar i Israel
21 Men nu blev Israels kungarike delat i två halvor. Ungefär hälften av folket fortsatte att följa Omri, medan de återstående valde Tibni, Ginats son, till sin ledare.
22 Men Omri segrade, Tibni dödades och Omri kunde sedan regera utan motstånd.
23 Kung Asa i Juda hade suttit på sin tron i trettioett år, när Omri fick makten i Israel. Den behöll han i tolv år, sex av dem i Tirsa.
24 Omri köpte kullen Samaria av Semer för två siklar silver och byggde en stad där som han kallade Samaria efter Semer, den tidigare ägaren.
25 Men Omri var ogudaktigare än alla tidigare kungar.
26 Han tillbad avgudar precis som Jerobeam och förledde Israel till samma synder, och Gud blev mycket vred på honom.
27 Omris historia i övrigt finns upptecknad i Israels kungars krönika.
28 När Omri var död begravdes han i Samaria, och hans son Ahab blev kung efter honom.
Ahab regerar i Israel
29 Kung Asa i Juda hade varit trettioåtta år på tronen, när Ahab blev kung över Israel. Ahab regerade i tjugotvå år.
30 Ahab gjorde det som var ännu mer avskyvärt i Herrens ögon än sin far Omri.
31 Dessutom gifte han sig med Isebel, dotter till sidoniernas kung Etbaal och började sedan själv tillbe Baal.
32 Först byggde han ett altare åt Baal i Samaria,
33 och därefter tillverkade han en Asera och kom på så sätt att uppväcka Herrens vrede mer än någon tidigare kung i Israel.
34 Det var under Ahabs regering som en man från Betel vid namn Hiel byggde upp Jeriko på nytt. När han lade grunden dog hans äldste son Abiram, och när han avslutade arbetet genom att hänga upp stadsportarna dog hans yngste son Segib. Detta var helt enligt den Herrens förbannelse över Jeriko, som hade uttalats av Josua, Nuns son.
Elia förutsäger en lång torrperiod
17 Profeten Elia från Tisbe i Gilead kom till kung Ahab och sa: Så sant som Herren, Israels Gud lever, kommer det inte att falla varken dagg eller regn under flera år annat än på mitt ord!
2 Därefter sa Herren till Elia:
3 Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om den plats där den rinner ut i floden Jordan.
4 Drick vattnet i bäcken och ät det som korparna kommer med, för det är jag som har befallt dem att förse dig med mat.
5 Elia gjorde som Herren hade sagt, och han slog läger vid bäcken.
6 Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.
7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8-9 Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där, sa Herren till Elia. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.
10 Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.
11 När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.
12 Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset, svarade hon. Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält.
13 Var inte orolig, sa Elia till henne. Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.
14 Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!
15 Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.
16 Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17 Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.
18 Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig? ropade hon förtvivlat. Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?
19 Kom hit med honom, svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng
20 och ropade till Herren: Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?
21 Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: Herre, min Gud, låt honom få liv igen!
22 Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.
23 Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern.Titta! Han lever! sa han leende.
24 Hon såg på sin son och sa glatt: Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!
Elia tillrättavisar kung Ahab
18 Tre år senare sa Herren till Elia: Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!
2 Elia gav sig iväg för att tala med kungen.Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.
3-4 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.
5 För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet.
6 De gjorde så och gav sig av.
7 Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom.Är det verkligen du, min herre Elia? frågade han.
8 Ja, det är det, svarade Elia. Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här.
9 Men Obadja protesterade. Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?
10 Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.
11 Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!
12 Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?
13 Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?
14 Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!
15 Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab, försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16 Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.
17 Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel? utbrast Ahab när han fick se profeten.
18 Du talar om dig själv, svarade Elia. Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.
19 Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer.
20 Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.
21 Där höll Elia ett tal till dem. Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? frågade han folket. Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!
22 Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter, fortsatte Elia.
23 Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.
24 Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!Man gick med på Elias förslag.
25 Då vände sig Elia till Baals profeter. Ni kan få pröva först, för ni är så många, sa han. Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden.
26 De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: Baal, hör oss, hör oss! Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.
27 Vid middagstid började Elia driva med dem.Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet, retades han. Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!
28 Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.
29 De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.
30 Kom nu hit till mig, ropade plötsligt Elia till folket.Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.
31 Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,
32 och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.
33 Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden.Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden, befallde Elia.
34 När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren.Ni ska göra det ännu en gång, sa han.När de för tredje gången gjorde som han sa
35 rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.
36 När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!
37 Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!
38 Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.
39 När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: Herren är Gud! Herren är Gud!
40 Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. Låt inte en enda av dem komma undan, befallde han.De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Elia ber om regn
41 Sedan sa Elia till Ahab: Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!
42 Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän
43 och sa till sin tjänare: Gå och se ut över havet!Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: Jag såg ingenting. Sju gånger fick han samma order av Elia: Gå tillbaka!
44 När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom, ropade Elia.
45 Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,
46 och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.
Elia flyr för sitt liv
19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,
2 skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.
3 Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.
4 Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.
5 Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.
6 Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.
7 Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.
8 Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,
9 där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.10 Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.
11 Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.
12 Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.
13 När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.Då hördes på nytt en röst, som frågade: Vad gör du här, Elia?
14 Han svarade än en gång: Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också.
15 Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken, sa Herren till honom. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.
16 Sedan ska du smörja Nimsis son Jehu till kung över Israel, och Elisa, som är son till Safat från Abel-Mehola, till att efterträda dig som min profet.
17 Den som flyr från Hasael ska dödas av Jehu, och den som flyr från Jehu ska dödas av Elisa.
18 Och det finns faktiskt 7.000 män i Israel som aldrig har böjt sig för Baal och tillbett honom!
Elisa blir Elias lärjunge
19 Elia gav sig iväg och hittade Elisa, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisa gick sist i raden och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom och gick sedan sin väg.
20 Elisa lämnade oxarna och sprang efter Elia. Låt mig bara få ta avsked av mina föräldrar! Sedan ska jag följa dig, sa han.Gå tillbaka du, svarade Elia. Varför all denna uppståndelse?
21 Elisa gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet. Han inbjöd de övriga som hade plöjt med honom till måltiden, och de festade tillsammans.Sedan följde Elisa Elia och blev hans medhjälpare.
Herren låter Israel besegra Aram
20 Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.
2-3 Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!
4 Ja, min kung, allt jag har är ditt! svarade Ahab.
5-6 Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!
7 Då sammankallade Ahab sina rådgivare. Hör här vad den här mannen gör, klagade han inför dem. Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om.
8 Lyssna inte mer på honom, var deras svar.
9 Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden.
10 Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!
11 Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken! svarade då Israels kung.
12 Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält.Gör er redo för anfall! befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.
13 Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.
14 Men hur ska det gå till? frågade Ahab.Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' , svarade profeten.Vem ska börja anfallet? frågade Ahab.Det ska du göra, svarade profeten.
15 Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.
16 Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.
17 Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.
18 Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida, befallde Ben-Hadad.
19 Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,
20 och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.
21 Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.
22 Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.
23 Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.
24 Ersätt kungarna med officerare nästa gång,
25 och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem.Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.
26 Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.
27 Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.
28 Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren.
29 De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.
30 De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.
31 Ers Majestät! sa hans officerare till honom. Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva.
32 De gick så till Israels kung och sa: Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' Jaså, lever min bror fortfarande? sa Israels kung.
33 Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: Ja, din bror Ben-Hadad!Gå och hämta honom! sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.
34 Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far, sa Ben-Hadad till Ahab, och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.I utbyte mot detta avtal är du fri, sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.
En profet fördömer kung Ahab
35 Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: Såra mig med ditt svärd! Men mannen vägrade göra det.
36 Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig, sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.
37 Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: Såra mig med ditt svärd. Mannen lydde och sårade honom.
38 Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.
39 När kungen passerade, ropade profeten till honom: Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,
40 eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!Det är ditt eget fel, svarade kungen. Du får väl betala.
41 Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.
42 Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' , sa profeten till honom.
43 Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.
Ahab tar Nabots vingård
21 Nabot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från kung Ahabs palats.
2 En dag talade kungen med honom om att köpa vingården.Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära palatset, förklarade kungen. Han erbjöd Nabot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade.
3 Men Nabot var inte intresserad. Den här jorden har tillhört min familj i generationer, sa han.
4 Ahab gick tillbaka hem till palatset ganska missmodig. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen.
5 Vad i allsin dar är det med dig? frågade hans hustru Isebel. Varför äter du inte? Vad är det som har fått dig på så dåligt humör?
6 Jag bad Nabot sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade.
7 Är du kung i Israel, eller är du det inte? frågade Isebel. Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får Nabots vingård!
8 Hon skrev brev i Ahabs namn, satte hans sigill på dem och adresserade dem till de styrande i Jisreel, där Nabot bodde.
9 I breven stod det: Kalla samman alla medborgarna till fasta och bön. Se till att Nabot är med, och ge honom en hedersam plats.
10 Skaffa fram två mindre nogräknade män, placera dem mittemot Nabot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Nabot och stena honom.
11 Ledarna i staden följde drottningens instruktioner.
12 De utlyste en fasta och placerade Nabot på en framskjuten plats.
13 Två män, som var helt samvetslösa, anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Nabot ut ur staden och stenade honom.
14 Sedan sände stadens ämbetsmän ett meddelande till Isebel om att Nabot var död.
15 När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Ahab: Du minns den där vingården, som Nabot inte ville sälja till dig? Du kan få den nu. Han är död!
16 Då gick Ahab ner till vingården för att ta den i besittning.
17 Men då befallde Herren Elia
18 att gå till Samaria och söka upp kung Ahab. Han är vid Nabots vingård och håller på att lägga beslag på den.
19 Ge honom den här hälsningen från mig: 'Är det inte illa nog att Nabot har blivit dödad? Ska du nu plundra honom också? Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Nabots blod!'
20 Jaså, min fiende har hittat mig! utbrast kungen, när han fick se Elia.Ja, svarade Elia. Jag har kommit för att uttala Guds förbannelse över dig, för att du har sålt dig till djävulen.
21 Herren kommer att låta olycka drabba dig, han kommer att utplåna dig, och han ska inte låta någon manlig ättling till dig få överleva.
22 Han tänker utrota din familj, som han gjorde med kung Jerobeams och kung Baesas familjer, för du har verkligen gjort honom vred genom att locka hela Israel till synd.
23 Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska slita sönder din hustru Isebels kropp.
24 De medlemmar av din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar.
25 Det var ingen som så hade sålt sig till ondskan som Ahab och som dessutom ständigt uppmuntrades av sin hustru till att göra det som var ont.
26 Hans synd var särskilt stor därför att han tillbad avgudar, precis som amoreerna, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.
27 När Ahab hörde dessa profetior rev han sönder sina kläder och klädde sig i trasor, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.
28 Då kom ett nytt budskap till Elia från Herren:
29 Ser du hur Ahab har ödmjukat sig inför mig? Därför ska jag inte göra vad jag har lovat medan han lever, utan det kommer i stället att drabba hans söner.
Josafat lierar sig med Ahab
22 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.
2 Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,
3 sa Ahab till sina ämbetsmän: Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!
4 Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot.Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.
5 Men, tillade han, kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra.
6 Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra, svarade de alla.
7 Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga? undrade Josafat.
8 Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka, svarade Ahab. Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.Tala inte på det sättet, svarade Josafat.
9 Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika.Skynda dig, för det är bråttom! ropade han efter honom.
10 Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.
11 En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade.
12 Och alla de andra stämde in i vad han sa. Gå och anfall Ramot i Gilead, sa de. Herren ska låta dig segra!
13 Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.
14 Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig, svarade Mika.
15 När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte.Naturligtvis ska du göra det! svarade Mika. Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!
16 Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger? frågade kungen.
17 Då berättade Mika: Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.'
18 Var det inte det jag sa, att det här skulle hända? sa Ahab och vände sig till Josafat. Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor.
19 Hör här, vad Herren säger mer, fortsatte Mika. Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.
20 Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,
21 men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.
22 'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter
23 Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig.
24 Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet.När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig? frågade han.
25 Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet, svarade Mika.
26 Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras.För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.
27 Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.
28 Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig, svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: Kom ihåg vad jag nu har sagt!
Ahab dör på slagfältet
29 Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.
30 Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår, sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.
31 Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.
32-33 När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.
34 Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning.Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad, stönade han till sin kusk.
35 Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.
36-37 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.
38 När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.
39 Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.
40 Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.
Josafat regerar i Juda
41 Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår.
42 Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi.
43-44 Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där.
45 Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel.
46 Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika.
47 Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.
48 Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent.
49 Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.
50 Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet.
51 När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja regerar i Israel
52 Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.
53-54 Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.
Ahasjas konfrontation med Elia
1 När Ahab var död gjorde Moabs folk uppror mot Israel och vägrade att i fortsättningen betala skatt.
2 En dag föll Israels nye kung, Ahasja, ner från sin sal på övre våningen och skadade sig svårt. Han sände bud till Baal-Sebubs tempel i Ekron för att fråga om han skulle bli frisk igen.
3 Men då kom en Herrens ängel och sa till profeten Elia: Gå och möt sändebuden och fråga dem om det är sant att det inte finns någon Gud i Israel. Fråga dem om det i så fall är därför de går till Baal-Sebub, guden i Ekron, för att fråga om kungen ska bli frisk eller inte.
4-5 Säg till dem att Herren har sagt att kung Ahasja aldrig kommer att lämna sängen han ligger i, utan han ska dö, därför att han har gjort så här.Sändebuden återvände genast till kungen.Varför är ni redan tillbaka? undrade han.
6 Det var en man som kom fram till oss, förklarade de. Han sa till oss att gå tillbaka till kungen och säga: 'Herren vill veta varför du frågar Baal-Sebub, guden i Ekron, om råd. Är det för att det inte finns någon Gud i Israel? Därför att du har gjort så här, kommer du aldrig att få lämna sängen du ligger i, utan du ska dö.'
7 Vad var det för en man? Hur såg han ut? frågade kungen.
8 Han hade en mantel av hår och ett brett läderbälte på sig, svarade de.Det var profeten Elia! utbrast kungen.
9 Han skickade genast en officer med femtio soldater för att hämta honom. De fann Elia sittande högst uppe på en kulle. Du gudsman, kungen har befallt att du ska följa med oss, sa officeren till honom.
10 Om jag är en gudsman, så ska eld komma ner från himlen och utplåna dig och dina femtio män! svarade Elia. Omedelbart slog blixten ner och dödade dem allesammans!
11 Kungen skickade då ytterligare en officer med femtio män för att hämta Elia. Du gudsman, ropade officeren till honom. Kungen säger att du omedelbart måste följa med oss!
12 Men Elia svarade som förut: Om jag är en gudsman, så ska eld komma ner från himlen och döda dig och dina femtio män.Och än en gång kom eld från himlen, och männen förintades.
13 För tredje gången skickade kungen iväg femtio män för att hämta profeten. Den här gången föll officeren på knä för Elia och vädjade till honom: Du gudsman, skona mitt liv och de här femtio männens, som är dina tjänare.
14 Ha förbarmande med oss! Döda oss inte, som du gjorde med de andra.
15 Då sa Herrens ängel till Elia: Var inte rädd utan följ med dem.Elia lydde då ängeln och följde med dem till kungen.
16 Varför skickade du bud till Baal-Sebub, guden i Ekron, för att fråga om din sjukdom? frågade Elia kungen. Är det för att det inte finns någon Gud i Israel, som du kan fråga om detta? Eftersom du har gjort detta ska du inte komma upp ur sängen du ligger i, utan du ska dö.
17 Ahasja dog, precis som Herren hade förutsagt genom Elia, och hans bror Joram blev kung, eftersom Ahasja inte hade någon son som kunde efterträda honom. Det här skedde under Jorams, Josafats sons, andra regeringsår över Juda.
18 Allt övrigt som hände under Ahasjas regeringstid finns upptecknat i Israels kungars krönika.
Gud hämtar Elia till himlen
1-2 Nu var tiden inne för Herren att hämta upp Elia till himlen i en stormvind. När Elia och Elisa lämnade Gilgal, sa Elia:Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.Nej, jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig! svarade Elisa.Därför gick de tillsammans till Betel.
3 Där kom de unga profeterna som höll till i Betel fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta Elia ifrån dig? Tyst! sa Elisa till dem. Jag vet det.
4 Elisa, stanna kvar här i Betel nu, för Herren har bett mig gå till Jeriko, sa Elia.Men Elisa svarade som förra gången: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig. Därför gick de tillsammans till Jeriko.
5 I Jeriko kom den grupp profeter som fanns där fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig? Ja, sa Elisa till dem. Låt oss inte prata mer om det!
6-7 Stanna här nu, sa sedan Elia till Elisa, för Herren har sänt mig till floden Jordan.Men Elisa svarade som förut: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig.De gav sig alltså iväg tillsammans och stod så småningom vid floden Jordan, medan femtio av de unga profeterna iakttog dem på avstånd.
8 Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torra över till andra sidan.
9 Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån? frågade Elia.Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har, bad Elisa.
10 Du har bett om något mycket svårt, svarade Elia. Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär.
11 Medan de gick där och samtalade med varandra kom plötsligt en vagn av eld, och den drogs av hästar, som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt, och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.
12 Elisa såg det, och ropade: Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!När Elia försvann ur sikte rev Elisa sönder sin mantel.
13-14 Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. Där slog han med den på vattnet.Var är Herren, Elias Gud? ropade han. Då delade sig vattnet och Elisa kunde gå över.
15 Elias ande är över Elisa! utbrast de unga profeterna i Jeriko när de såg vad som hände. Sedan gick de fram till Elisa och hälsade mycket vördnadsfullt på honom och sa:
16 Herre, säg bara ett ord, så ska femtio av de starkaste männen bland oss leta igenom öknen efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.Bekymra er inte om det, svarade Elisa.
17 Men de var så envisa i sina övertalningsförsök att han till slut blev tvungen att ge med sig: Gå och leta då, sa han. Och femtio män gav sig omedelbart iväg och letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.
18 Elisa var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. Jag sa ju att ni inte behövde leta! påpekade han.
Elisa renar Jerikos vatten
19 Nu kom en delegation från Jeriko och lade fram ett problem för Elisa: Staden ligger vackert, som du kan se, men vattnet är mycket dåligt, och det gör att marken ger dåliga skördar.
20 Ge mig en ny skål full med salt, sa profeten.De gav honom då vad han begärde.
21 Han tog skålen och gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och utbrast: Herren har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.
22 Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisa hade sagt.
Elisa blir hånad
23 Från Jeriko fortsatte han till Betel. När han gick vägen fram, kom det ett gäng pojkar och började driva med honom för att han var flintskallig.
24 Då vände han sig mot dem och förbannade dem i Herrens namn, och genast kom två björnhonor ut ur skogen och dödade fyrtiotvå av dem.
25 Sedan gick Elisa till berget Karmel innan han återvände till Samaria.
Elisa förutsäger segern över Moab
3 Ahabs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Josafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år.
2 Han var en mycket ond man, men inte så ogudaktig som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den Baalspelare som hans far hade rest.
3 Men trots det höll han fast vid den stora synd som Nebats son Jerobeam hade begått och som hade förlett Israels folk till avgudadyrkan.
4 Kung Mesa i Moab och hans folk var fårfarmare. De hade försett Israel med 100.000 lamm och ull från 100.000 bockar,
5 men efter Ahabs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel.
6-8 Joram mönstrade då sin armé och skickade följande meddelande till Josafat, kungen i Juda:Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot honom? Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Mitt folk och mina hästar står till ditt förfogande. Hur har du planerat anfallet? Vi ska gå till anfall från Edoms öken, svarade Joram.
9 De båda arméerna, som så småningom förstärktes med trupper från Edom, gick en omväg genom öknen, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10 Vad ska vi ta oss till? utbrast Israels kung. Har Herren fört oss hit för att låta kungen i Moab besegra oss?
11 Men kung Josafat av Juda frågade: Finns det inte någon Herrens profet här ibland oss som vi kan rådfråga? Elisa är här, svarade en av officerarna i Israels armé. Han var ju Elias lärjunge.
12 Bra! Han är just den man vi behöver, sa Josafat.Kungarna i Israel, Juda och Edom gick alltså för att fråga Elisa till råds.
13 Jag vill inte ha med dig att göra! sa Elisa missnöjt till kung Joram. Du kan gå till dina föräldrars falska profeter!Nej, svarade kung Joram. Herren har fört oss ut hit för att bli besegrade av kungen i Moab!
14 Jag säger inför Gud att jag inte skulle bry mig om dig, om det inte vore för kung Josafats skull, svarade Elisa.
15 Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!Och medan harpan spelade kom Herrens budskap till Elisa:
16 Herren befaller att det ska grävas diken här i dalen för att ta emot vattnet som han ska sända.
17 Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren!
18 Det här är bara början, för Herren ska låta er segra över Moabs armé!
19 Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.
20 Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, inträffade undret! Vatten! Det kom strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt.
21 Under tiden fick folket i Moab höra talas om de tre arméerna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen.
22 Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det rött ut, som om det varit blod!
23 Det är blod! utropade de. De tre arméerna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi ut och tar bytet!
24 Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och började döda dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i Moabs land och plundrade vilt.
25 De förstörde städerna och fyllde åkrarna med sten. De fyllde också igen brunnarna och fällde fruktträden. Till slut var det bara fästningen Kir-Hareset kvar att erövra, men också den föll när de gick till anfall.
26 När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett sista desperat försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men han misslyckades.
27 Då hämtade han sin äldste son, som skulle ärva hans tron och ämbete, men till den israeliska arméns förskräckelse dödade kungen sin son och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna avbröt då striden och vände med avsky tillbaka till sitt eget land.
Elisa förser en änka med olja
4 En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och berättade för Elisa att hennes man hade dött. Han älskade Gud, men han var skyldig en del pengar, berättade hon, och när han nu hade dött, ville fordringsägaren ha igen pengarna. Om hon inte betalade, skulle han ta hennes båda söner som slavar.
2 Vad kan jag göra för dig? frågade Elisa. Hur mycket mat har du i huset? Jag har ingenting alls. Bara lite olivolja, svarade hon.
3 Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och nöj dig inte med några få! sa han till henne.
4 Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Fyll sedan alla krukor och kannor från den kruka där du har din olja och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.
5 Hon lydde honom, och hennes söner bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra,
6 tills allesammans var fulla till brädden!Ge mig en kanna till, sa hon till sönerna.Det finns inga fler! svarade de, och genast tog oljan slut!
7 När hon gick till profeten och talade om vad som hade hänt, sa han till henne att gå och sälja oljan. Sedan kan du betala din skuld, och det kommer att bli pengar över för dig och dina söner att leva av! tillade han.
En barnlös kvinna blir lovad en son
8 En dag gick Elisa till Sunem, där det fanns en förmögen kvinna som bjöd honom på mat. Detta upprepades varje gång han besökte staden.
9 Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig profet, sa kvinnan till sin man.
10 Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.
11-12 En gång när Elisa vilade i det iordningställda rummet, sa han till sin tjänare Gehasi: Säg till kvinnan att jag skulle vilja tala med henne.När hon kom,
13 sa han till Gehasi: Tala om för henne hur mycket vi uppskattar hennes vänlighet mot oss. Fråga om det är någonting vi kan göra för henne. Kanske vill hon att jag ska lägga ett gott ord för henne hos kungen eller överbefälhavaren? Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina, svarade hon.
14 Men finns det då inget vi kan göra för henne? frågade Elisa Gehasi efteråt.Hon har ingen son, svarade han. Och hennes man är gammal.
15-16 Be henne komma tillbaka, sa Elisa.När hon kom tillbaka talade han med henne, där hon stod i dörren, och sa: Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son!Nej, du gudsman, skämta inte med mig på det sättet, utbrast hon.
17 Men det var sant. Kvinnan blev snart gravid, och året därpå fick hon en liten pojke, precis som Elisa hade förutsagt.
Kvinnans son blir sjuk och dör
18 En dag när pojken var några år gammal gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten.
19 Han klagade över huvudvärk, och snart började han jämra sig av smärta. Bär hem honom till hans mor, sa då fadern till en av tjänarna.
20 Tjänaren bar hem honom, och modern satt och höll om honom, men vid middagstiden dog han.
21 Då bar hon upp honom och lade honom på profetens säng och stängde dörren.
22 Sedan meddelade hon sin man: Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till profeten. Jag är strax tillbaka.
23 Varför just i dag? Det är ju varken högtid eller sabbat, sa han.Det är nödvändigt. Jag måste helt enkelt fara, svarade hon.
24 Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: Skynda dig! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.
25 När hon närmade sig berget Karmel, fick Elisa se henne på avstånd och sa till Gehasi: Titta, där är kvinnan från Sunem!
26 Spring och möt henne och fråga vad som har hänt. Ta reda på hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.Ja, allting är bra, sa hon till Gehasi.
27 Men när hon kom fram till Elisa på berget föll hon ner på marken framför honom och tog tag om hans fötter. Gehasi försökte få bort henne därifrån, men profeten sa: Låt henne vara. Det är någonting som bekymrar henne, och Herren har ännu inte talat om för mig vad det är.
28 Det var du som sa att jag skulle få en son, och jag bad dig att inte skämta med mig! sa hon.
Elisa uppväcker den döde pojken
29 Då sa han till Gehasi: Ta min stav och skynda dig iväg. Prata inte med någon under vägen, och spring så fort du orkar. Lägg staven över barnets ansikte.
30 Nej, inför Gud svär jag att jag inte vänder om förrän du själv följer med, sa kvinnan, och Elisa följde då med henne.
31 Gehasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände. Det syntes inte det minsta livstecken. Gehasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisa sa han: Pojken har inte vaknat upp.
32 När Elisa kom fram fick han se att pojken verkligen var död, där han låg på profetens säng.
33 Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren.
34 Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och då började kroppen bli varm!
35 Profeten vandrade fram och tillbaka i rummet en stund innan han ännu en gång sträckte ut sin kropp över pojken. Den här gången reagerade pojken och nös sju gånger innan han plötsligt slog upp ögonen.
36 Säg åt kvinnan att komma hit, sa han till Gehasi. När hon kom in i rummet sa han: Här är din son!
37 Hon föll då ner på golvet vid hans fötter men reste sig snart, tog sin son och lämnade rummet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®