Bible in 90 Days
Guds uppdrag till Josua
1 När Herrens tjänare Mose var död talade Herren med Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare.
2 Nu är min tjänare Mose död, sa han. Nu är du den nye ledaren för Israel. Led mitt folk över floden Jordan in i det utlovade landet!
3 Jag säger till dig, som jag sa till Mose: 'Varje plats, var ni än går fram, ska bli en del av Israels land,
4 hela vägen från Negevöknen i söder till Libanons berg i norr, och från Medelhavet i väster till floden Eufrat i öster, hetiternas alla landområden inräknade'.
5 Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig precis som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig, när du behöver hjälp.
6 Var stark och modig, för du kommer att bli en framgångsrik ledare för mitt folk. De ska inta hela det land som jag lovade deras förfäder.
7 Du ska bara vara frimodig och stark, och du ska in i minsta detalj följa de lagar Mose gav dig, för om du gör det, kommer du att lyckas med allt du företar dig.
8 Påminn folket ständigt om dessa lagar, på samma sätt som du själv måste tänka på dem både dag och natt, så att du verkligen lyder dem! Det är nämligen bara då som du kommer att lyckas.
9 Ja, var frimodig och orädd! Lämna inget rum för fruktan och tvivel! Och kom ihåg att Herren, din Gud, är med dig vart du än går.
Josua förbereder folket
10-11 Då gav Josua alla Israels ledare följande instruktioner: Om tre dagar ska vi gå över floden och inta landet, som Gud har gett oss att bo i! Meddela folket detta och säg till dem att göra sig beredda.
12-13 Sedan sammankallade han ledarna för Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam och påminde dem om vad Mose sagt till dem: Herren, er Gud, har gett er ett hemland här på östra sidan av floden Jordan.
14 Lämna hustrur, barn och boskap kvar här. Era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem att inta området på andra sidan,
15 och ni ska stanna kvar där tills de har segrat på alla fronter. Först därefter får ni slå er ner här på östra sidan av Jordan.
16 De gick då med på detta och lovade att underordna sig Josua som högste befälhavare.
17-18 Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose, försäkrade de. Och Herren, din Gud, ska vara med dig, som han var med Mose! Om någon, vem det än är, vägrar att lyda dina befallningar, så ska han dö. Därför kan du fortsätta att känna dig trygg och frimodig!
Rahab gömmer två män i sitt hus
2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,
2 men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.
3 Kungen sände då bud till Rahab:Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss.
4 Men Rahab hade gömt männen och förklarade: De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.
5 De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!
6 Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.
7 Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.
8 Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.
9 Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land, sa hon till dem. Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.
10 Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.
11 Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.
12-13 Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er.
14 Männen gick med på förslaget och svarade: Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv.
15 Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.
16 Fly upp i bergen, sa hon till dem.Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.
17-18 Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.
19 Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.
20 Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.
21 Vi är överens, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.
22 Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.
23 Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.
24 Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet, förklarade de. Alla där borta är dödsförskräckta för oss.
Förbered er på Guds under
3 Tidigt följande morgon lämnade Josua och Israels folk Sittim, och gick till Jordans strand, där de slog läger i några dagar innan de skulle gå över floden.
2-4 På tredje dagen gick officerarna genom lägret och gav följande order: När ni ser prästerna bära iväg Guds ark, ska ni följa dem. Ni har aldrig tidigare varit där, dit vi nu ska gå, och därför ska de visa vägen. Men ni ska hålla er en kilometer bakom dem och arken, och se till att ni inte kommer närmare!
5 Sedan sa Josua till folket att gå igenom reningsceremonin och rena sig. I morgon ska Herren nämligen göra ett stort under, förklarade han.
6 Följande morgon gav Josua prästerna ordern: Ta arken och gå före oss! På det sättet började de vandringen.
7 I dag ska jag upphöja dig, sa Herren till Josua. Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose.
8 Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet.
9 Sedan talade Josua till allt folket och sa: Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt.
10 I dag kan ni få bekräftat att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen ska driva ut kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebuseerna ur det land som ni snart ska inta.
11 Gud, som är Herre över hela jorden, ska låta sin ark leda er över floden!
Undret vid Jordan
12 Välj nu ut tolv män, en från varje stam, till ett särskilt uppdrag.
13-14 När prästerna som bär arken rör vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna, och det ska stanna upp som om det hölls tillbaka av en osynlig vägg!När folket skulle gå över floden och prästerna som bar arken skulle stiga ner i vattnet,
15-16 hände just detta. Uppe vid Adam, en stad som låg nära Saretan, stannade vattnet upp och reste sig som en vägg. Folket gick då över floden på en plats som låg mitt emot Jeriko,
17 och prästerna som bar arken stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.
Minnesmärket vid Jordan
4 När allt folket hade kommit över floden sa Herren till Josua:
2-3 Säg till de tolv män, som utvalts från stammarna för sina särskilda uppdrag, att hämta var sin sten från den plats ute i floden där prästerna står för att resa ett monument av sten där ni slår läger i kväll.
4 Josua sammankallade då de tolv männen
5 och sa till dem att gå ut i floden precis där arken befann sig. Var och en av er ska hämta en sten och bära den på sina axlar. Tillsammans ska det alltså vara tolv stenar, en för varje stam.
6 Vi ska använda dem för att resa ett monument. När sedan era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder detta minnesmärke?'
7 ska ni svara: 'Det är en påminnelse om hur vattnet i Jordan stannade upp, när arken bars över!' Detta monument ska vara en ständig påminnelse för Israel om detta underverk.''
8 Männen gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt - en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och byggde där ett monument.
9 Josua reste också ett monument av tolv stenar mitt ute i floden, just på den plats där prästerna stod, och det finns fortfarande kvar där.
10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills alla de instruktioner som Josua fått av Herren genom Mose hade utförts. Under tiden hade alla hunnit vandra över floden,
11 och folket stod sedan och såg på när prästerna bar upp arken från floden.
12-13 Det var cirka 40.000 stridsberedda män som gick före folket, anförda av Rubens, Gads och halva Manasses stammar. Herrens armé tågade fram över slätterna mot Jeriko, på det sätt som Mose befallt.
14 Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.
15-16 Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: Kom upp ur Jordan!
17 Josua gav alltså den ordern.
18 Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.
19 Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,
20 och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.
21 Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,
22 då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!
23 Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!
24 Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom.
Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren
5 När folken på västra sidan Jordan, amoreerna och kananeerna, som bodde utmed Medelhavets kust, fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod, och de blev förlamade av skräck.
2-3 Herren sa då till Josua att han skulle låta omskära alla män i Israel. Detta var andra gången i Israels historia som sådant skedde. Herren gav dem instruktioner om att göra knivar av flinta för detta ändamål, och platsen där omskärelsen ägde rum fick namnet Förhudshöjden.
4-5 Skälet till omskärelsen var att hela den generation som omskurits efter uttåget ur Egypten hade dött under vandringen i öknen. Ingen av de pojkar som fötts i öknen hade blivit omskuren.
6 Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten hade dött. De hade inte varit lydiga mot Herren, och han hade svurit och sagt att han inte skulle låta dem komma in i Löfteslandet, det land som flyter av mjölk och honung.
7 Därför omskar Josua deras barn, som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders platser.
8-9 Och Herren sa till Josua: I dag har jag gjort slut på er skam. Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal (vilket betyder att avvältra) och kallas så än i dag. Efter denna ceremoni vilade folket i lägret tills deras sår var läkta.
10 Medan de var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk. Det skedde på kvällen den fjortonde dagen i månaden.
11-12 Nästa dag började de äta av landets skörd. De bakade ojäst bröd och rostade sädeskorn att äta. Dagen därpå föll inget manna, och det föll sedan aldrig mer! Från den stunden levde de av skörden i Kanaans land.
Josua möter en ängel
13 När Josua betraktade Jeriko på nära håll, visade sig en man med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: Är du vän eller fiende?
14 Jag är högste befälhavare över Herrens armé, svarade han. Josua böjde sig då till marken framför mannen och tillbad honom och sa: Ge mig dina order.
15 Ta av dig skorna, befallde ängeln honom, för platsen du står på är helig mark. Josua gjorde som han blivit tillsagd.
Jerikos murar rasar
6 Portarna till Jeriko hölls stängda, därför att stadens invånare var rädda för israeliterna, och ingen tilläts passera varken ut eller in.
2 Jeriko med dess kung och alla soldater är redan besegrat, sa Herren till Josua. Jag har gett dem i din hand!
3-4 Hela er armé ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. Sju präster ska gå framför arken, och var och en av dessa ska ha en basun av horn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i sina basuner.
5 Och när de blåser en långt utdragen ton, ska folket ropa allt vad de orkar. Då kommer stadens murar att rasa, och var och en ska då gå rakt in i staden.
6-9 Josua sammankallade prästerna och gav order. De beväpnade männen skulle leda processionen, följda av sju präster som skulle blåsa i basunerna. Efter dem skulle prästerna komma med arken, följda av en eftertrupp.
10 Ni måste vara alldeles tysta, sa Josua till folket. Det är bara basunerna som ska höras, och ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt, men då ska ni också ropa så det verkligen hörs!
11 Den dagen bars arken runt staden en enda gång, och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten.
12-14 I gryningen följande dag gick de ännu en gång runt staden och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.
15 I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden inte bara en gång utan sju gånger.
16 Under det sjunde varvet blåste prästerna en långt utdragen ton i basunerna, och Josua gav följande order: Ropa högt för Herren har gett oss staden!
17 Döda alla utom Rahab och dem som är i hennes hus, för hon skyddade våra spioner.
18 Ni ska inte ta något byte, för allt ska förstöras. Om ni inte gör som jag säger, kommer olycka att drabba oss alla.
19 Men allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller av järn ska helgas åt Herren och läggas i hans skattkammare.
20 När folket hörde den långa tonen från basunerna ropade de så mycket de orkade. Då rasade Jerikos murar plötsligt ihop framför ögonen på dem, och folket trängde in i staden och intog den.
21 De utplånade allt levande, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får, åsnor, ja, allt.
Rahab och hennes familj räddas
22 Håll nu ert löfte, sa Josua till de båda spionerna. Gå och befria Rahab och alla som är hos henne.
23 De unga männen fann Rahab och räddade henne tillsammans med hennes föräldrar och bröder och andra släktingar som befann sig i huset. Man hade ordnat det så att de fördes till en plats utanför Israels läger.
24 Sedan brände israeliterna hela staden, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till Herrens skattkammare.
25 Och därför att Rahab hade gömt spionerna som Josua hade sänt till Jeriko räddade han henne och hennes släktingar, som fanns i huset där hon bodde, och deras ättlingar bor fortfarande bland israeliterna.
26 Därefter uttalade Josua en förbannelse över den som skulle komma på tanken att bygga upp Jeriko på nytt. Han förutsa att när grunden var lagd skulle hans äldste son dö, och när stadsportarna sattes upp hans yngste son.
27 Herren var med Josua, och hans namn blev berömt vida omkring.
Akans olydnad
7 Men israeliterna syndade. Akan, som var Karmis son, sonson till Sabdi och sonsons son till Sera av Judas stam lydde inte Guds befallning att förstöra allt utom det som skulle föras till Herrens skattkammare. Han behöll en del av bytet för sig själv, och därför blev Herren mycket förargad på hela Israels folk.
2 Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Ai, som ligger öster om Betel.
3 När de kom tillbaka rapporterade de till Josua: Det är en liten stad, och det behövs nog inte mer än 2.000 eller 3.000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit.
4 Man skickade då iväg omkring 3.000 soldater för att inta staden, men de lyckades inte slå ajiterna utan tvingades fly.
5 Trettiosex israeliter dödades under anfallet, och många andra dog under flykten. Folket blev fullkomligt skräckslaget inför den vändning som striden tagit.
6 Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder i förtvivlan och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.
7 Josua ropade till Herren: Varför lät du oss gå över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoreerna döda oss? Varför var vi inte nöjda med vad vi hade? Varför stannade vi inte kvar på andra sidan Jordan?
8 Vad ska jag göra nu, Herre, när vi har flytt för fienden?
9 När kananeerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och gå till anfall, och sedan är det slut med oss. Och hur går det då med ditt namn och stora anseende?
10-11 Men Herren sa till Josua: Res dig, Josua! Israel har syndat och brutit mot min befallning och tagit byte, när jag uttryckligen sa att de inte fick göra det. De har ljugit om detta och gömt bytet bland sina tillhörigheter.
12 Detta är anledningen till att folket blivit besegrat. Det är därför som dina män tvingats fly för sina fiender. Det vilar en förbannelse över dem. Jag kommer inte att vara med er längre om ni inte gör upp med denna synd.
13 Res dig nu upp och säg till folket: 'I dag måste alla gå igenom reningsritualen och rena sig, för Herren, er Gud, säger att någon har stulit från honom och att ni inte kan besegra era fiender förrän denna synd blivit uppklarad.
14 I morgon ska ni komma fram inför Herren, stam för stam, och Herren ska då genom lottdragning peka ut den stam som den skyldige tillhör. Den stammen måste träda fram släkt för släkt, och Herren ska peka ut den släkt som är skyldig. Den släkten måste komma fram familj för familj, och sedan ska varje medlem av den skyldiga familjen komma fram en och en.
15 Och den som har stulit det som tillhör Herren ska brännas upp i eld tillsammans med sina ägodelar därför att han brutit mot Herrens förbund och dragit olycka över hela Israel.'
16 Tidigt nästa morgon förde Josua alltså fram de olika stammarna inför Herren, och Juda stam blev utpekad.
17 Sedan förde han fram de olika släkterna i den stammen, och då var det seraiternas släkt som utpekades. När sedan de olika familjerna i den släkten fördes fram inför Herren utpekades Sabdis familj.
18 Hans familjemedlemmar fick då gå fram en efter en, och det visade sig då att hans sonson Akan var den skyldige.
19 Min son, sa Josua till honom. Ge nu ära åt Israels Gud och bekänn din synd. Tala om vad det är du har gjort.
20 Akan svarade: Jag har syndat mot Herren, Israels Gud.
21 Jag fick se en vacker mantel, som var importerad från Babylon, och en del silver som vägde ungefär två och ett halvt kilo och en guldplatta som vägde ungefär sexhundra gram. Jag ville så gärna ha det där, så jag tog det och grävde ner det under mitt tält, och silvret ligger längst ner.
22 Josua skickade då iväg några män för att leta reda på bytet. De skyndade sig till tältet och hittade alltsammans precis där Akan sagt att det skulle finnas.
23 De bar med sig bytet till Josua och lade det på marken framför honom.
24 Sedan tog Josua och allt folket Akan, silvret, manteln, guldet, hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, tältet och allt han ägde och förde alltsammans ner till Akors dal.
25 Varför har du dragit denna olycka över oss? frågade Josua Akan. Herren ska nu låta olycka komma över dig.Allt folket stenade dem sedan till döds och brände deras kroppar
26 och begravde dem under ett stenröse som finns kvar än i dag, och platsen kallas Olyckans dal. Därefter upphörde Herrens vrede mot folket.
Israel utplånar Ai
8 Du ska inte vara rädd eller modlös, sa Herren till Josua. Samla nu hela armén och gå till Ai, för nu är det dags att besegra folket där. Jag har gett dig både kungen och allt folket.
2 Ni ska göra med dem på samma sätt som ni gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången ska ni få ta byte åt er själva, boskap och allt annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden.
3-4 Innan huvuddelen av styrkan gav sig iväg till Ai, skickade Josua 30.000 av sina modigaste soldater för att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden beredda att ingripa.
5 Det här är vår plan, förklarade han. När huvudstyrkan går till anfall, kommer männen i Ai att ge sig ut för att strida, precis som de gjorde förra gången.
6 Vi ska då fly för dem och på så sätt lura dem att lämna staden, för då tänker de: 'Israeliterna flyr igen, precis som förra gången!'
7 Då ska ni rusa fram från ert bakhåll och springa in i staden, för Herren ska ge er den.
8 Sätt eld på staden, som Herren har befallt! Verkställ nu min order!
9 Samma kväll marscherade de iväg och lade sig i bakhåll mellan Betel och västra sidan av Ai, medan Josua och resten av armén stannade kvar i lägret vid Jeriko.
10 Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg mot Ai, följd av de äldste i Israel.
11-13 De stannade vid dalen som ligger norr om staden. Den kvällen sände Josua ytterligare 5.000 man att förena sig med dem som låg i bakhåll väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.
14 När kungen i Ai såg israeliterna på andra sidan dalen gick han och hans män tidigt på morgonen till anfall mot dem på Arabas slätt. Men han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden.
15 Josua och israeliterna flydde genom öknen som de planerat,
16 och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem, vilket betydde att staden blev helt utan försvar.
17 Det fanns inte en enda soldat kvar i Ai eller Betel, och stadsportarna stod vidöppna.
18 Då sa Herren till Josua: Räck ut ditt spjut mot Ai, för jag ska ge dig staden. Josua gjorde som Herren sagt,
19 och när männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den.
20-21 När männen från Ai då vände sig om fick de se rök bolma upp från staden, och de hade ingenstans att ta vägen. Men när Josua och de trupper han hade med sig såg röken inifrån staden visste de att deras män var där. De vände sig då om och gick till anfall mot sina förföljare och dödade dem.
22 Då kom också de israeliter som var inne i staden ut och började anfalla fienden bakifrån. Männen från Ai hamnade på så sätt i en fälla och allesammans dödades. Inte en enda kom undan.
23 Kungen däremot togs till fånga levande och fördes fram inför Josua.
24 När sedan Israels armé hade dödat alla som fanns utanför staden vände de tillbaka och dödade dem som ännu fanns kvar innanför stadsmurarna.
25 Hela Ais befolkning, 12.000 personer, utplånades den dagen.
26 Josua höll nämligen sitt spjut riktat mot Ai till dess den siste av dem som bodde där var död.
27 Endast boskapen fick leva, och israeliterna behöll bytet för sig själva. Herren hade nämligen sagt till Josua att de skulle göra detta.
28 Det blev således ingenting kvar av Ai, och än i dag ligger staden i ruiner.
29 Josua hängde upp kungen från Ai på en påle och lät honom hänga där till kvällen. Vid solnedgången tog han ner kroppen och slängde den framför stadsporten, och man kastade ett stenröse över den, vilket finns där än i dag.
Josua läser lagen för folket
30 Josua byggde ett altare åt Herren Gud på berget Ebal,
31 som Mose hade befallt i sin lagbok: Gör mig ett altare av stenar som varken är tillhuggna eller bearbetade med verktyg, hade Herren sagt om altaret på berget Ebal. Prästerna offrade där brännoffer och tackoffer till Herren,
32 och medan folket såg på, ristade Josua in vart och ett av de tio budorden i stenarna.
33 Allt folket i Israel, även de från andra folk som levde bland dem, och de äldste, ledare och domare, delade sig i två grupper. Den ena gruppen ställde sig vid foten av berget Gerissim och den andra vid Ebal. Mellan dem stod prästerna med arken, beredda att uttala välsignelsen. Allt gjordes enligt de föreskrifter som Mose långt tidigare hade gett dem.
34 Josua läste sedan upp hela lagen för folket med välsignelsen och förbannelsen, precis som Mose hade skrivit i Guds lagbok.
35 Varje befallning som Mose hade gett lästes inför hela församlingen, där både kvinnor och barn och alla övriga som bodde tillsammans med israeliterna var med.
Allians mot Israel
1-2 När grannfolkens kungar fick höra vad som hänt med Jeriko förenade de sina styrkor för att bättre kunna strida mot Josua och israeliterna. Det var kungarna bland de folk som bodde väster om floden Jordan och utmed Medelhavskusten, så långt upp som till Libanons berg, hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
3-5 Men när hiveerna i Gibeon hörde vad som hänt i Jeriko och Ai beslöt de sig för att försöka rädda sig med list. De skickade sändebud till Josua, klädda i gamla och utslitna kläder. Det såg ut som om de varit på väg länge, med trasiga skor, utslitna packsäckar på åsnorna, sönderspruckna och lagade vinsäckar och mögligt bröd.
6 När de kom fram till Israels läger i Gilgal sa de till Josua och männen i Israel: Vi kommer från ett avlägset land och skulle vilja sluta ett fredsfördrag med er.
7 Hur ska vi kunna veta att ni inte bor här i närheten? svarade israeliterna hiveerna. För i så fall kan vi inte sluta något fredsfördrag med er.
8 Vi vill gärna vara era slavar, svarade de.Men vad är ni då för ena? frågade Josua. Varför kommer ni hit till oss?
9 Vi kommer från ett land mycket långt borta, fortsatte de. Vi har hört talas om Herrens, er Guds makt och om allt han gjorde i Egypten.
10 Vi vet om vad ni gjort med amoreernas kungar Sihon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan.
11 Därför sa de äldste och folket till oss: 'Förbered er för en lång resa och gå till israeliterna och förklara att vår nation är beredd att bli deras tjänare och allierade.'
12 Det här brödet var varmt och kom direkt ur ugnen när vi gav oss iväg, men som ni ser är det nu torrt och mögligt.
13 De här vinsäckarna var nya, men nu är de gamla och spruckna, och våra kläder och skor har hunnit bli utslitna under vår långa och påfrestande resa.
14-15 Till slut trodde Josua och de andra ledarna på dem. De brydde sig inte om att fråga Herren utan undertecknade ett fredsfördrag med dem. Och ledarna i Israel bekräftade överenskommelsen med en bindande ed.
16 Tre dagar senare kom det fram att männen i själva verket var nära grannar till Israel.
17 Israels armé drog då omedelbart iväg för att undersöka saken och nådde efter tre dagar fram till deras städer, Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
18 Men på grund av eden som Israels ledare hade avlagt inför Herren Gud kunde de inte anfalla städerna, och israeliterna opponerade sig mot sina ledare för att de hade ingått fredsfördraget.
19 Men deras ledare svarade: Vi har avlagt en ed inför Herren att vi inte ska anfalla dem, och det löftet måste vi hålla.
20 Vi måste låta dem få leva, för om vi bryter eden kommer Herrens vrede över oss.
21 Folket i Gibeon blev alltså israeliternas tjänare och fick hugga ved och bära vatten åt dem.
22 Josua sammankallade deras ledande män och frågade: Varför ljög ni för oss och påstod att ni bodde långt borta i ett avlägset land, när ni bor här alldeles intill oss?
23 Nu kommer en förbannelse att vila över er. Från den här stunden ska ni alltid förse oss med tjänare, som hugger ved och bär vatten i tjänst för vår Gud.
24 Vi gjorde det därför att vi hört talas om att Herren sagt till sin tjänare Mose att inta hela detta land och utrota alla som bor här, svarade de. Vi var rädda för våra liv, och därför gjorde vi på detta sätt.
25 Men nu är vi ju helt i era händer, och ni kan göra med oss vad ni vill.
26 Josua ville inte tillåta israeliterna att döda dem,
27 utan de fick bli vedhuggare och vattenbärare åt folket i Israel och vid Herrens altare, på den plats där det skulle komma att byggas. Detta är fortfarande deras uppgift.
Solen står stilla
10 När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, hörde att Josua hade besegrat Ai och dödat kungen där, på samma sätt som han hade gjort i Jeriko, och hur invånarna i Gibeon hade lyckats få ett fredsfördrag med Israel och blivit dess allierade,
2 blev han fruktansvärt rädd. Gibeon var nämligen en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna och mycket större än Ai, och dess män var kända för att vara verkliga krigare.
3 Adoni-Sedek skickade därför ett meddelande till kung Hoham i Hebron, kung Piram i Jarmut, kung Jafia i Lakis och kung Debir i Eglon.
4 Kom och hjälp mig att besegra gibeoniterna, skrev han. De har slutit fred med Josua och Israels folk.
5 Dessa fem amoreiska kungar slog alltså samman sina arméer och anföll gemensamt Gibeon.
6 Då sände männen i Gibeon omedelbart bud till Josua i Gilgal. Kom och hjälp dina tjänare! bad de. Skynda er! Alla amoreiska kungar som bor i bergsbygderna anfaller oss gemensamt med sina arméer.
7 Josua och israeliternas armé lämnade då Gilgal för att undsätta Gibeon.
8 Var inte rädd för dem, sa Herren till Josua. De är redan besegrade! Inte en enda av dem ska kunna stå emot dig.
9 Josua och armén marscherade hela natten och överrumplade fienden.
10 Herren lät det bli panik bland dem när de fick se israeliterna. De blev fullständigt besegrade, och israeliterna förföljde de överlevande ända bort till Bet-Horon, Aseka och Mackeda och dödade många av dem.
11 Och när de under sin flykt undan israeliterna rusade nerför sluttningen mot Bet-Horon, lät Herren en fruktansvärd hagelstorm komma över dem, och den följde dem hela vägen fram till Aseka. Fler blev dödade av hagel än av israeliternas svärd.
12 Medan israeliterna förföljde fienden bad Josua högt: Låt solen stå stilla över Gibeon och låt månen stå kvar i Ajalons dal!
13 Och solen och månen flyttade sig inte förrän Israels armé hade slagit fiendehärarna! Detta finns närmare skildrat i Den redliges bok. Solen stod kvar uppe på himlen nästan ett helt dygn!
14 Det har aldrig tidigare och inte heller senare hänt att Herren har hindrat solen att gå ner som svar på en mans bön. Det var Herren som stred för Israel den dagen.
15 Senare återvände Josua och israeliternas armé till Gilgal.
Fem kungar avrättas
16 Under striden flydde de fem kungarna och gömde sig i en grotta vid Mackeda.
17 När Josua nåddes av nyheten att man funnit kungarna
18 befallde han att en stor sten skulle rullas framför grottans ingång och att vakter skulle sättas dit, så att kungarna inte skulle kunna fly.
19 De övriga soldaterna fick följande order: Förfölj fienden och angrip dem bakifrån! Låt dem inte komma tillbaka till sina städer, för Herren ska hjälpa er att fullständigt förgöra dem.
20 Josua och Israels armé fortsatte att meja ner fienden och gjorde slut på de fem arméerna med undantag av det fåtal som lyckades komma tillbaka till sina befästa städer.
21 Då återvände alla israeliterna till sitt läger vid Mackeda, och efter detta vågade ingen längre anfalla Israel.
22-23 Josua gav nu sina män befallning om att flytta bort stenen från grottans öppning och föra ut de fem kungarna från Jerusalem, Hebron, Jarmut, Lakis och Eglon.
24 Sedan sammankallade han hela armén och gav befälhavarna för armén order att sätta sina fötter på kungarnas nackar.
25 Var inte rädda, och tappa inte modet, sa Josua till sina män. Var bara starka och frimodiga, för så här kommer Herren att göra med alla era fiender.
26 Med de orden stack Josua sitt svärd i de fem kungarna och hängde upp deras döda kroppar på fem pålar, där de fick hänga tills det blev kväll.
27 Vid solnedgången gav Josua befallning om att kropparna skulle tas ner och kastas in i grottan där kungarna hade gömt sig. Framför grottan kastade man upp ett stort stenröse, som fortfarande finns kvar.
Israel utplånar städer i söder
28 Samma dag utplånade Josua staden Mackeda och dödade kungen och alla andra som bodde där, och inte en människa i hela staden kom undan med livet.
29 Därefter tågade israeliterna mot Libna.
30 Herren gav dem också den staden och dess kung, och alla dödades, precis som i Jeriko.
31 Från Libna fortsatte de till Lakis och anföll staden.
32 Herren gav också Lakis i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen, och här gick det för invånarna på samma sätt som i Libna.
33 Under anfallet mot Lakis hade kung Horam från Geser kommit för att försöka hjälpa till att försvara staden, men Josuas män dödade också honom och slog hela hans armé.
34-35 Den israelitiska armén drog sedan vidare till Eglon och intog det redan första dagen, och alldeles som i Lakis dödade de alla invånarna.
36 Sedan lämnade de Eglon, fortsatte till Hebron,
37 intog det och alla dess förstäder och dödade hela befolkningen.
38 Därefter återvände de till Debir
39 och intog det såväl som de kringliggande byarna, och allt folk dödades, precis som i Libna.
40 På så sätt besegrade Josua och hans armé hela landet, folken och kungarna i bergsbygden, på syd- och låglandet och på bergssluttningarna. De dödade alla i hela landet, precis som Herren, Israels Gud, hade gett befallning om,
41 alla från Kades- Barnea till Gasa, och från Gosen ända till Gibeon.
42 Allt detta genomfördes i en följd, och Herren, Israels Gud, stred för sitt folk.
43 Sedan återvände Josua och hans armé till lägret vid Gilgal.
Josua anfaller kungarna i norr
11 När kung Jabin i Hasor fick höra vad som hade hänt skickade han ett meddelande med en kallelse till kung Jobab i Madon, kungarna i Simron och Aksaf,
2 och till kungarna i de norra bergsbygderna, i Araba, söder om Kinarot, och vidare till kungarna på låglandet och kungarna i Dors bergstrakter västerut.
3 Han meddelade också kananeerna, både österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna, jebuseerna i bergsbygden och hiveerna nedanför Hermon i Mispalandet.
4 Alla svarade på kallelsen genom att mobilisera sina arméer, och de slog sig samman för att krossa Israel. Deras stora gemensamma armé, med en lång rad hästar och vagnar, fyllde hela området vid Meroms källor så långt man kunde se,
5 där de hade slagit läger vid källorna.
6 Du ska inte vara rädd för dem, sa Herren till Josua. I morgon vid den här tiden kommer de att vara döda allesammans! Skär av hälsenorna på deras hästar och bränn upp deras vagnar!
7 Josua och hans folk anföll dem plötsligt där vid Meroms källor.
8 Herren överlämnade hela den stora armén i israeliternas hand och de förföljde den ända bort till Stora Sidon, till en plats som kallades Misrefot-Maim, och vidare till Mispadalen, tills det inte fanns en enda överlevande kvar.
9 Josua och hans män gjorde som Herren gett befallning om; de skar av hälsenorna på hästarna och brände upp alla vagnar.
10 På vägen tillbaka intog Josua Hasor och dödade dess kung. (Hasor hade en gång varit huvudstad för alla de nämnda rikena.)
11 Alla i staden dödades, och hela staden sattes i brand.
12 Josua intog därefter alla de övriga kungastäderna och dödade alla deras invånare, precis som Mose långt tidigare hade gett befallning om.
13 Men Josua brände inte upp någon av de städer som låg på höjderna, förutom Hasor.
14 Boskapen och allt som kunde tas som byte från dessa städer fick israeliterna behålla, men allt folket dödades.
15 Herren hade nämligen talat om för sin tjänare Mose att de skulle göra så, och Mose hade vidarebefordrat denna befallning till Josua, som gjorde precis det han blivit tillsagd att göra. Han var mycket noga med att följa alla de föreskrifter som Herren hade gett Mose.
Hela landet under Israels kontroll
16 Josua intog alltså hela landet, bergsbygden, Negev och hela landet Gosen, låglandet och hedmarken och även Israels bergsbygd och dess lågland.
17 Israels område sträckte sig nu hela vägen från berget Halak, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Josua dödade alla kungarna i dessa områden.
18 Under en lång tid krigade Josua mot alla dessa kungar.
19 Inget folk fick något fredsfördrag med undantag av hiveerna i Gibeon. Alla de övriga utrotades.
20 Herren fick nämligen de fientliga kungarna att vilja strida mot Israel i stället för att be det om fred, och därför blev de dödade, precis som Herren hade sagt till Mose.
21 Under denna tid utrotade Josua alla anakiterna, som bodde i bergsbygderna vid Hebron, Debir, Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd. Han dödade dem alla och utplånade deras städer.
22 Ingen av dem blev kvar i Israels barns land, med undantag för några som fortfarande fanns kvar i Gasa, Gat och Asdod.
23 Josua intog alltså hela landet, precis som Herren hade sagt till Mose, och han gav det åt Israels barn som arv, och det delades mellan stammarna.Efter alla dessa krig fick landet äntligen fred.
Kungar som besegrats
12 Här följer en förteckning över de kungar som Israel besegrade öster om Jordan och vars områden de intog. Området sträcker sig hela vägen från dalen vid floden Arnon till berget Hermon och innefattar också städerna i östra öknen.
2 Amoreernas kung Sihon bodde i Hesbon. Hans kungarike sträckte sig från Aroer, vid floden Arnons strand, och från mitten av floddalen till floden Jabbok, som är Ammons barns gräns. Detta omfattar hälften av det nuvarande Gilead.
3 Sihon kontrollerade också östra Jordandalen så långt norrut som till östra stranden av Galileiska sjön och söderut till Döda havet och sluttningarna upp mot bergsområdet Pisga.
4 Kung Og i Basan, den siste av rafaeerna, bodde i Astarot och Edrei.
5 Han regerade över Hermons bergsbygd, över Salka och hela Basan till gränsen av gesureernas och maakateernas områden i väster. Söderut sträckte sig hans rike så att det omfattade den norra hälften av Gilead, där det gränsade till Sihons, kungens i Hesbon, område.
6 Mose och Israels barn hade besegrat dessa folk, och Mose gav landet till Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam.
7 Här följer en förteckning över de kungar som Josua och Israels arméer besegrade på västra sidan om Jordan. (Det land som låg mellan Baal-Gad i Libanondalen och berget Halak, väster om Seir, gav Josua till besittning åt de andra stammarna i Israel.
8-24 Området omfattade bergsbygden, låglandet, hedmarken, bergssluttningarna, Judas öken och Negev. De folk som bodde där var hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.) Kungarna var: kungen i Jeriko, kungen i Ai nära Betel, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakis, kungen i Eglon, kungen i Geser, kungen i Debir, kungen i Geder, kungen i Horma, kungen i Arad, kungen i Libna, kungen i Adullam, kungen i Mackeda, kungen i Betel, kungen i Tappua, kungen i Hefer, kungen i Afek, kungen i Lassaron, kungen i Madon, kungen i Hasor, kungen i Simron-Meron, kungen i Aksaf, kungen i Taanak, kungen i Megiddo, kungen i Kedes, kungen i Jokneam vid Karmel, kungen över Dor i staden Nafat-Dor, kungen över Goim vid Gilgal och kungen i Tirsa. Tillsammans var de trettioen stycken.
Ytterligare områden att inta
13 Josua var nu en gammal man, och Herren sa till honom: Du har nu blivit gammal, och fortfarande finns det flera folk som måste besegras
2-7 och stora områden som återstår att inta:Filisteernas alla landområden, eftersom hela området mellan Egyptens bäck och Ekrons område räknas till Kanaans land, det som filisteernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gasa, Asdod, Askelon, Gat och Ekron.Även aveernas område hör dit, gesureernas land, Meara (som tillhör sidonierna) och ända till Afek vid gränsen till amoreernas område.Gebaliternas land vid kusterna och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till vägen mot Hamat. Hela bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim med sidoniernas områden.Jag är beredd att driva bort alla dessa folk för Israels barns skull, så räkna redan nu med dessa områden när du delar landet mellan de nio stammarna och ena hälften av Manasses stam, precis som jag befallt dig.
Landet öster om Jordan delas upp
8 Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose hade tidigare tilldelat dem detta område.
9 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon, med staden i dalen inräknad, och över Medebaslätten till Dibon.
10 Det omfattade också alla de städer som tillhört amoreernas kung Sihon, som regerade i Hesbon, och sträckte sig ända bort till ammoniternas område.
11 Vidare hörde Gilead och gesureernas och maakateernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Basan med staden Salka,
12 och dessutom det område som tillhörde kung Og i Basan, som hade regerat i Astarot och Edrei. Han var den siste av rafaeerna, vilka Mose hade drivit bort.
13 Men Israels folk hade inte fördrivit gesureerna och maakateerna, som än i dag bor kvar bland israeliterna.
14 Mose hade inte tilldelat Levis stam något landområde. Den fick i stället de offer som frambars inför Herren.
15 Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, så stort att det skulle vara tillräckligt för alla i stammen.
16 Det sträckte sig från Aroer vid Arnons strand och från staden som låg mitt i dalen och omfattade hela slätten vid Medeba
17 till Hesbon och de andra städerna på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,
18 Jahas, Kedemot, Mefaat,
19 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget,
20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot.
21 Rubens land omfattade också de övriga städerna på slätten, som tillhörde Sihons kungadöme. Sihon var den kung som hade bott i Hesbon och blivit dödad av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba.
22 Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son.
23 Floden Jordan utgjorde gräns i väster för Rubens stam.
24 Mose gav landområden också till Gads stam i förhållande till dess storlek.
25 Området omfattade Jaeser och alla städer i Gilead och hälften av Ammons barns land, ända till det Aroer som ligger i närheten av Rabba.
26 Det sträckte sig också från Hesbon ända till Ramat-Hammospe och Betonim, och från Mahanaim ända till Lidebirs område.
27-28 I dalen fick de Bet-Haran, Bet-Nimra, Suckot, Safon och det övriga av landet som tillhört kung Sihon i Hesbon. Floden Jordan utgjorde den västra gränsen upp till Galileiska sjön. Därifrån gick gränsen åt öster bort från floden.
29 Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam efter dess behov.
30 Deras område sträckte sig norrut från Mahanaim och omfattade hela Basan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Basan.
31 Hälften av Gilead och kung Ogs huvudstäder Astarot och Edrei gavs åt ena hälften av Makirs, Manasses sons, familj.
32 På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan där folket slagit läger mitt emot Jeriko.
33 Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för han hade förklarat för dem att Herren Gud skulle vara deras arv. Han var allt vad de behövde, precis som han hade lovat dem.
Landet väster om Jordan delas upp
1-2 Resten av det intagna landet tilldelades de återstående nio och en halv stammarna i Israel. Man beslutade om vilka områden de olika stammarna skulle ha genom att dra lott inför Herren, och Herren gjorde så att lotten föll på det sätt han önskade, medan prästen Eleasar, Josua och stamledarna övervakade lottkastningen.
3-4 Mose hade redan gett landområden åt de två och en halv stammarna på östra sidan Jordan. Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap.
5 Delningen av landet skedde alltså helt enligt de direktiv som Mose hade fått av Herren.
6 Under ledning av Kaleb kom en delegation från Juda stam till Josua i Gilgal.Kommer du ihåg vad Herren sa till Mose om dig och mig, när vi var vid Kades-Barnea? frågade Kaleb Josua.
7 Då var jag fyrtio år, och Mose hade sänt oss från Kades-Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning,
8 men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i löfteslandet. Eftersom jag hade följt Herren min Gud
9 sa Mose till mig: 'Den del av landet som du just nu varit i ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid.'
10 Som du ser har Herren under de fyrtiofem år som gått och medan Israel vandrade omkring i öknen låtit mig få leva och vara frisk, och i dag är jag åttiofem år.
11 Jag är lika stark nu som jag var när Mose skickade oss ut på detta uppdrag, och jag kan fortfarande leda folket och strida lika bra som jag kunde då!
12 Ge mig nu bergsbygden, som Herren lovade mig. Du kommer väl ihåg att vi då träffade på anakiterna, som bodde där i befästa städer, men om Herren är med mig ska jag driva ut dem ur landet.
13-14 Josua välsignade då Kaleb och gav honom Hebron som arv, därför att han hade följt Herren, Israels Gud.
15 (Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.)I landet rådde sedan fred.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®