Bible in 90 Days
38 Till detta gjorde han tio fat av koppar som placerades på ställen. Varje fat var två meter i diameter och rymde 800 liter vatten.
39 Fem av ställen placerades i rummets södra del och fem i den norra. Det stora fatet stod i det hörn av templet som låg mot sydost.
40 Hiram gjorde dessutom öskar och skålar, och han slutförde allt det arbete med Herrens tempel som Salomo hade gett honom i uppdrag att göra.
41-46 Här följer en förteckning över de saker som Hiram tillverkade:Två pelare,ett kapitäl ovanpå varje pelare,nät som utsmyckning till de båda kapitälen,fyrahundra granatäpplen i två rader på nätet, för att täcka de båda kapitälen,tio rörliga ställ med tio fat, ett stort fat med tolv oxar som fot,kärl, skovlar och skålar.Allt detta tillverkades av polerad koppar och göts på Jordanslätten mellan Suckot och Saretan.
47 Den totala vikten av allt detta är obekant, för det var alldeles för mycket att kunna vägas.
48 Alla andra föremål som skulle finnas i templet gjordes av rent guld. Detta gällde alltså altaret, bordet för skådebröden,
49 ljusstakarna (fem på högra sidan och fem på vänstra och framför det allraheligaste), blommorna, lamporna, tängerna,
50 faten, knivarna, skålarna, fyrfaten, gångjärnen till dörrarna in till det allraheligaste och till templets huvudingång. Allt detta gjordes alltså av rent guld.
51 När templet slutligen var färdigt, tog Salomo silvret, guldet och alla de kärl som hans far David hade invigt för detta ändamål och lade dem i templets skattkammare.
Arken flyttas till templet
8 Därefter sammankallade Salomo alla Israels ledare till Jerusalem, huvudmännen för stammarna och släkterna, för att de skulle få vara med när förbundets ark flyttades från tabernaklet i Sion, Davids stad, till templet.
2 Denna högtid ägde rum under nymånadsfesten i den sjunde månaden.
3-4 Prästerna bar då arken till templet tillsammans med alla de heliga kärl som förut hade funnits i tabernaklet,
5 och kung Salomo och folket samlades framför arken och offrade ett oräkneligt antal får och småboskap.
6 Sedan förde prästerna in förbundsarken till husets inre rum, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar.
7 Kerubernas vingar överskuggade arken och dess bärstänger.
8 Stängerna var så långa att de syntes från det angränsande rummet, men inte från yttre förgården, och de finns fortfarande på plats.
9 I arken fanns då bara de båda stentavlor som Mose lade där när Herren ingick förbund med Israels folk på Sinai efter uttåget ur Egypten.
10 När prästerna gick ut från det inre av helgedomen, fylldes hela templet av ett stort moln.
11 Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hela huset!
12-13 Då sa Salomo:Herren har sagt att han bor i ett tätt moln.Men nu Herre, har jag byggt ett hus åt dig på jorden,en plats där du alltid kan bo.
14 Sedan vände han sig mot folket och välsignade dem och sa:
15 Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gjort vad han lovade min far David
16 när han sa: 'Sedan den dag då jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utsett någon plats för templet, men jag har valt en man att vara folkets ledare.'
17 Den mannen var min far, kung David. Han ville bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,
18 men Herren lät honom inte göra det. 'Jag är glad att du vill det
19 'Men det är din son som ska bygga mitt tempel.'
20 Och nu har Herren gjort vad han lovat, för jag har efterträtt min far som kung i Israel, och nu har detta tempel blivit byggt åt Herren, Israels Gud.
21 Jag har gjort i ordning en plats i templet för arken, som innehåller det förbund som Herren ingick med våra förfäder när han förde dem ut ur Egyptens land.
Salomo inviger templet
22-23 Och inför hela folket stod sedan Salomo framför Herrens altare med sina händer upplyfta mot himlen och sa: Herre, Israels Gud, det finns inte en sådan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden, för du är kärleksfull och barmhärtig, och du håller dina löften till ditt folk när de helhjärtat gör din vilja.
24 I dag har du uppfyllt ditt löfte till min far kung David, din tjänare.
25 Och nu, Herre, Israels Gud, uppfyll ditt andra löfte till honom, det löftet att om hans ättlingar följer dina vägar och gör din vilja, som David gjorde, så ska någon av hans ättlingar alltid sitta på Israels tron!
26 Ja, Israels Gud, uppfyll också detta löfte!
27 Men är det då möjligt, att Gud skulle kunna bo på jorden? Inte ens himlen och himlarnas himmel kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt!
28 Herre, min Gud, lyssna ändå till mig och svara på min bön:
29 Vaka över ditt tempel dag och natt, över den plats där ditt namn ska vara och där du ska bo, så att du hör mitt rop när jag vänder mig mot templet för att be, vare sig det är dag eller natt!
30 Lyssna till alla de böner Israels folk sänder upp, när de står vända mot den här platsen. Ja, hör oss från din plats i himlen. Hör oss och förlåt oss!
31 Om en man är anklagad för att ha gjort något ont och av det skälet står här inför ditt altare och intygar att han inte gjort det som han anklagas för,
32 lyssna då till honom i himlen och gör det som är rätt. Avgör om han är skyldig eller inte.
33-34 När ditt folk syndar och deras fiender besegrar dem, lyssna då på ditt folk och förlåt dem, om de på nytt vänder sig till dig och bekänner att du är deras Gud. Led dem tillbaka till det land du gav deras förfäder!
35-36 Och om himlen är tillsluten och det inte regnar på grund av deras synd, lyssna då till dem i himlen och förlåt dem, när de ber på den här platsen och bekänner ditt namn. Hjälp dem, när du har straffat dem, att vandra de goda vägar som de bör vandra, och låt det regna över det land som du en gång gav åt ditt folk!
37 Om svält eller epidemier drabbar landet, om det är missväxt eller mögel, eller om gräshoppor eller gräsmaskar har förstört växtligheten, eller om fienden anfaller landet,
38 så lyssna till var och en som ber till dig med ett ärligt hjärta, medveten om sin synd.
39 Förlåt dem då och handla efter ditt beslut med var och en!
40 På så sätt kommer de att lära sig att alltid frukta dig i det land som du en gång gav åt deras förfäder.
41-42 När utlänningar hör om ditt mäktiga namn och kommer hit från avlägsna länder för att tillbe dig, för de ska få höra om ditt stora namn och om dina väldiga under, och står vända mot detta tempel,
43 hör dem då i din himmel och svara på deras böner! Ja, alla folk på jorden ska lära känna dig, och de ska hålla ditt namn högt, på samma sätt som ditt eget folk Israel gör. Och hela jorden ska få veta att detta är ditt tempel.
44 När du sänder ut ditt folk för att strida mot fienden, och de ber till dig medan de ser mot din utvalda stad Jerusalem och mot detta tempel som jag har byggt åt dig,
45 hör då deras bön och hjälp dem!
46 Om de syndar mot dig och gör dig förargad, för vem gör inte det, låt då deras fiender föra bort dem som fångar till främmande land,
47 men hör också deras bön om de kommer på bättre tankar och vänder sig till dig och bekänner att de har syndat och handlat fel!
48 Om de uppriktigt vänder sig till dig och ber, vända mot det här landet som du gav deras förfäder, och mot staden Jerusalem som du har utvalt, och mot templet som jag har byggt åt dig,
49 hör då deras rop, du som bor i himlen, och hjälp dem!
50 Förlåt ditt folk alla deras onda gärningar, och låt deras besegrare vara barmhärtiga mot dem,
51 för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen.
52 Låt dina ögon vara öppna, och dina öron höra deras vädjan! Herre, lyssna till dem och svara dem, när de än ber till dig,
53 för när du förde våra förfäder ut ur Egyptens land, så talade du om för din tjänare Mose att du hade utvalt Israel bland alla folk på jorden till ditt eget folk.
54-55 Salomo hade bett och ropat till Herren på knä med händerna sträckta mot himlen. När han avslutat sin bön reste han sig upp framför Herrens altare och välsignade med hög röst hela Israels folk:
56 Välsignad vare Herren, som har infriat sitt löfte och låtit Israels folk få ro. Allt har skett, som han lovade sin tjänare Mose.
57 Herren, vår Gud, ska vara med oss som han var med våra förfäder! Han ska aldrig överge oss!
58 Han ska ge oss en längtan att i allt göra hans vilja och att följa och hålla alla de bud som han gett våra förfäder.
59 Orden i min bön ska alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han hjälper mig och hela Israel och dagligen ger oss allt vi behöver.
60 Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan.
61 Se till att ni alltid lever rätt inför Herren, vår Gud, och alltid följer hans lagar och befallningar, precis som ni gör i dag!
62-63 Sedan invigde kungen och folket templet genom att offra slaktoffer till Herren, sammanlagt 22.000 tjurar och 120.000 får och getter!
64 Kungen helgade mellersta delen av förgården framför templet och offrade där brännoffer, spisoffer och fett av tackoffer, eftersom kopparaltaret var för litet för den stora mängden av offer.
65 Högtiden varade i fjorton dagar, och mycket folk kom från hela landet.
66 Sedan sände Salomo hem dem, och alla var glada och tacksamma över att Herren hade visat en sådan godhet mot sin tjänare David och mot Israels folk.
Gud varnar Salomo
9 När Salomo hade byggt färdigt templet och palatset och uppnått allt annat som han hade längtat efter att få göra,
2-3 visade sig Herren för honom ännu en gång, så som han hade gjort i Gibeon. Herren sa:Jag har hört din bön. Jag har helgat det här templet som du byggt, och jag har satt mitt namn här för evigt. Jag ska alltid vaka över det.
4 Om du lever ett ärligt och uppriktigt liv inför mig som din far gjorde, och alltid lyder mig,
5 då ska jag låta dina ättlingar få vara kungar i Israel i framtiden, precis som jag lovade kung David, när jag sa till honom att någon av hans ättlingar alltid kommer att inneha Israels tron.
6 Men om du eller dina barn vänder er bort från mig och tillber andra gudar och inte följer mina lagar,
7 då ska jag föra bort Israel från det land som jag har gett dem. Jag ska föra bort dem från detta tempel, som jag har invigt åt mitt namn, och jag ska stöta bort dem, så att jag slipper se dem. Israel kommer på så sätt att bli ett varnande exempel och något man nämner då man vill beskriva en plötslig förödelse.
8 Templet som nu är så imponerande ska bli en ruinhög, och alla som går förbi ska förvånas och undra varför Herren har gjort så med landet och templet.
9 Och svaret ska bli: 'Israel övergav Herren som hade fört dem ut ur Egypten. De började tillbe andra gudar i stället, och det är därför som Herren låtit dem drabbas av allt detta.'
Salomos övriga bedrifter
10 När de tjugo år, som det tog Salomo att bygga templet och kungapalatset, hade gått,
11-12 gav han kung Hiram i Tyrus tjugo städer i Galileen som betalning för allt ceder- och cypressträ och allt guld som han hade levererat till byggnationen. Men när Hiram kom från Tyrus för att titta på städerna var han långt ifrån nöjd.
13 Vad är det här för slags affär, min broder? frågade han. De här städerna är ju rena ödemarken! (Och de är än i dag kända under namnet Ödemarken.)
14 Hiram hade levererat 4.000 kilo guld till Salomo.
15 Salomo hade använt tvångskommenderad arbetskraft till templet, kungapalatset, befästningarna, Jerusalems mur och städerna Hasor, Megiddo och Geser.
16 Geser var den stad som intagits av kungen i Egypten. Han hade dödat befolkningen, bränt ner staden och senare gett den som hemgift till sin dotter, ecn av Salomos hustrur.
17-18 Nu byggde Salomo upp Geser igen och även Nedre Bet-Horon, Baalat och Tamar, en stad som låg i öknen.
19 Han byggde också upp städer till att vara förrådsplatser, städer till alla hans vagnar och hästar och för andra ändamål enligt hans önskan, både i Jerusalem, på Libanon och över hela det väldiga område han behärskade.
20-21 Salomo tvångskommenderade arbetare, ättlingar till de folk israeliterna aldrig lyckats helt utrota och fördriva ur landet, amoreer, hetiter, perisseer, hiveer och jebuseer. De är fortfarande slavar i Israel.
22 Salomo tvingade inte ut några israeliter till arbetet. De blev i stället soldater, tjänstemän, rådgivare och officerare som förde befälet över de soldater som bemannade stridsvagnarna.
23 De 550 uppsyningsmännen över dem som utförde tvångsarbetet var också israeliter.
24 När Faraos dotter hade flyttat från Davids stad, den gamla befästa delen av Jerusalem, till palatset Salomo hade byggt åt henne, uppförde han de stenlagda terrasserna på sluttningarna runt staden.
25 Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och tackoffer på det altare som han hade byggt, och där tände han också rökelse, allt enligt Herrens instruktioner.
26 Kung Salomo hade också ett skeppsvarv i Esjon-Geber, nära Elot vid Röda Havet i Edoms land, där han byggde en fartygsflotta.
27-28 Även kung Hiram bidrog med erfaret sjöfolk, som tjänstgjorde i Salomos besättningar. De seglade till Ofir, och där hämtade de för Salomos räkning mer än 14.000 kilo guld.
Drottningen av Saba på besök
10 När ryktet om Salomo och hans vishet nådde drottningen av Saba, bestämde hon sig för att besöka honom och sätta honom på prov.
2 Hon kom till Jerusalem med en lång karavan av kameler, lastade med kryddor, guld och juveler, och hon talade med Salomo om allt hon hade på hjärtat.
3 Salomo besvarade alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för honom att förklara.
4 Hon insåg snart att allt som hon hade hört om hans stora visdom var sant. Hon beundrade och lät sig imponeras av det vackra palatset som han hade byggt,
5 den läckra maten som serverades av tjänare och uppassare i dyrbara dräkter och av de många offer som Salomo bar fram till Herren.
6 Allt jag har hört i mitt hemland om din visdom och om vad du har uträttat är sant! utbrast hon.
7 Jag skulle aldrig kunnat tro på det om jag inte själv fått se det! Inte ens hälften har man berättat! Din vishet och din rikedom är mycket större än jag kunnat föreställa mig.
8 Ditt folk måste vara lyckligt, och dina rådgivare verkar nöjda. Hur skulle de kunna vara annat, när de får stå här dag efter dag och lyssna till din visdom!
9 All ära till Herren, din Gud, som har utvalt dig och satt dig på Israels tron! Vad Herren måste älska Israel, som har låtit dig bli dess kung för att bevara rätt och rättfärdighet!
10 Sedan gav hon kungen 4.000 kilo guld som gåva och stora mängder av välluktande kryddor och ädla stenar. Leveransen av kryddor är den största kända någonsin.
11 (När kung Hirams fartyg anlände med guld från Ofir till Salomo, förde de också med sig stora mängder algumträ och ädla stenar.
12 Salomo använde algumträ till inredningen i templet och kungapalatset och till harpor och psaltare för sina körer. Så mycket algumträ har varken förr eller senare funnits i landet.)
13 Som tack för gåvorna från drottningen av Saba gav kung Salomo henne allt hon önskade sig, förutom vad han redan tidigare hade tänkt ge henne. Sedan återvände hon och hennes tjänare till sitt land.
Salomos oerhörda rikedom
14 Varje år fick Salomo in guld till en vikt av omkring 22.000 kilo,
15 förutom skatter och intäkter från affärer med de arabiska kungarna och landets eget folk.
16-17 Han lät göra 200 större sköldar belagda med uthamrat guld, där guldet till varje sköld vägde över 3 kilo, och dessutom 300 mindre sköldar som vardera tog i anspråk 2 kilo guld. Dessa lät han förvara i Libanonskogens sal.
18 Han lät också tillverka en stor tron i elfenben och belade den med guld.
19 Den hade sex trappsteg, och ett ryggstöd som var avrundat upptill.
20 På vart och ett av de båda armstöden stod ett lejon, och likaså stod två lejon ytterst på varje trappsteg, tillsammans tolv stycken. Något liknande hade aldrig skådats i hela världen.
21 Alla kung Salomos bägare var av guld, liksom hela hans matservis i Libanonskogens sal. Silver användes inte, eftersom det inte ansågs ha något större värde!
22 Kung Salomos handelsflotta samarbetade med kung Hirams, och vart tredje år kom fartygen hem med guld, silver, elfenben, apor och påfåglar.
23 Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på jorden.
24 Mäktiga män från många länder kom för att lyssna till hans gudagivna visdom.
25 De gav honom årligen stora gåvor av silver och guld, vackra kläder, myrra, kryddor, hästar och mulåsnor.
26 Salomo samlade också många hästar och vagnar. Han hade 1.400 vagnar och 12.000 hästar dels i särskilda städer och dels i Jerusalem.
27 Silver var på den tiden lika vanligt som sten, och cederträ hade inte större värde än vilket vanligt träslag som helst.
28 Salomos hästar kom från Egypten och Mindre Asien, där hans män hade köpt upp dem till förmånliga priser.
29 En egyptisk vagn fick de för omkring sju kilo silver och en häst för omkring ett och ett halvt kilo silver. Många av dessa såldes vidare till hetiternas och arameernas kungar.
Salomos hustrur förleder honom
11 Kung Salomo skaffade sig många hustrur vid sidan om den egyptiska prinsessan, Faraos dotter. En hel del av dem kom från länder där man tillbad avgudar, från Moab, Ammon, Edom och Sidon och från hetiterna.
2 Trots att Herren klart och tydligt hade förbjudit Israel att beblanda sig med dessa folk, eftersom kvinnorna skulle kunna förleda dem att tillbe deras avgudar, gjorde Salomo ändå det.
3 Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De fick honom att vända sig bort från Herren,
4 särskilt när han började bli äldre. De övertalade honom att tillbe deras avgudar i stället för att bara vända sig till Herren och förlita sig på honom, som hans far David hade gjort.
5 Salomo tillbad Astarte, sidoniernas gudinna och Milkom, ammoniternas avskyvärde gud.
6 Alltså handlade Salomo uppenbart mot Herrens vilja och vägrade att följa Herrens befallningar, till skillnad från sin far.
7 Han byggde till och med ett tempel på Oljeberget, öster om Jerusalem, åt Kemos, moabiternas gud, ett annat åt Molok, ammoniternas gud,
8 och flera tempel byggdes för de av hans hustrur som dyrkade främmande gudar, så att de där kunde tända rökelse och offra till dem.
9-10 Herren blev mycket vred över Salomos svek och för att han hade avfallit från Herren, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom och varnat honom för att tillbe andra gudar. Men Salomo hade inte lyssnat,
11 och därför sa Herren till honom: Du har inte hållit det förbund vi ingick och inte heller levt efter mina lagar. Därför ska jag ta riket från dig och din familj och ge det åt någon annan.
12-13 Men för din fars skull ska jag inte göra det medan du lever. Jag ska ta riket från din son, men inte hela. För Davids skull och för min utvalda stad Jerusalems skull, ska han få behålla en av stammarna.
Salomos fiender
14 Herren såg till att Salomo fick en farlig motståndare i edomeen Hadad, som tillhörde den edomitiska kungafamiljen.
15 Flera år tidigare, när David hade varit i Edom tillsammans med Joab för att begrava de israelitiska soldater som dött i strid, hade den israelitiska armén tagit livet av alla män i hela landet.
16-18 Det tog sex månader att utföra detta. Men några kungliga tjänstemän hade tagit Hadad med sig till Egypten. Han var då bara en liten pojke. De begav sig från Midjan till Paran, där ytterligare några personer slöt sig till sällskapet och följde med dem till Egypten. Där tog Farao emot dem och gav Hadad ett hus med mark och även underhåll.
19 Farao var så förtjust i Hadad att han gav honom en syster till drottning Tapenes som hustru.
20 Med henne fick Hadad en son, Genubat, som växte upp i Faraos palats tillsammans med Faraos egna söner.
21 Men när Hadad i Egypten fick höra att både David och Joab var döda, bad han Farao om tillåtelse att få vända tillbaka till Edom.
22 Varför ska du göra det? frågade Farao honom. Vad är det du saknar här? Är du missnöjd med någonting? Allting är utmärkt här, men jag vill ändå resa hem igen, svarade han.
23 Ännu en av Salomos fiender, som Gud hade låtit få stor makt, var Reson. Han hade varit i tjänst hos Hadadeser, kungen i Soba, men flytt från sin post och lämnat landet.
24 Reson hade blivit ledare för ett gäng banditer, män som hade flytt med honom till Damaskus när David besegrade Soba. Reson bosatte sig i Damaskus och tog kontrollen över staden.
25 Under hela Salomos livstid var Reson hans bittra fiende och utgjorde alltså ytterligare ett problem för honom vid sidan av Hadad.
26 En annan upprorsmakare var Nebats son Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Seruga och var änka.
27-28 Det här är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp terrasserna och reparerade murarna i Davids stad. Jerobeam var en duktig arbetare, och när Salomo upptäckte det gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.
29 En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Ahia från Silo, som var klädd i en alldeles ny mantel.
30 När ingen annan fanns i närheten tog Ahia sin mantel och rev den i tolv delar
31 och sa till Jerobeam: Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud säger: 'Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna.
32 Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har valt framför alla andra städer i Israel.
33 Salomo har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemos, Moabs gud och Milkom, ammoniternas gud. Han har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt. Han har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.
34 Men jag ska inte ta riket från honom nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv.
35 Men jag ska ta riket från hans söner och ge dig tio stammar.
36 Hans son ska få behålla en stam, så att Davids ättlingar kan fortsätta att regera i Jerusalem, den stad där jag har bestämt att mitt namn ska finnas.
37 Jag ska sätta dig på Israels tron och ge dig oinskränkt makt!
38 Om du lyssnar till vad jag säger och vandrar på mina vägar och gör vad jag anser vara rätt och håller mina bud, som min tjänare David gjorde, då ska jag välsigna dig, och dina ättlingar ska regera över Israel. En gång gav jag samma löfte till David,
39 men på grund av Salomos synd ska jag straffa Davids ättlingar, dock inte för alltid.'
40 Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Sisak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.
Salomo dör
41 Om annat som hände under Salomos regering och om all hans visdom finns skrivet i Salomos krönika.
42 Salomo regerade i Jerusalem i fyrtio år,
43 och när han hade dött blev han begraven i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam efterträdde honom på tronen.
Upproret mot Rehabeam
12 När Rehabeam skulle krönas kom hela Israel till Sikem för att vara med.
2-4 Jerobeam, som fortfarande var kvar i Egypten, dit han hade flytt från Salomo, fick höra talas om detta genom sina vänner. De övertalade honom att komma till Sikem, där han förenade sig med det övriga folket, och han framställde en del av deras frågor till Rehabeam.Din far var en hård herre, sa Jerobeam. Lätta på de bördor han har lagt på oss, så ska vi tjäna dig!
5 Låt mig få tre dagar att tänka över saken, svarade Rehabeam. Kom sedan tillbaka, så ska ni få höra mitt svar. Alla som samlats vände då tillbaka hem.
6 Rehabeam konsulterade sin far Salomos rådgivare.Vad tycker ni att jag ska göra? frågade han dem.
7 Om du ger dem det svar de vill ha, och om du lovar att vara en god regent och tjäna dem, så kommer du att få vara deras kung så länge du lever, svarade rådgivarna.
8 Men Rehabeam vägrade lyssna till detta och kallade i stället till sig några yngre män, som han hade vuxit upp tillsammans med.
9 Hur ser ni på saken? frågade han dem.
10 De svarade: Säg till dem så här: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så ska jag bli ännu hårdare.
11 Ja, min far var sträng, men jag kommer att bli ännu strängare. Min far använde riset mot er, men jag ska låta er smaka piskan!'
12-14 När Jerobeam mötte folket tre dagar senare fick de därför ett besked som gick helt emot Salomos rådgivares förslag.
15 Kungen lyssnade alltså inte till folket. Men Herren hade sin hand i detta för att löftet som profeten Ahia från Silo hade gett till Jerobeam skulle infrias.
16-17 När folket förstod att kungen menade vad han sa och vägrade att lyssna till dem, började de ropa: Ner med David och hela hans släkt! Nu går vi hem! Låt Rehabeam vara kung över sin egen familj!Alla övergav honom utom Juda stam, som förblev lojal mot Rehabeam.
18 När Rehabeam sände iväg Adoram, som hade uppsikt över de allmänna arbetena, för att sammankalla folk också från andra stammar, blev han stenad till döds. Rehabeam fick mycket snabbt fly undan i sin vagn till Jerusalem,
19 och intill denna dag har Israel varit i uppror mot Davids kungaätt.
20 När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, bad de honom komma till ett möte med hela folket. Där utropades han till kung i Israel. Det var bara Juda stam som höll sig till Davids familj.
21 När Rehabeam anlände till Jerusalem, sammankallade han armén och alla vapenföra män i Juda och den del av Benjamin som låg inom hans område. Med 180.000 soldater hade han för avsikt att tvinga resten av Israel att erkänna honom som kung.
22 Men Gud sände ett budskap till profeten Semaja:
23-24 Säg till Rehabeam, Salomos son och kung i Juda, och till alla andra i Juda och Benjamin, att de inte ska strida mot sina bröder, Israels folk. Be dem att återvända hem, för det som har hänt Rehabeam är efter min vilja.På Herrens befallning upplöstes alltså armén, och var och en återvände till sitt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
25 Jerobeam befäste staden Sikem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare byggde han upp Penuel.
26 Jerobeam förstod att om han inte gick mycket försiktigt tillväga, så skulle folket på nytt vilja ha en av Davids ättlingar som kung.
27 Han var också rädd för att de kunde bli vänligt inställda till Rehabeam om de fortsatte att offra i Jerusalem. Kanske skulle de till och med kunna döda honom för att sedan be Rehabeam att överta tronen.
28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld. Sedan sammankallade han folket och sa: Det blir alldeles för besvärligt att gå till Jerusalem. Från och med nu ska de här båda guldkalvarna vara era gudar. De får representera den gud som ledde er ut ur slaveriet i Egypten.
29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan.
30 Guldkalvarna blev orsak till att folket förleddes att synda mot Herren. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där.
31 Jerobeam byggde också upp offeraltaren på höjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter (Levi stam var utvald av Gud till prästtjänst).
32 Jerobeam instiftade en fest i Betel under hösten på en dag som han själv valde. Festen skulle motsvara den årliga högtiden i Jerusalem. Jerobeam offrade själv på altaret till kalvarna i Betel och tände rökelse. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerhusen på höjderna.
En profet dör på grund av olydnad
13 När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden
2 steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig.
3 Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken.
4 Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka.
5 Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten.
6 Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen, sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen.
7 Då sa kungen till profeten: Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!
8 Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig, svarade profeten. Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats,
9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom.
10 Profeten tog alltså en annan väg tillbaka.
11 Men i Betel bodde det en gammal profet, och hans söner kom hem och berättade vad profeten från Juda hade gjort och vad han hade sagt till kungen.
12-13 Vilken väg tog han? frågade den gamle profeten.När de berättat det för honom, sa han: Skynda er att sadla min åsna.Så snart de hade sadlat åsnan
14 red han efter profeten och hittade honom där han satt under en ek.Är du profeten som kommer från Juda? frågade han honom.Ja, det är jag, svarade han.
15 Kom med mig hem och ät, bad den gamle profeten.
16-17 Nej, det kan jag inte, svarade profeten från Juda. Jag har fått order att varken äta eller dricka i Betel. Herren varnade mig för att göra det. Han sa också till mig att inte återvända samma väg som jag kom.
18 Jag är också profet, sa den gamle mannen. En ängel har gett mig ett budskap från Herren. Jag har fått i uppdrag att ta dig med hem och ge dig att äta och dricka.Den gamle mannen ljög för honom,
19 men det blev så att de följdes åt till hans hus, där profeten fick mat att äta och vatten att dricka.
20 Medan de satt vid bordet, kom ett budskap från Herren till den gamle mannen,
21-22 och han ropade till profeten från Juda: Herren säger att din kropp inte ska bli begravd hos dina fäder. Du har varit olydig mot hans uttryckliga befallning i och med att du har kommit hit och ätit och druckit.
23 När de avslutat måltiden sadlade den gamle mannen profetens åsna,
24-25 och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå alldeles stilla bredvid. Detta berättades i Betel, där den gamle profeten bodde.
26 Det är profeten som var olydig mot Herrens befallning, utropade han när han fick höra det. Det är därför som Herren låtit lejonet döda honom.
27 Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och red iväg.
28 Han fann profetens kropp på vägen, och åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller anfallit åsnan.
29 Profeten lade kroppen på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.
30 Han lade kroppen i sin egen grav och utbrast: Min broder, min broder!
31 Senare sa han till sina söner att de, när tiden var inne, skulle begrava honom där profeten låg, och han tillade: Lägg mina ben bredvid hans ben.
32 För Herren sa till honom att profetera över altaret i Betel, och hans förbannelse över offerhöjdshusen i alla Samariens städer ska verkligen gå i fullbordan.
33 Trots profetens varning vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. I stället gjorde han ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli präst.
34 Detta var en mycket stor synd, och den resulterade i att Jerobeams rike föll sönder och att hans familj dog ut.
Guds dom över Jerobeam
14 Vid den tiden blev Jerobeams son Abia mycket sjuk.
2 Då föreslog Jerobeam sin hustru att hon skulle maskera sig så att ingen skulle kunna känna igen henne som drottningen. Sedan ska du gå till Silo och söka upp profeten Ahia, han som förutsa att jag skulle bli kung, sa Jerobeam.
3 Ta med dig tio bröd, några kakor och en kruka honung. Ge honom det som gåva och fråga om pojken kommer att bli frisk igen.
4 Drottningen gav sig iväg till Ahias hem i Silo. Ahia var nu en gammal man och kunde inte se.
5 Men Herren talade om för honom att drottningen skulle komma förklädd till honom för att fråga om sin sjuke son. Herren talade också om för Ahia vad han skulle svara henne.
6 När därför Ahia hörde henne komma i dörren, ropade han: Kom in, du Jerobeams hustru! Varför försöker du dölja vem du är? Jag har sorgliga nyheter åt dig.
7 Ge din man den här hälsningen från Herren, Israels Gud: 'Jag upphöjde dig, en vanlig medborgare i Israel, till att bli dess kung.
8 Jag tog kungariket från Davids familj och gav det till dig, men du har inte lytt mina befallningar, som min tjänare David gjorde. Hans hjärtas önskan var alltid att lyda mig och göra det jag ville att han skulle göra.
9 Men du har gjort mer ont än alla andra kungar före dig. Du har låtit göra andra gudar och gjort mig rasande med dina guldkalvar. Eftersom du har vägrat att kännas vid mig
10 ska jag låta olyckor komma över din familj. Alla dina söner kommer att dö, både den som nu är sjuk och alla de övriga. Jag ska förinta hela din familj, som man bränner gödsel tills det inte finns något kvar.
11 De i din familj som dör inne i staden ska ätas av hundar, och de som dör ute på landsbygden blir mat till fåglarna.'
12 Sedan sa Ahia till drottningen: Gå nu hem. När du går in i staden kommer pojken att dö!
13 Hela Israel ska sörja vid hans grav, och han är den ende i er familj som kommer att läggas i en grav, för det är bara i honom av hela Jerobeams familj som Herren har sett något gott.
14 Herren ska låta en kung uppstå i Israel, som ska utplåna Jerobeams hela släkt.
15 Herren ska skaka Israel som vass i strömmande vatten.Han ska rycka upp Israel från detta goda land, som gavs till deras förfäder, och sprida ut dess invånare långt bort till andra sidan av floden Eufrat. De har skymfat Herren genom sin tillbedjan av andra gudar.
16 Han ska överge Israel på grund av Jerobeams synd, som har fått hela Israel att synda med honom.
17 Jerobeams hustru återvände till Tirsa, och just som hon gick in genom dörren till sitt hem dog pojken.
18 Han begravdes, och man sörjde honom över hela landet, precis som Herren hade förutsagt genom Ahia.
19 Vad Jerobeam uträttade i övrigt, de krig han förde och annat som skedde under hans regeringstid, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
20 Jerobeam regerade i tjugotvå år och efterträddes vid sin död av sonen Nadab.
Rehabeam regerar i Juda
21 Rehabeam, Salomos son, var samtida med honom som kung i Juda. Han var fyrtioett år gammal när han började regera och innehade tronen i Jerusalem i sjutton år, den stad som Herren hade utsett bland alla andra städer att själv bo i. Rehabeams mor var ammonitiska och hette Naama.
22 Under Rehabeams regering syndade folket i Juda, precis som förhållandet var i Israel. Herren blev därför mycket vred på grund av deras synd, som till och med var värre än deras föräldrars.
23 Man byggde offeraltaren, obelisker och avgudar på höjderna och under alla stora träd.
24 Det fanns till och med manliga tempelprostituerade i landet, och folket i Juda blev lika moraliskt förfallet som de hednafolk Herren hade drivit bort för att bereda dem plats.
25 Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Sisak Jerusalem och intog staden.
26 Han plundrade templet och palatset och stal allt, även sköldarna av guld, som Salomo hade gjort.
27 Rehabeam gjorde då sköldar av koppar i stället och lät den kungliga livvakten använda dem i tjänsten.
28 Varje gång kungen gick upp till templet paraderade de för honom med sköldarna, som de sedan förvarade i sitt högkvarter.
29 Det som hände under Rehabeams regeringstid finns återgivet i Juda kungars krönika.
30 Det förekom ständiga krig mellan Rehabeam och Jerobeam.
31 När Rehabeam dog och begravdes bland sina fäder i Jerusalem ( hans mor var ammonitiskan Naama) efterträddes han av sonen Abiam.
Abiam regerar i Juda
1-2 Abiam började sin treåriga regeringstid i Jerusalem som kung i Juda under Jerobeams artonde regeringsår i Israel. (Abiams mor hette Maaka och var dotter till Abisalom.)
3 Han syndade lika grovt som sin far, och hans hjärta var inte hängivet Gud, som kung Davids hade varit.
4-5 Men trots Abiams synd kom Herren ihåg löftet till David och gjorde inte slut på Davids kungliga ätt, för David hade varit lydig mot Gud under hela sin livstid, med undantag för affären med hetiten Uria. Därför fick Abiam en son som skulle efterträda honom på tronen och göra Jerusalem starkt.
6 Under hela Abiams regeringstid var det ständiga krig mellan Israel och Juda.
7 Allt övrigt som hände under Abiams regering finns att läsa i Juda kungars krönika.
8 När han hade dött begravdes han i Jerusalem, och hans son Asa efterträdde honom.
Asa regerar i Juda
9 Asa blev kung i Juda under Jerobeams tjugonde regeringsår i Israel, och
10 han regerade i fyrtioett år i Jerusalem. Hans farmor hette Maaka och var Abisaloms dotter.
11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.
12 Han drev ut de manliga prostituerade ur landet och rev ner alla de avgudar som hans far hade gjort.
13 Han avsatte sin farmor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en avgud, en Asera. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal.
14 Men offerhusen på höjderna fick vara kvar, för Asa insåg inte att det var fel att ha dem kvar.
15 Han förde till templet allt det silver och guld som han och hans far hade avskilt för Herren.
16 Det rådde ett ständigt krig mellan kung Asa i Juda och kung Baesa i Israel.
17 Baesa byggde befästningar kring Rama i ett försök att skära av alla förbindelser till Asa.
18 Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i templets skattkammare, och även skatterna i palatset, och bad sina tjänare att föra alltsammans till den arameiske kungen Ben-Hadad i Damaskus och säga:
19 Låt oss ingå förbund som våra förfäder gjorde. Ta emot min gåva och bryt ditt förbund med kung Baesa i Israel, så att han låter mig vara i fred.
20 Ben-Hadad gick med på förslaget och sände sina arméer mot några av Israels städer. Han intog Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot och Naftali.
21 När Baesa hörde detta slutade han bygga på befästningen i Rama och vände tillbaka till Tirsa.
22 Kung Asa sammankallade då hela Juda för att riva ner Rama och bära bort all sten och allt timmer och övrigt byggnadsmaterial. Det använde han till att bygga upp Geba i Benjamin och staden Mispa.
23 Det övriga av Asas bedrifter, alla hans erövringar och namnen på de städer han byggde återfinns i Juda kungars krönika.På äldre dagar fick han en sjukdom i sina fötter.
24 När han dog begravdes han på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Josafat efterträdde honom.
Nadab regerar i Israel
25-26 Under kung Asas andra regeringsår blev Jerobeams son Nadab kung i Israel. Han regerade bara i två år och var inte någon god kung. I likhet med sin far tillbad han många olika avgudar och förledde Israel till synd.
27 Baesa, son till Ahia från Isaskars stam, ledde en sammansvärjning mot Nadab och lönnmördade honom när han med den israelitiska armén belägrade den filisteiska staden Gibbeton.
Baesa regerar i Israel
28 Baesa efterträdde Nadab som kung över Israel i Tirsa, och detta hände under kung Asas tredje regeringsår över Juda.
29 Baesa dödade omedelbart alla som tillhörde Jerobeams familj, så att den dog ut, precis som Herren hade sagt genom profeten Ahia från Silo.
30 Detta skedde därför att Jerobeam hade retat Herren till vrede genom att synda och förleda det övriga Israel till synd.
31 Om händelserna under Nadabs regeringstid finns berättat i Israels kungars krönika.
32-33 Det rådde ständiga strider mellan kung Asa i Juda och kung Baesa i Israel. Baesa regerade i tjugofyra år,
34 men hela tiden gjorde han det som var ont i Herrens ögon. Han handlade som Jerobeam hade gjort och förledde Israels folk att synda mot Herren.
16 Vid denna tid framförde profeten Jehu ett domsbudskap från Herren till kung Baesa:
2 Jag lyfte upp dig ur gruset för att göra dig till kung över mitt folk Israel, men du har vandrat på Jerobeams ogudaktiga vägar. Du har fått mitt folk att synda och mig att bli vred.
3 Därför ska jag nu förgöra dig och din familj, på samma sätt som jag gjorde med Jerobeam.
4-7 De i din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli mat åt fåglar.Det budskap Baesa och hans familj fick var orsakat av att han med sina ogudaktiga gärningar hade förargat Herren. Han var lika ogudaktig som Jerobeam hade varit. Det övriga som hände under Baesas regering, hans bedrifter och erövringar, finns uppskrivet i Israels kungars krönika. Baesa begravdes i Tirsa.
Ela regerar i Israel
8 Ela, Baesas son, blev kung i Israel under kung Asas tjugosjätte regeringsår i Juda, men han regerade bara i två år.
9 Då anstiftade Simri, som hade befälet över hälften av stridsvagnarna, en sammansvärjning mot honom. En dag var kung Ela berusad när han befann sig hemma hos Arsa, som hade ansvaret för palatset i huvudstaden Tirsa.
10 Simri gick helt enkelt bara in i huset och dödade Ela. Detta hände under kung Asas tjugosjunde regeringsår i Juda. Sedan utnämnde Simri sig själv till ny kung i Israel.
11 Simri dödade omedelbart hela den kungliga familjen och skonade ingen enda man eller pojke, inte ens de som bara var vänner till familjen.
12 Allt detta var helt i överensstämmelse med vad Herren hade förutsagt genom profeten Jehu.
13 Tragedin var en följd av Baesas och hans son Elas synder, för de hade förlett Israel till att tillbe värdelösa avgudar, och Herren var mycket vred över detta.
14 Vad som i övrigt hände under Elas regering finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
Simri regerar i Israel
15-16 Men Simri fick bara vara vid makten i sju dagar. När Israels armé, som då belägrade Gibbeton, fick höra att Simri hade lönnmördat kungen, beslutade de att göra Omri, överbefälhavaren för armén, till kung.
17 Omri förflyttade sig med armén från Gibbeton till Israels huvudstad Tirsa, som han belägrade.
18 När Simri såg att staden var förlorad, gick han in i palatset och satte eld på det.
19 Han dog därför att han hade syndat och liksom Jerobeam tillbett avgudar och förlett Israels folk att göra detsamma.
20 Om Simri och hans sammansvärjning finns mer att läsa i Israels kungars krönika.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®