The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
8 Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan. 2 Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog. 3 Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket 4 att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden. 5 På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.
6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken 7 och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr. 8 Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, 9 men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.
10 Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken, 11 och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan. 12 En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.
13 I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp. 14 På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. 15 Då sa Gud till Noa: 16 ”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar. 17 Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.” 18 Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut. 19 Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.
20 Sedan byggde Noa ett altare åt Herren. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer. 21 Herren kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.
22 Så länge som jorden finns kvar
kommer sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig att upphöra.”
Guds förbund med Noa
9 Gud välsignade Noa och hans söner och sa till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden!
2 Alla vilda djur och fåglar, allt som rör sig på marken, och fiskar i haven kommer att vara rädda och känna skräck för er, för jag har ställt dem under er makt. 3 Allt levande som rör sig ska vara er föda, liksom jag gett de gröna växterna. 4 Men ät aldrig kött som har blod, dess liv,[a] i sig. 5 Ert eget blod[b] ska jag utkräva vedergällning för. Jag ska utkräva den av varje djur, och av människor ska jag utkräva en annan människas liv om någon dödar en annan.
6 Den som utgjuter en annan människas blod,
hans blod ska utgjutas av en människa,
för Gud gjorde människan till sin avbild.
7 Var fruktsamma, föröka er och bli en stor mängd på jorden!”
Regnbågen
8 Sedan sa Gud till Noa och hans söner: 9 ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era ättlingar 10 och med alla levande varelser med er, alla fåglar och boskapsdjur och vilda djur, alla som kom ut ur arken. 11 Jag ska upprätthålla mitt förbund med er och aldrig mer låta flodvattnen utplåna allt liv och fördärva jorden.”
12 Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: 13 min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14 När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, 15 och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. 16 När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.” 17 Och Gud sa till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund jag instiftat mellan mig och allt levande på jorden.”
Förbannelse över Kanaan
18 Noas tre söner som kom ut ur arken hette Sem, Ham och Jafet. (Ham var Kanaans far.) 19 Alla folken på jorden härstammar från dessa Noas tre söner.
20 Noa blev lantbrukare och planterade en vingård. 21 En dag när han var drucken och låg naken i sitt tält, 22 såg Ham, Kanaans far, sin far ligga där naken och gick ut och berättade det för sina två bröder. 23 Då tog Sem och Jafet en mantel, höll den över sina axlar och gick in baklänges i tältet och täckte sin fars nakenhet, medan de tittade åt ett annat håll för att inte se sin far naken. 24 När Noa vaknade ur sitt rus och fick reda på vad hans yngste son hade gjort honom, 25 sa han:
”Kanaan ska vara förbannad
och vara den lägste av sina bröders slavar.”
26 Sedan sa han:
”Välsignad är Herren, Sems Gud.
Må Kanaan vara deras slav.
27 Må Gud låta Jafet växa och leva tillsammans med Sem
och Kanaan vara deras slav.”
28 Noa levde ytterligare 350 år efter floden 29 och var 950 år gammal när han dog.
Jorden befolkas på nytt
Släkttavlan för Noas söner
10 Detta är berättelsen om Noas söners, Sems, Hams och Jafets, släkt. De fick söner[c] efter floden.
Jafet
(1 Krön 1:5-7)
2 Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras.
3 Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma.
4 Javans söner var Elisha och Tarshish, kittéerna och rodanéerna.
5 Deras ättlingar spred sig till olika kustländer med sina skilda folk, stammar och språk.
Ham
(1 Krön 1:8-16)
6 Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.
7 Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka.
Ragmas söner var Saba och Dedan.
8 Från Kush härstammade också Nimrod, den förste härskaren på jorden. 9 Han var en väldig jägare inför Herren, och hans namn blev ett ordspråk: ”En väldig jägare inför Herren, som Nimrod.” 10 Kärnan i hans rike omfattade Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Shinars[d] land. 11 Därifrån utsträckte han sitt välde till Assyrien. Han byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach 12 och Resen, som är beläget mellan Nineve och Kelach, den stora staden.
13 Misrajim var stamfar till ludéerna, anaméerna, lehavéerna, naftuchéerna, 14 patruséerna, kasluchéerna, som filistéerna härstammar från, och kaftoréerna.
15 Kanaan var far till Sidon, som var hans förstfödde. Han var också stamfar till Het, 16 jevuséerna, amoréerna, girgashéerna, 17 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 18 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.
Slutligen spred sig Kanaans ättlingar 19 från Sidon och hela vägen till Gerar, ända till Gaza och till Sodom, Gomorra, Adma och Sevojim, bort till Lasha[e].
20 Dessa var Hams ättlingar efter sina stammar, språk, länder och folkslag.
Sem
(1 Krön 1:17-23)
21 Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner och blev stamfar till alla Evers ättlingar.
22 Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram.
23 Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.
24 Arpakshad var far till Shelach, och Shelach var far till Ever.
25 Ever fick två söner, den ene hette Peleg[f] och den andre Joktan. På Pelegs tid delades jorden. Hans bror hette Joktan.
26 Joktan var far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach,
27 Hadoram, Usal, Dikla, 28 Oval, Avimael, Saba,
29 Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner.
30 De bodde i området från Mesha till Sefar, bergstrakten i öster.
31 Dessa var alltså Sems ättlingar, efter sina stammar, språk, länder och folkslag.
32 Dessa är Noas söners stammar efter sina släkter. Från dem har alla folk spridit sig över jorden efter floden.
Jesus talar till folket i Galileen
(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)
12 När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. 14 Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
15 ”Sebulons land och Naftalis land,
sjövägen, landet bortom Jordan,
de främmande folkens Galileen –
16 det folk som lever i mörkret
såg ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
har ett ljus gått upp.”[a]
17 Från och med nu började Jesus tala till folket och säga: ”Vänd om, för himmelriket är nära!”
De första lärjungarna
(Mark 1:16-20; Luk 5:2-11)
18 En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas. De höll på att kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. 19 Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” 20 Och de lämnade genast sina nät och följde honom.
21 När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt tillsammans med sin far Sebedaios och göra i ordning sina nät. Han kallade på dem också, och 22 genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus undervisar och botar sjuka
(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)
23 Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, och vart han än kom predikade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor bland folket. 24 Ryktet om honom spreds över hela Syrien[b], och man förde till honom alla slags sjuka och plågade, besatta av onda andar, sådana som led av krampanfall eller var förlamade, och han botade dem. 25 Stora folkmassor följde honom vart han än gick – människor från Galileen, Tiostadsområdet[c], Jerusalem och hela Judeen och från andra sidan Jordan.
Bön, förtröstan
4 För körledaren[a], till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud.
I mitt trångmål öppnar du vägen för mig.
Var nådig mot mig och hör min bön!
3 Ni människor, hur länge ska ni förolämpa min heder,
älska tomhet och söka lögn? Séla
4 Ni ska veta att Herren har avskilt den fromme åt sig.
Han hör mig när jag ropar till honom.
5 Grips ni av vrede, så synda inte.
Tänk i ert innersta, när ni ligger på er bädd: ”Var stilla.” Séla
6 Bär fram rätta offer,
förtrösta på Herren.
7 Många frågar: ”Vem kan visa oss något gott?”
Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Du har lagt en större glädje i mitt innersta
än vad de fått av sitt myckna korn och vin.
9 Jag lägger mig ner i frid och sover,
för du, Herre, du ensam, låter mig bo i trygghet.
20 Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.