The Daily Audio Bible

28 Då kallade Isak på Jakob och välsignade honom: ”Gift dig inte med någon av dessa kanaaneiska flickor! ² Gå i stället till Paddan Aram, till din morfar Betuels hus, och gift dig med en av dina kusiner, en av din morbror Labans döttrar. ³ Gud den Väldige kommer att välsigna dig och göra dig fruktsam. Du ska föröka dig och bli till många folk. ⁴ Han ska ge dig och dina ättlingar Abrahams välsignelser som han gav Abraham, och detta land, där du nu lever som främling, ska tillhöra dig, för Gud har gett det till Abraham.”

⁵ Sedan sände Isak iväg Jakob, och denne gav sig iväg till Paddan Aram till sin morbror Laban, araméen Betuels son, Jakobs och Esaus mor, Rebeckas bror.

⁶ Esau förstod att Isak hade välsignat Jakob och skickat honom till Paddan Aram för att skaffa sig en hustru därifrån. När Isak hade välsignat Jakob hade han varnat honom för att gifta sig med en kanaaneiska. ⁷ Jakob hade lytt sin far och mor och rest till Paddan Aram. ⁸ När Esau insåg hur illa Isak tyckte om de kanaaneiska kvinnorna, ⁹ gick han till Ismael och gifte sig med Machalat, Nevajots syster, som var dotter till Ismael, Abrahams son. Han gifte sig alltså med henne utöver de hustrur han redan hade.

Jakob bildar familj

Jakobs dröm

¹⁰ Jakob lämnade alltså Beer Sheva och gav sig iväg mot Harran. ¹¹ När han vid solnedgången stannade för att slå läger för natten, tog han en sten som huvudkudde och lade sig för att sova. ¹² Då fick han i en dröm se trappsteg^[a] som nådde från jorden till himlen, och han såg hur Guds änglar gick upp och gick ner för dem.

¹³ Där uppe stod Herren, som sa: ”Jag är Herren, Abrahams och din far Isaks Gud. Jag ska ge marken du ligger på till dig och dina ättlingar. ¹⁴ Dina ättlingar kommer att bli som stoftet på jorden. Du kommer att utbreda dig från öster till väster och från norr till söder, och alla jordens folk kommer att bli välsignade genom dig och dina ättlingar. ¹⁵ Jag är med dig och ska skydda dig vart du än går och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska aldrig överge dig. Det jag har lovat dig ska jag också göra.”

¹⁶ Sedan vaknade Jakob. ”Herren är verkligen här”, sa han, ”och det visste jag inte om.” ¹⁷ Han greps av fruktan och sa: ”Hur skräckinjagande är inte denna plats! Det kan inte vara annat än Guds hus och himlens port!” ¹⁸ Nästa morgon steg han upp tidigt och tog stenen, som han hade haft under huvudet, och reste upp den som en minnessten och hällde olja över den. ¹⁹ Han kallade platsen Betel^[b]; tidigare hette staden Lus.

²⁰ Sedan gav Jakob detta löfte: ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna resa och ger mig mat och kläder ²¹ och tryggt för mig tillbaka hem till min far, och om Herren kommer att vara min Gud, ²² då ska denna minnessten bli ett Guds hus och jag ska ge dig tionde av allt du ger mig!”

Jakob möter Rakel

29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet^[c]. ² Han fick syn på en brunn på fältet och tre fårhjordar som låg nära brunnen där de brukade vattnas. Men en tung sten täckte brunnen. ³ Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.

⁴ Jakob frågade herdarna: ”Mina bröder, var kommer ni ifrån?” ”Från Harran”, svarade de. ⁵ ”Känner ni någon som heter Laban, Nachors sonson?” De svarade: ”Visst gör vi det.” ⁶ ”Hur mår han?” ”Han har det bra. Där kommer hans dotter Rakel med fåren.”

⁷ ”Solen står ju fortfarande högt på himlen. Det är väl ännu inte tid att samla ihop flocken?” frågade Jakob. ”Varför inte vattna fåren och låta dem gå ut på bete igen?” ⁸ ”Vi kan inte göra det”, svarade de, ”förrän alla hjordarna är samlade och stenen bortrullad. Då vattnar vi fåren.”

⁹ Medan Jakob fortfarande talade, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde. ¹⁰ När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram till brunnen och rullade bort stenen och gav sin morbror Labans fårhjord vatten. ¹¹ Sedan kysste Jakob Rakel och brast i gråt. ¹² Han förklarade att han var nära släkt med hennes far och son till Rebecka. Hon sprang genast och berättade det för sin far. ¹³ Så snart Laban hörde om sin systerson Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia för Laban.

¹⁴ ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag”, sa Laban.

Rakel och Lea

När Jakob hade varit där ungefär en månad, ¹⁵ sa Laban en dag till honom: ”Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?”

¹⁶ Laban hade två döttrar, Lea, som den äldre hette, och hennes yngre syster Rakel. ¹⁷ Lea hade milda^[d] ögon, men Rakel var välväxt och skön. ¹⁸ Jakob älskade Rakel. Därför sa han: ”Om du ger mig din yngsta dotter Rakel till hustru, så ska jag arbeta för dig i sju år.” ¹⁹ Laban svarade: ”Jag ger henne hellre till dig än till någon annan. Stanna du här.”

²⁰ Alltså arbetade Jakob de följande sju åren för att få Rakel. Tiden kändes lika kort som några dagar, för han älskade henne så. ²¹ Sedan sa Jakob till Laban: ”Ge mig nu min hustru, min tid har ju gått, så att jag kan förenas med henne.”

²² Då inbjöd Laban alla i trakten till en fest. ²³ På kvällen tog Laban sin dotter Lea och gav henne till Jakob, och han låg med henne. ²⁴ Laban gav Lea en av sina slavinnor som hette Silpa. ²⁵ På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. ”Vad är det du har gjort?” sa Jakob. ”Jag arbetade sju år för Rakel! Varför har du bedragit mig så här?” ²⁶ ”Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre”, svarade Laban. ²⁷ ”Fira nu denna bröllopsvecka, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år.”

²⁸ Jakob gick med på detta och när bröllopsveckan med Lea var över, gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. ²⁹ Laban gav Rakel sin slavinna Bilha som tjänsteflicka. ³⁰ Jakob låg också med Rakel, och han älskade henne mer än Lea. Sedan arbetade han för Laban i ytterligare sju år.

Jakobs söner

³¹ Eftersom Herren såg att Lea inte var älskad, lät han henne få barn medan Rakel inte kunde få några. ³² Lea blev alltså med barn och födde en son som hon gav namnet Ruben^[e], för hon sa: ”Herren har sett mitt lidande, och nu kommer min make att älska mig.” ³³ Hon blev snart med barn igen och födde en son till. Då sa hon: ”Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.” Hon gav honom namnet Simon.^{[f] 34} Åter blev hon med barn och födde en son. Nu sa hon: ”Nu kommer väl ändå min man att hålla sig till mig, eftersom jag har gett honom tre söner.” Därför gav hon denne son namnet Levi.^{[g] 35} Än en gång blev hon med barn och födde en son. Hon sa: ”Nu vill jag prisa Herren!” Hon gav honom namnet Juda.^[h] Sedan fick hon inga fler barn.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Mark 5:22-43; Luk 8:41-56)

¹⁸ Under tiden som Jesus sa detta kom en föreståndare och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”

¹⁹ Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina lärjungar. ²⁰ Men då kom en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, ²¹ för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²² Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig!^[a] Din tro har gjort dig frisk^[b].” Och från den stunden var kvinnan frisk.

²³ När Jesus sedan kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som klagade högljutt, ²⁴ sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död, hon sover.”

Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp. ²⁶ Ryktet om detta spred sig sedan i hela området.

Jesus botar blinda och stumma

²⁷ När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,^[c] förbarma dig över oss!” ²⁸ De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”

”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”

²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” ³⁰ Och plötsligt kunde de se.

Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, ³¹ men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.

³² När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. ³³ Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”

³⁴ Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare

³⁵ Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. ³⁶ När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.

³⁷ ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. ³⁸ ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

Förtröstan på Herren

11 För körledaren. Av David.