The Daily Audio Bible

²² Mose vände sig på nytt till Herren och sa: ”Herre, hur kan du handla så illa mot detta folk? Varför sände du mig hit? ²³ Sedan jag talade med farao första gången i ditt namn har han blivit allt grymmare mot dem och du har inte gjort något för att rädda ditt folk!”

Folket vägrar lyssna till Mose

6 ”Nu ska du få se vad jag tänker göra med farao”, sa Herren till Mose. ”Han ska tvingas att låta mitt folk gå. Ja, han ska komma att driva dem ut ur sitt land!” ² Gud talade till Mose: ”Jag är Herren. ³ Som Gud den Väldige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet Herren^[a] gjorde jag mig inte känd för dem. ⁴ Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, där de levde som främlingar. ⁵ Nu har jag hört Israels folks klagan över att egypterna håller dem som slavar och jag har kommit ihåg mitt förbund.

⁶ Säg därför till israeliterna att jag är Herren, och att jag ska föra er bort från tvångsarbetet under egypterna och rädda er från ert slaveri och befria er med min starka hand och genom mina stora straffdomar. ⁷ Jag ska ta emot er som mitt folk och vara er Gud, och ni ska inse att jag är Herren, er Gud, som har räddat er från tvångsarbetet hos egypterna. ⁸ Jag ska föra er in i det land, som jag med ed lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra er. Jag är Herren.”

⁹ Mose berättade för folket allt detta, men de ville inte lyssna. De var alltför tyngda av sitt missmod och sitt hårda arbete.

¹⁰ Herren sa till Mose: ¹¹ ”Gå tillbaka till farao, kungen av Egypten, och säg att han måste släppa Israel från sitt land.” ¹² Men Mose gjorde invändningar inför Herren: ”Inte ens israeliterna lyssnar ju till mig. Varför skulle då farao göra det? Jag har ju svårt för att tala.”

¹³ Då befallde Herren Mose och Aron att gå tillbaka till Israels folk och till farao med order om att föra ut folket ur Egypten.

Moses och Arons släkt

¹⁴ Deras familjeöverhuvuden var:

²⁶ Det var denne Aron och Mose som Herren gav befallningen: ”Led hela Israels folk ut ur Egypten, i ordnade härskaror.” ²⁷ Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att leda folket ut ur landet, dessa två, Mose och Aron. ²⁸ Herren hade talat till Mose i Egypten ²⁹ och sagt: ”Jag är Herren. Gå och tala om för farao, kungen av Egypten, allt vad jag har sagt.”

³⁰ Det var denne Mose som hade kommit med invändningar och sagt till Herren: ”Jag har svårt för att tala! Varför skulle farao höra på mig?”

Moses stav förvandlas till en orm

7 Då sa Herren till Mose: ”Jag har utsett dig att vara som Gud för farao, och din bror Aron ska vara din profet. ² Tala om för Aron allt vad jag befaller dig, så att han kan framföra det till farao för att han ska låta Israels folk lämna hans land. ³ Men jag ska förhärda faraos hjärta, och även om jag gör många tecken och under i Egypten, ⁴ så kommer farao inte att lyssna till er. Men jag ska bära hand på Egypten och leda mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egypten med stora straffdomar. ⁵ Egypterna ska inse att jag är Herren, när jag räcker ut min hand mot Egypten och för ut israeliterna därifrån.”

⁶ Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt dem. ⁷ Mose var 80 år och Aron 83 år, när de talade med farao.

⁸ Herren sa till Mose och Aron: ⁹ ”När farao begär att ni utför ett under, ska du säga till Aron att ta sin stav och kasta den framför farao och då ska den förvandlas till en orm.”

¹⁰ Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans hov, och den förvandlades till en orm. ¹¹ Då bad farao sina visa män och trollkarlar att komma in, och de kunde göra samma sak genom sina magiska konster. ¹² Var och en av dem kastade sin stav och alla deras stavar förvandlades till ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. ¹³ Faraos hjärta var trots det fortfarande hårt. Han ville inte höra på dem, så som Herren hade sagt.

Katastrofer drabbar Egypten

Nilens vatten förvandlas till blod

¹⁴ Herren sa till Mose att farao inte hade låtit sig påverkas och att han också i fortsättningen skulle vägra att låta folket gå. ¹⁵ ”Gå därför till honom imorgon bitti, när han går ner till floden. Vänta vid flodstranden när han kommer och håll staven i handen, den stav som blev förvandlad till en orm. ¹⁶ Säg till honom: ’Herren, hebréernas Gud, har sänt mig för att be dig låta hans folk gå ut i öknen och fira gudstjänst. Du har inte lyssnat förut, ¹⁷ men nu säger Herren: Nu ska du inse att jag är Herren. Jag ska slå på vattnet i Nilen med min stav, och vattnet ska förvandlas till blod. ¹⁸ Fiskarna ska dö, och floden kommer att lukta så illa att egypterna inte kan dricka vattnet.’ ”

¹⁹ Herren fortsatte att tala till Mose: ”Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla vattendrag i Egypten, över alla floder, kanaler och dammar, så ska allt vatten i landet förvandlas till blod i hela Egypten, till och med vattnet som finns i trä- och stenkärlen i hemmen.”

²⁰ Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och inför farao och alla hans hovmän slog Aron på Nilens vatten med sin stav, och vattnet förvandlades till blod. ²¹ Fiskarna i Nilen dog, och vattnet blev så stinkande att egypterna inte kunde dricka det. Det var blod i hela Egypten. ²² Men när de egyptiska magikerna gjorde samma sak genom sina hemliga konster, förblev farao hård. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, så som Herren hade sagt. ²³ Helt oberörd återvände farao till sitt palats. ²⁴ Men egypterna började gräva runt omkring Nilen för att hitta dricksvatten, för man kunde inte dricka vattnet från floden.

Grodor överallt

²⁵ En vecka hade gått sedan Herren slagit Nilen.

Jesus undervisar om förlåtelse

(Luk 17:4)

²¹ Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?” ²² ”Nej”, svarade Jesus, ”inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju^[a] gånger.

²³ Himmelriket är som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. ²⁴ När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.^{[b] 25} Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.

²⁶ Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’

²⁷ Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom 100 denarer^[c]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka. ²⁹ Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’ ³⁰ Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.

³¹ När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt. ³² Kungen kallade då till sig tjänaren och sa: ’Din usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det. ³³ Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare på samma sätt som jag förbarmade mig över dig?’

³⁴ Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig. ³⁵ På samma sätt ska min Fader i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”

Jesus talar om äktenskap och skilsmässa

(Mark 10:1-12)

19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. ² Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.

³ Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man^[d] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” ⁴ ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,^[e] och ⁵ att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.^{[f] 6} De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”

⁷ Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”^[g]

⁸ Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. ⁹ Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.^[h]”

¹⁰ Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” ¹¹ Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. ¹² En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”

Den gode herden

23 En psalm av David.