The Daily Audio Bible

De tio buden på nya stentavlor

(5 Mos 10:1-5)

34 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord^[a] som på de tavlor du slog sönder. ² Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. ³ Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”

⁴ Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.

⁵ Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren^[b]. ⁶ Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. ⁷ Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

⁸ Mose föll då ner och tillbad ⁹ och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

¹⁰ Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. ¹¹ Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

¹² Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. ¹³ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.^{[c] 14} Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

¹⁵ Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar^[d] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. ¹⁶ Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

¹⁷ Gjut inga gudabilder åt dig.

¹⁸ Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv^[e], för det var då du lämnade Egypten.

¹⁹ Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. ²⁰ En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

²¹ Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

²² Du ska fira veckohögtiden^[f] i början av veteskörden och bärgningshögtiden^[g] vid årets slut. ²³ Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. ²⁴ Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

²⁵ Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. ²⁶ Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.^[h]”

²⁷ Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

²⁸ Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. ²⁹ När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. ³⁰ När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. ³¹ Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. ³² Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. ³³ När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, ³⁴ men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt ³⁵ och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.

Boningen byggs

(35:1—40:38)

Sabbatsbudet

35 Mose sammankallade hela Israels menighet och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er:

² Arbeta sex dagar, men den sjunde dagen är helig, en sabbatsvila helgad åt Herren. Den som arbetar på den dagen måste dö. ³ Gör inte ens upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.”

Material till boningen

(2 Mos 25:1-9; 39:32-43)

⁴ Vidare sa Mose till hela Israels menighet: ”Detta är vad Herren har befallt: ⁵ Samla in gåvor åt Herren. Alla ni som har generösa hjärtan, bär fram dessa offergåvor till Herren: Guld, silver och koppar, ⁶ blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, ⁷ rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, ⁸ olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, ⁹ onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Mark 15:6-15; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)

¹⁵ Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som folket ville ha fri. ¹⁶ Och just då satt en ökänd brottsling i fängelset. Han hette Jesus Barabbas. ¹⁷ När folket samlades frågade Pilatus dem: ”Vem ska jag släppa fri, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” ¹⁸ Pilatus visste mycket väl att de hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.

¹⁹ Medan Pilatus satt där på domstolen fick han också ett meddelande från sin hustru, som varnade honom: ”Lämna den här rättfärdige mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar i natt för hans skull.”

²⁰ Men översteprästerna och folkets ledare övertalade folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. ²¹ Så när landshövdingen nu frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”

²² ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla.

²³ ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”

²⁴ Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, tog han vatten och tvättade sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ansvaret är ert!”

²⁵ Folket skrek tillbaka: ”Låt hans blod komma över oss och våra barn!”^[a]

²⁶ Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.

De romerska soldaterna hånar Jesus

(Mark 15:16-20; Joh 19:2-3)

²⁷ Landshövdingens soldater tog honom först till residenset, där hela vaktstyrkan kallades samman. ²⁸ De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd^[b] soldatkappa ²⁹ och gjorde en krona av törnen och de satte den på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. ³⁰ De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

³¹ Efter att ha hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Vishetens inbjudan