The Daily Audio Bible
Instruktioner för olika offer
(1:1—7:38)
Brännoffret
1 Herren kallade på Mose från uppenbarelsetältet och talade till honom: 2 ”Säg till israeliterna: ’När någon av er bär fram offer åt Herren, ska han ta djur från nöt- eller småboskapen.
3 Om hans offer är tänkt som ett brännoffer från nötboskapen, ska han ta en felfri tjur. Han ska leda fram tjuren till uppenbarelsetältets ingång, för att vara Herren till välbehag. 4 Där ska han lägga sin hand på dess huvud och djuret accepteras då i stället för honom, så att han försonas. 5 Sedan ska han slakta tjuren inför Herren, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet och stänka det på alla sidor av det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 6 Sedan ska han flå djuret och stycka det 7 och Arons söner, prästerna, ska göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. 8 Därefter ska de lägga styckena med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret. 9 Inälvorna och benen ska han tvätta och sedan ska prästerna bränna dem på altaret. Detta är ett eldoffer[a] och ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
10 Om brännoffret väljs ut bland fåren och getterna måste det vara av hankön och felfritt. 11 Han ska slakta det inför Herren på norra sidan av altaret och Arons söner, prästerna, ska stänka av blodet på altarets alla sidor. 12 Sedan ska han stycka det och prästen ska lägga styckena tillsammans med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret, 13 men inälvorna och benen ska först tvättas i vatten. Sedan ska prästen bränna alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
14 Om brännoffret åt Herren är en fågel, ska det vara antingen en turturduva eller en ung duva. 15 Prästen ska bära fram fågeln till altaret och vrida nacken av den. Den ska brännas på altaret och blodet ska pressas ut vid sidan av altaret. 16 Han ska ta ut krävan med dess innhehåll och kasta den på östra sidan av altaret i askan. 17 Han ska ta fågeln i vingarna och fläka upp den utan att slita den i stycken. Prästen ska sedan bränna den på altaret på den brinnande veden som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
Matoffret
2 Den som vill bära fram ett matoffer till Herren ska ta fint mjöl, hälla olja över det och sedan lägga rökelse ovanpå. 2 Sedan ska han komma med det till Arons söner, prästerna, och prästen ska ta en handfull av mjölet och oljan och all rökelsen och bränna detta påminnelseoffer på altaret som ett eldoffer som en välbehaglig lukt för Herren. 3 Det som blir kvar tillhör Aron och hans söner. Det är en höghelig del av eldoffret till Herren.
4 Om bröd som är bakat i ugn ges som matoffer, måste det vara gjort av fint mjöl, kakor bakade utan jäst och med olja eller osyrade tunnkakor smorda med olja. 5 Om matoffret är gräddat på ett galler, ska det vara av fint mjöl utan jäst, blandat med olja. 6 Bryt det i småbitar och häll olja över det. Detta är ett matoffer. 7 Om ditt offer är tillagat i en panna, ska det också vara av fint mjöl blandat med olja.
8 Vilket av dessa tillredningssätt du än väljer ska du bära matoffret till Herren och ge det till prästen och han ska ta det till altaret.
9 Prästen ska sedan ta en del av matoffret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret som eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 10 Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner. Det är en höghelig del av eldoffret till Herren.
11 Använd aldrig jäst i ett matoffer som ni ger åt Herren. Varken jäst eller honung får brännas som eldoffer inför Herren. 12 Ni kan offra sådant som förstlingsoffer men inte bränna på altaret som en välbehaglig lukt för Herren.
13 Alla matoffer måste vara beströdda med salt. Utelämna inte från dina matoffer saltet som hör till din Guds förbund. Tillsätt salt till alla dina offer. 14 Om du kommer med ett förstlingsoffer till Herren ska du ta färska ax som du krossar och rostar. 15 Häll olja över och lägg rökelse på offret för det är ett matoffer. 16 Sedan ska prästen bränna en del av den krossade säden blandad med olja som påminnelseoffer och all rökelsen och bränna det som ett eldoffer inför Herren.
Gemenskapsoffret
3 När någon vill ge ett gemenskapsoffer och ta ett djur från nötboskapen, kan han offra antingen en tjur eller en ko till Herren, men djuret måste vara felfritt. 2 Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet. Sedan ska Arons söner, prästerna, stänka blodet på altarets alla sidor. 3 Från gemenskapsoffret ska han sedan ge som eldoffer åt Herren fettet som täcker kroppens inre delar och är i dem, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på låren, samt fettet runt levern som han tar ut tillsammans med njurarna. 5 Aron och hans söner ska sedan bränna det på brännoffret på altaret på den brinnande veden som ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
6 Om ett djur från småboskapen används som gemenskapsoffer till Herren får det inte ha något fel och det kan antingen vara en hanne eller en hona.
7 Om det är ett får, ska den som bär fram det inför Herren 8 lägga sin hand på dess huvud och slakta det framför uppenbarelsetältet. Arons söner ska stänka blodet på altarets alla sidor. 9 Av gemenskapsoffret ska han sedan ge som eldoffer åt Herren dess fett, hela svansen, avhuggen invid ryggraden, fettet som täcker de inre organen och är i dem, 10 de båda njurarna och fettet som sitter på låren samt på levern som han tar ut tillsammans med njurarna. 11 Prästen ska sedan bränna det på altaret som matoffer, som ett eldoffer åt Herren.
12 Om någon bär fram en get som offer till Herren, 13 ska han lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet. Arons söner ska stänka dess blod på altarets alla sidor. 14 Sedan ska han av sitt offer ge som eldoffer till Herren fettet som täcker de inre organen och är i dem, 15 de båda njurarna och fettet som sitter på låren och runt levern som han tar ut tillsammans med njurarna. 16 Prästen bränner det på altaret som matoffer, som ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren. Allt fett tillhör Herren.
17 Det är en fastställd stadga för all framtid att ni inte ska äta vare sig fett eller blod.’ ”
Jesus botar Simons svärmor och många andra
(Matt 8:14-16; Luk 4:38-41)
29 När de hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Där låg Simons svärmor sjuk i feber, och det berättade de genast för Jesus. 31 Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
32 På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. 33 Hela staden hade samlats utanför dörren. 34 Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.
Jesus talar till folket i Galileen
(Luk 4:42-44)
35 Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att be.
36 Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom, 37 och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”
38 Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan förkunna där också. Det var därför jag kom hit.”
39 Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och drev ut onda andar.
Jesus botar en spetälsk man
(Matt 8:2-4; Luk 5:12-16)
40 En gång kom en spetälsk[a] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”
41 Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” 42 Och genast försvann spetälskan, och mannen var ren. 43 Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom: 44 ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,[b] till ett vittnesbörd för dem.” 45 Men mannen gick genast iväg och berättade detta öppet för alla. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.
Jesus botar en förlamad man
(Matt 9:2-8; Luk 5:18-26)
2 Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit hem spred sig snabbt. 2 Då samlades där så mycket folk att de inte ens fick plats utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.
3 Då kom fyra män till honom bärande på en förlamad man. 4 Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner bädden med den förlamade. 5 När Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Min son, dina synder är förlåtna.”
6 Men några skriftlärda satt där, och de tänkte i sina hjärtan: 7 ”Hur kan han tala på det viset och häda? Vem utom Gud kan förlåta synder?”
8 Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och frågade dem: ”Varför tänker ni sådana tankar i era hjärtan? 9 Vilket är lättare, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller att säga: ’Res dig upp, ta din bädd och gå?’ ” 10 ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: 11 ”säger jag till dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem!”
12 Då steg mannen upp, tog sin bädd och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och sa: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”
17 Herre, hur länge ska du se på?
Rädda mig från deras illgärningar,
mitt dyrbara liv från dessa lejon!
18 Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,
prisa dig inför folkhopen.
19 Låt inte dem glädjas
som utan orsak är mina fiender,
låt inte dem blinka med ögonen
som utan anledning har hatat mig.
20 Det de säger leder inte till fred,
och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.
21 De gapar mot mig och säger:
”Haha, det var väl vad vi skulle se!”
22 Herre, du har sett detta.
Tig inte! Var inte långt borta från mig!
23 Vakna, stå upp till mitt försvar,
min Gud och Herre, skaffa mig rätt!
24 Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”
Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”
26 Låt dem skämmas och förödmjukas
som gläder sig över min olycka,
låt dem klä sig i skam och förödmjukelse
som förhäver sig över mig!
27 Men låt alla dem få jubla av glädje
som gläder sig över min rätt,
låt dem ständigt säga:
”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”
28 Då ska jag vittna om din rättfärdighet,
lovprisa dig dagen lång.
Dårskapens inbjudan
13 Dårskapen är en högljudd kvinna,
enfaldig, utan vett.
14 Hon sitter vid dörren till sitt hus,
på en plats högt uppe i staden,
15 och kallar på dem som går förbi
på sin väg rakt fram:
16 ”Är du okunnig, kom hit!”
Och till den som saknar vett säger hon:
17 ”Stulet vatten är sött,
och bröd som äts i hemlighet smakar bäst!”
18 Men de vet inte att döden[a] härskar där,
att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.