The Daily Audio Bible

6 Herren talade till Mose: ² ”Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren så att han bedrar sin nästa i fråga om något som anförtrotts åt honom eller överlämnats i hans omvårdnad eller om han stjäl eller lurar till sig något ³ eller om han hittat något som andra har tappat men ljuger om det eller om han svär falskt om vilken synd som helst som en människa kan begå, ⁴ ska han som syndat och gjort sig skyldig återlämna det han stulit eller tvingat till sig eller som anförtrotts honom eller som han hittat ⁵ eller som han svurit falskt om. Han ska ersätta det till dess fulla värde plus tjugo procent. Samma dag ska han skaffa fram sitt skuldoffer. ⁶ Skuldoffret ska bestå av en felfri bagge som han tar från småboskapen eller dess bestämda värde. Han ska föra den fram till prästen inför Herren. ⁷ Prästen ska skaffa försoning åt honom inför Herren och han ska då få förlåtelse för vad det än är han gjort sig skyldig till.”

Att offra brännoffer

⁸ Sedan talade Herren till Mose: ⁹ ”Ge Aron och hans söner denna befallning beträffande lagen om brännoffer: ’Brännoffret ska ligga kvar på altarets härd hela natten till morgonen och elden ska hållas vid liv. ¹⁰ Prästen ska ta på sig sina kläder och underkläder av linne, ta bort askan som finns kvar efter brännoffret och lägga den vid sidan av altaret. ¹¹ Sedan ska han byta kläder och bära askan utanför lägret till en ren plats. ¹² Elden på altaret ska hållas brinnande. Den får inte slockna. Prästen ska lägga på färsk ved varje morgon, placera brännoffret ovanpå den och bränna fettet från gemenskapsoffret. ¹³ Elden på altaret måste ständigt hållas brinnande. Den får aldrig slockna.

Att offra matoffer

¹⁴ Det här är lagen om matoffret:

Arons söner ska bära fram det till altaret inför Herren. ¹⁵ Den av Arons söner som blir smord till präst i hans ställe ska sedan ta en handfull av det fint malda mjölet med den inblandade oljan och all rökelsen som ligger på matoffret och bränna detta påminnelseoffer på altaret som en välbehaglig lukt inför Herren. ¹⁶ Sedan ska resten tillfalla Aron och hans söner till mat. Det ska ätas osyrat på en helig plats på uppenbarelsetältets förgård. ¹⁷ Det måste bakas utan surdeg. Jag har gett prästerna denna del av eldoffren som gjorts i ordning åt mig. Det är högheligt precis som syndoffret och skuldoffret. ¹⁸ Det får ätas av manliga ättlingar till Aron i kommande generationer som deras del av Herrens eldoffer. Allt som rör vid detta blir heligt.’ ”

¹⁹ Herren talade till Mose: ²⁰ ”På den dag när Aron och hans söner blir smorda till och avskilda för sin uppgift som präster, ska de bära fram ett matoffer till Herren av tre och en halv liter fint mjöl. Hälften ska offras på morgonen och hälften på kvällen. ²¹ Det ska tillagas på en plåt, man ska använda olja, det ska blandas väl och sedan bäras fram brutet i bitar som ett matoffer till Herren, som en välbehaglig lukt inför Herren. ²² När prästernas söner ersätter sina fäder, ska de tillreda det när de blir smorda. Detta är en evig ordning. Dessa offer ska brännas upp helt inför Herren. ²³ Prästens matoffer är ett heloffer. Ingenting av det får ätas.”

Att offra syndoffer

²⁴ Sedan talade Herren till Mose: ²⁵ ”Säg till Aron och hans söner att det här är lagen angående syndoffer: ’Dessa syndoffer är högheliga och ska slaktas inför Herren på den plats där brännofferdjuren slaktas. ²⁶ Prästen som offrar syndoffret ska äta det på en helig plats i förgården till uppenbarelsetältet. ²⁷ Allt som kommer i beröring med detta kött blir heligt. Om något av blodet kommer på ett klädesplagg, måste det tvättas på en helig plats. ²⁸ Lerkrukan som köttet kokats i måste slås sönder. Om det är ett kopparkärl som använts, ska det skuras och sköljas med vatten. ²⁹ Alla manliga medlemmar av prästsläkten får äta av detta offer för det är högheligt. ³⁰ Men man får inte äta syndoffret vars blod tagits in i tältet för att skaffa försoning i helgedomen. Det ska brännas upp.

Att offra skuldoffer

7 Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: ² Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. ³ Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, ⁴ de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. ⁵ Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.

⁷ Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. ⁸ När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. ⁹ Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. ¹⁰ Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.

Att offra gemenskapsoffer

¹¹ Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:

¹² Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. ¹³ Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. ¹⁴ En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. ¹⁵ Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.

¹⁶ Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. ¹⁷ Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. ¹⁸ Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.

¹⁹ Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. ²⁰ Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. ²¹ Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”

²² Sedan talade Herren till Mose: ²³ ”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. ²⁴ Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. ²⁵ Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. ²⁶ Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. ²⁷ Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”

Mycket folk följer Jesus

(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)

⁷ Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, ⁸ Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.

⁹ Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. ¹⁰ Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.

¹¹ När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” ¹² Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

¹³ Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, ¹⁴ utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, ¹⁵ och han gav dem makt att driva ut onda andar.^{[a] 16} De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, ¹⁷ Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, ¹⁸ Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”^{[b] 19} och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)

²⁰ När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. ²¹ När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.

²² Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul^[c]. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

²³ Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴ Ett rike där man strider mot varandra går ju under. ²⁵ Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. ²⁶ Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. ²⁷ Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.

²⁸ Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. ²⁹ Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

³⁰ De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.^[d]

Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse

37 Av David.