The Daily Audio Bible

²⁸ Och Herren talade till Mose: ²⁹ ”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. ³⁰ Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. ³¹ Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner ³² medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. ³³ Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. ³⁴ Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”

³⁵ Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. ³⁶ På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.

³⁷ Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret ³⁸ som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.

Instruktioner för prästerna

(8:1—10:20)

Mose avskiljer prästerna för tjänst

(2 Mos 29:1-37)

8 Herren talade till Mose:

² ”Ta med dig Aron och hans söner, deras kläder, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de två baggarna och korgen med brödet som är bakat utan jäst ³ och samla hela Israels menighet vid ingången till uppenbarelsetältet.”

⁴ Mose gjorde som Herren sagt och när menigheten var samlad vid ingången till uppenbarelsetältet, ⁵ sa han till dem: ”Detta har Herren befallt.”

⁶ Sedan förde han fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ⁷ Han klädde på Aron tunikan, spände på honom bältet, satte på honom kåpan och efoden, fäste den med skärpet och drog åt den. ⁸ Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i den. ⁹ På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁰ Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde boningen och allting som fanns inne i den för att på så sätt helga allt. ¹¹ Han stänkte olja på altaret sju gånger och smorde det likaså altarets tillbehör och tvättfatet och dess ställning för att helga dem. ¹² Han hällde smörjelseolja på Arons huvud för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst. ¹³ Sedan förde Mose fram Arons söner, satte på dem deras tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁴ Sedan tog han syndoffertjuren och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. ¹⁵ Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn för att helga det och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och försonade det. ¹⁶ Han tog fettet runt inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret. ¹⁷ Tjurens kropp med dess hud och inälvor brände han utanför lägret som Herren hade befallt Mose.

¹⁸ Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud ¹⁹ och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor. ²⁰ Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet. ²¹ Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp hela baggen på altaret som ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ett eldoffer åt Herren, såsom Herren hade befallt Mose.

²² Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. ²³ Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. ²⁴ Sedan förde han fram Arons söner och strök på samma sätt blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.

²⁵ Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt inälvorna och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket ²⁶ och placerade ovanpå detta ett osyrat bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren. ²⁷ Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner för att de skulle lyfta fram det som ett offer inför Herren. ²⁸ Mose tog det sedan tillbaka från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer åt Herren. ²⁹ Mose tog också bringan och lyfte upp den inför Herren som ett lyftoffer. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade befallt honom.

³⁰ Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans kläder och hans söner och deras kläder.

³¹ Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid uppenbarelsetältets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er. Aron och hans söner ska äta det. ³² Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.

³³ Ni får inte lämna uppenbarelsetältets ingång på sju dagar för er invigning ska pågå i sju dagar. ³⁴ Det som har skett idag har Herren befallt att det ska ske i fortsättningen också för att ni ska få försoning. ³⁵ Ni ska stanna vid uppenbarelsetältets ingång dygnet runt i en vecka och följa Herrens förordningar för att ni inte ska dö. Så har jag blivit befalld.”

³⁶ Aron och hans söner gjorde allt precis så som Herren hade befallt Mose.

Prästerna bär fram offren

9 På den åttonde dagen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel. ² Han sa till Aron: ”Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. ³ Säg till Israels folk att ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria. ⁴ Ta också ett gemenskapsoffer till Herren bestående av en tjur och en bagge och ett matoffer av mjöl blandat med olja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för er.”

⁵ De ledde alltså fram allt detta till uppenbarelsetältet som Mose hade befallt och hela församlingen kom och ställde sig inför Herren. ⁶ Mose sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er och han ska uppenbara sin härlighet för er.”

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

³¹ Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

³² Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” ³³ Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” ³⁴ Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. ³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)

4 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. ² Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:

³ ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” ⁹ Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)

¹⁰ När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.

¹¹ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, ¹² för att

¹³ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?

¹⁴ Det lantbrukaren sår är ordet. ¹⁵ Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. ¹⁶ Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, ¹⁷ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.

¹⁸ Sådden bland tistlar är de som hör ordet ¹⁹ men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.

²⁰ Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om lampan

(Luk 8:16-18)

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer ett sädesmått över den eller sätter den under en säng. En lampa ställer man i ett lampställ. ²² Allt som nu är gömt ska en dag föras fram, och allt som är dolt ska dras upp i ljuset. ²³ Lyssna, hör, du som har öron!” ²⁴ Han sa till dem: ”Hör upp! Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och även mer kommer ni att få. ²⁵ Den som har ska nämligen få. Men den som inget har, ska bli av med även det.”