The Daily Audio Bible

²² Ni ska lyda alla mina bud och stadgar för att ni inte ska spys ut ur det land som jag vill föra er till och låta er bosätta er i. ²³ Ni ska inte följa sederna hos det folk jag fördriver ut ur landet innan ni kommer, för de har gjort allt detta och därför avskyr jag dem.

²⁴ Därför har jag sagt er att ni ska ta deras land i besittning. Jag ska ge det till er som en arvedel. Det är ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk.

²⁵ Ni ska därför skilja mellan rena och orena djur och mellan rena och orena fåglar. Ni ska inte besmitta er genom några djur, fåglar eller krälande djur som jag har avskilt från er som orena. ²⁶ Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig. Jag har avskilt er från alla andra folk för att ni ska vara mina.

²⁷ En man eller kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig ska ni stena till döds. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.’ ”

Guds krav på prästerskapet

21 Herren sa till Mose: ”Säg till prästerna, Arons söner, att aldrig orena sig genom att röra vid en död bland sitt folk, ² utom om det är en nära släkting, en mor eller en far, en son eller dotter, en bror ³ eller en ogift syster som han har haft särskilt ansvar för, eftersom hon inte haft någon man. I hennes fall får han orena sig. ⁴ Som ledare för sitt folk får prästen nämligen inte orena sig och vanhelga sig.^[a]

⁵ Prästerna får inte raka av sig håret eller klippa kanten av skägget och inte heller rista märken på sin kropp. ⁶ De ska vara heliga inför Gud och får inte vanhelga hans namn eftersom de bär fram eldoffer till Herren, sin Guds, mat. De ska vara heliga.

⁷ En präst får inte gifta sig med en prostituerad, en vanärad och inte heller med en frånskild kvinna, för han är avskild för Gud. ⁸ Du ska tänka på att han är helgad för att bära fram offer inför Gud. Du ska hålla honom helig, för jag, Herren, som helgar er är helig.

⁹ En prästdotter som låter prostituera sig vanhelgar sig själv och sin far och ska brännas.

¹⁰ Översteprästen som bland sina medbröder blivit smord med smörjelseolja på sitt huvud och bär de särskilda kläderna får inte låta sitt hår hänga löst eller riva sönder sina kläder. ¹¹ Han får inte komma i närheten av en död människa inte ens genom sin far eller mor får han orena sig. ¹² Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, för han är avskild genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.

¹³ Han ska gifta sig med en orörd kvinna. ¹⁴ Han får inte gifta sig med en änka, en frånskild, vanärad eller prostituerad kvinna. Hon måste vara en orörd kvinna från hans eget folk ¹⁵ för att inte vanhelga sina barn bland folket. Jag är Herren som helgar honom.”

¹⁶ Och Herren talade till Mose: ¹⁷ ”Säg till Aron att den av hans ättlingar i kommande generationer som har någon defekt inte får bära fram mat som offer inför Gud. ¹⁸ Ingen som har en defekt får träda fram, ingen som är blind, lam eller vanställd till sin kropp^[b], ¹⁹ har brutit sina händer eller fötter, ²⁰ är puckelryggig eller dvärg eller har något fel på sitt öga eller har utslag eller skabb på huden eller har skadade testiklar. ²¹ Ingen av prästen Arons ättlingar som har en defekt får träda fram och bära fram eldoffer inför Herren, ingen med defekt får träda fram och offra sin Guds mat. ²² Men han ska få äta Guds mat, både det högheliga och heliga. ²³ Han får däremot inte för sin defekt gå fram till förhänget och inte heller komma i närheten av altaret. Detta skulle vanhelga min helgedom, för jag är Herren som helgar dem.”

²⁴ Mose talade så till Aron och hans söner och till hela Israels folk.

22 Herren talade till Mose: ² ”Säg till Aron och hans söner att de ska visa respekt för folkets offer som de helgar till mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.

³ Säg till dem: ’För all framtid gäller att om någon av era ättlingar som är oren kommer nära de heliga offergåvor som israeliterna har avskilt för Herren, så ska han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.

⁴ Ingen av Arons ättlingar som är spetälsk eller som har någon flytning får äta av de heliga offergåvorna förrän han blivit ren. Och den som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång ⁵ eller som rör vid något kräldjur som orenar honom eller som råkar röra vid någon som på ett eller annat sätt är oren, ⁶ han ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat. ⁷ När solen har gått ner är han ren igen och kan äta av de heliga offergåvorna, som är hans mat. ⁸ Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet, för det skulle orena honom. Jag är Herren.

⁹ De ska följa de här föreskrifterna noga för att inte dra på sig skuld och behöva dö därför att de vanhelgat det heliga. Jag är Herren, som helgar dem.

¹⁰ Ingen utomstående får äta av de heliga offren. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren. ¹¹ Om prästen dock för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också en slav som är född i hans hus. ¹² Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte längre äta de heliga offren. ¹³ Men om hon blir änka eller förskjuten och inte har några barn och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen utomstående får äta denna mat.

¹⁴ Om någon av misstag skulle äta av de heliga offren, ska han ersätta det heliga till prästen och lägga till en femtedel. ¹⁵ Prästerna får inte vanhelga de heliga offer som Israels folk burit fram till Herren ¹⁶ genom att låta någon obehörig äta heliga offer. Då drar de på sig skuld och straff. Jag är Herren, som helgar dem.’ ”

9 Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.^[a]”

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)

² Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. ³ Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. ⁴ Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.^{[b] 5} Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi^[c], det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.

⁷ Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”

⁸ Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.

⁹ På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. ¹⁰ Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.

¹¹ Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” ¹² Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.^[d] Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? ¹³ Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.^[e]”

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)

¹⁴ När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. ¹⁵ Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. ¹⁶ Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”

¹⁷ En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. ¹⁸ Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”

¹⁹ ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”

²⁰ Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. ²¹ ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. ²² Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”

²³ ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”

²⁴ ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”

²⁵ Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” ²⁶ Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.

²⁸ När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

²⁹ Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.^[f]”

Fortsättning på föregående psalm