The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
10 Alla skickliga konsthantverkare ska komma och tillverka vad Herren har befallt: 11 boningen och tältet med dess överdrag, hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och socklar, 12 arken och dess stänger, försoningsstället, det skyddande förhänget, 13 bordet med dess bärstänger och alla dess tillbehör, skådebröden, 14 lampstället med dess tillbehör, lampor och lampolja, 15 rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och förhänget till boningens ingång, 16 brännofferaltaret, kopparnätet till altaret, dess bärstänger och alla övriga tillbehör, tvättfatet med dess ställning, 17 förhängena till förgården, stolparna och deras socklar, förhänget till förgårdens port, 18 boningens pluggar och förgårdens pluggar med deras linor, 19 de vävda dräkterna för helgedomstjänsten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.”
20 Israels hela menighet gick bort från Mose. 21 De, som kände sig manade i sina hjärtan kom sedan tillbaka med sina gåvor till Herren, till arbetet med uppenbarelsetältet, till tjänsten i boningen och de heliga kläderna. 22 Både män och kvinnor kom, alla som var villiga. De bar fram guldspännen, smycken, örhängen, ringar, halsband och många andra föremål av guld som offer åt Herren. 23 Alla som hade blått, purpurrött, karmosinrött eller fint lingarn eller gethår eller rödfärgade baggskinn eller delfinskinn kom med det. 24 Alla som kunde komma med offer av silver och koppar till Herren och andra som hade akacieträ som behövdes till byggnadsmaterial bar fram det.
25 Alla kvinnor som var skickliga att spinna gjorde i ordning blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn och bar fram det. 26 Alla kvinnor som kände sig manade i sitt hjärta och kunde spinna gethår gjorde det. 27 Ledarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar som skulle användas för efoden och bröstskölden, 28 samt kryddor och olja till lampan och smörjelseolja och välluktande rökelse. 29 Varje israelitisk man och kvinna som kände sig manad i sitt hjärta att bidra till det som Herren genom Mose befallt dem att utföra, kom och bar fram frivilliga gåvor till honom.
Besalel och Oholiav
(2 Mos 31:1-11)
30 Mose sa till israeliterna: ”Herren har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Judas stam. 31 Han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, skicklighet och kunskap i alla slags konsthantverk 32 till att formge och tillverka föremål av guld, silver och koppar, 33 slipa infattningsstenar och snida i trä, ja, han är skicklig i allt konstnärligt arbete. 34 Gud har också gett honom och Oholiav, Achisamaks son av Dans stam, gåvan att undervisa andra. 35 Gud har gjort dem båda skickliga i alla slags hantverk, formgivning och konstvävnad i blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn. De kan göra och tänka ut alla slags konstnärliga arbeten.
Arbetet med boningen påbörjas
36 Besalel och Oholiav och alla andra som Herren har gett en begåvning som konsthantverkare ska bygga och inreda boningen såsom Herren har befallt.”
2 Mose sammankallade sedan Besalel och Oholiav och alla skickliga män som Herren utrustat och som kände sig kallade till arbetet, för att sätta igång. 3 Mose gav dem alla gåvor som israeliterna hade skänkt till arbetet med helgedomen. Varje morgon kom det nya frivilliga gåvor. 4 Då kom konsthantverkarna som utförde olika arbeten för helgedomen 5 till Mose och sa: ”Folket kommer med mer än det behövs för arbetet som Herren har befallt att göra.”
6 Då skickade Mose runt ett meddelande i lägret att ingen vare sig man eller kvinna behövde komma med fler gåvor. Så slutade de att komma med mer. 7 De hade redan mer än nog av vad som behövdes för arbetet.
Boningen
(2 Mos 26:1-37)
8 De skickliga hantverkarna gjorde boningen av tio våder av tvinnat fint lingarn och av blått, purpurrött och karmosinrött garn med keruber på i konstvävnad. 9 Varje våd var 14 meter lång och 2 meter bred. Våderna var lika stora. 10 Dessa våder fästes vid varandra fem och fem. 11 Utmed kanten på dessa två stycken fästes öglor gjorda av blått garn, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket. 12 På ena våden gjordes 50 öglor och på andra stycket 50, så att de motsvarade varandra. 13 Sedan gjorde man 50 hakar av guld för att förena öglorna. På så sätt fästes dessa stycken ihop till en sammanhängande boning.
14 Man gjorde elva gethårsvåder till ett tält över boningen. 15 Varje våd var 15 meter lång och 2 meter bred. De var lika stora. 16 Man förenade fem av dessa våder till ett stycke och de sex andra till ett annat stycke. 17 Sedan gjorde man 50 öglor utmed kanten av det ena hopsatta stycket 18 och 50 öglor utmed kanten av det andra hopsatta stycket.
19 Så gjorde man ett överdrag av rödfärgade baggskinn på tältet och över detta i sin tur ett överdrag av getskinn.
20 Till boningens sidor användes brädor av akacieträ som man ställde upprätt. 21 Varje brädas höjd var 5 meter och bredden 75 centimeter. 22 Varje bräda hade två tappar som hörde ihop. Alla boningens brädor gjordes likadana. 23 Man gjorde 20 brädor för boningens södra sida. 24 Man gjorde 40 socklar av silver, två under var och en av de 20 brädorna med dess två tappar. 25 På norra sidan av boningen gjordes också 20 brädor 26 med 40 socklar av silver, två för varje bräda. 27 Den västra sidan, baksidan, gjordes av sex brädor 28 och två hörnbrädor på baksidan. 29 Dessa hörnbrädor var dubbla upptill och nertill till den första ringen. Så gjordes de båda hörnbrädorna. 30 Det var alltså sammanlagt åtta brädor med 16 socklar av silver, två under varje bräda.
31 Därefter tillverkades tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på boningens ena sida, 32 fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut. 33 Den mellersta av dessa tvärstänger placerade man så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena ändan till den andra. 34 Brädorna och tvärstängerna drogs över med guld, och ringarna för tvärstängerna gjorde man av rent guld.
35 Ett förhänge gjordes av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn i konstvävnad med keruber på. 36 Till det gjordes fyra stolpar av akacieträ överdragna med guld och med fyra hakar av guld och man göt fyra socklar av silver för dem.
37 Sedan gjorde man ett förhänge till tältets ingång, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 38 Till det gjordes fem stolpar med fem hakar. Stolparna med sina huvuden och band var överdragna med guld, och de fem socklarna var gjutna i koppar.
Jesus korsfästs
(Mark 15:21-32; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)
32 På vägen dit mötte de en man från Kyrene[a] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), 34 gav de Jesus vin blandat med galla.[b] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.
35 Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. 39 De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet 40 och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”
41 Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.[c] Han har ju sagt att han är Guds Son.”
44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör på korset
(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)
45 När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[d]
47 Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”[e] 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”
50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förhänget i templet[f] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, 52 gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.
54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
55 Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.
Jesus begravs
(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)
57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. 58 Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.
Vakter placeras vid graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[g], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”
66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.
Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord
34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.[a]
2 Jag vill alltid prisa Herren,
ständigt ha en lovsång till honom på mina läppar.
3 Med stolthet vill jag berätta omHerren,
låt de ödmjuka höra det och glädja sig.
4 Lova Herren med mig,
låt oss tillsammans upphöja hans namn.
5 Jag sökte Herren, och han svarade mig,
han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till honom strålar av glädje,
de behöver inte böja sina huvuden i skam.
7 Denne arme man ropade till Herren
och han hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel håller vakt kring dem
som fruktar honom
och befriar dem.
9 Smaka och se hur god Herren är!
Lycklig är den människa som tar sin tillflykt till honom!
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
för de som fruktar honom lider ingen brist.
7 Den som tillrättavisar en skymfare får ta emot skymf,
den som förmanar en gudlös blir hånad.
8 Tillrättavisa inte en hädare,
då blir du bara hatad av honom.
Tillrättavisa den vise,
så älskar han dig.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.