The Daily Audio Bible
Syndoffret
4 Herren talade till Mose:
2 ”Säg till israeliterna att följande gäller för dem som oavsiktligt syndar och bryter mot något av Herrens bud:
3 ’Om den smorde prästen syndar och drar skuld över folket, måste han offra en ung felfri tjur som ett syndoffer inför Herren för den synd han begått. 4 Han ska föra fram den till ingången till uppenbarelsetältet, lägga sin hand på dess huvud och slakta den inför Herren. 5 Sedan ska den smorde prästen bära in något av djurets blod i uppenbarelsetältet, 6 doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herren, framför förhänget i helgedomen. 7 Prästen ska sedan stryka en del av blodet på rökelsealtarets horn inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av blodet ska hällas ut vid foten av brännofferaltaret vid ingången till uppenbarelsetältet. 8 Sedan ska han ta syndoffertjurens fett som finns på och runt inälvorna, 9 de båda njurarna och fettet runt dem, fettet på låren och på levern som han tar ut tillsammans med njurarna, 10 precis som man gör med tjuren eller kon när man bär fram gemenskapsoffer. Prästen ska bränna det på brännofferaltaret. 11 Men tjurens hud, kött, huvud, ben, inälvor och tarmar, 12 det som är kvar av tjuren ska föras bort till den rena plats utanför lägret dit askan bärs. Där ska alltsammans brännas upp med ved.
13 Om hela Israels menighet syndar oavsiktligt och gör något som något av Herrens bud förbjuder, är de skyldiga. 14 När man får insikt om sin begångna synd, ska församlingen offra en ung tjur som syndoffer och föra fram den till uppenbarelsetältet. 15 Där ska de äldste i menigheten lägga sina händer på tjurens huvud inför Herren och sedan slakta den inför Herren. 16 Sedan ska den smorde prästen bära in en del av dess blod i uppenbarelsetältet, 17 doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger inför Herren framför förhänget. 18 Därefter ska han stryka blod på hornen på altaret i uppenbarelsetältet inför Herren och resten av blodet ska hällas ut vid foten av brännofferaltaret vid ingången till uppenbarelsetältet. 19 Allt fett ska tas bort och brännas på altaret. 20 Han ska följa samma procedur som han gjorde med syndoffertjuren. På så sätt ska prästen skaffa försoning för folket och de ska få förlåtelse. 21 Prästen ska ta ut den offrade tjuren utanför lägret och bränna den där precis som han gjorde med den första tjuren. Det här är ett syndoffer för församlingen.
22 När någon av ledarna oavsiktligt syndar mot något av Herren, sin Guds, bud och gör något förbjudet är han skyldig. 23 Då ska han, så snart han får insikt om den synd som han begått, som offer bära fram en felfri bock. 24 Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta den på det ställe där man slaktar brännoffren inför Herren. Detta är ett syndoffer. 25 Sedan ska prästen ta en del av blodet och stryka det med sitt finger på hornen till brännofferaltaret. Resten av blodet ska hällas ut vid foten av altaret. 26 Allt fett ska brännas upp på altaret alldeles som man gör med fettet från ett gemenskapsoffer. På så sätt ska prästen försona hans synd och han ska få förlåtelse.
27 Om någon av folket syndar oavsiktligt och bryter mot något av Herrens bud är han skyldig. 28 Men så snart han får insikt om den synd som han begått, ska han som offer bära fram en felfri get av honkön för sin synd. 29 Han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och slakta det på det ställe där man slaktar brännoffren. 30 Prästen ska ta en del av blodet och med sitt finger stryka det på brännofferaltarets horn. Resten ska han hälla ut vid altarets fot. 31 Allt fettet ska tas ut precis som vid ett gemenskapsoffer och prästen ska bränna det på altaret som en välbehaglig lukt för Herren. På så sätt skaffar prästen försoning åt honom och han får förlåtelse.
32 Men om han bär fram ett lamm som syndoffer ska det vara en felfri hona. 33 Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta det som ett syndoffer på det ställe där man slaktar brännoffren. 34 Prästen ska ta en del av blodet och med sitt finger stryka det på brännofferaltarets horn och resten av blodet ska hällas ut vid altarets fot. 35 Fettet ska tas bort som när man bär fram lamm till gemenskapsoffer och prästen ska bränna det på altaret ovanpå det eldoffer som offrats till Herren. Prästen skaffar på så sätt försoning åt honom för den synd som han har begått och han ska få förlåtelse.
5 Den som officiellt uppmanas vittna om vad han hört och vet men vägrar och därigenom syndar, blir skyldig. 2 Den som rör vid något som är orent, till exempel ett orent dött djur vare sig det är vilt eller tamt eller något småkryp, blir oren även om han inte märker när han rör vid det och är således skyldig. 3 Den som utan att märka det rör vid något orent från en människa bär på skuld så snart han märker att han har rört vid detta.
4 Om någon avlägger ett löfte utan att tänka sig för vare sig det gäller en god eller dålig sak, vad man nu än tanklöst kan svära, är han skyldig när han inser sitt lättvindiga löfte. 5 Var och en som är skyldig i någon sak ska bekänna sin synd 6 och som offer för sin synd bära fram ett får eller en get av honkön till Herren. Prästen ska så skaffa försoning åt honom för hans synd.
7 Om han inte har råd med ett sådant djur, ska han ta två turturduvor eller två unga duvor till Herren en som syndoffer och en som brännoffer. 8 Han ska ge dem till prästen som ska offra den första som syndoffer. Han ska vrida nacken av den utan att skilja huvudet från kroppen. 9 Sedan ska han stänka en del av syndoffrets blod på sidan av altaret och resten ska pressas ut vid foten av altaret. Detta är ett syndoffer. 10 Därefter ska han offra den andra duvan som ett brännoffer på föreskrivet sätt. På så sätt ska prästen skaffa försoning åt honom för hans synd och han får förlåtelse.
11 Om han inte ens har råd med två turturduvor eller två unga duvor, får han som syndoffer i stället ta tre och en halv liter fint mjöl. Han får inte blanda det med olja eller lägga rökelse på det eftersom det är ett syndoffer. 12 Han ska ge det till prästen och denne ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Det är ett syndoffer. 13 På så sätt ska prästen skaffa försoning åt honom för den av dessa synder som han begått och han ska få förlåtelse. Resten av offret ska tillhöra prästen precis som när det gäller matoffer.’ ”
Skuldoffret
14 Herren sa till Mose: 15 ”Om någon handlar trolöst och syndar genom att ouppsåtligt orena det som är helgat åt Herren, ska han bära fram en felfri bagge som skuldoffer[a] till Herren efter ett värde bestämt i silver efter tempelvikt. Det är ett skuldoffer. 16 Han ska ersätta det han försummat av det heliga och lägga därtill tjugo procent. Han ska ge det till prästen och prästen ska skaffa försoning åt honom med baggen som skuldoffer och han får förlåtelse.
17 När någon syndar utan att veta det och bryter mot något av Herrens bud och gör något som inte är tillåtet, blir han skyldig och ansvarig för det. 18 Han ska komma till prästen med en felfri bagge från småboskapen eller dess värde som skuldoffer. Prästen ska skaffa försoning åt honom för hans oavsiktliga, omedvetna synd och han får förlåtelse. 19 Det här är ett skuldoffer för mannen är skyldig inför Herren.”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
(Matt 9:9-13; Luk 5:27-32)
13 Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.
15 När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus.
16 Då de skriftlärda bland fariseerna[a] såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” 17 Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
(Matt 9:14-17; Luk 5:33-39)
18 Johannes döparens lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade Jesus: ”Varför fastar inte dina lärjungar som Johannes lärjungar och fariseerna gör?”
19 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta. 20 Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 21 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 22 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Jesus lärjungar plockar ax på sabbaten
(Matt 12:1-8; Luk 6:1-5)
23 En gång när det var sabbat gick Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans lärjungar av ax.
24 Fariseerna sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”
25 Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta?[b] 26 Han gick in i Guds hus – då var Evjatar överstepräst – och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade med sig till de andra.” 27 Sedan sa Jesus till dem: ”Sabbaten blev till för människans skull, och inte människan för sabbatens skull. 28 Därför är Människosonen också Herre över sabbaten.”
Jesus botar en man på sabbaten
(Matt 12:9-14; Luk 6:6-11)
3 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand.
2 De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för.
3 Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.” 4 Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något. 5 Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.
6 Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare[c] på hur de skulle få Jesus dödad.
Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
i hans ögon finns ingen gudsfruktan.[a]
3 Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
att den aldrig blir förhatlig.[b]
4 Men allt han säger är orätt och svek.
Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
5 Till och med på sin bädd smider han onda planer,
han har hängett sig åt en väg som inte är god,
han skyr inget ont.
6 Herre, till himlen når din nåd,
din trofasthet upp till skyarna.
7 Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det stora djupet.
Både människor och djur räddar du, Herre.
8 Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De får njuta av överflödet i ditt hus,
du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
10 Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljuset.
11 Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
12 Låt inte de stolta få trampa på mig,
och låt inte de onda driva bort mig.
13 Där ligger de, de som gör orätt,
de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.
Salomos ordspråk
(10:1—22:16)
10 Salomos ordspråk.
En vis son är sin fars glädje
men en dåraktig sin mors sorg.
2 Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,
men rättfärdighet räddar från döden.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.