The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Oljelamporna i ljusstaken
8 Herren sa till Mose:
2 Säg till Aron att de sju oljelamporna i ljusstaken ska riktas framåt så att skenet kastas framför ljusstaken.
3 Aron gjorde så.
4 Ljusstaken var gjord av hamrat, rent guld från foten och ut till de blommor den var dekorerad med. Den var tillverkad exakt efter den förebild Herren hade visat Mose.
Leviterna avskiljs till tjänst inför Herren
5-6 Sedan sa Herren till Mose: Skilj leviterna från det övriga folket i Israel.
7 Gör det genom att stänka reningsvatten på dem, och låt dem sedan raka hela kroppen och tvätta sina kläder.
8 Se till att de bär fram en ung tjur och ett spisoffer av fint mjöl blandat med olja, tillsammans med ännu en ung tjur till syndoffer.
9 För sedan fram leviterna till tabernaklets ingång medan allt folket ser på.
10 Där ska folket lägga händerna på dem
11 och Aron ska föra fram dem inför Herren som ett viftoffer från hela Israels folk. Leviterna ska representera allt folket i sin tjänst inför Herren.
12 Sedan ska de lägga händerna på de unga tjurarnas huvuden och offra dem inför Herren. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer, för att skaffa försoning åt leviterna.
13 Därefter ska leviterna föras fram inför Aron och hans söner för att ges till Herren som ett viftoffer.
14 På så sätt har du avskilt leviterna från det övriga folket i Israel, och leviterna ska tillhöra mig.
15 När du har invigt dem och överlämnat dem på detta sätt, ska de få gå ut och in i tabernaklet för att utföra sina sysslor.
16 De tillhör mig som en gåva från Israels folk, och jag har tagit emot dem i stället för alla förstfödda barn i Israel. Ja, jag har tagit leviterna som ersättning för dem,
17 för alla förstfödda bland folket i Israel tillhör mig, både bland människor och djur. Jag gjorde anspråk på dem den natt då jag dödade allt förstfött bland egyptierna.
18 Ja, jag har tagit emot leviterna som ersättning för de äldsta sönerna i Israel,
19 och jag ska ge leviterna som gåva till Aron och hans söner. Leviterna ska för folkets räkning utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet och skaffa försoning för folket genom att utföra offertjänsten åt dem. Ingen i Israel kommer att drabbas av pest eller andra plågor, som de annars skulle ha riskerat genom att komma för nära tabernaklet.
20 Mose och Aron och allt folket invigde alltså leviterna och följde mycket noga de föreskrifter som Herren gett Mose.
21 Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem till Herren som ett viftoffer och utförde försoningsceremonin över dem för att rena dem.
22 Därefter gick de in i tabernaklet, som medhjälpare åt Aron och hans söner, och allting utfördes precis som Herren hade befallt Mose.
23-24 Och Herren sa till Mose: Alla leviter som är minst tjugofem år kan börja tjänstgöra i tabernaklet. Vid femtio ska de dra sig tillbaka.
25-26 När de slutat sin aktiva tjänst kan de hjälpa sina bröder, men de får inte utföra en prästs uppgifter.
Påsken firas för andra gången
9 Så här talade Herren till Mose i Sinais öken, under det andra årets första månad sedan de lämnat Egypten:
2-3 Israels folk ska fira påsk varje år på kvällen den fjortonde dagen i denna första månad, enligt de föreskrifter jag har gett.
4-5 Mose meddelade detta, och påskfirandet ägde rum i Sinais öken på kvällen den fjortonde dagen, precis som Herren hade gett befallning om.
6-7 Men några män var orena därför att de hade kommit nära en död kropp och kunde därför inte äta påsklammet just den kvällen. De kom därför till Mose och Aron och undrade varför de inte fått lov att bära fram sina offer till Herren samtidigt med resten av folket.
8 Mose bad dem vänta medan han rådfrågade Herren.
9 Herren svarade och sa:
10 Om någon bland Israels folk, vare sig nu eller i kommande generationer, är oren vid påsktiden på grund av att han rört vid en död kropp, eller om några befinner sig på resa och inte kan närvara, så ska de ändå fira påsk, men en månad senare,
11 på kvällen den andra månadens fjortonde dag. De ska vid det tillfället äta lammet tillsammans med osyrat bröd och bittra örter.
12 De får inte lämna någonting kvar till följande morgon, de får inte knäcka något av lammets ben, och de måste följa alla de givna föreskrifterna beträffande firandet.
13 Men om någon som inte är oren eller någon som inte är ute på resa ändå vägrar att fira påsk på den bestämda tiden, ska han uteslutas från Israels folk, därför att han vägrat att offra till Herren i rätt tid, och han måste då bära sin skuld.
14 En utlänning som bor bland er och vill fira Herrens påsk ska följa samma föreskrifter som jag gett er. Reglerna gäller för alla.
Molnet och elden över tabernaklet
15 Den dag då tabernaklet restes vilade molnet över det. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld,
16 och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen såg ut som en eld om natten.
17 När molnet än höjde sig från tältet bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade, och där slog man läger.
18 Så fortsatte vandringen, allt efter Herrens befallning. Där han sa till dem att stanna, där stannade de och blev kvar på den platsen så länge molnet stod stilla.
19 Om molnet stod stilla länge, stannade de också länge. Men om molnet bara stannade några dagar, var folket också kvar bara några dagar, för det hade Herren gett befallning om.
20-21 Ibland stannade molnet bara över natten och flyttade sig redan följande morgon, men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp och följde efter.
22 Och om molnet dröjde över tabernaklet två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter.
23 På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare, och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.
14 När ni ser 'den avskyvärda avgudabilden' stå i templet, då ska alla som befinner sig i Judeen fly upp i bergen. (Du som läser detta, tänk på vad det innebär.)
15-16 Om ni befinner er utomhus så gå inte tillbaka in i husen för att hämta något. Och om ni är ute på fälten så rusa inte hem för att hämta kläder.
17 Stackars kvinnor som då är gravida, och de mödrar som ammar sina barn.
18 Be därför att ni inte behöver fly på vintern.
19 Denna nödtid kommer att bli så fasansfull att dess like inte funnits sedan Gud skapade världen och inte heller kommer att finnas.
20 Och om inte Herren grep in och förkortade denna nödtid, skulle inte en enda människa överleva. Men för sina utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Jesus talar om sin återkomst
21 Och om sedan någon säger till er: 'Här är Messias' eller 'Där är han
22 För många ska framträda som världsfrälsare, och falska profeter ska det finnas gott om. De ska göra märkliga under, för att om möjligt föra Guds egna barn bakom ljuset.
23 Var på er vakt! Jag har varnat er i förväg!
24 När denna tid av skräck är över kommer solen att förmörkas och månen att sluta lysa.
25 Stjärnorna ska falla från himlen, och universum kommer att skakas i sina grundvalar.
26 Sedan ska alla människor se Människosonen komma bland molnen i stor makt och ära.
27 Och han ska sända ut änglarna för att samla ihop sina utvalda från världens alla hörn.
28 Ni kan lära er något av fikonträdet. När dess knoppar blir mjuka och löven börjar spricka ut, vet ni att våren har kommit.
29 Och så snart ni ser allt detta hända då kan ni vara förvissade om att min återkomst är nära. Jag står då redan vid dörren.
30 Ja, detta är vad som ska hända strax före tidens slut.
31 Himmel och jord ska försvinna, men mina ord gäller i alla tider och består i evighet.
Jesus talar om att vi ska vara vaksamma
32 Men ingen, inte ens änglarna i himlen - och inte ens jag själv - vet dagen eller stunden när detta ska hända. Bara Fadern vet det.
33 Och eftersom ni inte vet när tiden är inne, så var beredda och håll er vakna.
34 Det är med min återkomst som när en man reser utomlands. Innan han far så överlåter han ansvaret till husfolket, och var och en får sin uppgift. Till portvakten säger han att han ska vara på sin vakt.
35-37 Håll verkligen utkik! För ni vet inte när husets herre kommer tillbaka, om det blir på kvällen, vid midnatt, en tidig morgon eller i skymningen. Jag vill inte hitta er sovande. Det jag säger er gäller också alla andra människor. Håll er vakna inför min återkomst!
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
29 Herren skyddar de uppriktiga och ärliga, men de ogudaktiga störtar han i fördärvet.
30 De rättfärdiga kan alltid känna sig trygga, men de ogudaktiga ska förlora allt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®