The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
24 Mose lämnade sedan tabernaklet och gick ut och berättade för folket vad Herren hade sagt. Han samlade de sjuttio ledarna runt tabernaklet.
25 Herren kom ner i molnet och talade med Mose, och han tog av den Ande som var över Mose och lät den komma över de sjuttio. När Anden kom över dem började de profetera, men det hände bara vid det tillfället.
26 Men två av de sjuttio, Eldad och Medad, hade blivit kvar i lägret, och när Anden kom över dem profeterade de där de stod.
27 Några unga män sprang till Mose och berättade detta.
28 Då protesterade Josua, Nuns son, Moses medhjälpare, och sa: Du måste försöka få dem att sluta!
29-30 Men Mose svarade: Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!30Därefter återvände Mose och ledarna till lägret.
31 Sedan sände Herren en vind som förde med sig vaktlar in från havet och lät dem falla i lägret och runt omkring det! Så långt man kunde gå åt alla håll fanns det vaktlar. De flög strax ovanför marken.
32 Folket fångade dem och slaktade dem hela den dagen och natten och även följande dag! Ingen samlade in mindre än två tusen liter, och det låg vaktlar överallt.
33 Men när folket började äta av köttet upptändes Herrens vrede mot dem, och många dog.
34 Platsen kom att kallas Begärets gravar, därför att det var där de människor begravdes som haft begär efter kött.
35 Folket bröt upp och vandrade vidare till Haserot där de stannade en tid.
Mirjam och Aron kritiserar Mose
1-2 En dag började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att hans hustru kom från Etiopien. De sa: Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också? Herren hörde dem,
3-4 och reagerade omedelbart och kallade dem alla tre till tabernaklet. Mose var faktiskt den mest ödmjuka och anspråkslösa människa man kunde tänka sig.
5 Herren steg ner till dem i molnet och ställde sig vid ingången till tabernaklet. Kom fram hit, Aron och Mirjam! sa han. De steg då fram,
6 och Herren sa till dem: Det är genom syner och drömmar som jag talar till er människor, till och med om det är fråga om profeter.
7-8 Men det är inte på det sättet som jag talar med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus, och med honom talar jag ansikte mot ansikte, i klartext och inte i gåtor! Hur vågar ni då kritisera honom?
9 De hade verkligen lyckats väcka Herrens vrede. När han lämnade dem
10 och molnet flyttade sig från tabernaklet, upptäckte Mirjam plötsligt att hon var alldeles vit som av spetälska. Aron fick se vad som hänt
11 och ropade förtvivlat till Mose: Straffa oss inte för den synd vi begått! Det var vansinnigt, det vi gjorde.
12-14 Låt henne inte vara som en levande död, som en som är född vanställd.13Herre, jag ber dig, gör henne frisk igen! ropade då Mose till Gud. 14Och Herren sa till Mose: Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ju ha varit oren i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar, och sedan kan hon få komma tillbaka.
15 Mirjam blev alltså utestängd från lägret och visade sig inte på sju dagar. Folket väntade med att gå vidare, tills hon kom tillbaka. Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.
Spejarna sänds ut
13 Herren sa till Mose:
2 Skicka spejare in i Kanaans land, landet som jag ska ge Israel. Välj en ledare från varje stam.
3-16 Israeliterna hade vid det här tillfället sitt läger i Parans öken. Mose gjorde som Herren hade befallt och sände i väg dessa ledare:Sammua, Sackurs son, från Rubens stam,Safat, Horis son, från Simeons stam,Kaleb, Jefunnes son, från Juda stam,Jigeal, Josefs son, från Isaskars stam,Hosea, Nuns son, från Efraims stam, en del av Josefs stam,Palti, Rafus son, från Benjamins stam,Gaddiel, Sodis son, från Sebulons stam,Gaddi, Susis son, från Manasses stam, en del av Josefs stam,Ammiel, Germallis son, från Dans stam,Setur, Mikaels son, från Asers stam,Nahebi, Vofsis son, från Naftalis stam,Geuel, Makis son, från Gads stam.
17 Det var i detta sammanhang som Mose ändrade Hoseas namn till Josua.
Spejarna utforskar landet
18 Mose sände i väg dem med följande instruktioner: Gå norrut till bergstrakterna vid Negev
19 och se efter hur landet är. Ge akt på människorna som bor i landet, om de verkar starka eller svaga och om de är få eller många.
20 Ta reda på om jorden är bördig eller mager och om städerna är befästa.
21 Låt oss få veta om det är ett rikt eller fattigt land och om det finns skog. Ta med er tillbaka prov på landets frukter. Det var just då dags för den första druvskörden.
22 Männen gav sig alltså i väg och undersökte landet från öknen Sin ända till Rehob i närheten av Hamat.
23 När de drog norrut passerade de först genom Negev och kom fram till Hebron. Där träffade de på ahimaniterna, sesaiterna och talmaiterna, som alla var ättlingar till jätten Anak. Hebron var en mycket gammal stad, byggd sju år före Soan i Egypten.
24 Sedan kom de till den trakt som numera kallas Druvdalen. Där skar de ner en druvklase som var så stor att det behövdes två män för att bära den. De tog den på en stång mellan sig, och de tog också med sig granatäpplen och fikon.
25 Israeliterna kallade dalen för Druvdalen efter den druvklase de hade tagit med sig därifrån.
Folket gör uppror
26 Fyrtio dagar senare återvände de från sin vandring.
27 De rapporterade för Mose, Aron och allt Israels folk i Parans öken vid Kades, och de visade upp frukten som de hade med sig.
28 Så här löd deras rapport: Vi kom fram till landet som du ville att vi skulle undersöka, och det var verkligen underbart, ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Här har vi en del frukter därifrån.
29 Men människorna som bor där verkar vara mycket starka. Städerna är stora och har väldiga murar, och vi såg ättlingar efter Anak!
30 Amalekiterna bor i söder, medan hetiterna, jebuseerna och amoreerna bor i bergstrakten, och kananeerna bor utmed Medelhavskusten och i Jordandalen.
31 Men Kaleb lugnade folket där de stod framför Mose. Jag tycker vi ska gå och inta det här landet på en gång, sa han. Jag vet att vi kan segra!
32 Vi kan aldrig besegra ett så starkt folk! sa de andra spejarna. De skulle fullkomligt krossa oss!
33 Deras rapport var alltså till största delen negativ: Landet är fullt av krigare, och människorna är mycket kraftigt byggda.
22 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och bad Gud välsigna det. Sedan bröt han det i bitar och gav åt dem och sa: Ät detta. Det är min kropp.
23 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud för den och gav den till lärjungarna, och alla drack ur den.
24 Och han sa till dem: Detta är mitt blod, som ges ut för många och bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor.
25 Jag försäkrar er att jag från och med nu inte kommer att dricka vin förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26 Sedan de sjungit en lovsång tillsammans gick de ut till Oljeberget.
27 Ni kommer att svika mig allesammans, sa Jesus till dem, för genom profeterna har Gud sagt: 'Jag ska döda herden och fåren kommer att skingras åt alla håll.'
28 Men sedan jag uppstått till livet igen kommer jag att gå före er till Galileen och möta er där.
29 Då sa Petrus: Även om alla de andra sviker dig kommer inte jag att göra det!
30 Petrus, sa Jesus, innan tuppen har galit två gånger i morgon bitti, kommer du att ha förnekat mig tre gånger.
31 Nej! utropade Petrus. Inte ens om jag måste dö med dig! Jag kommer aldrig att förneka dig! Och alla de andra sa detsamma.
Jesus ber i Getsemane
32 De kom så till en olivlund, som kallades Getsemane, och Jesus sa till lärjungarna: Sätt er här medan jag går bort och ber.
33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av fasa och djup ångest.
34 Och han sa till dem: Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar hos mig och lämna mig inte ensam.
35 Han gick lite längre bort och föll på knä, och han bad att den fruktansvärda stund som väntade honom om möjligt aldrig skulle behöva komma.
36 Far, bad han, allt är möjligt för dig. Bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
37 Sedan kom han tillbaka till de tre lärjungarna och fann att de sov.Simon, sa han till Petrus, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en enda timme?
38 Vaka och be, annars kan Frestaren övermanna er. Ni vill gärna göra ert bästa, men i er själva är ni svaga.
39 Så gick han bort igen och bad till Gud med samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka till de tre lärjungarna fann han att de sov igen. De kunde inte ens hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: Sover ni fortfarande och vilar er? Men nu är det dags! Tiden är inne! Nu ska jag överlämnas i onda människors händer.
42 Res er upp! Vi måste gå. Här kommer den som förråder mig!
Jesus blir förrådd och arresterad
43 Just när han sa detta kom Judas (en av hans lärjungar) med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor och utsänd av översteprästerna och andra judiska ledare.
44 Judas hade kommit överens med dem och sagt: Mannen som jag ger en hälsningskyss ska ni gripa. Han är det.
45 Så snart de hade kommit dit gick han fram till Jesus. Mästare, ropade han och omfamnade honom och gav honom en hälsningskyss.
46 Då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47 Men en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på en av översteprästernas tjänare.
48 Jesus frågade dem: Jag måste vara en farlig brottsling eftersom ni kommer på det här viset, beväpnade till tänderna för att gripa mig?
49 Varför arresterade ni mig inte i templet? Dag efter dag har jag undervisat där utan att ni har rört mig. Men detta sker för att profetiorna om mig ska uppfyllas.
50 Livrädda övergav nu alla lärjungarna honom och flydde.
51-52 Men en ung man som följt med Jesus stod lite på avstånd. Han var klädd i bara ett linneskynke, och när man försökte att gripa honom tappade han skynket och sprang därifrån fullständigt naken.
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
11 Herren avskyr bedrägeri men gläds över ärligheten.
2 Stolta män kommer att stå där med sin skam, medan de ödmjuka visar sig äga vishet.
3 En gudfruktig människa leds av sin ärlighet. De ogudaktiga fördärvas av sin oärlighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®