The Daily Audio Bible

Varje stams område ska bevaras

^1-2 Ledarna för Gileads familj, som tillhörde släkten Makir av Manasses gren av Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: Herren gav dig i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk, påminde de Mose, och att ge vår bror Selofhads arvslott till hans döttrar.

³ Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska,

⁴ och det kommer då inte att bli återlämnat vid jubelåret.

⁵ Då svarade Mose dem offentligt och gav följande instruktioner från Herren: Det är en riktig anmärkning som de här männen från Josefs stam kommer med.

⁶ Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofhads döttrar: Låt dem gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen.

⁷ På så sätt kommer varken mark eller annan egendom att övergå i främmande händer, utan varje arvslott förblir oförändrad, precis som när den först utlottades.

⁸ De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen.

⁹ På så sätt kommer ingen arvslott att gå från en stam till en annan.

¹⁰ Selofhads döttrar gjorde som Mose hade befallt.

^11-12 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med män från sin egen stam, Manasse. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.

¹³ Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose, medan de hade sitt läger på Moabs hedar vid floden Jordan, mittemot Jeriko.

^1-2 Denna bok återger Moses tal till Israels folk, när de slagit läger i dalen Araba i Moabs öken, på östra sidan av floden Jordan, mitt emot Suf, mellan städerna Paran, Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. Det tar bara elva dagar att gå till fots från berget Horeb till Kades-Barnea, om man tar vägen förbi berget Seir.

³ I det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten, på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade talat med honom om beträffande dem.

⁴ Vid den tiden när talet hölls hade amoreernas kung Sihon redan blivit besegrad vid Hesbon, och Og, kung i Basan, hade besegrats vid Astarot, i närheten av Edrei.

⁵ Det var öster om Jordan, i Moab, som Mose började sitt tal till Israel. Talet innehöll alla de lagar och förordningar som Gud hade befallt honom att meddela folket:

Ledare från varje stam

⁶ Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: 'Ni har stannat här tillräckligt länge.

⁷ Gå nu och inta amoreernas bergsbygd, Arabas dal och Negev, hela Kanaans land och Libanon, hela området från Medelhavskusten till floden Eufrat.

⁸ Jag har gett er allt detta! Gå nu och ta det land i besittning som Herren lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.'

⁹ Då sa jag till er: Jag behöver hjälp! Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam,

¹⁰ för Herren har förökat er så att ni är lika många som stjärnorna.

¹¹ Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat,

¹² men hur ska en enda man ensam kunna klara av alla problem som uppstår?

¹³ Välj alltså ut några män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare.

¹⁴ Ni gick med på förslaget.

¹⁵ Jag tog männen ni hade utsett, några från varje stam, och lät dem bli mina medhjälpare med ansvar över tusen, hundra, femtio och tio, med uppgift att avgöra era tvister och hjälpa er på olika sätt.

¹⁶ Jag förmanade dem att alltid vara rättvisa, och vara det även mot utlänningar!

¹⁷ Jag sa till dem: När ni dömer ska ni inte favorisera en man därför att han är rik. Och ni ska vara lika rättvisa mot både små och stora. Var inte rädda för deras missnöje, för ni dömer i Guds ställe! Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.

¹⁸ Samtidigt gav jag er också en hel del andra instruktioner.

^19-21 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och besvärliga öknen, tills vi slutligen kom fram till amoreernas bergsbygd dit Herren ledde oss.Vi var då vid Kades-Barnea på gränsen till det utlovade landet, och jag sa till er: Herren Gud har gett oss det här landet. Gå nu och inta det, som han har befallt oss! Var inte rädda och tveka inte!

²² Men då svarade ni: 'Låt oss först skicka iväg spejare, som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet, och som kan föreslå vilka städer vi ska anfalla först.'

²³ Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam.

^24-25 De gick över bergen och kom till Eskols dal. Sedan kom de tillbaka med olika frukter de hade plockat i landet. Vad vi fick se var nog för att övertyga oss om att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, hade gett oss.

Uppror mot Herren

²⁶ Men ni vägrade att gå in dit och gjorde uppror mot Herren.

²⁷ Ni muttrade och klagade i era tält och sa: 'Herren måste tycka illa om oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten, bara för att dödas här av dessa amoreer.

²⁸ Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder, som utforskade landet, har skrämt oss med det de berättat. De påstår att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen! De har till och med sett jättar där, Anaks ättlingar!'

²⁹ Men då svarade jag: Var inte rädda!

³⁰ Herren Gud är er ledare, och han kommer att strida för er och göra stora under, precis som ni såg att han gjorde i Egypten.

³¹ Och ni vet vilken omsorg han har haft om er också här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn!

³² Men inget jag sa tycktes hjälpa.Ni vägrade att tro på Herren, vår Gud,

³³ som hade lett er hela vägen, valt ut de bästa lägerplatserna och gått före oss i eld om natten och i ett moln om dagen.

^34-35 Herren hörde hur ni klagade, och han blev förargad. Han lovade att inte en enda då levande vuxen skulle få leva länge nog för att få se det underbara land han hade lovat deras förfäder.

³⁶ Det enda undantaget var Kaleb, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren, och därför skulle han som ett personligt arv få sin del av det land som han varit med om att utforska.

³⁷ Herren blev till och med förargad på mig för er skull och sa: 'Du ska inte få komma in i det utlovade landet!

³⁸ I stället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, bli den som leder folket. Uppmuntra honom när han förbereder sig att ta över ansvaret.

³⁹ Jag kommer att ge landet till era barn, som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni har påstått skulle tvingas bli slavar.

⁴⁰ Men ni får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Röda havet.'

⁴¹ Då bekände ni era synder: 'Vi har syndat! Vi vill gå in i landet och strida och kämpa för det, som Herren, vår Gud, har sagt till oss.' Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att inta hela området.

⁴² Men Herren sa till mig: 'Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att bli besegrade av fienden.'

⁴³ Jag lydde Herren, men ingen brydde sig om vad jag sa. I stället handlade ni än en gång rakt emot Herrens befallning och gick upp i bergsbygden för att strida.

⁴⁴ Men amoreerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade israeliter hela vägen från Seir till Horma.

⁴⁵ Då återvände Israels folk till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna.

⁴⁶ Sedan blev vi kvar ganska länge i Kades.

²⁹ Strax därpå höll Levi en fest i sitt hem med Jesus som hedersgäst. Bland gästerna var också många av hans arbetskamrater på tullkontoret.

³⁰ Men fariseerna och laglärarna kom med fräna anklagelser mot Jesu lärjungar, därför att de åt med så ökända syndare.

³¹ Då svarade Jesus: Det är de sjuka som behöver läkare, inte de friska.

³² Min uppgift är att kalla syndare till gemenskap med Gud. Jag vänder mig inte till dem som redan känner Gud.

Frågor om fastan och sabbaten

³³ Nästa anklagelse från deras sida var att Jesu lärjungar inte fastade utan i stället festade. Johannes döparens lärjungar fastar och ber ständigt, sa de, och det gör också fariseernas. Men varför dricker dina lärjungar vin och äter god mat?

³⁴ Jesus frågade: Fastar lyckliga människor? Får bröllopsgästerna gå hungriga när de är på fest tillsammans med brudgummen?

³⁵ Men det kommer en tid då brudgummen ska dödas. Då kommer de inte att vilja äta.

³⁶ Sedan använde Jesus denna bild: Ingen river sönder ett okrympt tyg för att göra lappar till gamla kläder av det. Tyget blir ju förstört och inte heller kläderna blir ordentligt lagade.

³⁷ Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för det nya vinet spräcker de gamla skinnen och förstör dem, så att vinet rinner ut.

³⁸ Nytt vin måste hällas i nya vinsäckar.

³⁹ Men ingen som druckit av det gamla vinet tycks vilja ha av det nya. Det gamla vanliga är bäst, säger man.

Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen

6 En sabbatsdag, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte lärjungarna av ax som de gnuggade mellan händerna för att kunna äta vetekornen.

² Men ett par fariseer som såg det sa: Det där är olagligt! Dina lärjungar rycker av ax. De bryter mot den judiska lagen, eftersom det är förbjudet att skörda på sabbaten.

³ Då svarade Jesus dem: Läser ni inte Skriften? Har ni aldrig hört vad kung David gjorde när han och hans män blev hungriga?

⁴ Han gick in i templet och tog skådebröden, de speciella bröd som placerats inför Herren, och åt av dem, trots att det var olagligt. Och han delade också med sig till de andra.

⁵ Och Jesus tillade: Jag är herre till och med över sabbaten.

Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen

⁶ En annan sabbatsdag undervisade han i synagogan. Då satt en man där med en missbildad högerhand.

⁷ Laglärarna och fariseerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, för de var ivriga att komma på något att anklaga honom för.

⁸ Men han förstod precis vad de tänkte! Och han sa till mannen med den missbildade handen: Kom och ställ dig här så alla kan se dig. Mannen gjorde som Jesus sa till honom.

⁹ Sedan vände Jesus sig till fariseerna och laglärarna och sa: Jag vill fråga er något. Vad är rätt att göra på sabbaten, det som är gott eller det som är ont? Att rädda liv eller utsläcka liv?

¹⁰ Han såg på dem en efter en och sa sedan till mannen: Sträck fram handen. Och när han gjorde det blev den normal igen.

¹¹ Då blev Jesu fiender rasande och började prata med varandra om hur de skulle kunna röja honom ur vägen.

Kom och se vad Gud har gjort

66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!

² Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!

³ Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!

⁴ Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.

⁵ Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!

⁶ Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!

⁷ Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.

⁸ Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,

⁹ för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.

¹⁰ Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.

¹¹ Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.

¹² Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.

¹³ Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.

¹⁴ Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.

¹⁵ Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.

¹⁶ Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.

¹⁷ Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.

¹⁸ Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.

¹⁹ Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!

²⁰ Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.

²⁴ Det är faktiskt möjligt att vara generös och ändå bli rikare! Det är också möjligt att förlora allt därför att man håller för hårt i det.

²⁵ Ja, den som är frikostig ska verkligen bli rik! Genom att välsigna andra blir man själv välsignad.

²⁶ Människor förbannar den man, som i svåra tider behåller sin säd för att sälja den till högre pris, men de välsignar den som säljer säden till dem när den verkligen behövs.