The Daily Audio Bible

En tillbakablick på vandringen

2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Röda havet, som Herren hade sagt till mig. I många år vandrade vi omkring i området kring berget Seir.

² Slutligen sa Herren:

³ 'Nu har ni vandrat omkring här länge nog. Vänd norrut

⁴ och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder edomiterna, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edomiterna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga!

⁵ Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område, och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land.

⁶ Betala dem för den mat och det vatten ni använder!

⁷ Herren, er Gud, har vakat över er och välsignat varje steg av vägen under alla dessa fyrtio år som ni vandrat omkring i denna väldiga öken, och ni har aldrig behövt sakna något.'

⁸ Vi vandrade alltså genom Edom, där våra bröder bodde, och lämnade sedan Arabavägen, som går söderut till Elat och Esjon-Geber, och vandrade norrut mot Moabs öken.

⁹ Då kom Herren med en varning till oss: 'Anfall inte moabiterna, för jag tänker inte ge er något av deras land. Det här området har jag gett Lots ättlingar.'

¹⁰ (Emeerna, ett starkt och stort folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks jättar.

¹¹ Både emeerna och anakiterna sades vara rafaeer, ett gammalt och ståtligt folk, men moabiterna kallade dem emeer.

¹² Tidigare hade horeerna bott i Seir, men de hade blivit utdrivna av edomiterna, Esaus ättlingar, som sedan bosatte sig där. På samma sätt skulle Israel driva ut folket som bodde i Kanaan och sedan bosätta sig i det land som tilldelats dem av Herren.)

¹³ 'Gå nu över bäcken Sered

^14-15 Det tog oss alltså trettioåtta långa år innan vi fick komma över bäcken Sered från Kades! Herren hade nämligen förutsagt att detta inte skulle kunna ske, förrän alla stridsdugliga män i den förra generationen hade dött. Ja, Herren hindrade dem, tills slutligen alla var döda.

^16-17 Då sa äntligen Herren till mig:

¹⁸ 'I dag ska Israel gå över gränsen till Moab vid Ar

¹⁹ och in i amoreernas land. Men anfall dem inte, för jag tänker inte ge er någon del av deras land. Det har jag gett Lots ättlingar.'

²⁰ (Området hade tidigare varit bebott av rafaeerna, som amoreerna kallade samsummiter.

²¹ De var starka och mäktiga och lika storvuxna som anakiterna. Men Herren fördrev anakiterna när amoreerna kom och bosatte sig i landet.

²² På samma sätt hade Herren hjälpt Esaus ättlingar vid berget Seir, där han hade drivit bort horeerna.

²³ En liknande situation hade uppstått när kaftoreerna invaderade och förgjorde aveerna, som bodde i byarna som fanns utspridda ända bort till Gasa.)

En tillbakablick på striderna

²⁴ Sedan sa Herren: 'Gå över floden Arnon, in i det land som behärskas av amoreen Sihon, kungen i Hesbon. Angrip honom och ta sedan hans land i besittning.

²⁵ Från och med i dag ska jag låta folk över hela jorden darra av fruktan för er.'

²⁶ Jag skickade då sändebud från Kedemots öken till kung Sihon i Hesbon för att erbjuda fred.

²⁷ Låt oss få vandra genom ditt land, sa jag. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av varken åt höger eller vänster.

²⁸ Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är tillåtelse att få vandra genom ditt land.

²⁹ Edomiterna i Seir tillät oss att passera, och det gjorde också moabiterna i Ar. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, har gett oss.

³⁰ Men kung Sihon vägrade, därför att Herren, er Gud, hade gjort honom motspänstig, så att Gud skulle kunna förgöra Sihon genom Israels hand. Så blev det ju också.

³¹ Sedan sa Herren till mig: 'Jag har börjat med att ge er kung Sihons land. När ni har tagit det i besittning, ska det för alltid tillhöra Israel.'

³² Kung Sihon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas.

^33-34 Men Herren, vår Gud, krossade honom, och vi intog alla hans städer och utrotade alla, även kvinnor och barn. Ingenting lät vi leva

^35-36 förutom boskapen, som vi tog som byte tillsammans med vad vi funnit i städerna vi intagit. Från Aroer som ligger vid bäcken Arnons strand och från städerna i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans.

³⁷ Men vi höll oss borta från Ammons folk och från floden Jabbok och från städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade sagt till oss.

^1-2 Därefter vände vi oss mot kung Og i Basan. Han mobiliserade genast sin armé och anföll oss vid Edrei. Men Herren uppmanade mig att inte vara rädd för honom: 'Allt hans folk och hela hans land tillhör er

³ Herren hjälpte oss att strida mot kung Og och hans folk, och vi dödade dem alla.

⁴ Sextio av hans städer intog vi, hela området Argob i Basan.

⁵ Städerna var mycket väl befästa, med höga murar och portar med bommar. Och naturligtvis intog vi också alla obefästa byar som saknade murar.

⁶ Vi utplånade Basans kungarike på samma sätt som vi hade gjort med kung Sihons kungarike i Hesbon och dödade allt folket; män, kvinnor och barn.

⁷ Men boskapen och bytet från städerna behöll vi.

⁸ Nu hade vi tagit de länder i besittning som tillhörde de båda amoreiska kungarna öster om floden Jordan, allt landområde från Arnondalen till berget Hermon.

⁹ (Sidonierna kallade berget Hermon för Sirion, medan amoreerna kallade det Senir.)

¹⁰ Vi intog alla städer på slätten, hela Gilead och hela Basan, ända bort till städerna Silka och Edrei i Ogs rike.

¹¹ (Kung Og i Basan var för övrigt den siste av rafaeerna, jättarna. Hans kista av sten finns bevarad i Rabba, en av amoreernas städer, och den är fyra meter lång och två meter bred.)

Landet delas upp

¹² De intagna landområdena gav jag till Rubens och Gads stammar och Manasses stam. Till Rubens och Gads stammar gav jag området som börjar vid Aroer vid floden Arnon, samt halva berget Gilead med dess städer.

¹³ Manasses stam fick resten av Gilead, hela kung Ogs förra kungarike och hela Argob. (Basan kallas ibland rafaeernas land.)

¹⁴ Jair i Manasses stam övertog hela Argob (Basan) till gränserna mot gesureerna och maakateerna. Han gav området namn efter sig själv och kallade det Jairs byar, som det fortfarande heter.

¹⁵ Sedan gav jag Gilead till släkten Makir.

¹⁶ Rubens och Gads stammar fick området som sträcker sig från floden Jabbok (gränsen till ammoniterna) i Gilead, till gränsen som går mitt i Arnons floddal.

¹⁷ De fick också hedlandet Araba, som begränsas av floden Jordan i väster, från Kinneret ända till berget Pisga och Salthavet, som också kallas Hedmarkshavet.

¹⁸ Jag påminde Rubens och Gads stammar och Manasses stam om att de inte fick slå sig ner för gott i sina områden. Deras män måste leda de andra stammarna över Jordan, till det land som Herren lovat dem.

¹⁹ Jag sa till dem: Era hustrur och barn kan bosätta sig här i städerna som Herren gett er, så att de kan ta hand om boskapen

²⁰ tills ni kommer tillbaka från striden och den seger Herren kommer att ge er och de andra stammarna. När ni intagit landet som Herren, er Gud, har gett er på andra sidan floden Jordan, då kan ni vända tillbaka hit, till ert eget land.

Herren tillåter inte Mose att komma in i landet

²¹ Sedan sa jag till Josua: Du har sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. Nu ska du göra på samma sätt med alla kungariken på andra sidan Jordan.

²² Var inte rädd för folken där, för Herren, din Gud, ska strida för dig.

^23-25 Vid detta tillfälle vände jag mig till Gud och bad: Herre, min Gud, låt mig få gå in i det utlovade landet, detta underbara land som ligger på andra sidan floden Jordan med sina vackra berg, och till Libanon. Jag har börjat förstå din storhet och makt. Vilken annan Gud i himlen eller på jorden har kunnat göra det du har gjort för oss?

²⁶ Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte låta mig gå över floden. 'Tala inte mer om det

²⁷ 'Gå i stället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma.

²⁸ Insätt Josua i hans uppgift och uppmuntra honom, för han ska leda folket in i det land du ser från bergets topp.'

²⁹ Då stannade vi kvar i dalen i närheten av Bet-Peor.

Jesus väljer ut de tolv apostlarna

¹² Några dagar senare gick han upp bland bergen för att be, och han bad hela natten.

¹³ När det ljusnade kallade han samman sina efterföljare och valde ut tolv av dem till att bli hans lärjungar eller apostlar som han också kallade dem.

^14-16 Här är namnen på dem: Simon, som Jesus också kallade Petrus, Andreas, Simons bror, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob, Alfaios son, Simon, som också kallades seloten, Judas, Jakobs son och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Verklig lycka

^17-18 När Jesus hade kommit ner från bergssluttningen tillsammans med lärjungarna, kom de till en stor slätt. Där hade en stor skara människor samlats, bland dem många av hans efterföljare. Folk från hela Judeen och från Jerusalem och så långt norrifrån som kustområdet vid Tyros och Sidon hade nämligen kommit för att höra honom och för att bli botade. Han drev ut många onda andar,

¹⁹ och alla försökte röra vid honom för det gick ut läkande kraft från honom som gjorde alla friska.

²⁰ Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa: Lyckliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er!

²¹ Lyckliga är ni som nu är hungriga, för ni ska bli mättade. Lyckliga är ni som gråter, för den tid kommer då ni ska få skratta.

²² Ni kan vara lyckliga när andra hatar er och inte vill veta av er och förolämpar er och svärtar ner era namn därför att ni tillhör mig.

²³ Gläd er när det händer! Ja, dansa av glädje, för en stor belöning väntar er i himlen. Och ni kommer att vara i gott sällskap. De gamla profeterna behandlades ju på samma sätt.

²⁴ Men för de rika väntar bedrövelser och sorger, för de har sin enda lycka här på jorden.

²⁵ De är mätta och framgångsrika nu, men en tid av fruktansvärd hunger ligger framför dem. Deras sorglösa skratt i dag kommer att vändas i sorg i morgon.

²⁶ Och tänk vilken bedrövelse som väntar dem som nu är folkets idoler, falska profeter har man ju alltid lovprisat.

Om att älska sina fiender

²⁷ Lyssna allesammans! Älska era fiender. Gör gott mot dem som hatar er.

²⁸ Be om lycka över dem som förbannar er. Kalla ned Guds välsignelse över dem som misshandlar er.

²⁹ Om någon slår dig på den ena kinden, så låt honom slå dig på den andra också! Om någon vill ta din rock, så ge honom skjortan också.

³⁰ Ge vad du har till den som ber om det. Och när man tar något som är ditt, så bekymra dig inte om att få det tillbaka.

³¹ Behandla andra som du vill att de ska behandla dig.

³² Tror ni att ni förtjänar beröm för att ni älskar dem som älskar er? Till och med de gudlösa gör det.

³³ Och om ni bara gör gott mot dem som gör gott mot er, är det så märkvärdigt? Det gör ju syndare också!

³⁴ Och om ni lånar ut pengar bara till dem som kan betala tillbaka, vad är det för värde med det? Även de mest ondskefulla människor lånar till sina vänner mot löfte om full återbetalning.

³⁵ Älska era fiender! Gör gott mot dem. Låna ut till dem. Och oroa er inte för att de inte kommer att betala tillbaka. Då ska er belöning bli stor, och ni handlar verkligen som Guds barn, för han är ju själv god mot dem som är otacksamma och onda.

³⁶ Försök att visa lika mycket medlidande som er Far gör.

Om att kritisera andra

³⁷ Kritisera aldrig, döm aldrig, för ni får igen det. Om ni är beredda att förlåta andra, så kommer ni att få förlåtelse.

³⁸ Och om ni ger, så kommer ni att få. Er gåva kommer att återvända till er i fullt och rågat mått, packat och skakat för att ge plats för mer - och det kommer att flöda över. Det mått ni använder när ni ger - stort eller litet - kommer att användas för att mäta vad som ges åt er.

Tacksamhet för rika skördar

^1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!

³ Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!

⁴ Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!

⁵ Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.

⁶ Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för

^7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.

²⁷ Om du söker efter det som är rätt så kommer du att få det. Om du söker efter det som är ont kommer du att drabbas av förbannelse.