The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Silvertrumpeterna
1-2 Herren sa till Mose: Gör två trumpeter av hamrat silver. De ska användas när folket ska sammankallas eller för att ge signal när lägret ska brytas.
3 När båda trumpeterna ljuder ska folket veta att de ska samlas vid ingången till tabernaklet.
4 Men om man enbart blåser i den ena, är det bara ledarna för stammarna i Israel som ska komma till dig.
5-7 Olika trumpetsignaler behövs för att skilja mellan när folket ska samlas och när det är dags att bryta upp och dra vidare. Då första signalen för uppbrott ljuder, ska stammarna som slagit läger på östra sidan om tabernaklet ge sig av. Vid nästa signal är det dags för stammarna på södra sidan att gå.
8 Det är bara prästerna som har tillåtelse att blåsa i trumpeterna, och detta är en bestående lag som ska följas från generation till generation.
9 När ni kommer fram till det utlovade landet och drar ut i strid mot era fiender, ska Gud höra er och rädda er från era fiender, när ni blåser en larmsignal med dessa trumpeter.
10 Använd dem också under era fester och vid de årliga högtiderna och i början av varje månad. Ja, ni ska blåsa i dem när ni kommer med era brännoffer och tackoffer, och då ska Gud bli påmind om sitt förbund med er. För jag är Herren, er Gud.
11 Molnet lyfte från tabernaklet den tjugonde dagen i andra månaden, under det andra året efter att Israel hade lämnat Egypten.
12 Israeliterna lämnade då Sinai öken och följde molnet tills det stannade i öknen Paran.
13 Detta var deras första förflyttning sedan de tagit emot de instruktioner för resan som Herren gett Mose.
En bra början
14 Främst i ledet fanns Judas stam, grupperad bakom sitt banér och anförd av Naheson, Amminadabs son.
15 Därefter kom Isaskars stam, anförd av Netanel, Suars son,
16 och Sebulons stam, anförd av Eliab, Helons son.
17 Sedan kom männen från Gersons och Meraris avdelningar, som bar det nermonterade tabernaklet på sina axlar.
18 Rubens avdelning under sitt banér kom sedan med Elisur, Sedeurs son, som anförare.
19 Därefter kom Simeons stam under Selumiel, Surisaddais son,
20 och Gads stam anförd av Eljasaf, Deguels son.
21 Därnäst kom kehatiterna, som bar på de heliga tillbehören i tabernaklet. Tabernaklet skulle redan vara på sin nya plats när de kom fram.
22 Efter dem kom Efraims stam under sitt banér, anförd av Elisama, Ammihuds son;
23 Manasses stam, anförd av Gamliel, Pedasurs son,
24 och Benjamins stam, anförd av Abidan, Gideonis son.
25 Sist av alla, med sitt banér i spetsen, kom Dans stam, anförd av Ahieser, Ammisaddais son.
26 Asers stam anfördes av Pagiel, Okrans son,
27 och Naftalis stam av Ahira, Enans son.
28 Det var i denna ordning stammarna avtågade.
29 En dag sa Mose till sin svåger Hobab, son till Josefs svärfar, midjaniten Reguel: Äntligen är vi på väg till det utlovade landet. Kom med oss så ska vi behandla dig väl, för Herren har gett Israel underbara löften!
30 Men hans svåger svarade: Nej jag måste vända tillbaka hem till mitt eget land och min egen släkt.
31 Stanna hos oss, vädjade Mose. Du känner till vägarna i öknen och kommer att bli till god hjälp för oss.
32 Om du följer med, ska du få vara med och dela på allt det goda som Herren gör för oss.
33 Med Herrens ark längst fram vandrade de i tre dagar sedan de hade lämnat berget Sinai, för att komma fram till nästa plats där de skulle stanna.
34 Det var dag när de började sin vandring med molnet framför sig i skyn.
35 Varje gång arken bröt upp, utropade Mose: Stå upp, Herre, och förskingra dina fiender. Låt dem fly för dig!
36 Och när arken sattes ner, sa han: Vänd tillbaka, Herre, till Israels oräkneliga tusenden.
Gud sänder eld över folket
11 Folket började snart klaga över alla svårigheter de mötte under vägen och Herren hörde dem. Han blev förargad på dem för att de klagade ochi sin vrede sände han en eld och utplånade delar av lägrets ytterområden.
2 Då ropade de till Mose om hjälp, och när han bad för dem, upphörde elden.
3 Efter detta blev platsen känd under namnet Tabeera, som betyder brand, eftersom Herrens eld hade brunnit bland dem.
Folket klagar och Gud ger dem kött
4-5 Då började främlingarna bland dem att längta efter det goda som fanns i Egypten. Detta ökade missnöjet också bland Israels folk, och de suckade och klagade: Om vi ändå hade lite kött att äta! Tänk om vi hade lite av den goda fisk som vi fick i Egypten. Och minns ni de goda gurkorna och melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken?
6 Vi tappar matlusten av att behöva äta manna varenda dag, både morgon och kväll!
7 Mannat liknade korianderfrö och påminde om kåda.
8 Folket samlade det från marken och malde det till mjöl eller krossade det i mortlar. Sedan kokade de det eller gräddade kakor av det, och det smakade som om det var tillagat med olivolja.
9 Mannat föll om natten samtidigt med daggen.
10 Mose hörde hur familjerna stod i sina tältöppningar och grät. Herrens vrede blev allt större, och Mose blev själv mycket illa till mods.
11 Då sa Mose till Herren: Vad har jag gjort för ont eftersom jag måste dras med detta folk?
12 Inte är de väl mina barn? Inte är det väl jag som är far till dem? Varför har du låtit mig bli som en dadda för dem tills vi kommer till det land du lovade deras förfäder?
13 Var ska jag kunna få tag i kött åt alla dessa människor? De gråter ju och säger till mig: Ge oss kött!
14 Jag kan inte själv bära allt detta! Bördan är alltför tung!
15 Om du tänker behandla mig på det sättet är det lika bra att du tar mitt liv nu på fläcken! Det skulle vara barmhärtigare! Låt mig få slippa det här eländet!
16 Då sa Herren till Mose: Kalla samman sjuttio av ledarna i Israel och för fram dem inför mig vid tabernaklet, så att de står där tillsammans med dig.
17 Jag ska komma ner och tala med er där, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma också över dem. De ska dela bördan av folket med dig, så att inte du ensam behöver ha hela ansvaret.
18 Säg också till folket att rena sig, för i morgon ska de få kött att äta. Säg till dem: Herren har hört er gråt och er klagan över allt som ni varit tvungna att lämna bakom er i Egypten, och han tänker ge er kött. Ni ska äta det,
19-20 inte bara en eller två dagar, eller fem eller tio eller ens tjugo! I en hel månad ska ni få kött tills ni får avsmak för det och spyr ut det genom näsan, för ni har förkastat Herren som finns här bland er, och ni har gråtit av längtan efter Egypten.
21 Men Mose sa: Här finns det 600.000 män förutom alla kvinnor och barn, och ändå har du lovat dem kött i en hel månad.
22 Om vi slaktade all vår boskap skulle det ändå inte räcka! Inte ens all fisk i havet är nog!
23 Då sa Herren till Mose: När skulle jag ha blivit så maktlös? Nu ska du få se om mitt ord är sant eller inte!
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
14 Två dagar senare började påskfirandet - en årlig festvecka då judarna helt avstår från att äta bröd som bakats med jäst. Översteprästerna och de andra judiska ledarna sökte fortfarande efter ett tillfälle att i hemlighet arrestera Jesus och döda honom.
2 Men vi kan inte göra det under festdagarna, sa de, för då kommer det att bli oroligheter.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3 Under tiden var Jesus i Betania, i Simon den leprasjukes hus. Under kvällsmåltiden kom en kvinna dit med en flaska fylld med välluktande och dyrbar olja. Hon bröt sönder flaskan och hällde oljan över hans huvud.
4-5 Några av gästerna vid bordet förargade sig över detta 'slöseri
6 Men Jesus sa: Lämna henne i fred! Varför kritiserar ni henne? Det hon har gjort mot mig är rätt och riktigt.
7 Fattiga, som verkligen behöver er hjälp, kommer det alltid att finnas ibland er. Dem kan ni hjälpa när ni vill. Men jag däremot kommer inte att vara här länge till.
8 Denna kvinna har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför min begravning.
9 Och jag kan försäkra er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas, där kommer man också att tala om denna kvinna och vad hon gjorde.
Judas går med på att förråda Jesus
10 Då gick Judas Iskariot, en av hans lärjungar, till översteprästerna för att förråda Jesus.
11 När översteprästerna hörde varför han hade kommit blev de ivriga och glada och lovade honom pengar. Och han började från och med nu att söka efter lämplig tid och plats för att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
12 På första dagen i påskfirandet, den dag då lammen slaktades, frågade lärjungarna Jesus var han hade tänkt sig att de skulle äta den traditionella påskmåltiden.
13 Han sände då två av dem till Jerusalem för att ordna med måltiden.När ni kommer dit, sa han till dem, kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.
14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare skickade hit oss för att se på det rum, som du har gjort i ordning åt oss och där vi ska äta påskmåltiden i kväll.'
15 Han kommer att visa er till ett stort rum en trappa upp där det är dukat. Laga till vår måltid där.
16 De två lärjungarna gick då i förväg till staden och fann allt vara som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
17 På kvällen kom Jesus dit med de andra lärjungarna.
18 Medan de åt sa Jesus till dem: Jag har något allvarligt att säga er. En av er kommer att förråda mig, en av er som nu äter här vid bordet.
19 Alla blev bestörta och såg på varandra, och en efter en frågade de Jesus: Är det jag?
20 Han svarade: Det är en av er tolv, en som doppar sitt brödstycke i samma skål som jag.
21 Människosonen måste nämligen dö, precis som profeterna för länge sedan sagt, men stackars den som förråder mig! Det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född!
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
31 De rättfärdiga ger goda råd, men lögnarens mun borde täppas till.
32 De ärliga talar om sådant som kan vara till hjälp. De ogudaktiga däremot säger bara sådant som ställer till skada.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®