The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
Regler angående givna löften
1-3 Sedan sammankallade Mose ledarna för stammarna och talade till dem: Herren har befallt, att när någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att upphöra göra någonting, så får det löftet inte brytas. Den som har avlagt löftet måste till varje pris hålla det.
4 Om en ung kvinna lovar Herren att göra eller inte göra något,
5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte.
6 Men om fadern förbjuder henne att uppfylla löftet blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig,
8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte gälla.
9 Men om hennes man vägrar att acceptera hennes löfte ska det upphävas, och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte.
11 Om hon är gift och bor i sin makes hus när hon avlägger löftet,
12 och han hör det utan att reagera, så ska löftet gälla.
13 Men om han vägrar att acceptera det den första dagen han hör talas om det, är hennes löfte upphävt, och Herren befriar henne från det.
14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte eller förklara det ogiltigt,
15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat det.
16 Om han väntar mer än en dag är det för sent, och straffet för löftesbrottet kommer också över honom.
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och dotter.
Kriget mot Midjan
1-2 Herren talade än en gång till Mose och sa: Hämnas på midjaniterna, som förlett er till avgudadyrkan, innan det är dags för dig att dö.
3 Då sa Mose till folket: En del av er måste gripa till vapen i Herrens krig mot midjaniterna.
4-5 Kalla samman 1.000 man från varje stam.Man gjorde som Mose hade befallt, och Mose sände ut 12.000 beväpnade män i strid.
6 Pinehas, prästen Eleasars son, ledde dem i striden, åtföljd av arken och stridstrumpeter.
7 De kämpade mot midjaniterna och dödade dem alla,
8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba. Även Bileam, Beors son, blev dödad.
9-11 Sedan tog den israelitiska armén alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. Alla städer och byar i Midjan brändes ner.
12 Fångarna och allt krigsbyte fördes fram till Mose och prästen Eleasar och till det övriga folket i Israel, som slagit läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
13 Mose, Eleasar och folkets ledare gick ut för att möta den segerrika armén,
14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet.
15 Varför har ni skonat alla kvinnor? frågade han.
16 Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att tillbe avgudar på berget Peor, och de är orsaken till att pesten dödade så många av oss.
17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man.
18 Ni får bara låta dem som inte legat med en man leva, för de har inte varit delaktiga i vår olycka.
19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen måste ni rena er och era fångar.
20 Kom också ihåg att rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.
21 Sedan sa prästen Eleasar till männen som varit med i striden: Det här är Herrens befallning, som han gett till Mose:
22 Allt sådant som tål eld; guld, silver, koppar, järn, tenn och bly
23 ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten.
24 På den sjunde dagen måste ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.
25 Herren sa till Mose:
26 Du, prästen Eleasar och stamledarna ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte.
27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i strid, och den andra hälften ska ges till Israels folk.
28 Men först ska Herren få sin del av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Vart femhundrade djur ska tillhöra Herren.
29 Ge det till prästen Eleasar, så att han kan överlämna det till Herren.
30 Ta också var femtionde fånge och vart femtionde djur i hjordar och bland boskap av den del som ges till Israels folk att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i tabernaklet.
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren sagt.
32-35 Det totala bytet var 675.000 får, 72.000 oxar, 61.000 åsnor och 32.000 unga flickor.
36-41 Den hälft som gavs till soldaterna bestod av 337.500 får, av vilka 675 gavs till Herren, 36.000 oxar, av vilka 72 gavs till Herren, 30.500 åsnor, av vilka 61 gavs till Herren och 16.000 flickor, av vilka 32 tillföll Herren.41Hela Herrens del gavs till prästen Eleasar, som Herren hade sagt till Mose.
42-46 Den andra hälften av bytet tilldelades Israels folk och bestod av samma antal, nämligen 337.500 får, 36.000 oxar, 30.500 åsnor och 16.000 flickor.
47 Enligt Herrens order gav Mose var femtionde av allt till leviterna.
48-49 Då kom officerarna och underbefälen till Mose och sa: Vi har räknat alla de män som drog ut med oss i striden, och ingen av dem saknas!
50 Därför vill vi bära fram ett särskilt tackoffer till Herren, nämligen vårt byte av guld, juveler, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.
51-52 Mose och prästen Eleasar tog emot officerarnas och befälens gåva och fann att värdet uppgick till över en och en halv miljon kronor.
53 Varje soldat hade tagit eget byte i striden.
54 Offret fördes in i tabernaklet och förvarades där inför Herren, för att han på ett särskilt sätt skulle komma ihåg Israels folk.
Djävulen frestar Jesus i öknen
4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den helige Ande och fördes av Anden ut i Judeens öken.
2 Där frestade djävulen honom under fyrtio dagar. Han åt inget på hela tiden och blev till slut mycket hungrig.
3 Djävulen visade honom då en sten och sa: Om du är Guds son, så förvandla den här stenen till bröd.
4 Men Jesus svarade: Det står i Skriften: 'Människan lever inte bara av bröd.'
5 Då lät djävulen honom under ett ögonblick se alla länder i världen
6-7 och sa till honom: Jag ska ge dig dessa länder med all deras makt och härlighet för de är mina, och jag kan ge dem till vem jag vill. Om du faller ner och tillber mig ska allt bli ditt.
8 Jesus svarade: Det står i Skriften: 'Herren, din Gud, ska du tillbe och ingen annan.'
9-11 Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån! Skriften säger ju att Gud ska sända sina änglar för att skydda dig, och att de ska bära dig på händerna, så att du inte krossas mot stenarna nedanför.
12 Jesus svarade: Det står också i Skriften att man inte ska utmana Gud.
13 När djävulen så hade frestat honom på alla sätt lämnade han honom i fred under en tid.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan återvände Jesus till Galileen fylld med den helige Andes kraft. Snart talade man om honom överallt,
15 och alla berömde honom för hans predikningar i synagogorna.
Jesus blir inte accepterad i Nasaret
16 När han kom till staden Nasaret där han hade växt upp, gick han på lördagen som vanligt till synagogan. Där reste han sig upp för att läsa från Skriften.
17 Man räckte då fram profeten Jesajas bok åt honom. Han öppnade den och fann det ställe där det står:
18-19 Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.
20 Han lade sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner. Alla väntade nu med spänning på vad han skulle säga.
21 Då sa han: I dag har dessa Skriftens ord gått i uppfyllelse inför alla.
22 Och alla som lyssnade kunde stämma in i det han sa. De förvånade sig över hans tal som gjorde sådant intryck. Man kan knappast tro att det är Josefs son, sa de till varandra.
23 Då sa han till dem: Snart påminner ni mig nog om ordspråket: 'Läkare, bota dig själv!' I Kafarnaum, gjorde du stora under. Visa nu också här i din hemstad vad du kan.
24 Men jag vet att ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad.
25-26 Kommer ni inte ihåg hur profeten Elia hjälpte änkan i Sarefat nära Sidon genom att göra ett under? Det fanns många judiska änkor som behövde hjälp just då. Det hade ju inte regnat på tre och ett halvt år, och det var hungersnöd i landet. Ändå sändes inte Elia till dem.
27 Eller tänk på profeten Elisa, som hellre botade syriern Naaman än de många judiska spetälska som behövde hjälp.
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.
29 De rusade på honom och hotade honom, och de drev honom ut ur staden ända till kanten av det berg som den var byggd på för att knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkmassan och lämnade dem.
Herre, jag behöver dig!
En psalm av David, då han gömde sig i Judeens öken.1-2 Gud, min Gud! Vad jag längtar efter dig! Jag behöver dig! Jag törstar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där det inte finns en droppe vatten. Vad jag längtar efter att finna dig!
3 Jag önskar att jag kunde gå in i din helgedom för att se din makt och härlighet.
4 Din kärlek och nåd betyder mer för mig än mitt eget liv. Därför vill jag prisa dig!
5 Så länge jag lever tackar jag dig. Och jag lyfter mina händer i bön.
6 Jag är mätt och tillfredsställd som efter en festmåltid. Därför prisar jag dig med stor glädje.
7 När jag ligger vaken om natten tänker jag på dig.
8 Du har alltid hjälpt mig, och under dina skyddande vingars skugga kan jag vara glad!
9 Jag klamrar mig fast vid dig, och din starka högra arm skyddar mig.
10 Alla de som tänker döda mig kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att dödas i striden och bli uppätna av vargar.
12 Men kungen kan vara glad över segern, och alla som tror på honom får också vara glada, medan lögnarna tystas ned.
20 Herren hatar de falska, men gläder sig över de ärliga och uppriktiga.
21 Du kan vara övertygad om att de ogudaktiga inte alltid kommer att förbli ostraffade. Men du kan också vara övertygad om att Gud kommer att skona dem som lever rättfärdigt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®