The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
Israel besegrar kungen i Arad
21 När den kananeiske kungen i Arad i Negevöknen hörde att Israel kom längs vägen till Atarim anföll han dem och tog några av dem till fånga.
2 Då lovade Israels folk Herren att om han hjälpte dem att besegra kungen i Arad och hans folk, skulle de fullständigt förstöra alla hans städer.
3 Herren gick med på deras begäran och lät dem besegra kananeerna. Israel utrotade dem och förstörde deras städer. Efter detta kallades området Horma, som betyder förstörelse.
Kopparormen
4 Sedan fortsatte de från berget Hor längs Röda havet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt
5 och började protestera mot Gud och klaga inför Mose. Varför har du lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen? gnällde de. Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr detta smaklösa manna.
6 Då sände Herren giftiga ormar bland dem som straff, och många blev bitna och dog.
7 Folket kom då till Mose och sa: Vi har syndat, för vi har talat illa om Herren och om dig. Be honom att ta bort ormarna.Då bad Mose för folket.
8 Herren svarade: Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva.
9 Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.
10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.
11 Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,
12 och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.
13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.
14 Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig
15 ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)
16 Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten.
17-18 Där sjöng folket denna sång:Flöda, du källa!Låt oss sjunga ditt lov!Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket,av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,
19 Nahaliel och Bamot.
20 Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.
Israel besegrar kung Sihon
21 Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.
22 Låt oss vandra genom ert land, bad de. Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten.
23 Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.
24 Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.
25-26 Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,
27-30 och detta har inspirerat diktarna att skriva:Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad,för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder.Ve dig, Moab!Förlorade är ni, Kemos folk.Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung.Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon,ja, ända bort till Nofa och Medeba.
31-32 Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land.Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.
33 Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.
34 Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon, lovade Herren honom.
35 Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.
22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om floden Jordan, mitt emot Jeriko.
2-3 När kung Balak i Moab, Sippors son, fick veta hur många de var och vad de hade gjort mot amoreerna blev han och hans folk mycket uppskrämda
4 och rådgjorde omedelbart med ledarna i Midjan.Denna väldiga hop kommer att förtära oss som en oxe äter ängens gräs, utropade de.
Bileam får i uppdrag att förbanna Israel
5-6 Kung Balak skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland Petor, i närheten av floden Eufrat. Han vädjade till Bileam att komma och hjälpa dem.En väldig massa människor har kommit från Egypten. De tycks vara oräkneliga, och nu har de slagit läger mitt emot mig, förklarade han. Kom och förbanna dem åt mig, så att jag kan driva ut dem ur mitt land. Nu är de för starka för mig! Jag vet nämligen vilka oerhörda välsignelser som kommer över dem du välsignar, och att de som du förbannar går under.
7 Budbärarna tillhörde de främsta ledarna i Moab och Midjan. De kom till Bileam beredda att betala honom och förklarade noga vad det var Balak ville.
8 Stanna kvar här över natten, sa Bileam, så ska jag i morgon tala om för er vad det är Herren vill att jag ska säga.De gjorde som han föreslagit.
9 Den natten kom Gud till Bileam och frågade honom: Vad är det för män som du har hos dig?
10 De har kommit från kung Balak i Moab, svarade Bileam.
11 Kungen säger att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns, och han vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan lättare ska kunna besegra dem.
12 Gör inte det! sa Gud till honom. Du ska inte förbanna dem, för jag har välsignat dem!
13 Följande morgon sa Bileam till budbärarna: Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att göra det ni bett mig om.
14 Kung Balaks sändebud återvände då utan honom och rapporterade att han vägrat att komma med.
15 Men Balak försökte igen, och denna gång sände han en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen.
16-17 De kom till Bileam med följande budskap:Kung Balak vädjar till dig att komma. Han lovar att du ska bli mycket ärad och få vad du än begär. Säg bara vad du vill ha! Du måste komma och förbanna detta folk åt oss.
18 Men Bileam svarade: Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld kunde jag ändå inte göra något mot Herrens befallning.
19 Men stanna kvar här i natt, så att jag kan få reda på om Herren vill tillägga något till vad han tidigare sagt.
20 Den natten talade Herren till Bileam: Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte säger något annat än det jag befaller.
En ängel lovar Maria att Jesus ska födas
26 Månaden därpå sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen.
27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef och hörde till kung Davids släkt.
28 Gabriel visade sig för henne och sa: Jag hälsar dig, du utvalda kvinna! Herren är med dig!
29 Maria blev både överraskad och rädd och förstod inte vad ängeln menade.
30 Var inte rädd, Maria, sa ängeln. Gud ska välsigna dig på ett underbart sätt!
31 Du ska snart bli med barn och föda en son som ska få namnet Jesus.
32 Han kommer att bli en mycket stor man och ska kallas Guds Son. Och Herren Gud kommer att ge honom hans förfader Davids tron.
33 Han ska härska över Israel för evigt, och det ska aldrig bli något slut på hans rike.
34 Maria frågade ängeln: Men hur kan jag få barn? Jag har inte varit tillsammans med någon man.
35 Ängeln svarade: Den helige Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt, och kallas Guds Son.
36 Din släkting Elisabet väntar också barn trots sin ålder. Hon, som man har kallat 'den barnlösa
37 För Gud håller alla sina löften!
38 Maria sa: Jag är Herrens tjänarinna. Jag vill göra som han önskar, så att hans plan kan bli verklighet. Sedan försvann ängeln.
Maria besöker Elisabet
39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria upp till den stad i Judeens berg där Sakarias bodde för att hälsa på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsningsord sparkade barnet till i henne av glädje, och hon blev fylld av helig Ande.
42 Hon blev så glad att hon ropade högt till Maria: Gud har utvalt dig framför alla andra kvinnor, och ditt barn är förutbestämt för Guds särskilda välsignelse.
43 Vilken ära för mig att min Herres mor kommer på besök.
44 I samma ögonblick som du kom in och hälsade på mig och jag hörde din röst, gick det som en stöt av glädje genom barnet i mig!
45 Du trodde att Gud skulle göra vad han har sagt, och därför har han gett dig denna underbara välsignelse.
46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!
47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.
50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.
51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.
52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.
55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.
56 Maria stannade hos Elisabet i omkring tre månader och återvände sedan hem.
Gud räddar mig
1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.
3 Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.
5 Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!
7 Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!
8 Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!
9 Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!
10 Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.
12 Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!
9 Den ogudaktige skadar andra med det han säger, men den rättfärdige hjälper andra genom sin kunskap.
10 En hel stad firar både den gudfruktiges framgång och den ogudaktiges död.
11 Godhjärtade invånares inflytande ger en stad framgång, men de ogudaktigas moraliska förfall ruinerar den.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®