The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
Två stammar ber om att få ett särskilt område
32 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen.
2 De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa:
3-4 Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar.
5 Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan.
6 Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida? frågade Mose.
7 Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem?
8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet,
9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet.
10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob.
12 De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet.
13 Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta.
14 Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången.
15 Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!
16 Nej, inte alls! förklarade de. Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn,
17 men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området.
18 Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter.
19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan.
20 Då sa Mose: Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig
21 och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender
22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren.
23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna.
24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt.
25 Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj, svarade folket från Gad och Ruben.
26 Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer,
27 men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt.
28 Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel:
29 Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet.
30 Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan.
31 Det Herren har befallt ska vi göra, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång.
32 Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.
33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer.
34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor.
37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.)
39 Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där.
40 Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där.
41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar.
42 En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.
Israels väg till löfteslandet
33 Här följer en redogörelse över den väg Israels folk vandrade, från den stund då Mose och Aron ledde dem ut ur Egypten.
2 På Herrens order skrev Mose ner varje uppbrottsorder.
3-4 De startade från staden Rameses i Egypten i den första månaden, dagen efter påskhögtiden. De drog frimodigt iväg och helt öppet inför egyptierna, medan dessa höll på att begrava sina förstfödda söner, som Herren hade dödat under natten, den natt då Herren fullständigt besegrade alla Egyptens gudar!
5-6 Sedan de lämnat Rameses slog de läger i Suckot. Nästa lägerplats var Etam, där öknen började.
7 De lämnade Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot öster om Baal-Sefon, där de slog läger nära Migdol.
8 Därifrån fortsatte de genom Röda havet och vidare tre dagar ut i Etams öken och slog läger i Mara.
9 De lämnade Mara och kom till Elim, där det fanns tolv källor med vatten och sjuttio palmträd, och blev kvar där en tid.
10 När de bröt upp från Elim drog de vidare för att så småningom slå läger vid Röda havet.
11 Nästa lägerplats blev i öknen Sin.
12 Därefter slog de läger i Dofka
13 och sedan i Alus.
14 Från Alus drog de vidare till Refidim, där det inte fanns något vatten för folket att dricka.
15-37 Från Refidim gick färden till Sinais öken, och sedan drog de vidare till Kibrot-Hattaava.Från Kibrot-Hattaava färdades de till Haserot,från Haserot till Ritma,från Ritma till Rimmon-Peres,från Rimmon-Peres till Libna,från Libna till Rissa,från Rissa till Kehelata,från Kehelata till berget Sefer,från berget Sefer till Harada,från Harada till Makhelot,från Makhelot till Tahat,från Tahat till Tera,från Tera till Mitka,från Mitka till Hasmona,från Hasmona till Moserot,från Moserot till Bene-Jaakan,från Bene-Jaakan till Hor-Haggidgad,från Hor-Haggidgad till Jotbata,från Jotbata till Abrona,från Abrona till Esjon-Geber till Kades i öknen Sin ochfrån Kades till berget Hor, på gränsen till Edoms land.
38-39 Medan de var vid foten av berget Hor fick prästen Aron Herrens befallning att gå upp på berget, och däruppe dog Aron. Detta skedde under det fyrtionde året efter det att Israels folk hade lämnat Egypten. Aron dog den första dagen i den femte månaden, och han blev 123 år gammal.
Jesus undervisar med stor auktoritet
31 Sedan återvände han till Kafarnaum i Galileen och predikade i synagogan där varje lördag.
32 Också där gjorde hans ord djupt intryck, för människorna kände att det var Gud själv som talade genom hans ord.
33 En gång när han undervisade i synagogan började en man, som var besatt av en ond ande, att ropa:
34 Ge dig iväg härifrån! Vi vill inte ha något med dig att göra, Jesus från Nasaret. Du har kommit för att göra slut på oss. Jag vet vem du är, Guds helige Son.
35 Jesus avbröt honom. Tig! sa han till anden. Lämna honom! Inför allas ögon kastade den onde anden mannen till golvet och for sedan ut ur honom utan att skada honom mer.
36 Alla blev förskräckta och frågade sig: Vad är det i den här mannens ord som gör att till och med de onda andarna lyder honom?
37 Och ryktet om honom spred sig som en löpeld.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
38 Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Simons svärmor låg då svårt sjuk i hög feber, och alla bad honom att bota henne.
39 Då gick han fram till sängkanten och lutade sig över henne och befallde med stränga ord att febern skulle lämna henne. Genast blev hon feberfri, och hon steg till och med upp och lagade mat åt dem.
40 På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla i staden med sina sjuka till Jesus. Och han lade sina händer på var och en av dem och botade deras olika sjukdomar.
41 Några var besatta av onda andar, men dessa andar for på hans befallning ut ur dem och ropade: Du är Guds Son. Men eftersom andarna visste vem han var, förbjöd han dem att säga något mer.
Jesus predikar över hela Galileen
42 Tidigt nästa morgon gick han därifrån och sökte sig till en enslig plats. Folket letade överallt efter honom. Till slut hittade de honom och gjorde allt för att han inte skulle lämna dem utan stanna i Kafarnaum.
43 Men han sa till dem: Jag måste predika de glada nyheterna om Guds rike på andra platser också. Det är därför jag har kommit.
44 Och han fortsatte att predika i synagogorna i Judeen.
Undret med den stora fiskfångsten
5 En dag när Jesus predikade på stranden vid sjön Gennesaret, trängdes folket för att få höra Guds ord.
2 Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid strandkanten medan de sköljde sina nät.
3 Jesus steg i en av båtarna och bad Petrus, som ägde den, att skjuta ut den från land så att han kunde sitta i den och tala till folket.
4 När han hade slutat tala, sa han till Petrus: Ro nu ut på djupet och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!
5 Herre, sa Petrus, vi har arbetat hårt hela natten men ändå har vi inte fått ett dugg. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.
6 När de gjorde det fick de så mycket fisk att näten började gå sönder!
7 De vinkade då åt sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.
8 När Petrus fattade vad som hänt, föll han ner på knä för Jesus och sa: Herre, lämna oss! Jag är en alltför stor syndare för att vara i närheten av dig.
9 Han och alla de andra blev nämligen förskräckta när de såg hur mycket fisk man fått.
10 Det blev också Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som fiskat tillsammans med Petrus.Men Jesus sa till Petrus: Var inte orolig! Från och med nu ska du fånga människor!
11 Och så snart de kom i land lämnade de allt för att följa Jesus.
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
22 En vacker kvinna, som saknar omdöme och stil, är som en fin guldring i ett gristryne.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®