The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
41 Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: Ni har dödat Herrens folk.
42 Snart hade en missnöjd och uppretad folkhop samlats, och medan de stod där och såg upp mot tabernaklet visade sig plötsligt molnet med Herrens härlighet.
43-44 Då kom Mose och Aron och ställde sig vid ingången till tabernaklet, och Herren sa till Mose:
45 Skynda dig bort från detta folk, så att jag omedelbart kan döda det.Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren.
46 Ta ett rökelsekar och lägg eld från altaret i det, sa Mose därefter till Aron. Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Jag känner Guds vrede, och pest har redan drabbat dem.
47 Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Pesten hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla,
48 och när han stod där, mitt bland levande och döda, upphörde plötsligt pesten.
49 Men då hade redan 14.700 människor hunnit dö, förutom dem som dött dagen innan tillsammans med Kora.
50 När Aron återvände till Mose vid ingången till tabernaklet hade pesten upphört helt.
Arons stav grönskar
1-3 Herren sa till Mose: Säg åt Israels folk att var och en av stammarna ska ge dig en stav av trä. Skriv namnet på var och en av dess ledare på dessa stavar och skriv Arons namn på Levi stams stav.
4 Lägg sedan alla stavarna i det inre rummet av tabernaklet där jag brukar möta dig framför arken.
5 Jag ska använda dessa stavar för att visa vem jag har utvalt. Hans stav kommer nämligen att grönska! Då ska det äntligen bli slut på alla dessa klagomål!
6 Mose meddelade dessa föreskrifter till folket, och var och en av de tolv stamledarna, Aron inräknad, bar fram en stav till honom.
7 Han lade dem framför Herren i det inre rummet av tabernaklet.
8 När han kom tillbaka nästa dag, upptäckte han att Arons stav, som representerade Levi stam, inte bara grönskade utan hade knoppar och blommor och bar mogna mandlar!
9 Mose bar ut stavarna och visade vad som hade hänt. Sedan tog var och en sin stav utom Aron.
10 Herren bad Mose att lägga Arons stav vid sidan av arken. Där skulle den alltid finnas, som en påminnelse för de upproriska. Och om det skulle bli någon diskussion om Aron och hans befogenheter i fortsättningen, skulle han hämta den och visa den för folket. Detta för att undvika ytterligare katastrofer för folket.
11 Mose gjorde i allt som Herren hade sagt.
12-13 Men folket fortsatte ändå att klaga.Vi är ju så gott som döda allesammans, gnällde de. Var och en som kommer i närheten av tabernaklet dör. Är det verkligen meningen att vi ska gå under allesammans?
Instruktioner till präster och leviter
18 Då talade Herren till Aron och sa: Du och dina söner och din familj är ansvariga om helgedomen vanhelgas, och ni kommer också att vara ansvariga för alla fel som begås i den prästerliga tjänsten!
2-3 Dina släktingar i Levi stam ska vara dina medhjälpare, men det är bara du och dina söner som får utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet. Leviterna måste vara mycket noga med att inte vidröra de heliga föremålen eller altaret, för då kommer jag att döda både dem och dig.
4 Ingen som inte är levit får hjälpa dig med något.
5 Och kom ihåg att det bara är prästerna som får utföra de heliga tjänsterna i helgedomen och vid altaret. Om ni följer dessa instruktioner ska Guds vrede aldrig mer komma över folket.
6 Jag har utvalt dina släktingar leviterna att vara dina medhjälpare i tjänsten vid tabernaklet. De är en gåva till dig från Herren.
7 Men du och dina söner, prästerna, ska personligen utföra den heliga tjänsten och allt som har att göra med altaret och det som finns bakom förhänget. Prästämbetet är er speciella tjänst, och den som försöker ta över den kommer att dö.
8 Herren gav också följande instruktioner till Aron: Jag gör dig ansvarig för alla offer som bärs fram till mig. Jag ger till dig och dina söner alla de gåvor som förs fram till Herren av folket.
9 Spisoffren och syndoffren är era, med undantag för den del av det som bärs fram till Herren, och bränns på altaret. Alla dessa offer är mycket heliga.
10 De måste ätas på en helig plats, och varje man bland er måste äta av dem.
11 Alla andra gåvor som bärs fram till mig genom att man viftar med dem framför altaret tillhör dig och dina familjer, både söner och döttrar. Alla medlemmar av era familjer kan äta dessa, om man inte just då råkar vara oren.
12 De första gåvorna av skörden som folket bär fram som offer till Herren är också dina, det bästa av olivoljan, vinet och säden
13 och det bästa av all annan skörd. Alla i hushållet får äta av det, bara de inte vid det tillfället är orena.
14-15 Allt som är invigt åt Herren är ditt, inberäknat folkets förstfödda bland boskapen.
16 Men du kan inte ta emot de förstfödda sönerna, och inte heller det förstfödda bland de djur som jag förbjudit som mat. I stället ska man betala dig fem siklar för varje förstfött barn när det har blivit en månad gammalt.
17 Det förstfödda bland kor, får och getter ska du inte köpa tillbaka. Det måste offras till Herren. Blodet ska stänkas på altaret, och fettet ska brännas som eldsoffer. Detta är något som Herren tycker om.
18 Köttet från dessa djur ska vara ert, liksom bringan och högra lårstycket som framburits som viftoffer inför Herren vid altaret alltid är ert.
19 Ja, jag har gett dig alla dessa viftoffer, som Israels folk bär fram till Herren. De ska vara mat åt dig och dina familjer. Detta är ett förbund som ska gälla för alltid mellan Herren och dig och dina ättlingar.
20 Ni präster får inte ha någon egendom eller någon inkomst i övrigt, för allt ni behöver har ni i mig.
21 Beträffande dina släktingar leviterna, så ska de få betalt för sina tjänster med tiondet från hela Israels land.
22 Från och med nu får inga andra israeliter än prästerna och leviterna gå in i helgedomen. I så fall får de ta konsekvenserna av sin synd och dö.
23 Det är bara leviterna som får utföra arbetet där, och de får stå till svars om de sviker sina uppgifter. Det är en beständig lag bland er att leviterna inte ska äga något land i Israel,
24 för folkets tionde som offras till Herren genom att man viftar med det framför altaret, ska tillhöra leviterna. Detta är deras arv, och de behöver ingen annan arvedel.
25-26 Herren sa till Mose: Säg till leviterna att de ska ge Herren tionde av det tionde som de får, ett tionde av tiondet, som ska bäras fram inför Herren genom att man viftar med det framför altaret.
27 Herren ska betrakta detta som ert offer från det första av er skörd, av er säd och ert vin, som om det kom från egna odlingar.
28-29 Till detta tionde av tiondet, Herrens del, ska ni ta det bästa av det ni själva har fått och ge det till Aron.
30 Det ska räknas er till godo, precis som om det kom från era egna logar och vinpressar.
31 Ni och era familjer kan äta det i hemmet eller var ni vill, för det är er ersättning för tjänsten i tabernaklet.
32 Genom att ge vidare till Herren det bästa av folkets offer vanhelgar ni inte det offrade utan kan äta av det som blir kvar som ert eget utan att behöva dö.
Jesus uppstår från de döda
16 Nästa kväll, när sabbaten var över, gick Maria Magdalena, Salome och Maria, Jakobs mor, och köpte välluktande kryddor att smörja den döde med.
2 Tidigt på söndagsmorgonen just innan soluppgången gick de ut till graven.
3 På vägen dit pratade de om hur de skulle kunna rulla undan stenen framför ingången.
4 Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket tung, redan var bortrullad och graven öppen.
5 Då gick de in, och där på högra sidan satt en ung man klädd i vitt. Kvinnorna blev förskräckta.
6 Men den unge mannen sa: Var inte rädda. Söker ni Jesus från Nasaret som blev korsfäst? Han är inte här, han har återvänt till livet! Titta, där låg hans kropp.
7 Gå nu och säg till lärjungarna, och särskilt till Petrus, att Jesus ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, precis som han sa till dem innan han dog.
8 Så snart kvinnorna kommit ut ur graven sprang de därifrån så fort de kunde. De var chockade och darrade i hela kroppen, och de vågade inte berätta för någon vad de varit med om.
Jesus visar sig för Maria Magdalena
9 Det var tidigt på söndagsmorgonen som Jesus kom tillbaka till livet, och den första person som såg honom var Maria Magdalena, den kvinna som han hade befriat från sju onda andar.
10-11 Hon gick till de gråtande och sörjande lärjungarna och sa: Han lever! Jag har själv sett honom! Men de trodde henne inte.
Jesus visar sig för två män på vandring
12 Senare på dagen visade sig Jesus för två män, som var på väg från Jerusalem ut till en by på landsbygden.De kände inte igen honom först, för hans utseende hade förändrats.
13 När de till slut förstod vem det var, skyndade de sig tillbaka till Jerusalem för att berätta det för de andra, men ingen trodde på dem.
Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna
14 Lite senare visade han sig för de elva lärjungarna när de åt tillsammans. Han gick då tillrätta med dem för deras otro, och för att de så envist vägrade att tro på dem som hade sett honom, sedan han uppstått från de döda.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
15 Sedan sa han till dem: Gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna för alla människor.
16 De som tror och blir döpta ska bli frälsta. Men de som vägrar att tro ska bli dömda.
17 Omkring dem som tror på mig ska det ske under. I mitt namn ska de driva ut onda andar, och de ska tala nya språk.
18 De ska till och med utan risk kunna handskas med ormar, och om de dricker något gift, så ska det inte skada dem, och de ska lägga händerna på de sjuka och bota dem.
Jesus far upp till himlen
19 När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 Och lärjungarna gick ut överallt och predikade de goda nyheterna, och Herren var med dem och bekräftade vad de sa genom de under som följde.
När bäste vännen förråder dig
1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!
3 Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.
4 Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.
5 Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.
6 Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.
7 Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8 Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.
10 Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.
11 Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.
12 Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.
13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.
14 Men det var du, min vän och följeslagare.
15 Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!
16 Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.
17 Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!
18 Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.
19 Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.
20 Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.
21 Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.
22 Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!
23 Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.
24 Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.
7 När en ogudaktig människa dör grusas hennes hopp, eftersom allt det hon litat på inte var till någon hjälp.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®