The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
40 Det var då som den kananeiske kungen i Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick höra att Israels folk närmade sig landets gränser.
41 Sedan de besegrat honom drog de bort från berget Hor och slog läger vid Salmona,
42 sedan i Punon
43 och därefter i Obot
44 och i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.
45 Därifrån gick de till Dibon-Gad,
46 Almon-Diblataima
47 och till Abarimbergen framför Nebo.
48 Slutligen slog de läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
49 Deras läger sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
Inta landet och driv bort folken!
50-51 Det var här som Herren uppmanade Mose att tala till Israel och säga: När ni går över floden Jordan in i Kanaans land
52 ska ni fördriva alla folk som bor där och förstöra deras avgudar, alla uthuggna stenar och gjutna beläten och de helgedomar de har byggt på höjderna för att tillbe sina avgudar.
53 Jag har gett er landet, och nu ska ni inta det och bosätta er där.
54 Ni kommer att bli tilldelade landområden i förhållande till stammarnas storlek. De större områdena av landet kommer att genom lottkastning tilldelas de större stammarna och de mindre områdena ska tillfalla de mindre stammarna.
55 Men om ni vägrar att fördriva folket som bor där, kommer de som bor kvar att förpesta livet för er i det land som är ert eget.
56 Och då kommer jag att förgöra er, på samma sätt som jag har planerat att ni ska förgöra dem.
Kanaans gränser
1-2 Herren bad Mose säga till Israels folk: När ni kommer in i Kanaans land, som ni ska få som ert eget, ska det ha följande gränser.
3 I söder ska det innefatta en del av öknen Sin utmed gränsen till Edom. I öster ska den södra gränsen börja vid Döda havet,
4 fortsätta söderut förbi Skorpionhöjden i riktning mot Sin och vidare mot sin sydligaste punkt Kades-Barnea, varifrån den fortsätter till Hasar-Addar och fram till Asmon.
5 Från Asmon kommer gränsen att följa bäcken Vadi-el-Arish ner till Medelhavet.
6 Kusten utmed Medelhavet ska utgöra gräns i väster.
7-9 Gränsen i norr börjar vid Medelhavet och fortsätter österut till berget Hor, sedan till Lebo-Hamat och genom Sedad och Sifron till Hasar-Enan.
10-11 I öster går gränsen från Hasar-Enan söderut till Sefam och vidare till Haribla, öster om Ain. Därifrån fortsätter den längs höjderna öster om Galileiska sjön,
12 följer sedan floden Jordan och slutar vid Döda havet.
13 Landet ska fördelas genom lottkastning, sa Mose. Det ska delas mellan de nio stammar och den halva stam, Efraim, som är kvar
14-15 eftersom Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam redan har fått sina områden på östra sidan av Jordan, mitt emot Jeriko.
16-28 Herren sa till Mose: Jag har valt prästen Eleasar och Josua, Nuns son, att ansvara för fördelningen av landet. Till hjälp ska de ha en ledare från varje stam:Stam Ledare Juda Kaleb, Jefunnes sonSimeon Samuel, Ammihuds sonBenjamin Elidad, Kislons sonDan Bucki, Joglis sonManasse Hanniel, Efods sonEfraim Kemuel, Siftans sonSebulon Elisafan, Parnaks sonIsaskar Paltiel, Assans sonAser Ahihud, Selomis sonNaftali Pedael, Ammihuds son
29 Detta är alltså namnen på de män som jag har utsett till att övervaka uppdelningen av landet mellan stammarna.
Leviternas städer
35 Medan Israel hade sitt läger invid Jordan, på Moabs hedar, mitt emot Jeriko, sa Herren till Mose:
2 Säg till Israels folk att ge till leviterna ett antal städer med kringliggande betesmarker.
3 Städerna ska vara deras hem, och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.
4 Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning.
5 Mät upp 1.000 meter åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras område.
6 Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som ofrivilligt dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer.
7 Sammanlagt ska leviterna ha fyrtioåtta städer med kringliggande betesmarker.
8 Städerna ska ligga i olika delar av landet. De större stammarna, som har många städer, ska ge fler städer till leviterna än de mindre stammarna.
Fristäder
9-10 Herren sa vidare till Mose: Säg till folket att när de kommer in i landet,
11 ska de utse fristäder så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit.
12 Dessa städer ska fungera som skydd mot den dödade mannens släktingar, om de vill hämnas hans död. Mördaren får nämligen inte dödas med mindre än att en domstol genom rättegång har fastslagit hans skuld.
13-14 Tre av dessa fristäder ska vara belägna i Kanaans land och tre öster om floden Jordan.
15 De ska inte bara vara till skydd för israeliter, utan också för utlänningar och besökare.
16 Om någon blir slagen och dödad av ett föremål av järn, bör det betraktas som överlagt mord, och mördaren ska dö.
17 Om någon dödas av en stor sten, så är det också mord, och mördaren ska straffas med döden.
18 Samma straff gäller om någon dödas med ett vapen av trä.
19 Den som vill hämnas den döde ska personligen döda mördaren, när han möter honom.
20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan
21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare. Den som vill hämnas den döde ska döda mördaren när han möter honom.
22-23 Men om någon blir knuffad eller träffas av en sten oavsiktligt så att han dör, är det att betrakta som en olyckshändelse.
24 Då ska folket döma och avgöra om dråparen ska överlämnas till den dödes hämnare.
25 Om det fastslås att det varit en olyckshändelse kan folket rädda dråparen och tillåta honom att återvända till fristaden. Där måste han sedan bli kvar tills den som då är överstepräst har dött.
26 Om dråparen lämnar fristaden
27 och den som vill hämnas upptäcker honom och dödar honom, så är denne i sin fulla rätt,
28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem.
29 Detta är lagar som ska gälla i Israel från generation till generation.
30 Alla mördare måste dö, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.
31 När någon döms skyldig till mord måste han dö, ingen lösensumma kan fria honom.
32 Inte heller kan man ta emot betalning från en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända hem innan översteprästen har dött.
33 På så sätt ska landet hållas rent. Mord förgiftar landet, och ingen försoning kan ges för mördare annat än att de själva dör.
34 Ni ska inte orena landet som ni ska leva i, för jag, Herren, kommer att bo bland er.
Jesus botar en leprasjuk
12 En dag när Jesus besökte en av städerna, träffade han där en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen såg Jesus, kastade han sig till marken med ansiktet i vägdammet, och tiggde och bad om att bli botad.Herre, sa han, om du bara vill, så kan du befria mig från varje spår av min sjukdom.
13 Jesus sträckte ut sin hand och rörde vid honom och sa: Naturligtvis vill jag det. Nu är du botad. Och genast lämnade sjukdomen honom.
14 Sedan sa Jesus till mannen att inte berätta för någon vad som hänt. Gå i stället till den judiske prästen, och låt honom undersöka dig och ge det offer som Moses lag föreskriver för leprasjuka som blivit botade, sa han. Detta kommer att bevisa för alla att du är frisk.
15 Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och stora folkskaror kom för att höra honom predika och för att bli botade från sina sjukdomar.
16 Men han drog sig ofta undan till öknen för att be.
Jesus botar en lam man
17 En dag när Jesus undervisade fanns några av judarnas religiösa ledare och laglärare bland åhörarna. De hade kommit från byarna i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds helande kraft var över honom.
18-19 Just då hände det! Några män kom bärande på en förlamad man på en sovmatta. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus men lyckades inte ta sig fram. Då gick de upp på taket, tog bort några takplattor och sänkte ner den sjuke mannen på sovmattan mitt på golvet framför Jesus.
20 När Jesus såg deras tro, sa han till mannen: Min vän, dina synder är förlåtna.
21 'Vad inbillar sig egentligen den här karln? sa fariseerna och laglärarna till varandra om Jesus. Det här är ju hädelse! Vem kan förlåta synder utom Gud?
22 Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Varför är det hädelse?
23 Vilket är svårast? Att förlåta hans synder eller att bota honom?
24 Men för att ni ska veta att jag har makt att förlåta synder här på jorden, ska jag visa att jag också kan bota sjuka.Sedan sa han till den lame mannen: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
25 Och genast medan alla såg på reste sig mannen upp, tog sin matta och gick hem och lovprisade Gud.
26 En känsla av både vördnad och respekt grep alla som såg det. Och de lovprisade Gud och sa gång på gång: Det vi har sett i dag är otroligt!
Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge
27 När Jesus senare lämnade staden fick han se en tullindrivare - med det vanliga ryktet om sig att vara en bedragare - sitta vid tullkontoret. Mannen hette Levi, och Jesus sa till honom: Kom och bli en av mina lärjungar.
28 Utan att tveka lämnade Levi allt, reste sig och följde med honom.
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
23 Den rättfärdige kan se fram emot lycka, medan den ogudaktige har bara vrede att vänta sig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®