The Daily Audio Bible

Mose utser Josua till efterträdare

31 När Mose hade talat allt detta till Israels folk,

² sa han till dem: Jag är nu 120 år gammal! Jag har inte möjlighet att leda er längre, för Herren har talat om för mig att jag inte ska gå över floden Jordan.

³ Men Herren själv kommer att leda er och förgöra de folk som bor där, och ni ska besegra dem. Josua blir er nye befälhavare, som Herren har sagt.

⁴ Herren ska förgöra folken som bor i landet, precis som han förgjorde Sihon och Og, de amoreiska kungarna.

⁵ Herren ska ge folket som bor där till er, och ni ska förgöra dem som jag har befallt er.

⁶ Var starka och fatta mod! Var inte rädda för dem! För Herren, er Gud, ska vara med er. Han ska aldrig svika er eller överge er.

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i landet som Herren lovat deras förfäder. Se till att de intar det.

⁸ Var inte rädd, för Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig.

Mose skriver ner Guds lagar

⁹ Sedan skrev Mose ner de lagar som han redan hade meddelat folket och gav dem till prästerna, Levis söner, som bar arken med Herrens tio budord, och till de äldste i Israel.

^10-11 Mose befallde att dessa lagar skulle läsas för allt folket vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddohögtiden, när hela Israel var samlat vid helgedomen inför Herren.

¹² Han sa: Sammankalla alla, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor bland er. Låt dem få lyssna till Guds lagar och lära känna Guds vilja, så att de fruktar Herren, sin Gud, och lyder hans befallningar.

¹³ Gör det så att era barn, som inte känner till dessa lagar, får höra dem och lära sig frukta Herren, sin Gud, så länge ni bor i det utlovade landet.

Herren förutsäger folkets olydnad

¹⁴ Sedan sa Herren till Mose: Tiden är inne att du ska dö. Ta med dig Josua och kom in i tabernaklet så att jag kan insätta honom i hans uppgifter.Då gick Mose och Josua och ställde sig inför Herren i tabernaklet.

¹⁵ Han visade sig för dem i ett väldigt moln vid tältets ingång

¹⁶ och sa till Mose: Du ska dö och förenas med dina förfäder. När du är borta kommer folket att börja tillbe främmande gudar i det utlovade landet. De kommer att glömma bort mig och bryta det avtal som jag har gjort upp med dem.

¹⁷ Då kommer min vrede att upptändas mot dem, och jag ska överge dem och gömma mitt ansikte för dem, så att de kommer att förgås. Fruktansvärda svårigheter ska drabba dem, så att de måste säga: 'Gud finns inte längre ibland oss!'

¹⁸ Jag kommer att vända mig bort från dem på grund av att de har syndat och tillber andra gudar.

¹⁹ Skriv nu ner orden till följande sång och lär alla den och låt dem sjunga den. Den ska tjäna som bevis på att jag har varnat dem.

²⁰ När jag har fört dem in i landet jag lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och när de har fått allt de kan önska sig, kommer de ändå att tillbe andra gudar, att förakta mig och att bryta förbundet med mig.

²¹ Och då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången påminna dem om orsaken. Sången ska leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu, innan de ens har kommit in i landet, hurdana de är.

²² Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

²³ Han uppmanade Josua, Nuns son, att vara stark och modig och sa till honom: Du ska föra Israels folk in i det land som Herren har lovat dem. Herren säger: 'Jag ska vara med dig.'

²⁴ När Mose hade skrivit ner alla lagar som finns antecknade i denna bok

²⁵ gav han den till leviterna, som bar arken med de tio budorden,

²⁶ och han bad dem att lägga lagboken bredvid arken som en påminnelse och varning till Israels folk.

²⁷ Jag vet hur envisa och upproriska ni är, sa Mose till dem. Om ni nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död!

²⁸ Sammankalla nu alla de äldste och alla ledare för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem.

²⁹ Jag vet att ni efter min död kommer att avfalla och vända er bort från Gud och hans lagar. Olycka ska drabba er under kommande dagar, därför att ni kommer att göra sådant som Herren säger är synd och därmed uppväcka hans vrede.

³⁰ Mose läste sedan upp denna sång för allt folket i Israel:

Moses sång

32 Lyssna, himlar och jord! Hör, vad jag har att säga!

² Min undervisning ska vara som stilla regn, den ska falla som dagg, som fint regn över det spirande gräset, ja, som rikligt regn över späda plantor.

³ Jag ska förkunna Herrens namn och prisa hans storhet!

⁴ Han är Klippan. Hans verk är fullkomliga.Allt vad han gör är rättfärdigt och rättvist. En trofast Gud är han, utan fel.

⁵ Men Israel har handlat orätt mot honom.De bär på synd och är inte längre hans barn, utan de har blivit en hårdhjärtad och motsträvig generation.

⁶ Är det så man behandlar Herren? Du dåraktiga folk! Är inte Gud din Far, din Skapare? Är det inte han som har gjort dig och format dig?

⁷ Tänk på hur det en gång var!Fråga din far och de gamla! De ska berätta för dig.

⁸ När Gud tilldelade folken deras områden bestämde han var de skulle bosätta sig.

⁹ Han behöll Israel för sig själv, som sin personliga egendom.

¹⁰ I öknen fann han dem,i ödemarken bevarade han och beskyddade sin ögonsten.

¹¹ Han bredde ut sina vingar över dem. Som örnen vakade han över sina ungar och bar dem på sina vingar!

¹² Herren ensam ledde dem, de hade inga andra gudar.

¹³ Herren gav dem bördiga bergshöjder, åkrar, honung ur klippan och olivolja från stenig mark!

¹⁴ Han gav dem mjölk och kött, baggar och getter från Basan och det allra finaste vete. De drack vin av utsökta druvor.

¹⁵ Men det folk som stod upprätt fick för mycket av det goda. De blev övergödda och tröga. I sitt överflöd övergav de sin Gud och sin frälsnings Klippa.

¹⁶ De började följa främmande gudar, och Herren blev vred och svartsjuk.

¹⁷ De offrade till hedniska gudar, till nya gudar, som aldrig tillbetts förr.

¹⁸ De övergav Klippan, som hade format dem, och glömde den Gud som fött dem.

¹⁹ Gud såg dem och avskydde dem! Hans söner och döttrar hade förolämpat honom.

²⁰ Han sa: 'Jag ska överge dem'. Se, vad som då kommer att hända dem! De tillhör en hårdhjärtad och trolös generation.

²¹ De har gjort mig svartsjuk genom att vända sig till gudar som inte finns, till värdelösa avgudar. Nu ska jag göra dem svartsjuka genom att vända mig till sådana som inte är ett folk, ja de ska bli upprörda över folk som ej är nationer.

²² Min vrede har antänt en eld. Den brinner ända nere i dödsrikets djup, den förtär jorden och dess skördar och den sätter berg i lågor.

²³ Jag ska överösa dem med olyckor och skjuta mina pilar på dem.

²⁴ Jag ska fördärva dem genom hunger, brännande feber och dödande pest.Jag ska uppsluka dem. Jag ska skicka vilda djur att slita dem i stycken, och giftiga ormar ska kräla på marken.

²⁵ På gatorna ska deras barn dödas av svärd, och i husen ska fruktan regera. Unga män och kvinnor, spädbarnet vid moderns bröst och den gamle, alla ska de gå under.

²⁶ Jag hade bestämt mig för att förskingra dem till avlägsna länder och att utplåna alla minnen av dem.

²⁷ Men så tänkte jag: Mina fiender kommer att triumfera och säga: 'Israel är utplånat genom vår väldiga makt. Det var vi och inte Herren som gjorde det!'

⁸ Men jag säger till er: Den som offentligt bekänner mig, kommer jag att försvara inför Guds änglar.

⁹ Men den som förnekar mig kommer jag inte att försvara inför änglarna.

¹⁰ Ändå kan de människor som talar mot mig bli förlåtna, medan de som hånar den helige Ande aldrig ska förlåtas.

¹¹ När man ställer er inför rätta i synagogorna, och ni blir förhörda av makthavare och domare, så bekymra er inte för vad ni ska säga till ert försvar,

¹² för den helige Ande ska ge er de rätta orden i det rätta ögonblicket.

Liknelsen om den rike lantbrukaren

¹³ Då ropade någon i folkskaran: Herre, säg till min bror att dela min fars egendom med mig.

¹⁴ Men Jesus svarade: Min vän, vem har gjort mig till skiljedomare mellan er?

¹⁵ Sedan sa han till dem alla: Akta er för habegäret! Om en människa har aldrig så mycket pengar, så kan hon ändå inte köpa livet.

¹⁶ För att de som lyssnade skulle förstå vad han menade, berättade han denna liknelse: En rik man hade ett lantbruk som gav fina skördar.

¹⁷ Hans lador var faktiskt proppfulla, och det gick inte in mer. Till slut, när han funderat över sitt problem, sa han:

¹⁸ 'Jag vet, jag river ner mina lador och bygger större. Då får jag tillräckligt med utrymme.

¹⁹ Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat tillräckligt för åren som ligger framför dig. Koppla nu av! Ät, drick och roa dig!'

²⁰ Men Gud sa till honom: 'Dåre! I natt ska du dö. Vad händer då med din rikedom?'

²¹ Så går det för alla som samlar sig rikedomar på jorden men står med tomma händer inför Gud.

Oroa er inte!

²² Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,

²³ för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.

²⁴ Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!

²⁵ Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.

²⁶ Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?

²⁷ Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.

²⁸ Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?

²⁹ Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.

³⁰ För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.

³¹ Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.

³² Var därför inte rädd för framtiden, du lilla människoskara. Det är er Fars stora glädje att ge er riket.

³³ Sälj vad ni kan undvara och ge till dem som är fattiga. Samla så ett förråd åt er, en skatt i himlen, som aldrig blir gammal eller kan förstöras. Den skatten kan aldrig någon tjuv stjäla, och den förlorar aldrig sitt värde.

³⁴ Ni kommer alltid att dras dit där er skatt är.

³² Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under.

³³ Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck.

³⁴ Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom.

³⁵ Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar.

³⁶ Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn.

³⁷ Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften.

³⁸ Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede,

³⁹ för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust.

⁴⁰ Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen!

⁴¹ Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad.

⁴² De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender.

⁴³ De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter.

⁴⁴ Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka.

⁴⁵ Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten!

⁴⁶ Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar.

⁴⁷ Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel.

⁴⁸ Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten.

⁴⁹ Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig.

⁵⁰ Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest.

⁵¹ Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj.

⁵² Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.

⁵³ Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.

⁵⁴ Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.

⁵⁵ Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.

²¹ Ingen olycka drabbar de gudfruktiga, men de ogudaktiga kämpar ständigt med problem.

²² Herren tycker om dem som håller sina löften och avskyr dem som inte gör det.

²³ En vis man visar inte alltid sin kunskap, men en dåre gör en stor affär av sin okunnighet.