The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
Förbered er på Guds under
3 Tidigt följande morgon lämnade Josua och Israels folk Sittim, och gick till Jordans strand, där de slog läger i några dagar innan de skulle gå över floden.
2-4 På tredje dagen gick officerarna genom lägret och gav följande order: När ni ser prästerna bära iväg Guds ark, ska ni följa dem. Ni har aldrig tidigare varit där, dit vi nu ska gå, och därför ska de visa vägen. Men ni ska hålla er en kilometer bakom dem och arken, och se till att ni inte kommer närmare!
5 Sedan sa Josua till folket att gå igenom reningsceremonin och rena sig. I morgon ska Herren nämligen göra ett stort under, förklarade han.
6 Följande morgon gav Josua prästerna ordern: Ta arken och gå före oss! På det sättet började de vandringen.
7 I dag ska jag upphöja dig, sa Herren till Josua. Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose.
8 Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet.
9 Sedan talade Josua till allt folket och sa: Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt.
10 I dag kan ni få bekräftat att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen ska driva ut kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebuseerna ur det land som ni snart ska inta.
11 Gud, som är Herre över hela jorden, ska låta sin ark leda er över floden!
Undret vid Jordan
12 Välj nu ut tolv män, en från varje stam, till ett särskilt uppdrag.
13-14 När prästerna som bär arken rör vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna, och det ska stanna upp som om det hölls tillbaka av en osynlig vägg!När folket skulle gå över floden och prästerna som bar arken skulle stiga ner i vattnet,
15-16 hände just detta. Uppe vid Adam, en stad som låg nära Saretan, stannade vattnet upp och reste sig som en vägg. Folket gick då över floden på en plats som låg mitt emot Jeriko,
17 och prästerna som bar arken stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.
Minnesmärket vid Jordan
4 När allt folket hade kommit över floden sa Herren till Josua:
2-3 Säg till de tolv män, som utvalts från stammarna för sina särskilda uppdrag, att hämta var sin sten från den plats ute i floden där prästerna står för att resa ett monument av sten där ni slår läger i kväll.
4 Josua sammankallade då de tolv männen
5 och sa till dem att gå ut i floden precis där arken befann sig. Var och en av er ska hämta en sten och bära den på sina axlar. Tillsammans ska det alltså vara tolv stenar, en för varje stam.
6 Vi ska använda dem för att resa ett monument. När sedan era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder detta minnesmärke?'
7 ska ni svara: 'Det är en påminnelse om hur vattnet i Jordan stannade upp, när arken bars över!' Detta monument ska vara en ständig påminnelse för Israel om detta underverk.''
8 Männen gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt - en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och byggde där ett monument.
9 Josua reste också ett monument av tolv stenar mitt ute i floden, just på den plats där prästerna stod, och det finns fortfarande kvar där.
10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills alla de instruktioner som Josua fått av Herren genom Mose hade utförts. Under tiden hade alla hunnit vandra över floden,
11 och folket stod sedan och såg på när prästerna bar upp arken från floden.
12-13 Det var cirka 40.000 stridsberedda män som gick före folket, anförda av Rubens, Gads och halva Manasses stammar. Herrens armé tågade fram över slätterna mot Jeriko, på det sätt som Mose befallt.
14 Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.
15-16 Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: Kom upp ur Jordan!
17 Josua gav alltså den ordern.
18 Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.
19 Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,
20 och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.
21 Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,
22 då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!
23 Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!
24 Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom.
Sträva inte efter främsta platsen
7 När han såg att alla som kommit till middagen gärna ville sitta närmast värden, gav han dem detta råd:
8 Om du blir bjuden på bröllop så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer ansedd än du,
9 och då kommer värden och säger: 'Den här platsen är reserverad för den här mannen.' Då måste du generad sätta dig längst ner vid bordet.
10 Gör i stället så här. Börja längst ner. När värden ser dig säger han kanske: 'Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!' Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna.
11 För den som gör sig viktig kommer att bli obetydlig, och den som är obetydlig kommer att uppmärksammas.
12 Sedan vände han sig till värden och sa: När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar för de kommer att bjuda igen.
13 Bjud i stället fattiga och handikappade, lama och blinda.
14 Vid de gudfruktigas uppståndelse ska Gud belöna dig för att du bjöd dem som inte kunde bjuda tillbaka.
Liknelsen om den stora festen
15 En man som satt vid bordet och hörde detta utropade: Vilken förmån det måste vara att komma till festen i Guds rike!
16 Jesus svarade då med att berätta denna liknelse: En man ordnade en stor fest och skickade ut många inbjudningskort.
17 När allt var färdigt sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga att det var dags för dem att komma.
18 Men alla kom med ursäkter. En sa: 'Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!'
19 En annan sa: 'Det går tyvärr inte. Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till.'
20 En tredje bad om ursäkt och sa: 'Jag har just gift mig. Du förstår säkert att jag inte kan komma.'
21 Tjänaren återvände och berättade vad de hade sagt. Då blev hans arbetsgivare arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta tiggare och handikappade, lama och blinda.
22 Och när han hade gjort det fanns det fortfarande platser över i festsalen.
23 Då sa mannen till sin tjänare: 'Gå ut på vägar och stigar överallt och uppmana alla att komma så att huset blir fullt.
24 Och ingen av dem jag bjöd först kommer att få ens den minsta smakbit av allt jag gjort i ordning.'
Att vara lärjunge till Jesus har sitt pris
25 Som vanligt var Jesus omgiven av stora människoskaror, och han vände sig till dem och sa:
26 För den som vill följa mig måste jag betyda mer än någonting annat i livet, mer än far och mor, hustru och barn, och bröder och systrar. Ja, till och med mer än livet självt, annars kan han inte vara min lärjunge.
27 Den som inte kan göra detta för min skull och bli min efterföljare hör inte till mig.
28 Men kom inte förrän du har beräknat kostnaden. Man sätter inte igång med ett husbygge, utan att först ta in anbud och sedan se efter att man har pengar nog att betala räkningarna.
29 Annars kanske man bara klarar att lägga grunden innan pengarna är slut, och då blir man utskrattad.
30 'Titta på den där mannen
31 Och vilken kung kommer ens på idén att gå ut i krig, utan att först sätta sig ner med sina rådgivare och diskutera om hans armé med tio tusen man är stark nog att besegra den armé med tjugo tusen man som marscherar mot honom?
32 Visar det sig att det är omöjligt, kan han ju sända ut förhandlare för att diskutera fredsvillkoren medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33 Tänk därför över om ni verkligen är beredda att ge upp allt för min skull och för att följa mig!
34 Salt är livsviktigt! Men vad gör man med salt som förlorat sin smak?
35 Smaklöst salt duger inte till någonting, inte ens till att slänga på komposthögen. Det är värdelöst och måste kastas bort. Lyssna noga, om ni vill förstå vad jag menar.
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
27 Den som är lat får inte ens det han är ute efter, men den som är plikttrogen får god användning av allt han äger.
28 De gudfruktigas väg leder till livet. Varför ska de då vara rädda för döden?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®