The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
19 Nästa stam som fick sig tilldelat ett landområde var Simeons stam. Den fick en del av det land som tidigare tilldelats Juda.
2-7 Deras arvslott omfattade följande städer med kringliggande byar:Beer-Seba, Seba, Molada, Hasar-Sual, Bala, Esem, Eltolad, Betul, Horma, Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, Bet-Lebaot och Saruhen, Ain, Rimmon, Eter och Asan.
8 Städerna så långt söderut som till Baalat-Beer (också känt som Rama i Negev) gavs också till Simeons stam.
9 Simeons stams arvslott kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område hade blivit för stort för dem.
10 Den tredje stammen som fick sig tilldelat landområde var Sebulon. Dess gräns började söder om Sarid.
11 Därifrån svängde den västerut och gick nära Mareala och Dabbaset, tills den nådde bäcken öster om Jokneam.
12 I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot-Tabors gräns och därifrån till Dobrat och Jafia.
13 Sedan fortsatte den österut, förbi Gat-Hefer och Et-Kasin och Rimmon i riktning mot Nea.
14 Sebulons norra gränslinje gick förbi Hannaton och så ut till Jifta-Els dal.
15-16 Städerna i det området innefattade, förutom dem som redan nämnts, Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem med alla kringliggande byar. Tillsammans var det tolv städer.
17-23 Den fjärde stammen som fick land sig tilldelat var Isaskar. Området innehöll följande städer:Jisreel, Kesullot, Sunem, Hafaraim, Sion, Anaharat, Rabbit, Kisjon, Ebes, Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes, Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, tillsammans sexton städer med kringliggande byar. Isaskars gräns slutade vid Jordan.
24-26 Den femte stammen som fick land sig tilldelat var Aser. Området innefattade följande städer:Helkat, Hali, Beten, Aksaf, Alamelek, Amead och Miseal.I väster gick gränsen till Karmel och Sihor-Libnat,
27 svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jifta-Els dal och därefter till Bet-Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kabul,
28 Ebron, Rehob, Hammon och Kana och Stora Sidon.
29 Sedan svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyrus och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Aksib,
30-31 Umma, Afek och Rehob, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.
32 Den sjätte stammen som blev tilldelad ett landområde var Naftalis stam.
33 Dess gränslinje började vid Helef, vid eken i Saanannim, och sträckte sig till Adami-Hannekeb, Jabneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan.
34 Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot-Tabor, sedan till Huckok och förenades med Sebulons gräns i söder och Asers i väster och med floden Jordan i öster.
35-39 De befästa städer som ingick i detta område var:Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, Adama, Rama, Hasor, Kedes, Edrei, En-Hasor, Jireon, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes.Området omfattade sammanlagt nitton städer med kringliggande byar.
40 Den sjunde och sista stammen som fick sitt landområde var Dan,
41-46 och det innehöll följande städer: Sorga, Estaol, Ir-Semes, Saalabbin, Ajalon, Jitla, Elon, Timna, Ekron, Elteke, Gibbeton, Baalat, Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, Me-Hajarkon och Harackon. Dessutom tillkom området i närheten av Jafo.
47-48 Men en del av området visade sig omöjligt att inta, så Dans stam intog Lesem, dödade folket och bosatte sig där i stället, och de kallade staden Dan efter stammens upphovsman.
Josua tilldelas en egen stad
49 Hela landet delades mellan stammarna, och folket gav också ett särskilt landområde till Josua,
50 för Herren hade sagt att han skulle få välja vilken stad han ville. Han valde Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Prästen Eleasar, Josua och ledarna för de olika stammarna i Israel hade övervakat lottkastningen, när man delade landet mellan stammarna. Detta skedde under Herrens närvaro vid ingången till tältet i Silo.
Fristäder utses
20 Herren sa till Josua:
2 Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om.
3 Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer och känna sig säker där, så att inte den dödes släktingar kan komma för att hämnas.
4 När någon som oavsiktligt dödat en annan flyr till en sådan stad, ska han ta kontakt med de ledande i staden och förklara för dem vad som hänt, och då måste de ta emot honom och låta honom bo där.
5 Om en släkting till den som blivit dödad kommer för att hämnas, får den skyldige inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord.
6 Mannen som förorsakat olyckan måste stanna kvar i fristaden tills han stått inför rätta och bo kvar där tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.
7 De städer som utsågs till fristäder var Kedes i Galileen i Naftalis bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba (också känd som Hebron) i Judas bergsbygd.
8 Herren gav också instruktioner om att tre sådana städer skulle utses för detta ändamål på östra sidan av Jordan. Det blev Beser i öknen på slätten som tillhörde Rubens stam, Ramot i Gilead inom Gads stams område och Golan i Basan inom Manasses område.
9 Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som hade vållat någons död kunde fly dit för att ställas inför rätta i stället för att bli utsatt för den dödes familjs hämnd.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
28 Sedan Jesus berättat detta fortsatte han sin vandring mot Jerusalem.
29 I närheten av städerna Betfage och Betania på Oljeberget, skickade han två av lärjungarna i förväg.
30 De fick i uppgift att gå till nästa by och söka efter en åsna som stod bunden vid sidan av vägen. Det skulle vara ett föl som ännu inte var inridet.Ta det, sa Jesus, och led hit det.
31 Och om någon frågar varför ni gör det så säg bara: Herren behöver det.
32 De fann åsnan precis som Jesus sagt.
33 Då de höll på att lösgöra den kom ägarna.Vad gör ni? frågade de. Varför tar ni åsnan?
34 Därför att Herren behöver den, svarade de.
35 De tog åsnan och ledde den till Jesus. Så bredde de ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den.
36-37 Där han sedan kom ridande, lade folket ut sina kläder på vägen. När de så närmade sig den plats där vägen började gå nerför Oljeberget, satte alla igång att ropa och sjunga och lovprisa Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort.
38 Gud har gett oss en kung, jublade de. Och Gud har slutit fred med oss! Ära vare Gud i höjden!
39 Men några upprörda fariseer i folkmassan sa: Herre, säg åt dina lärjungar att de inte ropar på det där sättet. Det är hädelse!
40 Men han svarade dem: Om de tiger, så kommer stenarna att ropa i deras ställe!
41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.
43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.
44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.
Jesus rensar templet
45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd
46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats
47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.
48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.
Mer död än levande
1-2 Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.
3 Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!
4 Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.
5 Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.
6 De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.
7 Du har kastat in mig i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.
9 Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.
11 Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?
12 Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?
13 Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?
14 Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.
15 Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?
16 Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.
17 Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.
18 Den håller mig i sitt grepp dagen lång.
19 Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.
12 Den som måste hoppas länge på något känner det hopplöst, men när drömmen slutligen går i uppfyllelse upplever han glädje och lycka.
13 Om du föraktar Guds ord får du det svårt. Lyd hans bud, så kommer du att ha framgång.
14 Den vise mannens råd är lika uppfriskande som vattnet från en fjällbäck. De som tar emot dem upptäcker fallgroparna i förväg.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®