The Daily Audio Bible

1 När Josua hade dött vände sig Israels folk till Herren för att få råd av honom och frågade: Vilken av våra stammar ska först gå ut i striden mot kananeerna?

² Herren svarade: Judas stam ska gå först, och jag ska låta dem vinna en stor seger.

³ Då bad ledarna i Judas stam Simeons stam att hjälpa dem. Strid med oss mot kananeerna så ska vi hjälpa er att inta ert område, sa de.Simeons armé följde alltså med Juda.

^4-6 Herren hjälpte dem att besegra kananeerna och perisseerna, och 10.000 man blev slagna vid Besek. Det var där de stötte på Adoni-Besek. Han flydde, men Israels armé förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.

⁷ Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord! sa kung Adoni-Besek. Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem. Man förde honom sedan till Jerusalem, där han dog.

⁸ Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla och satte eld på staden.

⁹ Sedan vände sig Judas män mot de kananeer som bodde i berglandskapen, i Negev och på kustslätten.

¹⁰ De ryckte fram mot kananeerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sesai, Ahiman och Talmai.

¹¹ Därifrån tågade de mot staden Debir, som förut kallades Kirjat-Sefer.

¹² Vem vill leda anfallet mot Debir? frågade Kaleb. Den som intar staden ska få min dotter Aksa till hustru!

¹³ Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden och Kaleb gav sin dotter Aksa till honom.

¹⁴ En dag när hon kom till Otniel uppmanade hon honom ivrigt att begära ett stycke mark av sin far. När hon satt av från sin åsna frågade Kaleb henne: Är det något du önskar?

¹⁵ Hon svarade: Du har varit så vänlig och gett mig land i Negev, men skulle du kunna ge oss några vattenkällor också? Då gav Kaleb henne de övre och de nedre källorna.

Israel lyckas inte driva ut fienden

¹⁶ När Judas stam drog in i sitt nya land i Juda öken, söder om Arad, följde ättlingarna till Moses svärfar, kaineerna, med dem. De lämnade sina hem i Jeriko, Palmstaden, och bosatte sig på Judas område.

¹⁷ Därefter förenade sig Judas armé med Simeons. De stred mot kananeerna vid staden Sefat och dödade dess invånare. Därför kallas staden Horma, som betyder sönderslagen.

¹⁸ Judas armé intog också städerna Gasa, Askelon och Ekron med omkringliggande byar.

¹⁹ Herren hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde i dalen kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn.

²⁰ Kaleb fick staden Hebron, som Herren hade lovat genom Mose, och han drev bort stadens invånare, som var ättlingar till Anaks tre söner.

²¹ Benjamins stam misslyckades med att jaga iväg jebuseerna som bodde i Jerusalem, och därför bor dessa kvar bland israeliterna än idag.

^22-23 Josefs stam anföll staden Betel, som förut hette Lus, och Herren var med dem. Först sände de ut spejare,

²⁴ som tillfångatog en man som var på väg ut ur staden. De lovade att skona honom och hans familj om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden.

²⁵ Han hjälpte dem, och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj.

²⁶ Han flyttade senare till Syrien och byggde upp en stad där, som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter.

²⁷ Manasses stam lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Sean, Taanak, Dor, Jibleam och Megiddo med kringliggande orter. Kananeerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet.

²⁸ När sedan israeliterna blev starkare lät de kananeerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet.

²⁹ På samma sätt förhöll det sig med kananeerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam.

³⁰ Sebulons stam lyckades inte driva bort kananeerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar.

^31-32 Inte heller drev Asers stam ut invånarna från Acko, Sidon, Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. Israeliterna bodde alltså bland de kananeer som redan fanns i landet när de kom dit.

³³ Naftalis stam drev inte heller bort invånarna från Bet-Semes eller från Bet-Anat. De fick bo kvar men blev israeliternas slavar.

³⁴ Amoreerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner i dalen.

³⁵ Amoreerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar.

³⁶ Amoreernas område började vid Skorpionhöjden, sträckte sig till en plats som kallas Klippan och fortsatte därifrån vidare uppåt.

Israel har brutit förbundet med Gud

2 En dag kom Herrens ängel upp från Gilgal till Bokim och talade till Israels folk: Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag lovat era förfäder, och jag sa att jag aldrig skulle bryta mitt förbund med er,

² om ni å er sida inte ingick några fredsfördrag med folken som bodde i landet. Jag uppmanade er att riva ner deras avgudaaltaren, men varför har ni varit olydiga?

³ Jag ska inte längre hjälpa er att driva bort folken som bor här i landet. I stället ska de göra livet surt för er, och deras gudar ska bli en ständig frestelse för er.

⁴ När ängeln slutat tala började folket att gråta högt.

⁵ Därför fick platsen heta Bokim, som betyder 'Platsen där folket grät'. Där offrade de till Herren.

Josua dör

⁶ När Josua upplöste trupperna i Israel, hade de olika stammarna begett sig till sina respektive områden för att ta dem i besittning.

^7-9 Gudsmannen Josua dog vid 110 års ålder och begravdes på sitt eget landområde i Timnat-Heres i Efraims berglandskap, norr om berget Gaas. Folket hade varit troget mot Herren under hela Josuas livstid och förblev det så länge de gamla männen i den generationen levde. Det var dessa män som hade sett alla de märkliga ting Herren hade gjort för Israel.

²⁹ Sedan fortsatte han med följande bild: Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.

³⁰ Redan då bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära.

³¹ På samma sätt kan ni veta att Guds rike är nära när ni ser att dessa händelser inträffar.

³² Tro mig, detta folk ska inte gå under innan allt detta har gått i uppfyllelse.

³³ Och fastän både himmel och jord ska försvinna, ska mina ord alltid finnas kvar.

Jesus talar om att vi ska vara vaksamma

^34-35 Var på er vakt! Låt inte min plötsliga ankomst överrumpla er. Låt mig inte finna er i lyx och överflöd, nöjen och dryckenskap eller upptagna med livets problem och bekymmer som resten av världen.

³⁶ Håll er alltid beredda. Be att ni ska få kraft att rädda er undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta Människosonen med frimodighet.

^37-38 Varje dag gick Jesus till templet för att undervisa, och folkmassorna började samlas tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Oljeberget och övernattade där.

De religiösa ledarna planerar att döda Jesus

22 Nu närmade sig påskhögtiden - den judiska högtid då man bara äter bröd som bakats utan jäst.

² Liksom tidigare sökte översteprästerna och de religiösa ledarna efter ett lämpligt tillfälle att mörda Jesus utan att folket märkte det. Annars var det risk för uppror.

Judas går med på att förråda Jesus

³ Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av de tolv lärjungarna.

⁴ Han gick till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten för att diskutera hur man utan att väcka uppmärksamhet skulle kunna arrestera Jesus.

⁵ De blev mycket förtjusta och erbjöd honom en summa pengar.

⁶ Han accepterade deras anbud, och från det ögonblicket väntade han på ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.

Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden

⁷ Så kom den dag i påskhögtiden när påsklammet skulle slaktas och ätas tillsammans med det ojästa brödet.

⁸ Därför skickade Jesus de båda lärjungarna Petrus och Johannes i förväg för att göra i ordning påskmåltiden så att de kunde äta den tillsammans.

⁹ Vart vill du att vi ska gå? frågade de.

¹⁰ Han svarade: Så snart ni kommer in i Jerusalem möter ni en man som bär en kruka med vatten. Följ efter honom till det hus som han går in i

¹¹ och säg till mannen som äger huset: 'Vår Mästare ber dig att visa oss gästrummet, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar.'

¹² Han kommer att ta er med en trappa upp till ett stort rum, som redan står i ordning. Det är platsen där ni ska göra i ordning måltiden åt oss.

¹³ När de kom in i staden fann de att allt var precis som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.

Gud och människan

En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!

² Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.

³ Du talar och människan blir åter jord.

⁴ Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!

^5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.

⁷ Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.

⁸ Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.

⁹ Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!

¹⁰ Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.

¹¹ Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?

¹² Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.

¹³ Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!

¹⁴ Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.

¹⁵ Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.

¹⁶ Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.

¹⁷ Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!

Under Guds beskydd

91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:

² Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.

³ Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.

⁴ Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning.

^5-6 Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.

⁷ Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig.

⁸ Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde,

⁹ för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.

¹⁰ Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.

¹¹ Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.

¹² Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.

¹³ Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.

¹⁴ Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.

¹⁵ När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.

¹⁶ Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.

²⁴ Om du vägrar att uppfostra din son, visar detta att du inte älskar honom, för om du älskar honom är du också beredd att tillrättavisa honom.

²⁵ De gudfruktiga har nog med mat, men de ogudaktiga får gå omkring hungriga.