The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
3-5 Men när hiveerna i Gibeon hörde vad som hänt i Jeriko och Ai beslöt de sig för att försöka rädda sig med list. De skickade sändebud till Josua, klädda i gamla och utslitna kläder. Det såg ut som om de varit på väg länge, med trasiga skor, utslitna packsäckar på åsnorna, sönderspruckna och lagade vinsäckar och mögligt bröd.
6 När de kom fram till Israels läger i Gilgal sa de till Josua och männen i Israel: Vi kommer från ett avlägset land och skulle vilja sluta ett fredsfördrag med er.
7 Hur ska vi kunna veta att ni inte bor här i närheten? svarade israeliterna hiveerna. För i så fall kan vi inte sluta något fredsfördrag med er.
8 Vi vill gärna vara era slavar, svarade de.Men vad är ni då för ena? frågade Josua. Varför kommer ni hit till oss?
9 Vi kommer från ett land mycket långt borta, fortsatte de. Vi har hört talas om Herrens, er Guds makt och om allt han gjorde i Egypten.
10 Vi vet om vad ni gjort med amoreernas kungar Sihon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan.
11 Därför sa de äldste och folket till oss: 'Förbered er för en lång resa och gå till israeliterna och förklara att vår nation är beredd att bli deras tjänare och allierade.'
12 Det här brödet var varmt och kom direkt ur ugnen när vi gav oss iväg, men som ni ser är det nu torrt och mögligt.
13 De här vinsäckarna var nya, men nu är de gamla och spruckna, och våra kläder och skor har hunnit bli utslitna under vår långa och påfrestande resa.
14-15 Till slut trodde Josua och de andra ledarna på dem. De brydde sig inte om att fråga Herren utan undertecknade ett fredsfördrag med dem. Och ledarna i Israel bekräftade överenskommelsen med en bindande ed.
16 Tre dagar senare kom det fram att männen i själva verket var nära grannar till Israel.
17 Israels armé drog då omedelbart iväg för att undersöka saken och nådde efter tre dagar fram till deras städer, Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
18 Men på grund av eden som Israels ledare hade avlagt inför Herren Gud kunde de inte anfalla städerna, och israeliterna opponerade sig mot sina ledare för att de hade ingått fredsfördraget.
19 Men deras ledare svarade: Vi har avlagt en ed inför Herren att vi inte ska anfalla dem, och det löftet måste vi hålla.
20 Vi måste låta dem få leva, för om vi bryter eden kommer Herrens vrede över oss.
21 Folket i Gibeon blev alltså israeliternas tjänare och fick hugga ved och bära vatten åt dem.
22 Josua sammankallade deras ledande män och frågade: Varför ljög ni för oss och påstod att ni bodde långt borta i ett avlägset land, när ni bor här alldeles intill oss?
23 Nu kommer en förbannelse att vila över er. Från den här stunden ska ni alltid förse oss med tjänare, som hugger ved och bär vatten i tjänst för vår Gud.
24 Vi gjorde det därför att vi hört talas om att Herren sagt till sin tjänare Mose att inta hela detta land och utrota alla som bor här, svarade de. Vi var rädda för våra liv, och därför gjorde vi på detta sätt.
25 Men nu är vi ju helt i era händer, och ni kan göra med oss vad ni vill.
26 Josua ville inte tillåta israeliterna att döda dem,
27 utan de fick bli vedhuggare och vattenbärare åt folket i Israel och vid Herrens altare, på den plats där det skulle komma att byggas. Detta är fortfarande deras uppgift.
Solen står stilla
10 När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, hörde att Josua hade besegrat Ai och dödat kungen där, på samma sätt som han hade gjort i Jeriko, och hur invånarna i Gibeon hade lyckats få ett fredsfördrag med Israel och blivit dess allierade,
2 blev han fruktansvärt rädd. Gibeon var nämligen en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna och mycket större än Ai, och dess män var kända för att vara verkliga krigare.
3 Adoni-Sedek skickade därför ett meddelande till kung Hoham i Hebron, kung Piram i Jarmut, kung Jafia i Lakis och kung Debir i Eglon.
4 Kom och hjälp mig att besegra gibeoniterna, skrev han. De har slutit fred med Josua och Israels folk.
5 Dessa fem amoreiska kungar slog alltså samman sina arméer och anföll gemensamt Gibeon.
6 Då sände männen i Gibeon omedelbart bud till Josua i Gilgal. Kom och hjälp dina tjänare! bad de. Skynda er! Alla amoreiska kungar som bor i bergsbygderna anfaller oss gemensamt med sina arméer.
7 Josua och israeliternas armé lämnade då Gilgal för att undsätta Gibeon.
8 Var inte rädd för dem, sa Herren till Josua. De är redan besegrade! Inte en enda av dem ska kunna stå emot dig.
9 Josua och armén marscherade hela natten och överrumplade fienden.
10 Herren lät det bli panik bland dem när de fick se israeliterna. De blev fullständigt besegrade, och israeliterna förföljde de överlevande ända bort till Bet-Horon, Aseka och Mackeda och dödade många av dem.
11 Och när de under sin flykt undan israeliterna rusade nerför sluttningen mot Bet-Horon, lät Herren en fruktansvärd hagelstorm komma över dem, och den följde dem hela vägen fram till Aseka. Fler blev dödade av hagel än av israeliternas svärd.
12 Medan israeliterna förföljde fienden bad Josua högt: Låt solen stå stilla över Gibeon och låt månen stå kvar i Ajalons dal!
13 Och solen och månen flyttade sig inte förrän Israels armé hade slagit fiendehärarna! Detta finns närmare skildrat i Den redliges bok. Solen stod kvar uppe på himlen nästan ett helt dygn!
14 Det har aldrig tidigare och inte heller senare hänt att Herren har hindrat solen att gå ner som svar på en mans bön. Det var Herren som stred för Israel den dagen.
15 Senare återvände Josua och israeliternas armé till Gilgal.
Fem kungar avrättas
16 Under striden flydde de fem kungarna och gömde sig i en grotta vid Mackeda.
17 När Josua nåddes av nyheten att man funnit kungarna
18 befallde han att en stor sten skulle rullas framför grottans ingång och att vakter skulle sättas dit, så att kungarna inte skulle kunna fly.
19 De övriga soldaterna fick följande order: Förfölj fienden och angrip dem bakifrån! Låt dem inte komma tillbaka till sina städer, för Herren ska hjälpa er att fullständigt förgöra dem.
20 Josua och Israels armé fortsatte att meja ner fienden och gjorde slut på de fem arméerna med undantag av det fåtal som lyckades komma tillbaka till sina befästa städer.
21 Då återvände alla israeliterna till sitt läger vid Mackeda, och efter detta vågade ingen längre anfalla Israel.
22-23 Josua gav nu sina män befallning om att flytta bort stenen från grottans öppning och föra ut de fem kungarna från Jerusalem, Hebron, Jarmut, Lakis och Eglon.
24 Sedan sammankallade han hela armén och gav befälhavarna för armén order att sätta sina fötter på kungarnas nackar.
25 Var inte rädda, och tappa inte modet, sa Josua till sina män. Var bara starka och frimodiga, för så här kommer Herren att göra med alla era fiender.
26 Med de orden stack Josua sitt svärd i de fem kungarna och hängde upp deras döda kroppar på fem pålar, där de fick hänga tills det blev kväll.
27 Vid solnedgången gav Josua befallning om att kropparna skulle tas ner och kastas in i grottan där kungarna hade gömt sig. Framför grottan kastade man upp ett stort stenröse, som fortfarande finns kvar.
Israel utplånar städer i söder
28 Samma dag utplånade Josua staden Mackeda och dödade kungen och alla andra som bodde där, och inte en människa i hela staden kom undan med livet.
29 Därefter tågade israeliterna mot Libna.
30 Herren gav dem också den staden och dess kung, och alla dödades, precis som i Jeriko.
31 Från Libna fortsatte de till Lakis och anföll staden.
32 Herren gav också Lakis i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen, och här gick det för invånarna på samma sätt som i Libna.
33 Under anfallet mot Lakis hade kung Horam från Geser kommit för att försöka hjälpa till att försvara staden, men Josuas män dödade också honom och slog hela hans armé.
34-35 Den israelitiska armén drog sedan vidare till Eglon och intog det redan första dagen, och alldeles som i Lakis dödade de alla invånarna.
36 Sedan lämnade de Eglon, fortsatte till Hebron,
37 intog det och alla dess förstäder och dödade hela befolkningen.
38 Därefter återvände de till Debir
39 och intog det såväl som de kringliggande byarna, och allt folk dödades, precis som i Libna.
40 På så sätt besegrade Josua och hans armé hela landet, folken och kungarna i bergsbygden, på syd- och låglandet och på bergssluttningarna. De dödade alla i hela landet, precis som Herren, Israels Gud, hade gett befallning om,
41 alla från Kades- Barnea till Gasa, och från Gosen ända till Gibeon.
42 Allt detta genomfördes i en följd, och Herren, Israels Gud, stred för sitt folk.
43 Sedan återvände Josua och hans armé till lägret vid Gilgal.
Den rike och den fattige
19 Det var en gång en rik man, sa Jesus, som var mycket välklädd och som var dag levde i stor lyx.
20 En dag kom en sjuk tiggare som hette Lasaros till hans dörr.
21 När han låg där och hoppades att han skulle få av resterna som blev över från den rike mannens bord kom hundarna och slickade hans öppna sår.
22 Slutligen dog tiggaren och fördes av änglarna till den plats där inget lidande mera finns. Den rike mannen dog också och blev begravd.
23 När han slog upp sina ögon var han i dödsriket, och han plågades svårt. Långt borta såg han Lasaros vid Abrahams sida.
24 'Fader Abraham
25 Men Abraham sa till honom: 'Min son , kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig medan Lasaros inte hade någonting. Nu är han här för att tröstas och du för att plågas.
26 Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.'
27 Då sa den rike mannen: 'Fader Abraham, var snäll och skicka honom då
28 till mina fem bröder för att varna dem för detta helvete, så att de inte kommer hit när de dör.'
29 Men Abraham sa: 'Skriften har gång på gång varnat dem. Dina bröder kan lyssna till Mose och profeterna.'
30 Den rike mannen svarade: 'Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, kommer de att ändra sig!'
31 Men Abraham sa: 'Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att lyssna ens om någon kommer tillbaka från de döda.'
Om tro och förlåtelse
17 Det kommer alltid att hända sådant som gör att folk förlorar tron, varnade Jesus en dag sina lärjungar. Det kan inte vara på annat sätt. Men stackars den människa som gör sig skyldig till det.
2-3 Det skulle vara mycket bättre för henne att bli kastad i havet med en tung sten om halsen, än att möta den dom som väntar dem som förför någon av dessa som tror på mig med ett barns förtroende. Jag varnar er!Om din bror har syndat så tillrättavisa honom och förlåt honom om han sörjer över sin synd.
4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och varje gång ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta honom.
5 En dag sa lärjungarna till Herren: Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.
6 Mer tro, svarade Jesus. Om ni bara hade tro som ett litet senapsfrö, så skulle den vara tillräckligt stor för att rycka upp mullbärsträdet där borta med rötterna och kasta det i havet. Det skulle genast lyda er befallning.
7-9 Föreställ er att någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt eller efter att ha vallat får. Säger han då till tjänaren: 'Kom och sätt dig här vid bordet. Nu ska jag se till att du får något att äta.' Nej han säger: 'Klä om dig och gör i ordning kvällsmaten åt mig, och ställ den på bordet. Sedan, när jag har ätit, kan du själv äta och dricka.' Kan tjänaren vänta sig ett särskilt tack för det? Sist och slutligen har han ju bara gjort det som tillhör hans arbetsuppgifter.
10 Detsamma gäller er. När ni gjort allt jag befallt er ska ni säga: Vi är bara vanliga tjänare, och vi har bara gjort vad man kan förvänta sig av oss.
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
5 Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.
6 De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.
7 Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,
8 tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.
10 Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.
11 Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.
12 Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
19 tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.
4 Lata människor vill ha mycket men får lite, medan den som arbetar hårt får allt han önskar sig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®