The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
4 Efter Ehuds död syndade Israels folk på nytt mot Herren,
2-3 och därför lät Herren dem bli besegrade av kung Jabin, som regerade i Hasor i Kanaan. Högste befälhavare för hans armé var Sisera, som bodde i Haroset-Haggoim. Sisera hade 900 stridsvagnar av järn, och han gjorde livet outhärdligt för Israel i tjugo år. Till sist vände de sig till Herren och bad om hjälp.
Debora och Barak
4 Israels ledare vid det tillfället hette Debora, Lappidots hustru, en profetissa.
5 Hon hade sitt högkvarter vid Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims berglandskap. Dit kom israeliterna för att få hjälp att lösa sina tvister.
6 En dag kallade hon till sig Abinoams son Barak från Kades i Naftali och sa till honom: Herren, Israels Gud, befaller dig att mobilisera 10.000 man från Naftalis och Sebulons stammar. Ni ska bege er till berget Tabor
7 för att strida mot kung Jabins mäktiga armé med alla dess stridsvagnar under Siseras befäl. Herren säger att han ska föra dem till floden Kison, där du ska besegra dem.
8 Jag ska göra det, men bara om du följer med, sa Barak till henne.
9 Det ska jag göra, svarade hon. Jag ska gå med dig, men jag varnar dig! Äran av att ha besegrat Sisera går då till en kvinna i stället för till dig!
10 Debora följde med Barak till Kedes där 10.000 man ur Sebulons och Naftalis stammar anslöt sig till dem.
11 Kaineen Heber hade skilt sig från de övriga kaineerna, ättlingar till Moses svärfar Hobab, och slagit upp sina tält ända framme vid den stora eken i Saannim vid Kedes.
12 När Sisera fick höra att Barak och hans män hade slagit läger på berget Tabor
13 samlade han hela sin armé och de 900 stridsvagnarna och marscherade från Haroset-Haggoim till floden Kison.
14 Nu är det dags att handla, sa Debora till Barak. Herren ska leda oss, och han har redan gett Sisera i din hand!När Barak och hans tiotusen män kom nerför Tabors sluttningar
15 lät Herren panik komma över fienden, så att Sisera flydde från sin stridsvagn och sprang till fots.
16 Barak och hans män förföljde armén och vagnarna ända till Haroset-Haggoim. Hela fiendehären utplånades, och inte en enda av Siseras soldater överlevde.
17 Under tiden hade Sisera flytt till det tält där Jael, kaineen Hebers hustru, bodde. Det fanns nämligen ett vänskapsfördrag mellan kung Jabin i Hasor och dem som tillhörde Hebers familj.
18 Jael gick ut för att möta Sisera och sa till honom: Kom in här i mitt tält. Här kan du känna dig trygg under vårt beskydd. Sisera gick in i tältet, och hon bredde en filt över honom.
19 Kan jag få lite vatten? Jag är törstig, bad Sisera. Men i stället för vatten gav hon honom mjölk och gömde honom sedan igen under filten.
20 Ställ dig i tältöppningen, sa han till henne. Om någon kommer förbi och letar efter mig, så säg att du inte har sett mig.
21 Strax därefter tog Jael en vass tältplugg och en hammare och smög sig fram till Sisera medan han låg och sov, helt utmattad. Hon drev pluggen genom hans tinning så hårt att den gick rakt igenom och ner i marken. Sisera dog i sömnen.
22 När Barak kom för att leta efter Sisera, gick Jael ut för att möta honom. Kom, så ska jag visa dig den man du letar efter! Han följde då med henne in i tältet och fann där Sisera liggande död med tältpluggen genom tinningen.
23 Den dagen lät alltså Gud Israel besegra Jabin,
24 och från den stunden blev Israel starkare och starkare tills Jabin och hans folk drivits bort för gott.
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:
2 När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!
3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.
4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.
5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.
6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.
9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.
11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare
24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!
26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'
29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:
30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'
31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.
35 Sedan frågade Jesus dem: När jag sände ut er för att predika de goda nyheterna och ni var utan både pengar och packning, hur klarade ni er då? Fint, svarade de.
36 Men nu, sa han, om ni har någon packning så ta med er den! Ta med pengar också! Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.
37 Nu är tiden inne när dessa ord om mig ska bli verklighet: 'Han ska dömas som en brottsling!' Ja, allt som är skrivet om mig av profeterna kommer att ske.
38 Herre, svarade de, vi har två svärd med oss.Det räcker, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39 Tillsammans med sina lärjungar lämnade han sedan rummet där de ätit påskmåltiden, och gick som vanligt till Oljeberget.
40 Där sa han till dem: Be till Gud så att ni kan stå emot när ni sätts på prov.
41-42 Själv gick han ett stenkast längre bort och böjde knä och bad: Far, om det är möjligt, så bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.
44 Han hade nämligen en sådan ångest och bad så intensivt att hans svett föll som blodsdroppar till marken.
45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till lärjungarna, men fann att de hade somnat, utmattade av sorg.
46 Hur kan ni sova nu! sa han. Res er upp och be till Gud att ni inte dukar under när ni blir prövade.
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Men just när han sa detta närmade sig en folkhop ledd av Judas, en av hans tolv lärjungar. Judas gick fram till Jesus för att kyssa honom på kinden.
48 Men Jesus sa: Judas, hur kan du förråda Messias med en kyss?
49 Nu hade också lärjungarna fattat vad som höll på att hända och frågade upphetsat: Mästare, ska vi försvara oss? Vi tog med oss svärden!
50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra.
51 Men Jesus sa: Kämpa inte emot längre. Och han rörde vid mannens öra, och han blev genast botad.
52 Sedan vände sig Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de religiösa ledarna, som gick i täten för folkhopen, och sa: Är jag en brottsling eftersom ni kommer beväpnade med svärd och klubbor för att gripa mig?
53 Varför arresterade ni mig inte i templet? Jag har varit där varenda dag! Men nu ser ni er chans, för Satans makt har fritt spelrum.
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
3 En dåres högfärd får honom att tala för mycket, men en förståndig människa tänker över vad hon ska säga.
4 Ett tomt stall förblir rent, men det ger heller ingen inkomst.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®