The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.
24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.
25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.
26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.
27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.
28 Vem är egentligen Abimelek? frågade Gaal. Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!
29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!'
30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.
31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.
32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten
33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!
34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.
35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.
36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån? Nej, svarade Sebul. Det är bara skuggor av morgonsolen.
37 Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss, fortsatte Gaal. Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!
38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. Hur är det nu med alla dina stora ord? frågade han. Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!
39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.
40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.
41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.
42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek
43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.
44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.
45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.
46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.
47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. Skynda er nu och gör precis som jag! sa han till sina män.
49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.
50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.
51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.
52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,
53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.
54 Döda mig! ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,
55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.
56-57 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.
Tola och Jair
10 Efter Abimelek blev Tola, Puas son och Dodos sonson, domare i Israel. Han kom från Isaskars stam men var bosatt i staden Samir i Efraims berglandskap.
2 Under tjugotre år var han Israels domare. När han dog begravde man honom i Samir.
3 Han efterträddes av Jair, som var domare i tjugotvå år.
4 Hans trettio söner brukade rida omkring på åsnor. De härskade i över trettio städer i Gilead, som än i dag kallas Jairs städer.
5 När Jair dog, begravdes han i Kamon.
6 Israels folk lämnade på nytt Herren och tillbad hednagudarna Baalerna och Astarterna och även de gudar som dyrkades i Syrien och Sidon och av Moab, Ammon och filisteerna. De upphörde helt med att tillbe Herren.
7-8 Då flammade Herrens vrede upp mot Israel. Han tillät filisteerna och ammoniterna att plåga dem, och de anföll Israels folk öster om floden Jordan i Gilead.
9 Ammoniterna gick också över Jordan för att anfalla de områden som tillhörde Judas, Benjamins och Efraims stammar. Under arton år plågades Israels folk svårt,
10 men slutligen vände de sig på nytt till Herren och bad honom om räddning. Vi har syndat mot dig och övergett dig som är vår Gud för att tillbe avgudar, bekände de.
11 Men Herren varnade dem: Har inte jag räddat er från egyptierna, amoreerna, Ammons barn och filisteerna,
12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna? Har det funnits något tillfälle då ni ropat till mig om hjälp, och jag inte har räddat er?
13 Ändå fortsätter ni att överge mig för att tillbe andra gudar. Därför tänker jag inte hjälpa er mer.
14 Gå och ropa till era nya gudar! Låt dem hjälpa er nu!
15 Men de fortsatte att vädja till honom: Vi har syndat. Straffa oss på det sätt du anser vara bäst, men hjälp oss än en gång mot våra fiender!
16 Sedan förstörde de avgudarna de hade tillbett och tjänade i stället bara Herren, och Herren kunde inte längre stå ut med att se deras elände.
17 Samtidigt drog sig Ammons armé samman i Gilead och förberedde ett anfall mot Israels armé vid Mispa.
18 Men ledarna i Gilead frågade varandra: Vem vill bli vår anförare i striden mot Ammons barn?
Jesus visar sig för två män på vandring
13 Samma dag var två av Jesu lärjungar på väg till byn Emmaus, som ligger elva kilometer från Jerusalem.
14 Medan de gick och samtalade med varandra om vad som hade hänt de senaste dagarna,
15 kom plötsligt Jesus själv och gick bredvid dem.
16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.
17 Vad är det ni diskuterar med varandra, sa han. Och varför är ni så bekymrade? De stannade plötsligt, och sorgen stod skriven i deras ansikten.
18 Den ene av dem, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende i hela Jerusalem som inte har hört vad som hänt de senaste dagarna.
19 Vad är det som har hänt? undrade han.Det som hände med Jesus, mannen från Nasaret, sa de. Han var en profet, som gjorde stora under och var en enastående lärare, högt aktad av både Gud och människor.
20 Men översteprästerna och våra religiösa ledare arresterade honom och överlämnade honom till romarna så att de kunde döma honom till döden, och nu har de korsfäst honom.
21 Vi hoppades att han var Messias, han som skulle komma för att befria Israel.Och till råga på allt detta som hände för tre dagar sedan,
22-23 gick några kvinnor tidigt i morse till graven, och de kom tillbaka och berättade att hans kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att Jesus lever!
24 Några av oss rusade dit för att se efter, och faktum är att Jesu kropp var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.
25 Då sa Jesus till dem: Vad lite ni fattar! Och vad svårt ni har för att tro allt det som profeterna har sagt i Skriften.
26 Har inte profeterna klart förutsagt att Messias måste genomlida allt detta innan han går in i sin härlighet?
27 Sedan citerade Jesus stycke efter stycke från Skrifterna för dem, från Första Moseboken till och med Profeterna, och han förklarade vad de olika avsnitten sa om honom själv.
28 När de närmade sig Emmaus och slutet på vandringen såg de att han tänkte gå vidare.
29 Då bad de honom stanna kvar över natten tillsammans med dem, eftersom det började bli mörkt. Därför följde han med och stannade hos dem.
30 När de sedan satte sig ner för att äta bad han Gud välsigna brödet och tog sedan ett stycke och bröt det och räckte till dem.
31 Och plötsligt var det som om deras ögon öppnats och de kände igen honom, men i samma ögonblick försvann han.
32 Då sa de till varandra: Kände vi det inte som en eld i våra hjärtan när han talade med oss under vandringen och förklarade Skriften för oss.
33-34 Och utan att förlora någon tid skyndade de sig tillbaka till Jerusalem. Där var de elva lärjungarna och de andra som följde Jesus samlade, och de tog emot dem med orden: Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!
35 Då berättade de två männen om hur Jesus hade visat sig för dem när de gick på vägen till Emmaus, och hur de känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
36 Och medan de berättade om det stod plötsligt Jesus där mitt ibland dem och sa: Min frid är med er.
37 Men allesammans blev fruktansvärt rädda, eftersom de trodde att det var ett spöke.
38 Varför är ni rädda? frågade Jesus. Varför tvivlar ni på att det verkligen är jag?
39 Se på mina händer och se på mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var ett spöke så skulle jag ju inte ha någon kropp.
40 Medan han talade visade han dem sina händer och fötter så att de kunde se märkena efter spikarna.
41 Fortfarande stod de där tveksamma, fyllda av både glädje och tvivel.Då frågade han dem: Har ni något att äta?
42 De gav honom en bit stekt fisk,
43 och han åt den medan de såg på.
Jesus visar sig för lärjungarna i Jerusalem
44 Sedan sa han till lärjungarna: Kommer ni inte ihåg att när jag var med er förut, berättade jag för er att allt som var skrivet om mig av Mose och av profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse?
45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de äntligen förstod alla dessa skriftställen.
46 Och han sa: Ja, ni kan se att det är förutsagt sedan länge att Messias måste lida och dö och uppstå igen från de döda på den tredje dagen.
47 Alla folk ska få höra att det finns förlåtelse från synden för var och en som omvänder sig. Förkunna det först i Jerusalem.
48 Ni har varit vittnen till detta, och ni ska föra det vidare till andra.
49 Och jag ska sända den helige Ande till er, precis som min Far lovade. Börja inte berätta för andra om detta ännu, utan stanna här i Jerusalem tills den helige Ande kommer och fyller er med kraft från himlen.
Jesus far upp till himlen
50 Sedan tog Jesus dem med sig ut på vägen till Betania. Där tog han avsked av dem och sträckte upp sina händer mot himlen och välsignade dem.
51 Och medan Gud tog honom till sig upp i himlen
52 föll lärjungarna ner och hyllade honom. Sedan återvände de till Jerusalem fyllda av glädje,
53 och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.
En jublande lovsång
100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!
2 Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!
3 Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.
4 Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.
5 Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.
11 Den ogudaktiges hus kommer att rivas ner, men den gudfruktiges kommer att blomstra.
12 Fler än en tror sig ha funnit den rätta vägen, men är ändå på väg mot döden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®