The Daily Audio Bible

Mose dör

34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen Pisga mitt emot Jeriko. Herren pekade ut det utlovade landet för honom, medan de såg ut över landet från Gilead till Dan,

² hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet,

³ Negev och Jordandalen och Jeriko, palmträdens stad, ända bort till Soar.

⁴ Detta är det utlovade landet, sa Herren till Mose. Jag lovade Abraham, Isak och Jakob att jag skulle ge det till deras ättlingar. Nu har du sett det, men du kommer inte att få gå in där.

⁵ Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt, och

⁶ Herren begravde honom i en dal i närheten av Bet-Peor i Moab, men ingen känner till den exakta platsen.

⁷ Mose var 120 år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt, och han var lika stark som en ung man.

⁸ Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter.

⁹ Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och följde de bud som Herren hade gett Mose.

¹⁰ Det har aldrig funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte.

^11-12 Och på Herrens befallning utförde han märkliga under i Egypten inför Farao, hans tjänare och hela hans land. Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana under som de Mose gjorde inför Israels folk.

Guds uppdrag till Josua

1 När Herrens tjänare Mose var död talade Herren med Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare.

² Nu är min tjänare Mose död, sa han. Nu är du den nye ledaren för Israel. Led mitt folk över floden Jordan in i det utlovade landet!

³ Jag säger till dig, som jag sa till Mose: 'Varje plats, var ni än går fram, ska bli en del av Israels land,

⁴ hela vägen från Negevöknen i söder till Libanons berg i norr, och från Medelhavet i väster till floden Eufrat i öster, hetiternas alla landområden inräknade'.

⁵ Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig precis som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig, när du behöver hjälp.

⁶ Var stark och modig, för du kommer att bli en framgångsrik ledare för mitt folk. De ska inta hela det land som jag lovade deras förfäder.

⁷ Du ska bara vara frimodig och stark, och du ska in i minsta detalj följa de lagar Mose gav dig, för om du gör det, kommer du att lyckas med allt du företar dig.

⁸ Påminn folket ständigt om dessa lagar, på samma sätt som du själv måste tänka på dem både dag och natt, så att du verkligen lyder dem! Det är nämligen bara då som du kommer att lyckas.

⁹ Ja, var frimodig och orädd! Lämna inget rum för fruktan och tvivel! Och kom ihåg att Herren, din Gud, är med dig vart du än går.

Josua förbereder folket

^10-11 Då gav Josua alla Israels ledare följande instruktioner: Om tre dagar ska vi gå över floden och inta landet, som Gud har gett oss att bo i! Meddela folket detta och säg till dem att göra sig beredda.

^12-13 Sedan sammankallade han ledarna för Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam och påminde dem om vad Mose sagt till dem: Herren, er Gud, har gett er ett hemland här på östra sidan av floden Jordan.

¹⁴ Lämna hustrur, barn och boskap kvar här. Era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem att inta området på andra sidan,

¹⁵ och ni ska stanna kvar där tills de har segrat på alla fronter. Först därefter får ni slå er ner här på östra sidan av Jordan.

¹⁶ De gick då med på detta och lovade att underordna sig Josua som högste befälhavare.

^17-18 Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose, försäkrade de. Och Herren, din Gud, ska vara med dig, som han var med Mose! Om någon, vem det än är, vägrar att lyda dina befallningar, så ska han dö. Därför kan du fortsätta att känna dig trygg och frimodig!

Rahab gömmer två män i sitt hus

2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,

² men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.

³ Kungen sände då bud till Rahab:Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss.

⁴ Men Rahab hade gömt männen och förklarade: De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.

⁵ De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!

⁶ Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.

⁷ Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.

⁸ Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.

⁹ Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land, sa hon till dem. Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.

¹⁰ Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.

¹¹ Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.

^12-13 Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er.

¹⁴ Männen gick med på förslaget och svarade: Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv.

¹⁵ Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.

¹⁶ Fly upp i bergen, sa hon till dem.Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.

^17-18 Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.

¹⁹ Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.

²⁰ Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.

²¹ Vi är överens, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.

²² Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.

²³ Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.

²⁴ Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet, förklarade de. Alla där borta är dödsförskräckta för oss.

Varför kommer inte alla in i Guds rike?

²² På sin väg mot Jerusalem gick han från stad till stad och från by till by och undervisade.

²³ Någon frågade honom: Kommer bara några få att bli frälsta? Jesus svarade:

^24-25 Dörren till himlen är trång. Gör därför allt för att komma in genom den. Sanningen är den att många försöker, men de lyckas inte, och när husets herre har låst dörren är det för sent. Om ni då står utanför och bankar och ber: 'Herre, öppna dörren för oss

²⁶ Då säger ni: 'Men vi har ätit och druckit tillsammans med dig. Och du predikade hos oss!'

²⁷ Men han kommer att svara: 'Har jag inte redan sagt att jag inte känner er. Försvinn härifrån!'

²⁸ Och ni ska gråta och jämra er av förtvivlan och ilska när ni står där utanför och ser Abraham, Isak, Jakob, alla profeterna,

²⁹ och alla människor som kommer från hela världen för att vara med om festen i Guds rike.

³⁰ Och lägg märke till detta! Några som nu inte anses vara något kommer att bli ärade, och många med kända namn kommer att vara obekanta.

Jesus sörjer över Jerusalem

³¹ I samma ögonblick kom ett par fariseer till honom och sa: Gå genast härifrån, om livet är dig kärt, för Herodes är efter dig!

³² Jesus svarade: Hälsa den räven att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, men på den tredje dagen når jag mitt mål.

³³ Ja, i dag, i morgon och i övermorgon måste jag hålla på! För det passar inte en profet att bli dödad någon annanstans än i Jerusalem!

³⁴ O Jerusalem, Jerusalem! Du stad som mördar profeterna, och som stenar dem som sänts ut för att hjälpa dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar kycklingarna under sina vingar, men ni ville inte.

³⁵ Och nu, nu får ni själva ta hand om ert hus. Mig får ni inte se igen förrän ni säger: 'Välkommen du som kommer i Herrens namn.'

Jesus botar en man med vatten i kroppen

14 En sabbat var han hembjuden på middag till en av medlemmarna av det judiska rådet.

² Då kom en man som led av vatten i kroppen och hade stora svullnader och ställde sig framför Jesus. Och man vaktade som hökar på honom för att se om han skulle bota mannen.

³ Jesus förstod vad man tänkte och frågade de fariseer och lagexperter som stod där: Tillåter lagen att man botar någon på sabbaten?

⁴ Men de vägrade att svara. Då tog Jesus den sjuke mannen vid handen och botade honom och lät honom sedan gå.

⁵ Sedan sa han till dem: Vem av er arbetar inte på sabbaten? Om någon av er har en åsna eller en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp den?

⁶ Än en gång blev de helt svarslösa.

Guds fiender har ödelagt landet

79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.

² Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.

³ Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,

⁴ och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.

⁵ Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?

⁶ Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!

⁷ De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.

⁸ Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.

⁹ Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!

¹⁰ Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!

¹¹ Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.

¹² Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!

¹³ Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!

²⁶ Den gudfruktige kan ge råd till sina vänner. De ogudaktiga däremot rusar rakt fram och går vilse.