The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
I Midjans våld
6 Israels folk började på nytt att tillbe andra gudar, och än en gång lät Herren deras fiender förtrycka dem. Den här gången kom de under Midjans välde i sju år.
2 Midjaniterna var så grymma att israeliterna tog sin tillflykt till grottor och hålor i bergen.
3-4 Varje gång de hade sått kom plundrare från Midjan, Amalek och den syriska öknen. De slog läger på fälten och förstörde skörden. Ända ner till Gasa blev landet skövlat. De lämnade inte någonting kvar att äta och förde bort får, oxar och åsnor.
5 Dessa ligor från fiendefolken kom som gräshoppor i svärmar med sina kameler, alltför många för att kunna räknas, och de stannade ända tills de hade förstört allt som fanns i landet.
6-7 Midjaniternas plundringar gjorde Israel fattigt, och slutligen vände sig Israel i sin nöd till Herren och bad om hjälp.
8 Men så här löd svaret som Herren gav folket genom en profet: Jag, Herren, Israels Gud, förde er ut från Egyptens slaveri
9 och räddade er från egyptierna och från alla som behandlade er illa. Jag fördrev era fiender och gav er det här landet.
10 Jag talade om för er att jag är Herren, er Gud, och att ni inte fick tillbe de gudar som dyrkas av amoreerna, i vars land ni bor, men ni lyssnade inte till mig.
Herren kallar Gideon
11 Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under eken vid Ofra, på den mark som tillhörde abiesriten Joas. Där höll Joas son Gideon på att tröska vete i vinpressen, en grop i marken som gav honom skydd för midjaniterna.
12 Herrens ängel visade sig då för honom och sa: Du tappre soldat, Herren är med dig!
13 Om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt? svarade Gideon. Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som till exempel när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss, och han låter midjaniterna göra slut på oss.
14 Då vände sig Herren till honom och sa: Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!
15 Men hur ska jag kunna rädda Israel? svarade Gideon. Min familj är den fattigaste i hela Manasses stam, och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!
16 Men jag, Herren, ska vara med dig! svarade Herren. Du kommer att besegra midjaniterna snabbt och lätt!
17 Om det verkligen är sant att du tänker hjälpa mig på det sättet, svarade Gideon, så bli inte arg på mig om jag ber dig göra ett under för att bevisa det! Bevisa att det verkligen är Herren som talar med mig!
18 Men stanna kvar här, så ska jag gå och hämta en gåva åt dig.Jag ska stanna här tills du kommer tillbaka, svarade ängeln.
19 Gideon skyndade sig då hem och stekte en killing och bakade ojäst bröd av en hel säck mjöl. Sedan lade han köttet i en korg och hällde spadet i ett kärl och bar fram det till Herrens ängel, som satt kvar vid eken.
20 Lägg brödet och köttet där på berghällen och häll över spadet! sa ängeln till honom. När Gideon gjort som han blivit tillsagd
21 rörde ängeln vid köttet och brödet med spetsen av sin stav, och plötsligt slog det upp eld ur berget och köttet och brödet brann upp. Samtidigt försvann ängeln!
22 När Gideon förstod att det verkligen varit Herrens ängel som talat med honom, utropade han: Vad ska jag ta mig till, Herre, för jag har ju sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!
23 Du behöver inte vara rädd! sa Herren till honom. Du ska inte dö!
Gideon river ner Baals altare
24 Och Gideon byggde upp ett altare där och kallade det Herren är frid. Altaret finns fortfarande kvar i staden Ofra.
25 På natten sa Herren till Gideon att ta den andre i ordningen av faderns tjurar, den som var sju år gammal, föra fram den till familjens Baalsaltare, riva ner altaret och hugga sönder Aseran, avguden som var av trä och som stod bredvid.
26 Byt ut det mot ett altare åt Herren, din Gud. Du ska bygga det uppe på kullen. Offra sedan tjuren som ett brännoffer till Herren, och använd virket från avguden som ved på altaret.
27 Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men han gjorde det på natten, för han var rädd att bli upptäckt av de övriga familjemedlemmarna och folket i staden. Han visste nämligen vad som skulle hända om de kom på honom.
28 Tidigt följande morgon var det några som fick se att Baalsaltaret var nerrivet, att avguden var borta och att ett nytt altare hade byggts upp på vilket det fanns rester av ett offer.
29 Vem har gjort det här? frågade man varandra. Till slut kom det fram att det var Gideon, Joas son, som var den skyldige.
30 För hit din son, ropade de till Joas. Han måste dö. Han har rivit ner Baalsaltaret och huggit sönder Aseran som stod intill.
31 Men Joas gav folket svar på tal: Behöver Baal verkligen er hjälp? Vilken förolämpning mot en gud! Det är i stället ni som borde dö, därför att ni förolämpar Baal! Om Baal är en verklig gud, låt honom då sköta det här och själv straffa den som rivit ner hans altare!
32 Från den dagen kallades Gideon för Jerubbaal, som betyder: Låt Baal hämnas!
Gideon lägger ut ull
33 Strax därefter förenade sig midjaniterna, amalekiterna och folk österifrån till strid mot Israel. De gick över floden Jordan och slog läger i Jisreels dal.
34 Då kom Herrens Ande över Gideon. Han blåste en trumpetsignal som kallade alla män till strid. Abiesriterna kom och följde honom.
35 Han sände också budbärare till Manasse, Aser, Sebulon och Naftali och uppmanade dem att gå med i striden. Alla följde hans uppmaning.
36 Då sa Gideon till Gud: Om du tänker använda mig för att rädda Israel, som du har lovat,
37 bevisa det då genom att låta den ull jag lägger ut på tröskplatsen i kväll vara våt i morgon bitti, men låt marken förbli torr. Då vet jag att du tänker hjälpa mig!
38 Och just så blev det! När Gideon kom till tröskplatsen nästa morgon och kramade ur ullen, fick han en hel skål full med vatten!
39 Då sa Gideon till Herren: Bli inte arg på mig, men låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr medan marken runt omkring är våt!
40 Herren gjorde det som Gideon hade önskat. Den natten förblev ullen torr, medan marken runt omkring var täckt av dagg.
Petrus förnekar att han känner Jesus
54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55 Inne på gården gjorde soldaterna upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner bland dem.
56 En tjänsteflicka lade märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: Den där mannen var tillsammans med Jesus!
57 Petrus nekade ivrigt till det. Kvinna, sa han, jag känner inte ens den där mannen.
58 Efter en stund fick någon annan syn på honom och sa: Du tillhör också dem!Nej, det gör jag inte, svarade Petrus.
59 Ungefär en timme senare sa någon annan rakt ut: Jag vet att den här karln är en av Jesu lärjungar, och han kommer också från Galileen.
60 Men Petrus sa upprört: Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar. Och när han sa det gol tuppen.
61 I det ögonblicket vände sig Jesus om och såg på Petrus. Han kom plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal i morgon bitti ska du förneka mig tre gånger.
62 Då gick Petrus ut från gården och grät förtvivlat.
63-64 Nu började vakterna som bevakade Jesus att håna honom. De band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och frågade: Visa nu att du är profet! Vem var det som slog dig den här gången?
65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
66 Tidigt nästa morgon, i gryningen, samlades den judiska högsta domstolen, som bestod av översteprästerna och alla de högsta religiösa ledarna i landet. Och Jesus ställdes inför detta råd.
67-68 De frågade honom: Är du Messias? Han svarade: Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig eller låta mig förklara min sak.
69 Men snart kommer den tid när Människosonen ska sitta på maktens tron vid den allsmäktige Gudens sida.
70 Upprörda ropade då allesammans: Påstår du att du är Guds Son? Han svarade: Ja, det är jag.
71 Behöver vi flera vittnen? ropade de. Vi har ju själva hört honom säga det.
Jesus förhörs av Pilatus
23 Sedan förde hela rådet Jesus till landshövdingen Pilatus.
2 De började omedelbart anklaga honom och säga: Den här mannen hetsar upp vårt folk genom att säga att de inte ska betala skatt till den romerska staten och genom att påstå att han är vår Messias och kung.
3 Då frågade Pilatus honom: Stämmer det? Är du deras kung? Ja, svarade Jesus, du själv säger det.
4 Då vände sig Pilatus till översteprästerna och till folket och sa: Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.
5 Då blev de alldeles vilda och ropade: Men han gör uppror mot staten överallt där han går fram, i hela landet från Galileen till Jerusalem.
Jesus inför Herodes
6 Är han från Galileen? frågade Pilatus.
7 När de svarade ja skickade Pilatus honom till kung Herodes. Galileen lydde nämligen under Herodes, och han råkade vara i Jerusalem just då.
8 Herodes blev glad över att få tillfälle att träffa Jesus. Han hade nämligen hört mycket om honom och hade hoppats att få se honom göra ett under.
9 Han ställde fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.
10 Under tiden stod översteprästerna och de religiösa ledarna vid sidan om, och de fortsatte med sina våldsamma anklagelser.
11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Tidigare hade de varit fiender.
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
5 Ett sant vittne säger alltid sanningen. Ett falskt vittne har bara lögner att komma med.
6 En gycklare hittar aldrig den vishet han säger att han söker, men den förnuftige har ingen svårighet att finna den.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®