The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
1-4 Josefs stammars (Efraims och halva Manasses stam) södra gräns sträckte sig från floden Jordan vid Jeriko genom öknen och bergsbygden till Betel. Från Betel gick den mot Lus och sedan till Atarot i arkiternas område. Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område ända ner till Nedre Bet-Horons område, sedan till Gerer, och vidare ut mot Medelhavet.
5-6 Gränsen för Efraims stam började i öster vid Atrot-Addar. Därifrån gick den till Övre Bet-Horon och ut mot Medelhavet. Den norra gränsen började vid Medelhavet och sträckte sig österut förbi Mikmetat och fortsatte sedan förbi Taanat-Silo och Janoa.
7 Från Janoa gick den söderut till Atarot och Naara, träffade Jeriko och gick ut vid Jordan.
8 Den västra hälften av den norra gränsen gick från Tappua och följde Kanabäcken till Medelhavet.
9 Efraim fick också en del av de städer som låg inom det område som tillhörde Manasses stam.
10 Kananeerna, som bodde i Geser, blev aldrig bortdrivna, och därför bor de kvar bland folket än i dag och är dess slavar.
17 Manasse var Josefs äldste son. Manasses äldste son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Basan på östra sidan om floden Jordan, för han och hans släkt var verkliga stridsmän.
2 Landet på västra sidan Jordan gavs åt Abiesers, Heleks, Asriels, Sikems, Hefers och Semidas familjer.
3 Men Hefers son Selofhad (sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse) hade inte några söner. Han hade i stället fem döttrar, som hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
4 Dessa kvinnor gick till prästen Eleasar och till Josua och till Israels ledare och sa:Herren sa till Mose att vi skulle få lika stora områden som männen i vår stam.
5-6 Då fick de lika mycket land som sina farbröder, precis som Herren sagt till Mose, och hela arvslotten kom att omfatta tio landområden förutom Gileads och Basans områden på andra sidan Jordan.
7 Manasses stams södra gräns sträckte sig från Aser fram till Mikmetat, som ligger öster om Sikem. Därifrån gick gränsen till En-Tappua.
8 (En-Tappua tillhörde Manasse, men själva staden på gränsen till Manasses land tillhörde Efraims stam.)
9 Från Tappua sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken och söder om den fram till Medelhavet. Flera städer söder om bäcken tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område.
10 Landet söder om bäcken var avsett för Efraim, och landet norr om bäcken tillföll Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Asers område och i öster till Isaskars område.
11 Manasses stam fick också följande städer, som låg på Isaskars och Asers områden: Bet-Sean, Jibleam, Dor, En-Dor, Taanak, Megiddo och de tre höjdernas land, med deras respektive kringliggande byar.
12 Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kananeerna att bo kvar där.
13 När Israels barn senare blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta som slavar.
14 Då kom Josefs två stammar till Josua och frågade: Varför har du bara gett oss en del av landet, när Herren har gjort vårt folk så talrikt?
15 Om bergsbygden i Efraim inte räcker till för er kan ni röja i skogsområdet där perisseerna och rafaeerna bor, svarade Josua.
16-18 Bra, sa Josefs stammar. Kananeerna i dalbygden runt Bet-Sean och i Jisreels dal är alldeles för starka för oss. Och de har stridsvagnar av järn.Ni ska ta skogstrakterna upp mot bergen, svarade Josua. Och eftersom ni är en sådan stor och stark stam kommer ni säkert att klara av att bo där. Jag är övertygad om att ni skulle kunna driva ut kananeerna ur dalarna också, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.
Spejare sänds för att utforska ointagna områden
1-2 Trots att sju av Israels stammar ännu inte fått några områden i det land som Gud hade gett dem, samlades hela Israel i Silo för att sätta upp Herrens tält. De hade nu kontroll över hela landet.
3 Då frågade Josua: Hur länge tänker ni vänta, innan ni driver ut folket som bor i det land som Gud har gett er?
4 Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem att utforska de områden som inte är intagna än. Sedan får de komma tillbaka och rapportera, så vi vet hur vi kan dela upp områdena.
5-6 Männen får dela upp landet i sju delar, och sedan tänker jag dra lott om vilket område varje stam ska få.
7 Men kom ihåg att leviterna inte ska ha något område, för de är Herrens präster. Det är ett tillräckligt stort arv. Och naturligtvis får inte heller Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam något mer, eftersom de redan har fått områden på östra sidan av Jordan, där Mose lovade dem att de skulle få slå sig ner.
8 Männen gav sig alltså iväg för att kartlägga landet och sedan komma tillbaka med rapport till Josua. Därefter skulle Herren få bestämma vilka områden som skulle tillfalla de olika stammarna, genom att man drog lott.
9 Männen gjorde som de blivit tillsagda och delade upp hela området i sju delar och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Silo.
10 Vid tältet i Silo visade Herren Josua genom lottkastning hur områdena skulle fördelas på de olika stammarna.
De övriga stammarna tilldelas områden
11 Det landområde som tilldelades familjerna i Benjamins stam låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.
12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet-Aven.
13 Därifrån gick gränsen söder om Lus (som också kallades Betel) och fortsatte ner till Atrot-Addar, nära berget som ligger söder om Nedre Bet-Horon.
14 Där svängde gränslinjen mot söder, passerade berget vid Bet-Horon och slutade vid Kirjat-Baal (som också kallas Kirjat-Jearim), en av Judas stams städer. Detta var den västra gränsen.
15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearim, över berget Efrom till Neftoavattnets källa
16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal, norrut i Refaims dal. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om den gamla delen av Jerusalem, där jebuseerna bodde, och fortsatte ner till Rogelskällan.
17 Från Rogelskällan gick gränslinjen mot nordost till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans sten (Bohan var son till Ruben),
18 vidare utmed norra kanten av Araba
19 och söderut förbi Bet-Hoglas höjd för att sluta vid Döda havets norra vik, som utgör södra änden av floden Jordan.
20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.
21-28 Följande tjugosex städer ingick också i det land som Benjamins stam fick:Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, Avim, Para, Ofra, Kefar-Haammoni, Ofni och Geba, Gibeon, Rama, Beerot, Mispe, Kefira, Mosa, Rekem, Jirpeel, Tarala, Sela, Elef, Jebus (även kallad Jerusalem), Gibeat och Kirjat-Jearim.
Frälsningen kommer till Sackaios hem
19 När Jesus kom till Jeriko och var på väg genom staden,
2 försökte en man som hette Sackaios få se en skymt av honom. Han var kontrollant vid det romerska tullverket, och därför en mycket rik man.
3 Men han var alltför kortväxt för att kunna se över folkhopen.
4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.
5 När Jesus kom förbi upptäckte han Sackaios och ropade: Sackaios! Skynda dig ner, för i dag vill jag gästa ditt hem!
6 Sackaios skyndade sig att klättra ner och tog överlycklig Jesus med sig hem.
7 Men folket tyckte inte om det. Alla vet ju att Sackaios har stulit pengar och blivit rik. Och ändå går Jesus hem till honom, muttrade de förargat.
8 Då stannade Sackaios och sa till Jesus: Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga, och om jag tagit ut för mycket tull av någon, så ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!
9-10 Jesus sa till honom: Detta är en stor dag för dig och din familj, för Gud har i dag tagit emot er som sina barn. Du var ett av Abrahams förlorade barn. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa sådana människor.
Liknelsen om kungen och hans tio förvaltare
11 Eftersom Jesus närmade sig Jerusalem berättade han denna liknelse. Han visste nämligen att det var många i hans omgivning som räknade med att Guds rike skulle bli en verklighet när han anlände dit.
12 En man av kunglig släkt begav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung.
13 Innan han reste kallade han till sig tio av sina anställda och gav var och en av dem en stor summa pengar, och sa: 'Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.'
14 Men många av hans landsmän ville inte ha honom som kung, och i protest sände de en delegation till honom och meddelade detta.
15 Trots det blev han krönt till kung och kom tillbaka till sitt land. Han kallade då till sig de män som han hade gett pengarna till för att få reda på vad de hade gjort med dem.
16 Den förste mannen rapporterade en väldig vinst - tio gånger så mycket som det belopp han fått.
17 'Bra!
18 Nästa man kunde också rapportera vinst, fem gånger den ursprungliga summan.
19 'Bra!
20 Men den näste i raden lämnade bara tillbaka de pengar han hade fått från början. 'Jag har förvarat dem tryggt
21 'Jag var rädd för dig eftersom du är en hård man att göra affärer med. Du tar det som inte är ditt och skördar där du inte har sått.'
22 'Din late skojare!
23 varför satte du då inte in pengarna på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?'
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: 'Ta pengarna från honom och ge dem till mannen som tjänat mest.'
25 'Men herre
26 'Ja
27 Och när det gäller mina fiender som inte ville ha mig till kung, så för hit dem och avrätta dem här inför mig.'
Jerusalem - staden Gud älskar
1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!
3 Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:
4 I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.
5 Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.
6 Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.
7 Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.
11 Den som blir rik utan ansträngning blir snart av med sin rikedom. Men den rikedom som kommer av hårt arbete växer.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®