The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren
5 När folken på västra sidan Jordan, amoreerna och kananeerna, som bodde utmed Medelhavets kust, fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod, och de blev förlamade av skräck.
2-3 Herren sa då till Josua att han skulle låta omskära alla män i Israel. Detta var andra gången i Israels historia som sådant skedde. Herren gav dem instruktioner om att göra knivar av flinta för detta ändamål, och platsen där omskärelsen ägde rum fick namnet Förhudshöjden.
4-5 Skälet till omskärelsen var att hela den generation som omskurits efter uttåget ur Egypten hade dött under vandringen i öknen. Ingen av de pojkar som fötts i öknen hade blivit omskuren.
6 Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten hade dött. De hade inte varit lydiga mot Herren, och han hade svurit och sagt att han inte skulle låta dem komma in i Löfteslandet, det land som flyter av mjölk och honung.
7 Därför omskar Josua deras barn, som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders platser.
8-9 Och Herren sa till Josua: I dag har jag gjort slut på er skam. Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal (vilket betyder att avvältra) och kallas så än i dag. Efter denna ceremoni vilade folket i lägret tills deras sår var läkta.
10 Medan de var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk. Det skedde på kvällen den fjortonde dagen i månaden.
11-12 Nästa dag började de äta av landets skörd. De bakade ojäst bröd och rostade sädeskorn att äta. Dagen därpå föll inget manna, och det föll sedan aldrig mer! Från den stunden levde de av skörden i Kanaans land.
Josua möter en ängel
13 När Josua betraktade Jeriko på nära håll, visade sig en man med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: Är du vän eller fiende?
14 Jag är högste befälhavare över Herrens armé, svarade han. Josua böjde sig då till marken framför mannen och tillbad honom och sa: Ge mig dina order.
15 Ta av dig skorna, befallde ängeln honom, för platsen du står på är helig mark. Josua gjorde som han blivit tillsagd.
Jerikos murar rasar
6 Portarna till Jeriko hölls stängda, därför att stadens invånare var rädda för israeliterna, och ingen tilläts passera varken ut eller in.
2 Jeriko med dess kung och alla soldater är redan besegrat, sa Herren till Josua. Jag har gett dem i din hand!
3-4 Hela er armé ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. Sju präster ska gå framför arken, och var och en av dessa ska ha en basun av horn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i sina basuner.
5 Och när de blåser en långt utdragen ton, ska folket ropa allt vad de orkar. Då kommer stadens murar att rasa, och var och en ska då gå rakt in i staden.
6-9 Josua sammankallade prästerna och gav order. De beväpnade männen skulle leda processionen, följda av sju präster som skulle blåsa i basunerna. Efter dem skulle prästerna komma med arken, följda av en eftertrupp.
10 Ni måste vara alldeles tysta, sa Josua till folket. Det är bara basunerna som ska höras, och ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt, men då ska ni också ropa så det verkligen hörs!
11 Den dagen bars arken runt staden en enda gång, och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten.
12-14 I gryningen följande dag gick de ännu en gång runt staden och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.
15 I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden inte bara en gång utan sju gånger.
16 Under det sjunde varvet blåste prästerna en långt utdragen ton i basunerna, och Josua gav följande order: Ropa högt för Herren har gett oss staden!
17 Döda alla utom Rahab och dem som är i hennes hus, för hon skyddade våra spioner.
18 Ni ska inte ta något byte, för allt ska förstöras. Om ni inte gör som jag säger, kommer olycka att drabba oss alla.
19 Men allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller av järn ska helgas åt Herren och läggas i hans skattkammare.
20 När folket hörde den långa tonen från basunerna ropade de så mycket de orkade. Då rasade Jerikos murar plötsligt ihop framför ögonen på dem, och folket trängde in i staden och intog den.
21 De utplånade allt levande, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får, åsnor, ja, allt.
Rahab och hennes familj räddas
22 Håll nu ert löfte, sa Josua till de båda spionerna. Gå och befria Rahab och alla som är hos henne.
23 De unga männen fann Rahab och räddade henne tillsammans med hennes föräldrar och bröder och andra släktingar som befann sig i huset. Man hade ordnat det så att de fördes till en plats utanför Israels läger.
24 Sedan brände israeliterna hela staden, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till Herrens skattkammare.
25 Och därför att Rahab hade gömt spionerna som Josua hade sänt till Jeriko räddade han henne och hennes släktingar, som fanns i huset där hon bodde, och deras ättlingar bor fortfarande bland israeliterna.
26 Därefter uttalade Josua en förbannelse över den som skulle komma på tanken att bygga upp Jeriko på nytt. Han förutsa att när grunden var lagd skulle hans äldste son dö, och när stadsportarna sattes upp hans yngste son.
27 Herren var med Josua, och hans namn blev berömt vida omkring.
Akans olydnad
7 Men israeliterna syndade. Akan, som var Karmis son, sonson till Sabdi och sonsons son till Sera av Judas stam lydde inte Guds befallning att förstöra allt utom det som skulle föras till Herrens skattkammare. Han behöll en del av bytet för sig själv, och därför blev Herren mycket förargad på hela Israels folk.
2 Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Ai, som ligger öster om Betel.
3 När de kom tillbaka rapporterade de till Josua: Det är en liten stad, och det behövs nog inte mer än 2.000 eller 3.000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit.
4 Man skickade då iväg omkring 3.000 soldater för att inta staden, men de lyckades inte slå ajiterna utan tvingades fly.
5 Trettiosex israeliter dödades under anfallet, och många andra dog under flykten. Folket blev fullkomligt skräckslaget inför den vändning som striden tagit.
6 Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder i förtvivlan och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.
7 Josua ropade till Herren: Varför lät du oss gå över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoreerna döda oss? Varför var vi inte nöjda med vad vi hade? Varför stannade vi inte kvar på andra sidan Jordan?
8 Vad ska jag göra nu, Herre, när vi har flytt för fienden?
9 När kananeerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och gå till anfall, och sedan är det slut med oss. Och hur går det då med ditt namn och stora anseende?
10-11 Men Herren sa till Josua: Res dig, Josua! Israel har syndat och brutit mot min befallning och tagit byte, när jag uttryckligen sa att de inte fick göra det. De har ljugit om detta och gömt bytet bland sina tillhörigheter.
12 Detta är anledningen till att folket blivit besegrat. Det är därför som dina män tvingats fly för sina fiender. Det vilar en förbannelse över dem. Jag kommer inte att vara med er längre om ni inte gör upp med denna synd.
13 Res dig nu upp och säg till folket: 'I dag måste alla gå igenom reningsritualen och rena sig, för Herren, er Gud, säger att någon har stulit från honom och att ni inte kan besegra era fiender förrän denna synd blivit uppklarad.
14 I morgon ska ni komma fram inför Herren, stam för stam, och Herren ska då genom lottdragning peka ut den stam som den skyldige tillhör. Den stammen måste träda fram släkt för släkt, och Herren ska peka ut den släkt som är skyldig. Den släkten måste komma fram familj för familj, och sedan ska varje medlem av den skyldiga familjen komma fram en och en.
15 Och den som har stulit det som tillhör Herren ska brännas upp i eld tillsammans med sina ägodelar därför att han brutit mot Herrens förbund och dragit olycka över hela Israel.'
Liknelsen om det försvunna fåret
15 Ohederliga tullindrivare och andra ökända syndare kom ofta för att lyssna till Jesus när han predikade.
2 Judarnas religiösa ledare och lag-experter däremot, kritiserade honom för att han umgicks med så dåliga människor, och till och med åt med dem!
3-4 Därför berättade Jesus denna liknelse: Om en av er har hundra får och ett av dem går vilse i öknen, lämnar han då inte de nittionio andra för att gå och söka efter det som är försvunnet tills han finner det?
5 Sedan bär han glad hem det på sina axlar.
6 När han kommer hem samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas med honom därför att han har hittat sitt försvunna får.
7 Så kommer man också att glädja sig i himlen över en syndare som gått vilse och återvänder till Gud, mer än över nittionio andra som aldrig gått vilse!
Liknelsen om det borttappade myntet
8 Eller ta den här bilden: En kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett. Tänder hon inte då en lampa och vänder upp och ner på huset och letar i varje vrå tills hon hittar det?
9 Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne?
10 På samma sätt gläder sig Guds änglar när en syndare omvänder sig.
Liknelsen om den förlorade sonen
11 För att ytterligare förklara denna tanke berättade han följande: En man hade två söner.
12 Den yngre sa till sin far: 'Jag vill ha min del av arvet nu, i stället för att vänta tills du dör.' Då gick fadern med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13 Några dagar senare gav sig den yngre sonen iväg till ett främmande land. Där levde han livets glada dagar och gjorde slut på alla sina pengar.
14 En svår hungersnöd drabbade landet och han började lida nöd.
15 I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom för att vakta hans svin.
16 Men så småningom blev han så hungrig, att han till och med skulle ha kunnat äta svinens mat, men ingen gav honom något.
17 När han till sist tog sitt förnuft till fånga sa han till sig själv: 'Hemma har till och med de anställda vad de behöver och mer därtill, och här går jag och håller på att dö av hunger!
18 Jag går hem till min far och säger: 'Far, jag har syndat mot både Gud och dig,
19 och jag är inte längre värd att kallas din son. Men var snäll och låt mig få arbeta som en av dina tjänare.'
20 Han återvände alltså hem till sin far. Medan han fortfarande var långt borta såg hans far honom och fylldes av kärlek och medkänsla. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.
21 Sonen utbrast: 'Far, jag har syndat mot Gud och mot dig och är inte längre värd att kallas din son.'
22 Men hans far sa till tjänarna: 'Skynda er! Ta fram den bästa högtidsdräkten i huset och sätt på honom den. Och en ring med juveler och ett par skor!
23 Och slakta gödkalven som vi har. Vi måste fira det här.
24 För min son var död, men han har återvänt till livet. Han var förlorad, men är återfunnen.' Och så började festen.
25 Under tiden kom den äldre sonen hem. Han hade arbetat ute på åkrarna, och redan på långt håll hörde han musik och dans från huset.
26 Förvånad frågade han en av tjänarna vad det var man firade.
27 'Din bror har kommit tillbaka
28 Då blev den äldre brodern rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick ut och försökte övertala honom att komma in,
29 men han svarade: 'I alla dessa år har jag arbetat hårt, och inte en enda gång har jag vägrat att göra vad du har bett mig om. Men under hela denna tid har du aldrig ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner.
30 Men nu när den där slösaren kommer hem, som har gjort av med dina pengar ihop med prostituerade, då firar du det med att slakta den bästa kalv som fanns här på gården.'
31 'Se så, min käre son
32 Men nu måste vi vara glada och fira det som hänt, för han är din bror, och han var död men lever igen. Han var borta och förlorad, men nu har han kommit hem igen.'
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
13 En förståndig ung man accepterar sin fars tillrättavisning. En uppstudsig son gör det däremot inte.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®