The Daily Audio Bible

Moses död

34 ^(A) Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet^[a], från Gilead ända till Dan ² och hela Naftali och Efraims och Manasses land och hela Juda land ända till Västra havet, ^3 (B) och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. ^4 (C) Och Herren sade till honom: ”Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob när jag sade: Åt dina efterkommande ska jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in ska du inte komma.”

⁵ Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. ^6 (D) Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. ^7 (E) Mose var hundratjugo år när han dog^[b]. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. ^8 (F) Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.

^9 (G) Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.

^10 (H) I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte – ¹¹ inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land, ¹² och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.

Befallning att inta landet

1 ^(I) När Herrens tjänare Mose var död sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: ^2 (J) ”Min tjänare Mose är död. Bryt nu upp och gå över Jordan, du och hela folket, in i det land som jag ska ge åt Israels barn. ^3 (K) Varje plats där ni sätter er fot har jag gett er, som jag lovade Mose. ^4 (L) Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land^[c] och till Stora havet^[d] västerut ska ert område sträcka sig.

^5 (M) Ingen ska kunna stå emot dig under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig. Jag ska inte lämna dig eller överge dig. ^6 (N) Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. ^7 (O) Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går. ^8 (P) Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den^[e] både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång. ⁹ Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”

Josua ger befallningar till folket

¹⁰ Josua befallde folkets förmän och sade: ^11 (Q) ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. För om tre dagar ska ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.”

¹² Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: ^13 (R) ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sade: Herren er Gud ska låta er komma till ro och ge er detta land. ¹⁴ Era hustrur, era små barn och er boskap ska stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni, alla tappra stridsmän, ska beväpnade^[f] gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem ¹⁵ tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren er Gud ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som ska vara er besittning. Ni ska då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan.”

¹⁶ De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss ska vi gå. ¹⁷ Så som vi lytt Mose i allt ska vi också lyda dig. Må bara Herren din Gud vara med dig, så som han var med Mose. ¹⁸ Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord i allt du befaller honom ska dödas. Var stark och frimodig!”

Josua sänder spejare till Jeriko

2 ^(S) Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: ”Gå och undersök landet och särskilt Jeriko^[g].” De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab^[h] och där lade de sig att vila. ² Men det berättades för kungen i Jeriko: ”I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet.” ³ Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: ”Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet.”

⁴ Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: ”Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. ⁵ Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem.” ⁶ Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar^[i] som hon hade utbredda på taket. ⁷ Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

⁸ Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket ^9 (T) och sade: ”Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. ^10 (U) Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde^[j] dem åt förintelse. ^11 (V) När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

¹² Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. ¹³ Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv^[k] från döden.”

¹⁴ Männen sade till henne: ”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig.”

¹⁵ Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren^[l], så att hon bodde i själva muren. ¹⁶ Och hon sade till dem: ”Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.” ¹⁷ Och männen sade till henne: ”Vi är fria från eden du tog av oss ¹⁸ ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. ¹⁹ Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud^[m], och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. ²⁰ Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss.” ²¹ Hon svarade: ”Som ni har sagt ska det bli.” Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

²² De gav sig i väg och gick upp i bergen^[n] och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. ²³ Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. ²⁴ Och de sade till Josua: ”Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss.”

Den smala vägen

²² På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. ²³ Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem: ^24 (A) "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. ^25 (B) När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? ²⁶ Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. ²⁷ Men han ska svara er: Jag vet inte^[a] varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.

²⁸ Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. ^29 (C) Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. ^30 (D) Och det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist."

Jesu klagan över Jerusalem

³¹ I samma stund kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå bort och ge dig av härifrån, för Herodes vill döda dig." ³² Jesus svarade dem: "Gå och säg till den räven: Nu driver jag ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och på tredje dagen når jag mitt mål^[b]. ³³ Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.

^34 (E) Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna! Men ni ville inte. ^35 (F) Nu ska ert hus lämnas åt er själva^[c]. Jag säger er: Ni kommer inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^[d]"

Jesus som gäst hos en farisé

14 ^(G) När Jesus en sabbat gick in för att äta^[e] hos en av de ledande fariseerna, vaktade de noga på honom. ² Då stod en man som led av vatten i kroppen^[f] framför honom. ^3 (H) Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Får man bota på sabbaten eller inte?" ⁴ Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. ⁵ Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp honom även om det är sabbat?" ⁶ Det kunde de inte svara på.

Bön efter Jerusalems förstöring

79 ^(A) En psalm av Asaf.