The Daily Audio Bible

Manasses och Efraims områden

16 Den lott som tillföll Josefs barn sträckte sig från Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten österut, genom öknen som går upp från Jeriko till bergsbygden mot Betel. ^2 (A) Gränsen gick vidare från Betel till Luz och så fram till arkiternas område, mot Atarot. ³ Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område, ända till Nedre Bet-Horons område och till Gezer. Sedan gick den ut vid havet. ⁴ Detta fick Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.

Efraims stams område

⁵ Efraims barn fick, efter sina släkter, dessa gränser: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar till Övre Bet-Horon. ⁶ Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Shilo och fortsatte österut till Janoa. ⁷ Från Janoa gick den ner till Atarot och Naara, nådde Jeriko och gick ut vid Jordan. ⁸ Från Tappua gick gränsen västerut till bäcken Kana och gick sedan ut vid havet. Detta blev arvedelen för Efraims barns stam efter deras släkter. ^9 (B) Dit hörde också de städer som avdelades åt Efraims barn inom Manasses barns arvedel, alla dessa städer med sina byar. ^10 (C) Men de fördrev inte kananeerna som bodde i Gezer. Därför bodde också kananeerna kvar bland Efraims barn, som de gör än i dag, men de blev arbetspliktiga tjänare under dem.

Manasses område väster om Jordan

17 ^(D) Denna lott tillföll Manasse stam, eftersom Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, fick Gilead och Bashan, eftersom han var en stridsman. ² Manasses övriga barn fick också land efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Shekems barn, Hefers barn och Shemidas barn. Dessa var Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar efter deras släkter.

^3 (E) Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan endast döttrar. Hans döttrar hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ⁴ De trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför furstarna och sade: ”Herren befallde Mose att ge oss en arvedel bland våra bröder.” Då gav man dem enligt Herrens befallning en arvedel bland deras farbröder. ⁵ Alltså blev det tio delar som tillföll Manasse – förutom Gileads land och Bashan på andra sidan Jordan – ^6 (F) eftersom Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.

⁷ Området för Manasse gick från Asher till Mikmetat, som ligger öster om Shekem. Därefter gick gränsen åt höger, till invånarna i En-Tappua^[a]. ⁸ Tappuas land tillhörde nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasses gräns, tillhörde Efraims barn. ^9 (G) Och gränsen gick ner till bäcken Kana. Städerna söder om bäcken hörde till Efraim, fastän de låg bland Manasses städer. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken och sedan ut vid havet. ¹⁰ Det som låg söder om den tillhörde Efraim, men det som låg norr om den tillhörde Manasse, och deras gräns var havet. I norr nådde de till Asher och i öster till Isaskar. ¹¹ Inom Isaskar och Asher fick Manasse Bet-Shan med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor med underlydande orter, invånarna i En-Dor med underlydande orter, invånarna i Taanak med underlydande orter, invånarna i Megiddo med underlydande orter, de tre höjdernas landskap.

^12 (H) Men Manasses barn kunde inte inta dessa städer, utan kananeerna lyckades hålla sig kvar där i landet. ¹³ När Israels barn blev starkare, gjorde de kananeerna arbetspliktiga under sig men fördrev dem inte.

Mer land åt Efraim och Manasse

¹⁴ Josefs barn sade till Josua. ”Varför har du gett oss endast en lott och ett skifte till arvedel, fastän vi är ett talrikt folk som Herren hittills har välsignat?” ¹⁵ Då svarade Josua dem: ”Om du är ett talrikt folk, dra upp till skogsbygden och röj dig mark där i perisseernas och rafaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd är för trång för dig.” ^16 (I) Men Josefs barn sade: ”Bergsbygden räcker inte för oss. Och alla kananeer som bor på slätten har järnbeslagna stridsvagnar,^[b] både de som bor i Bet-Shan med underlydande orter och de som bor på Jisreelslätten.” ¹⁷ Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ”Du är ett talrikt folk och har stor kraft. Du ska inte ha endast en lott, ¹⁸ utan du ska få en bergsbygd som också är en skogsbygd. Men du ska röja upp den så att till och med dess utkanter kommer att tillhöra dig. Du ska fördriva kananeerna, även om de har järnbeslagna vagnar och är starka.”

Fördelningen av det övriga landet

18 ^(J) Och Israels barns hela församling samlades i Shilo^[c] och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, ² men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. ³ Därför sade Josua till Israels barn: ”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? ⁴ Utse åt er tre män från varje stam, så ska jag sända i väg dem. De ska genomkorsa landet och göra en beskrivning^[d] över det efter vars och ens arvedel och sedan komma tillbaka till mig. ⁵ De ska dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. ⁶ När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar ska ni komma med den hit till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren vår Gud. ^7 (K) Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”

⁸ Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: ”Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren i Shilo.” ⁹ Männen gav sig av och vandrade genom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Shilo. ¹⁰ Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.

Benjamins stams område

¹¹ När lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. ¹² Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. ^13 (L) Därifrån gick gränsen mot Luz, vid sluttningen söder om Luz, det vill säga Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. ¹⁴ Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, alltså staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan.

^15 (M) Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. ^16 (N) Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. ^17 (O) Därefter drog den sig norrut och gick fram till Shemeshkällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. ¹⁸ Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. ¹⁹ Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. ²⁰ Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.

²¹ Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, ²² Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, ²³ Avim, Para, Ofra, ²⁴ Kefar-Haamoni, Ofni och Geba – tolv städer med sina byar, ²⁵ Gibeon, Rama, Beerot, ²⁶ Mispe, Kefira, Mosa, ²⁷ Rekem, Jirpeel, Tarala, ²⁸ Sela, Elef, Jebus, alltså Jerusalem, Gibea och Kirjat – fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.

Tullindrivaren Sackeus

19 Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. ² Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen^[a], och han var rik. ³ Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. ⁴ Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.

⁵ När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." ⁶ Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. ^7 (A) Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare."

^8 (B) Men Sackeus stod där^[b] och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen^[c]." ⁹ Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. ^10 (C) Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om punden

¹¹ När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. ^12 (D) Han sade: "En man av ädel börd^[d] reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. ¹³ Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund^[e] och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. ^14 (E) Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.

¹⁵ När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. ¹⁶ Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ^17 (F) Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. ¹⁸ Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. ¹⁹ Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.

²⁰ Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. ²¹ Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. ²² Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? ²³ Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?

²⁴ Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. ²⁵ De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – ^26 (G) Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. ²⁷ Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig."

Staden där folken föds på nytt

87 ^(A) En psalm, en sång av Koras söner.